3 år senare.

Jag stod utanför dörren till vår nya lägenhet. Solen stod högt på himlen denna sommardag och smekte lätt mina bara överarmar. Jag drog ner solglasögonen som satt på mitt huvud över ögonen och gick sedan mot bilen för att ta en av lådorna och bära in. Jag vred på lådan och fick syn på vad det stod på den, Sanna. Idag kände jag mig riktigt snäll, så istället för att ta min så tog jag ett stadigt grepp om lådan med båda armarna och lyfte. Jag började gå mot dörren till lägenheten, jag hade den vanliga oturen, en massa trappor. Med en suck fortsatte jag upp för trapporna. Lådan var nog den tungaste jag någonsin bart, hade hon sten i den eller? Ungefär 15 trappsteg med slit senare kom Sanna utspringandes från lägenheten och tog tag i lådan.
”Seriously, do you have stones in that?” frågade jag andfått och nickade mot lådan. Hon skrattade lite och började gå mot dörren med lådan i famnen.
”No, just some clothes.” ropade hon samtidigt som hon puttade upp dörren med höften.
”Okay, just some clothes..” sa jag tyst för mig själv och gick upp för trappan och in i lägenheten. Det var en ganska stor lägenhet. Tre sovrum, ett kök, två badrum och ett vardagsrum. Jag tittade mig omkring och fick syn på Evelina som låg upp och ned I den vitklädda tygsoffan.
”I’m glad that we just have some clothes and that stuff to unpack and not heavy things, because that would be hard.” Sa hon och skrattade lite. Jag tog bort några hårstrån från ansiktet och satt mig ner i fåtöljen bredvid och drog upp benen till brösten.
”I can’t believe this. Our own apartment.” sa plötsligt Sanna glatt som kom utgåendes från köket och satt sig bredvid Evelina i soffan. Evelina vände på sig så att hon nu var på rätt håll och satt sig i kanten av soffan. Jag nickade glatt och drog mina fingrar lätt mot halsen. Halsbandet satt kvar. Det var tre år sen nu, tre år sen jag var tvungen att lämna honom och det gjorde fortfarande ont. Även fast vi hade gjort slut för två år sen var det som att halsbandet skyddade mig på något sätt, lite så som han hade skyddat mig. Jag hade det alltid på mig, jag kände mig trygg med det.  ”I’m kind of hungry.” sa Sanna och jag skrattade.
”What about a barbecue? We can invite our newbours.” sa jag och Evelina ställde sig upp från soffan så att hennes långa blonda hår svängde med luften.
”But think if they’re, like… old.” sa hon och Sanna började skratta.
”Yeah, Nathalie. That would be a disaster.” klämde hon fram och jag räckte ut tungan åt dom.
”Fine, we can have our own barbecue, just we three. We can grill, I can bake, Evelina you can fix music, it’ll be fun.” Sa jag och reste mig upp.
“What about me?” frågade Sanna förvirrat och jag tittade på Evelina som redan var påväg ut ur dörren.
”Nah, you can just sit there.” sa jag och började skratta samtidigt som jag gick in i köket.

Det skulle bli en rolig kväll, en perfekt invigning för vår nya lägenhet.
”I’m gonna go and fix some music. I take a key with me.” ropade jag till Nathalie som stod i köket.
”But what can I do? It’s boring to just sit here.” Klagade Sanna och jag skrattade åt henne.
”Maybe you can help Nathalie to bake?” föreslog jag till henne samtidigt som jag satt fingret genom nyckelknippan och fiskade upp min nyckel.
”Yeah, why not.” sa hon samtidigt som hon ryckte på axlarna och log mot mig. Jag log tillbaks och öppnade ytterdörren. Sommarvärmen slog mig i ansiktet och jag böjde mig bak och tog tag i ett par solglasögon. Sedan klev jag ur dörren och fortsatt ner för trappan. Jag hade bott i London i hela mitt liv, men just den här delen var jag rätt så osäker på. Jag tog en chansning och svängde höger direkt när jag kom ner från trappan. Jag stannade en liten stund och försökte pilla ut min mobil ur fickan. Jag tryckte underifrån så mobilen gled upp från fickan, och så splash, den försvann ner på asfalten.
”Are you kidding with me?” mumlade jag surt för mig själv och böjde mig ner för att ta upp den igen. På vägen ner stötte jag ihop mitt huvud med någon annans och jag satt snabbt min hand för pannan för att visa att det gjorde ont. ”Ouch.” sa jag och tittade upp. Där stod en medellång kille med brunt hår, chinos och randig tröja.
”Sorry, I just wanted to help.” sa han ursäktande och log försiktigt mot mig.
”It’s okay.” sa jag snabbt och tittade in i hans ögon. Dom var helt fantastiska, jag fastnade i dom.
”Uhm…” hörde jag honom osäkert säga och räckte fram mobilen till mig.
”Oh, thanks.” sa jag tyst och tog imot den.
”So..” sa han och stoppade händerna i fickorna.  ”I never seen you here before, are you new?” frågade han och jag nickade.
”I live there with my two best friends.” sa jag och pekade mot vår lägenhet. Jag klickade snabbt upp låset på min Iphone och tittade på klockan. ”I’m sorry.” sa jag och lyfte min blick från mobilen. ”I have to go, my friends wanted me to fix music.” fortsatte jag och han nickade. Jag log försiktigt mot honom och gick förbi. ”But we maybe see eachother again?” sa jag och vände mig om så jag gick baklänges för att kunna se honom.  
”Yeah, what’s your name?” frågade han, han stod fortfarande kvar på samma plats som innan.
”Evelina.” sa jag kort med ett leende. ”And you?”
”Louis.” svarade han och jag nickade.
”Well, Louis. It was nice to meet you, bye.” Sa jag lätt och höjde handen innan jag började gå mot musikaffären.. Den var faktiskt inte så långt borta som jag trodde. Jag behövde bara gå ungefär 100 meter till efter mötet med Louis. Affären var ganska liten och låg popmusik spelades i bakgrunden. Jag nickade lite åt låten som spelades samtidigt som jag bläddrade bland alla cd skivor.
”Do you like it?” frågade plötslig killen bakom disken. Jag tittade förvirrat upp innan jag förstod vad han menade.
”Yeah, I never heard this song before, what’s the name of it?” sa jag och killen tog bort sina armbågar som han lutade mot disken och gick fram till mig.
”Here.” sa han och drog fram en skiva ur stället. ”It’s the band that’s in the background.” Jag tog imot den och vände på den så jag såg baksidan. ”They’re very popular when it comes to girls, I think you would like them.” Jag nickade och sökte lite bland låtarna som stod på baksidan.
”And this song who’s playing right now is called What makes you beautiful, right?” frågade jag och tittade upp från cd skivan. Han nickade och gick bakom disken igen. ”Well, I can try.” sa jag och gick mot disken. Han tog emot skivan och jag betalade, sedan gick jag hem till tjejerna för att hjälpa dom med resten av saker som behövdes för en perfekt invignings grillkväll.