Tidigare i And now we meet again… Han nickade och gick bakom disken igen. ”Well, I can try.” sa jag och gick mot disken. Han tog emot skivan och jag betalade, sedan gick jag hem till tjejerna för att hjälpa dom med resten av saker som behövdes för en perfekt invignings grillkväll.

Jag hoppade upp på köksbänken bredvid Nathalie och dinglade med benen i luften. Nathalie tog fram vispar, ingredienser och skålar innan hon satt igång med bakningen.
”Can’t I bake so you can fix the dinner?” frågade jag henne medan jag följde henne med blicken när hon förflyttade sig från skålen till kylskåpet.
”Yeah, I don’t know. Do you remember how it went last time you baked?” frågade hon och tittade skeptiskt på mig. Jag öppnade förvånat munnen och hoppade ner från köksbänken.
”Not cool.” började jag och hon skrattade. ”I just had some bad luck! That was actually the first time something like that happen to me.”
“Okay, but please, don’t burn down the apartment, it’s actually new.” Sa hon och jag räckte ut tungan åt henne.
“I’m gonna show you, I’m a master baker, just wait and see.” Sa jag och började knäcka äggen med ett leende.

Jag lät Sanna fixa bakningen så jag kunde fixa maten. Fast jag var nästan säker på att Evelina skulle börja hjälpa henne så fort hon kom hem. Jag tog fram sallad samtidigt som jag sneglade bort mot Sanna. Hon verkade ha allt under kontroll, men man vet aldrig, det kunde gå snett när som helst. En liten stund senare hörde vi ytterdörren öppnas och Evelina som ropade hej. Hon kom in i köket med ett leende och började sedan skratta när hon tittade på Sanna.
”Are you baking?” frågade hon och Sanna blängde på henne.
”I’m gonna show you, this gonna be the best cake ever.” sa hon och pekade på Evelina med ett finger för att varna henne. Evelina nickade diskret och la ner mobilen och en skiva på köksbänken.
”What’s that?” frågade jag och nickade mot skivan.
”Uhm, a band called One Direction. I heard them in the record shop, they were actually good.” Sa hon och hoppade upp på köksbänken. “When is the dinner ready?” frågade hon sedan och började pilla bort plastet från skivan.
”Everything except the meat is ready because I couldn’t start the grill so soon I guess, can you try to start it?” frågade jag och Evelina nickade samtidigt som hon hoppade ner från köksbänken och fortsatte ut till trädgården. Ungefär en timme senare satt vi ute i vår lilla trädgård och var mätta och belåtna efter att ha ätit god mat.
”Now I want to hear at the new cd!” sa jag och Evelina sprang in för att hämta skivan. En liten stund senare kom hon ut och stoppade in skivan i den stora stereon.
”This is their first single.” sa hon och bläddrade fram till en låt som efter ett tag började med att en ljuv killröst fyllde rummet. Jag satt och log lite åt musiken och sneglade över på Sanna, hon verkade redan gilla dom. Efter att låten var slut gick Evelina fram till stereon igen och sänkte så det blev lite som bakgrundsmusik.
”What did you say the band named?” frågade jag och tog upp glaset i handen. Evelina reste sig upp ännu en gång och tog tag i skivan. ”One Direction, I thinks it’s gotta be information about them here.” sa hon samtidigt som hon pillade ut ett häfte ur skivan. Jag tog en klunk av läsken jag hade i glaset och kände Evelinas blick fastna på mig, speciellt på min hals. Försiktigt satt jag ner glaset igen och tittade på henne. Snabbt tog hon bort blicken och skakade på huvudet. ”What is it, Evelina?” frågade jag oroligt och hon skakade på huvudet samtidigt som hon bläddrade vidare i blocket.
”Nothing, nothing… Uhm, it’s just.. I was thinking about that guy you told us about.” Sa hon och spände blicken i häftet. Jag fick en varm men samtidigt hård känsla i magen. Försiktigt flyttade jag min hand till halsen och började pilla på Z som hände i en silvrig kedja.
”My old boyfriend? What about him?” frågade jag och tog ner handen igen.
”Uhm, what was his name?” frågade hon försiktigt och Sanna gick fram till Evelina och lutade sig över häftet, även hon fick en förvirrad blick i ansiktet.
”Zayn Malik, why?” frågade jag osäkert och Sanna och Evelina bytte några blickar.
”Did you know that he was famous?” frågade Sanna försiktigt. Jag skakade på huvudet och ställde mig upp.
”What do you mean?” frågade jag och tog tag i häftet dom hade kollat i. Jag bläddrade i häftet tills det kom upp en sida med rubriken Zayn Malik. Jag blev lite smått förvirrad och läste vad det stod om honom. ”What?” sa jag lågt och tittade upp från häftet. ”Why haven’t he told me?” frågade jag och skakade på huvudet samtidigt som jag gled ner på gräset och gömde ögonen i händerna. Jag kände hur någon försiktigt tog häftet ur min hand och började läsa.
”Zayn Malik comes from Bradford. Before he got famous he never thought that he would be this popular with the girls, and now the girls love him” Hörde jag Sanna säga lågt och jag kände tårarna bränna innanför mina ögonlock. ”So I didn’t mean anything for him? Was I just a girl?” sa jag lågt och skakade på huvudet. "He said he loved me." viskade jag och skakade på huvudet.
"What?" frågade Sanna och jag kände hennes varma hand på min axel.
"He said he loved me!" sa jag högre och kände tårarna rinna ner från mina kinder. Sanna drog mig närmare henne och jag gömde mig i hennes famn. Jag kände mig som ett litet barn som grät över att hon inte fick barbiedockan hon inte fick. Helt onödigt gråt, men han betydde så mycket för mig, han hade alltid gjort det. Varför skulle han säga så? Betydde jag ingenting? Visserligen hade vi gjort slut men endå. Alla barndomsminnnen, spelade inte dom någon roll? Jag hörde ett plingande ljud och tittade upp på Evelina.
"Who was that?" frågade jag och Evelina tittade upp från mobilen.
"Just a guy a met earlier." sa hon och jag nickade. Hon la ner mobilen och satt sig ner på marken. Det plingade till igen och jag torkade mig under ögat. Evelina försökte le mot mig och strök min arm varmt.
"Are you not gonna answer that?" frågade jag och snyftade. Hon skakade på huvudet och jag suckade.
"It's just a guy, he can wait." sa hon och jag skakade på huvudet.
"Go and meet him." sa jag tyst och hon tittade osäkert på mig.
"No." sa hon kort och jag suckade igen.
"Please?" Hon suckade och tittade skeptiskt på mig.
"Are you sure that you're okay?" frågade hon och jag nickade.
"Go!" sa jag och hon reste sig upp. "Call me when you're on your way home, honey." sa jag och hon skrattade innan hon försvann ut från trädgården.
"I'm so sorry, Nath." sa Sanna tyst och hjälpte mig upp.
"It's okay." sa jag och suckade. "I just though that I meant more for him." Hon nickade och jag drog min arm längs ögat. "I'm going to bed if that's okay. I need some rest." fortsatte jag och gick upp på rummet. Direkt när jag kom in slängde jag mig i sängen och kände gråten komma tillbaks. Få mig att försvinna. Om jag inte betyder något för han spelar ingenting någon roll längre.