---

Message: What happened last night? You just disappeared... Had a great time with Will though x

Jag suckade högljutt och slängde en blick mot Harry.

“What the fuck should I answer at this?”, frågade jag irriterat och kastade mobilen mot honom.

Han fångade den i handen, rätade på skärmen och läste sedan av meddelandet som fanns framför hans ögon. Jag granskade hans ansikte medan ögonen koncentrerat gled över skärmen fram och tillbaka och när hans mungipor lätt ryckte till. Min kropp gav ifrån sig ännu en suck samtidigt som jag ändrade position till skräddarställning i sängen. Jag slängde sedan huvudet mot Harry igen och fick se den växande rynkan i hans panna fördubblas.

“Uhm” Harry suckade lätt innan han räckte över mobilen till mig igen och ryckte på axlarna. “Just tell her some girl thing or something”

“Wow, thank you. That really helps me”, sa jag ironiskt och himlade mina ögon.

Harry skrattade åt min reaktion och lade försiktigt sin hand på mitt lår. Hans varma hud lämnade ifrån sig spår på min och fick mig att rysa av behag samtidigt som ett leende smög sig upp på mina läppar. Jag sänkte försiktigt min blick och lät håret falla för mina ögon när Harrys mjuka läppar träffade min kind. Hans näsa krockade in i mitt ansikte och de blonda slingorna framför mina ögon ramlade in vid hans gröna smaragder.

“Come on, babe. She’ll understand as long as you say that you’re sorry”

Jag lyfte långsamt mitt huvud och tittade in i hans vackra ögon. De ögonen som kunde få mig att smälta. Min hand vandrade försiktigt över Harrys kropp och upp mot hans nacke. Mina fingar lekte lätt med hans underbara lockar och fick hans ögon att titta ännu djupare in i mina. Jag sökte med munnen efter hans mjuka, hjärtformade läppar samtidigt som jag stängde mina ögon. Hans fantastiska läppar masserade försiktigt mina och gav mig en söt kyss som fick varenda ben i min kropp att ramla ihop och bli svaga som spaghetti.

En suck for sedan ur min mun, min hand lämnade Harrys mjuka kropp och mitt huvud drog sig undan. Jag greppade tag i mobilen bredvid mig och låste tveksamt upp den. Mina tänder greppade hårt tag om skinnet i min kind och bet nervöst på det samtidigt som frågor och förslag snurrade runt i mitt huvud. Jag var tvungen att skriva något, det visste jag, men jag ville inget hellre än att slänga den ifrån mig och slippa alla frågor som ställdes runt omkring mig.

Mina fingrar for sedan osäkert över mobilen och knappade in ett svar som jag hoppades skulle räcka, sedan greppade jag tag om Harrys lockar igen och kysste honom. Den hand som fortfarande vilade på mitt lår klämde försiktigt åt mitt ben samtidigt som en njutfylld suck for ur hans mun. Tyngden Harrys kropp gav ifrån sig stöttes över till min när hans överkropp förväntansfullt lades över mig. Med båda händerna uppe vid Harrys huvud slängde jag snabbt ner min överkropp mot madrassen och drog Harry med mig. Han ställde sig halvt upp, tryckte ner all tyng i madrassen med hjälp av handen till vänster om min kropp medan den andra, grova handen smekte mina lår och uppför min mage. Hans berörningar fick mig att rysa.

De fantastiska mjuka läppar lämnade vant ifrån sig långa, djupa kyssar på min längtande mun och hans tunga tumlade lekfullt omkring med min. Jag kysste honom ännu en gång och lät mina händerna hålla ett stadigt grepp runt hans huvud, leka med de ljuva lockarna. Mina tummar gled samtidigt ner mot hans käklinjer och smekte den mjuka och vackra huden. Jag kunde känna varje rörelse han gjorde, hur hans käke och mun ändrades när mina tummar vant låg mot hans varma ansikte.

Ett frågande ljud från en kvinna en vägg bort fick mig att återvända till verkligheten och paniken i min kropp att växa.

“Jamie, honey, can I come in?”, hörde jag Annes ljuva stämma säga samtidigt som hennes knogar trycktes mot trädörren och gav ifrån sig höga, ekande ljud.

Chockad av Annes plötsliga närvaro fick mig att hastigt skjuta Harry ifrån mig och sätta mig upp. Hans kropp for kraftig mot golvet bredvid sängen där han förvirrat tittade upp mot mig med frågande ögon.

“What the f-”

“Shhhhh!”, tystade jag snabbt honom med ett finger hårt pressat mot munnen och ögon stora som tefat. Jag försökte få honom att fatta att han inte kunde göra hur mycket väsen som helst, hans mamma var ju för i helsike bara någon meter ifrån honom; tätt i vägg.

“Eh, yeah. Just a second”, ropade jag ut genom den tunna dörren som ett svar på Annes fråga.

Jag kunde känna hur spänd och nervös min röst lät bara genom att orden flög ut genom min mun, samtidigt som mitt stammande avslöjade all panik som grävt sig upp inom mig.

“Go!”, fräste jag så tyst som möjligt till Harry och försökte så klart som möjligt att ge honom en vink på situationen.

Snabbt kom Harry på fötterna och började förvirrat vandra omkring i rummet. Han kliade sig frånvarande i hans bruna, vackra lockar innan han med ett besvärat ansiktsuttryck tittade på mig.

“Where am I going to go?”

“I don’t know, under the bed, in the toilet, anywhere! Just get the fuck out off here before she sees you”, förklarade jag snabbt för honom med en växande panik inom mig.

Harry nickade förstående, sprang fram till mig för att kyssa mina läppar och sprang sedan in i toalettrummet och stängde dörren på glänt efter sig.

“Eh, you can come in now”, sa jag nervöst till henne och lade mina händer tryckandes mot låren.

Spänningen inom mig växte och fick min styrka i händerna att öka. Handtaget trycktes någon sekund senare ner och in kom Anne. Hon gav mig ett försiktigt leende och frågade om hon fick sätta sig på sängen bredvid mig. Jag nickade som ett svar och klappade på täcket under min kropp. En suck for ur Annes kropp samtidigt som hon satte sig ned på madrassen och lade sin hand på mitt lår. Exakt på samma sätt om Harry gjort tidigare.

Hennes ögon tittade utforskande på mig med en gnutta oro och sorg, något som fick den panik som redan var stor inom mig att fördubblas. Visste hon?

“Jamie....” Anne skakade ledsamt sitt huvud.

“Have... Have I done something wrong?”, frågade jag nervöst; undrade vad som skulle hända med mig härnäst. Hastigt ruskade Annes sitt huvud och lade in ett försiktigt leende.

“No, no, no”, skyndade hon sig. “I... I was just wondering... How’s everything with you and Harry?”

Jag stelnade till, kände oron komma krypandes och klämde hårt ihop mina torra läppar.

“Eh, what do you mean?”, frågade jag korkat och blickade diskret bort ögonen mot toalettrummet.

Jag såg Harrys huvud försiktigt stickas ut, undrade om han skulle ta chansen att smita.

“You two just seem to... unlike eachother”

Jag skakade hastigt mitt huvud och slet det från Harry för att titta på Anne.

“No, no, no. It just feels weird to suddenly have a step-brother. I’m not used to this”, svarade jag snabbt innan jag tittade på Harry igen.

Han mimade försiktigt mot mig och frågade om han skulle försöka; Jag nickade nästintill omärkbart. Harry tog sin långa kropp och tvingade sina fötter att smyga så tyst som möjligt medan Annes frågor och påståenden gick igenom mitt huvud utan att ta in det hon sa.

“What are you looking at?” Annes plötsliga, försiktiga försök till att vrida på huvudet mig att reagera. Paniken steg inom mig.

“No!”, skrek jag, placerade försiktigt mina händer på Annes huvud och vände det mot mig.

Hennes ögon såg förskräckt på mig medan mina ögon sökte sig bort till Harry och förklarade att han skulle springa; Fort som fan. När han fattade vinkeln och började springa så tyst som möjligt gled min blick tillbaks till Annes och gav ifrån mig ett osäkert leende.

“I just... I just wanted to see your beatiful eyes, you know”, skrattade jag nervöst och släppte hennes huvud. “Really...”, jag smakade på orden som cirkulerade runt kring mitt huvud och lade ner mina händer i knät medan mitt huvud nickades. “Really nice hair you’ve got”

Jag log ännu en gång nervöst mot henne, skrattade återigen och tittade sedan bort från hennes ansikte och in i väggen. Jag trodde verkligen att hon hade kommit på oss, att hon visste vad som var på gång. Men hon visste ingenting och jag fick mig själv att se ut som en fullkomlig idiot. Fan.

“Jamie, come down and say hi!”, ropade pappa nerifrån hallen med en hög, mörk röst.

Jag suckade djupt och fyllde upp mina kinder med luft medan jag försökta släppa min fokus från mobilen. Mina ögon var fästa på alla barnsliga meddelanden mellan mig och Harry från den senaste tiden jag varit här och jag blåste utmattat ut den luft som befann sig i min mun när jag läste dem. Bara hans namn fick mina kinder att hastigt börja blossa och min hjärna att upprepa alla de upplevelser som gnagt inuti mig sedan igår. Att vi ens försökt oss på något så korkat och idiotiskt fick mig att egentligen vilja slå till mig själv, men då jag faktiskt gillat det och varit den som kysste honom först, så kunde jag inte tillåta mig själv att göra det.

Jag skakade lite lätt på mitt huvud medan jag kände hur jag blev mer och mer generad när scener från igår spelades upp i mitt huvud.

“I can’t believe that actually happened”, mumlade jag tyst för mig själv och läste igenom de senaste meddelandet han skickat.

Jag tvingade sedan mig själv att låsa mobilen, kasta den ifrån mig och ta mig ner till bottenvåningen. Jag möttes direkt av höga röster och skratt från de äldre gästerna och de som stod och pratade med pappa och Anne vid ytterdörren.

“Oh, honey”, log Anne varmt och vände alla blickar mot mig.

Jag kände hur kinderna ännu en gång hettade till och hur min osäkerhet och blyghet började växa. Anne vinkade lätt dit mig med sina fingrar och fick mig att ljudlöst släpa mina fötter över det fina trägolvet och fram till gästerna.

När jag kom fram böjde sig Anne lätt fram mot mig och placerade försiktigt en hand på min rygg som förde mig längre fram. Hennes andedräkt nådde mitt öra när hennes mjuka, vänliga stämma klingade genom mitt huvud.

“What a lovely dress, dear”

Jag mumlade ett snabbt tack och gömde mitt lätt röda ansikte med hjälp av mitt blonda hår. Den vita spetsklänningen och den bruna, korta jackan jag köpt någon dag tidigare satt som specialsytt på min kropp och framhävde alla dess former. Jag kände mig konstigt nog vacker i den och det värmde något otroligt att Anne gett den en komplimang. Jag fortsatte att hålla mitt huvud nere i backen och fokuserade på mina skor när en brännande blick borrade in i mig och fick mig att bli okoncentrerad.

Försiktigt lyfte jag huvudet några centimetrar och försökte blicka igenom det tunga hår som fallit över mina ögon. Jag mötte Harrys djupt gröna ögon som allvarligt tittade på mig, men när min blick senare mötte hans blev hans ansikte och ögon mer avslappnade och jag fick se hans vackra, lugnande leende spridas över hans ansikte. Jag log generat tillbaka innan oroliga och panikartade tankar fyllde mitt huvud och fick mina ögon att desperat leta sig bort. Om jag helt plötsligt började vara snäll, eller ja, tolerera Harry, skulle folk misstänka något. Och det, det fick de absolut inte göra. Då skulle allting vara kört.

I ett försök att agera som vanligt lyfte jag mitt huvud och betraktade folket runt omkring mig, alla förutom Harry. Jag kände hur hans förvånande ansikte fortfarande försökte söka upp mig, men jag kände mig för mesig och rädd för att se in i hans glittriga ögon. Jag visste att om jag ens så lite som gav dem en blick, skulle jag fastna på direkten och inte kunna ta mig ur. Det skrämde mig att hans ögon hade en sådan stor inverkan på mig.

Pressen inom mig blev för stor, rädslan blev för hög och mina tankar fick mig att bli ostadig på fötterna. Jag tittade desperat bort mot mannen som talade och spände min blick på hans vandrande läppar. Allt för att hålla mig borta från Harry.

“So Harry, what are you going to study at collage?”, frågade den äldre mannen.

Jag slickade försiktigt mina torra läppar med min rosa tunga samtidigt som jag försökte hålla lugnet. Blodet i min kropp pumpade snabbt omkring och Harrys brinnande blick brände in i mig. Jag var osäker, visste inte om jag skulle chansa. Men sedan insåg jag att om jag inte alls kollade på honom skulle det ifrågasättas också, så det spelade väl inte så stor roll.

Försiktigt vände jag sakta mitt huvud mot Harrys samtidigt som mina andetag ekade inuti mig. Så snabbt mitt huvud var vänt mot honom, log han charmigt med sitt vackra leende och spände sin blick på mig. Han vägrade att släppa taget.

“Well, I’ve been thought about law, sociality, business and something else. But I’m not sure about that one yet”, svarade han med ett leende mot mannen, men hans ögon var fortfarande spända på mig och glittrade vackert till så fort hans blick hamnade på mig.

“And I've heard that it’s gone well with that singing thing you were up to?”

“Uhm, yeah. I guess so. I got two yes from the judges, so I got through”

Mannen nickade, pillade lite på glaset han hade i handen och tvingade Harry att se på honom. Hans ögon slets motvilligt från mig och tittade på den äldre mannen. Jag såg att han försökte vara så trevlig som möjligt, men hans blick drogs mot mig och vandrade diskret mellan mina ögon och mannens.

“So you’re not in that band anymore? What did they call you.... White polar bear?”

Harry flinade lätt till och skakade försiktigt sitt huvud så att de fina lockarna hoppade omkring på hans huvud.

“White Eskimo”, svarade Harry lätt.

Sedan harklade han sig lätt, lade händerna över varandra och tittade bort från rummet och ut genom fönstret bredvid dörren.

“I’d love to chat, but I actually need to pick up something in the garage...” Hans vackra ögon flyttades över mot mig och gav mig en menande blick. “Jamie, can you please help me?”

Jag tittade stumt på honom och kände hur min mun chockat öppnats några centimeter och formats till ett o. Min blick var hård, oförstådd och jag trodde att han var galen. Men sedan lade jag märke hans desperata blick och såg hur mycket han ville att jag skulle följa med.

“Okay”, sa jag motvilligt och slet min blick från Harry.

Jag tittade runt omkring mig och gav gästerna och Anne ett ursäktande leende innan jag trängde mig förbi dem och följde Harrys snabba fötter som trycktes mot golvet under oss. Han ledde mig genom huset och ut genom den stora, vita ytterdörren. Jag lät mina ben jobba så snabbt det gick då hans ben var mycket längre än mina egna och tog större steg, men ändå hamnade jag på efterkälken och fick nästan springa för att komma ikapp honom.

När vi kom till det stora garaget öppnade Harry dörren och klev in. Rummet lystes upp av en svagt, lysande lampa som hängde i taket och fick alla gamla ägodelar och bilar att synas samtidigt som ljudet av något klickande fyllde mina öron var tionde sekund. Så fort vi kommit in i rummet tog Harry tag i min handled, drog mig intill hans kropp och stängde dörren bakom oss.

Hans händer vandrade försiktigt upp för min kropp och smekte min bara hud samtidigt som hans blick följde fingrarnas rörelse. Mina andetag blev mer ansträngda, pulsen gick upp och jag kände mig mer upphetsade när han rörde vid mig. Hans berörning var underbara.

“God, I could do this all day”, mumlade han tyst och skakade sitt huvud.

Hans händer fortsatte att vandra över min kropp och fann tillslut min käklinje där hans händer stannade och höll fyra fingrarna om bakhuvudet samtidigt som tummen mjukt smekte mina linjer. Han sträckte sig långsamt fram, kysste mitt vänstra nyckelben och fortsatte sedan upp för halsen.

“Do you regret it?”, mumlade han nyfiket med hans läppar tryckta mot min hud.

“No”, suckade jag medan min kropp fylldes av njutning. “Besides, it was only one kiss”

Harry skrattade roat innan han gick upp mot min käklinje och lämnade små pussar där. “Kisses”, rättade han.

Jag kände hur ett leende försiktigt smög sig upp över mitt ansikte och jag skrattade lätt när Harrys kyssar lämnade spår över hela min kropp. Hans tänder nafsade lätt vid min hud och fick mig att långsamt sträcka på halsen och lutade huvudet bakåt. Jag fångade hans hals med min hand och smekte försiktigt hans ömtåliga hud samtidigt som mina fingrar lekte med hans underbara lockar.

Jag tryckte Harrys mun ner mot min hals och fick honom att fortsätta kyssa den samtidigt som stängde mina ögon och njöt av stunden. Men även om min kropp var avslappnad och lugn så kunde inte mitt huvud sluta arbeta och nyfikenheten växte med stora steg inom mig.

“What was that band the man was talking about?”, frågade jag och försökte få min röst att låta nonchalant. Jag ville inte att han skulle få reda på hur nyfiken jag var, då skulle han bara retas med att inte säga det.

“What band?”, mumlade Harry när han placerade ut kyssar över min hud. Jag suckade tyst.

“That band the man you spoke to wondered about”

“Oh that” Jag himlade med ögonen. Varför drog han ut på orden och vägrade berätta?

“Yes, that”, sa jag och tryckte mina händer mot Harrys bröst. Jag ville få bort honom och titta in i hans ögon, men hans styrka var mycket större än min och han tog sig närmare igen och fortsatte att kyssa mig.

Harry ryckte på axlarna mitt i en kyss och tog gott om tid på sig att svara.

“It was just a fun thing me and some pals did”

Jag nickade försiktigt och placerade min hand vid Harrys nacke igen, men jag varken lekte med lockarna eller smekte hans hud. Jag bara höll handen där.

“Did you play any instrument?”, frågade jag.

Harry skakade sitt huvud ännu en gång, något som fick min kropp att blåsas upp av en liten irritation som växte inom mig. Jag släppte sedan ur all luft samtidigt som frågor vandrade omkring inuti mig. Varför svarade han inte?

“But I did sing”

Jag drog honom hastigt ifrån mig. Mina fingrar höll hans nacke i ett stadigt grepp och jag tittade seriöst in i hans ögon. Mina ögonbryn höjdes, min blick var misstänksam och min hjärna trodde inte hans ord.

“You did?”, frågade jag nyfiket. Harry nickade stolt och slog på sitt charmiga leende och visade sina vackra smilegropar.

“I was the lead singer”, avslöjade han glatt innan han skrattade och blinkade flörtigt mot mig. “Hot, eh?”

“Really”, erkände jag skrattandes.

Sedan tryckte jag Harrys kropp mot min ännu en gång och lät hans läppar krascha mot mina i en slarvig kyss.

Jag lyfte min blick. I spegeln mötte jag min nervösa, isblåa ögon som med hackiga andetag vandrade över min kropp. Den svarta klänningen jag för någon dag sedan köpt satt som perfekt mot min kropp och mitt ljusa, lockiga hår vilade bekvämt mot min hud och småkittlade mina nyckelben.

Mitt hjärta dunkade hårt i bröstkorgen samtidigt som mina ögon hårt slöts. Jag pressade samman dem så hårt jag kunde för att få tankarna och känslorna att försvinna. Jag var rädd. Vettskrämd faktiskt. Förmodligen för att jag skulle på en dejt med en kille jag inte kände, inte ens visste namnet på. Det fick mina ben att darra som asplöv och mitt blod att hastigt och hårt pumpa omkring i mina ådror.

Jag greppade tag om min lilla handväska till höger om mig och slet min blick från spegeln. Ju mer jag tittade, desto mer pirrade det i magen. Plötsligt surrade det till i väskan, något som fick mig att sluta tänka på mitt utseende för en sekund och lägga min uppmärksamhet på mobilen. Jag grävde snabbt upp den, låste upp skärmen och skummade genom smset.

From: Suebue - 18.26

Message: I’m outside hottieeeeeeeee

Jag log nervöst mot telefonen innan jag lade ner den i väskan och gick nedför trappan. Mina ögon greppade sig fängslande fast och tvingade mig att ta en sista titt i den stora heltäckningsspegeln i hallen. Där granskade jag kritiskt mitt utseende och försökte hitta brister, sedan greppade jag tag om handtaget och gick ut.

Taxin vi satt i började sakta men säkert släppa på gasen ju närmare restaurangen vi kom. Jag andades djupt ut medan mitt hjärta hårt tryckte mot bröstkorgen.

“Okay”, pustade Sue högt och stirrade ut på den fulla vägen.

“Okay”, upprepade jag på samma sätt.

Min blick fastnade på bilarna som körde förbi på den stora vägen till vänster om mig. Fordonen körde i en faslig fart och fick fokusen på dem att bli suddig när de flög förbi på asfalten.

“It’s now or never” fortsatte hon.

“Now or never”, sa jag.

“We’re gonna jump out this cab and have a hell of a good night tonight”, övertygade hon mig, men jag tror nästan hon sa det mer för att försäkra sig själv.

“Yes we are!”, sa jag högt och nickade mitt huvud. Min blick slets från bilarna till Sues nervösa, vackra ansikte. Hennes ögon strålade mot mig och hennes nervösa leende försökte övertyga mig om att hon var redo. “I did not put this dress on for nothing. I’m gonna make this boy drool!”

Sue skrattade glatt åt mig, skakade sitt huvud och satte handen på handtaget.

“Bring it on, girl”

Hon öppnade den stora taxidörren, klev ur och försvann sedan ur min syn. Jag log försiktigt för mig själv. Det glädje mig att mitt självsäkra beteende hade fått henne att själv känna sig bättre, ändå kunde min mage inte sluta vrida sig av missnöje. Jag kände mig skräckslagen och visste inte riktigt vad jag skulle ta mig till, hur mycket jag än tänkte och försökte förstå mig på situationen. Det förvånade mig att jag ens kunnat låta så stark och klarat av att övertyga Sue. 

Jag asade min kropp över sätena och hoppade sedan ut ur taxin på samma sätt som Sue. När jag kom ut i den ljuva sommarkvällen tittade jag mig förvirrat omkring och försökte lista ut vart hon hade tagit vägen. Jag fann Sue till vänster om mig samtidigt som hon betalat klart taxichauffören och mötte mig med ett leende. Hon lät sina höga klackaskor pressas mot den kalla marken och armkrokade mig snabbt innan hon styrde oss mot ingången.

När vi kom in möttes vi direkt av en seriös och rakryggad man som stod och bläddrade i papper samtidigt som han pratade i telefon. När han fick syn på mig och Sue suckade han tyst för sig själv innan han sa något kort till personen på andra änden och lade på. Jag slutade lägga min fokus på den sura gubben och försökte istället tänka positivt samtidigt som jag tittade bort från mannen.

Jag inspekterade den otroligt vackra omgivningen och folket som satt vid borden runt omkring i restaurangen medan tyst musik och Sues prat flödade genom mina öron.

“Please, follow me this way”, hörde jag plötsligt en avlägsen röst be.

Sekunden senare tog någon exalterat tag i min överarm och klämde försiktigt på den när jag blev dragen genom rummet. För varje sekund och varje meter mina fötter förde mig närmare en man jag aldrig mött förut, ökade min puls och hjärtat hoppade nästan ut ur min bröstkorg. Jag kunde inte kontrollera mig själv när hjärtslagen högljutt ekade inuti mitt huvud och rummet kändes varmare och trängre. Min nervositet var stor som aldrig förr och jag visste inte vad jag skulle göra. Sue fick helt enkelt leda mig och jag fick hoppas på att allt gick som det skulle.

Plötsligt kände jag hur min kropp stannade och att en otroligt lättnad sköljde över mig när jag äntligen kunde ta in situationen och återgå till mitt vanliga jag. Jag fäste blicken på bordet framför mig och klistrade osäkert upp ett försiktigt leende på läpparna.

“Hey Will, where’s Jamie’s date?”, frågade Sue plötsligt medan hon gick mot sin plats mitt emot killen som tydligen hette Will.

“He’s just taking a call. Please, take a seat Jamie”, sa han mjukt med ett vackert leende samtidigt som han med handen pekade på platsen bredvid Sue.

Jag nickade osäkert, drog undan små, blonda hårslingor från ögonen och satte mig nervöst ner. En pinsam tystnad sköljdes över bordet och jag kunde snabbt känna hur mina kinder började hetta och inta en stark, röd färg. I ett försök att gömma mig greppade jag tag om min handväska och fiskade upp mobilen. Inget på den starkt, lysande skärmen lyckades fångade mitt intresse, men jag låtsades ändå för att få situationen att lätta.

“Wait, isn’t that the cute stalker?”

Jag reagerade på orden. Var det vem jag tror att det var?

Mitt huvud for hastigt upp och genast blev jag snurrigt av alla frågor som cirkulerade runt inuti mig. Det... Det kunde inte vara han. Vad i helvete skulle han göra här? När mitt huvud kom i rätt höjd möttes jag av ett par gröna, vackra ögon. De gröna ögon jag aldrig skulle kunna glömma.

“No”

Jag skakade oförstående mitt huvud medan chocken började inta mig.

“Jamie?”

Sue tittade förvirrat på mig medan hon gav mig en frågande blick. Mitt huvud fortsatte att skakas.

“This isn’t happening”

Jag ställde mig hastigt upp och började gå min väg. I mina tinningar värkte förvirring och hela jag blev snurrig av händelsen.

“Jamie?”, hörde jag en klar röst reagera genom det tjocka lagret mellan mitt huvud och den riktiga världen.

Jag fortsatte att gå, ignorerade allting runt omkring mig och fokuserade enbart på att kunna stå rakt på benen.

“Jamie!”

Rösten blev skarpare och stegen bakom mig ökade takten. I ett avlägset ljud som lät som flera mil bort hörde jag hur Harrys röst skar igenom mina öron och försökte få mig att lyssna, men det gick inte. Jag var inte klok på vad som hände.

Plötsligt greppade en grov, fast hand tag om min handled och vände mig om. Harrys oförstående, vackra smaragdögon brände aig in i mig och lös av förvirring och osäkerhet.

“This can’t be happening, Harry”, pep jag och skakade mitt huvud.

“What can’t be happening?” Hela han utstrålade förvirring och hans allvarliga ögon vägrade att släppa taget om mina.

“You’re basically my step-brother, Harry! Step-brother! We cannot be on a date”, förklarade jag mig samtidigt som paniken steg inom mig och jag kände mig allt mer osäker.

“Jamie we don’t have to do thi-”

“We don’t? Are you sure? Cause it seems to me like this is a pretty fucked up thing”

Harry suckade frustrerat och slöt ögonen för en kort sekund. Hans tunga letade sig långsamt ut ur munnen och smekte hans fylliga, torra läppar innan han öppnade ögonen.

“Please Jamie, you’re causing a scene. Can’t we just go inside and have a great night? Just as regular siblings”, föreslog han mjukt, men spänningen i hans ansikte visade att han var nervös.

När jag inte svarade suckade han djupt ännu en gång och skakade på huvudet.

“They don’t have to find out”

Jag tittade djupt in i hans ögon och försökte finna tecken på vad hans mening var, men jag kunde inte hitta någonting. Ingenting alls.

Mitt huvud ruskades häftigt innan jag ryckte min hand ur hans hårda, nervösa grepp. Jag hade inte ens tänkt på att den var där förrän nu och smärtan efter greppet var hårdare än jag märkt.

“No”, sa jag bestämt och mina panna rynkades frustrerat. “I’m sorry, but I’m not doing this”, avslöjade jag snabbt innan jag vände mig om och sprang min väg. Sprang iväg från livet och alla dess bekymmer.