Tidigare i And now we meet again: “When you dumped me I was ruined. But this necklace made me feel stronger even if it was you who gave it to me. It always make me feel safe.” Sa jag lågt och log lite för mig själv. ”Thanks Nath.” sa lågt och log ett litet snett leende mot mig. Jag nickade lite och mötte hans blick. ”It’s okay. But I’m not gonna let you broke my heart again Zayn. It hurt too much last time.”

Det var en vecka sen nu, en vecka sen jag förlät Zayn. Vi hade umgåtts ganska mycket den senaste veckan, jag, Evelina, Zayn och hans fyra kompisar som hette Harry, Niall, Liam och Louis. Men Sanna hade inte varit med oss. Varje dag hade hon varit med den där killen Ryan. Vi försökte få ur henne om det hade hänt något mellan dom, men hon sa bara: ’Vi har varit på några dejter och hållit handen ja, men inget mer.’ Jag och Evelina var skeptiska till det, hon verkade gilla honom ganska mycket, samtidigt verkade hon vara osäker med honom. Hon vågade inte göra allt hon gjorde innan. Det var som att hon var rädd för honom på något sätt. Jag och Liam satt just nu ute vid poolen i deras trädgård och solade. Han satt och sjöng tyst och jag läste en skvallertidning.
”Did you know that Beyonce is pregnant? Oh my god.” sa jag till Liam och tittade upp från tidningen. Han skrattade åt mig och skakade på huvudet.
”Hey guys.”
Det var Evelina som kom in. Hon hade på sig en USA bikini och hennes långa blonda hår hade hon satt upp i en hög tofs.
”Hi, do you know where Sanna is?” frågade jag och tittade ner i tidningen igen.
”Uhm yeah, about that… Is it okay if they come here, Liam? You know, Sanna and Ryan.” frågade hon osäkert och satt sig i solstolen mitt emot mig och Liam. Liam nickade innan han reste sig upp och gick in i köket.
”Yeah, do you want something to drink?” frågade han och ställde sig vid den stora glasdörren.
”A raspberry smoothie, please!” ropade jag och jag hörde Liam skratta på långt avstånd.

Jag hade varit på dejt med Ryan några gånger nu. Vi hade inte kysst varandra än utan bara hållit handen. Jag visste inte vad jag tyckte. Han var jättegullig mot mig och så, men jag hade fortfarande inga riktiga känslor. Vi skulle till Louis och dom andra killarnas hus idag, jag och Ryan. Varje gång jag nämnde dom blev han alltid så osäker och bitter, som om att han inte gillade dom även fast dom inte hade träffats. Vi satt i hans svarta Connaught på väg till Eve, Nath och killarna. Han stannade utanför en stor tomt som jag mycket väl kände igen.
”I don’t know Sanna..” sa han lågt med ena handen på ratten och tittade på mig.
”Come on. It’s okay.” sa jag och log smått till honom innan jag hoppade ur bilen. Han gav sig efter ett tag och hoppade ur, sedan tog han nervöst min hand och vi gick mot lägenheterna. Jag kände hur pinsamt det blev när vi ringde på och stod där hand i hand och väntade. Försiktigt försökte jag dra väck min hand från Ryans, men lyckades inte. Han höll den i ett stenhårt grepp. Jag blev en aning nervös. Varför släppte han inte den? Min blick fladdrade mellan händerna och dörren. Jag bet mig i läppen och hörde dörren öppnas. Min blick flyttades från händerna upp mot dörren där jag fick syn på Louis. Ena sekunden hade han ett leende på läpparna och andra var det borta. Jag fick ögonkontakt med honom och kände hur en stöt gick igenom mig. De där fantastiska blåa ögonen log mot mig samtidigt som dom visade en aning besvikelse i sig. Ryans hand blev plötsligt så mycket hårdare och vassare mot min hand som låg mot hans. Det sved. Jag knep ihop läpparna och bröt ögonkontakten med Louis, då släppte hans hand min lite till ett normalt grepp. Louis tittade ner i marken och klev åt sidan för att släppa in oss. Ryan gick först och lutade sitt huvud sedan närmare mitt.
”Date tonight?” viskade han och jag nickade osäkert. Jag blev lite rädd för honom. Tryckte han i min hand som en varning av att jag inte fick vara med Louis? Han började skrämma mig, men jag vågade inte säga emot honom, det kändes som att han skulle skada mig då.

Jag drog ner solglasögonen för ögonen och satt benen i kors. Det var riktigt varmt idag och inga moln i sikte, perfekt. Plötsligt såg jag Sanna och Ryan komma ut i trädgården. Hon såg osäker ut. Som att hon grubblade på något hon inte kunde hitta svaret på. Dom gick och satt sig i en av solstolarna och Ryans hand var som fastklistrad i Sannas hela tiden. Det såg ut som att den pressades dit rätt hårt.
”Harry, I’m bored. Let’s do something fun!” sa jag till Harry som satt bredvid och fingrade på sin mobil.
”Okay, like what?” frågade han utan att släppa blicken från mobilen. Jag suckade och drog mobilen ur hans händer och kastade den till Liam som fick en perfekt lyra.
”We can swim!” sa jag glatt och drog upp honom ur solstolen. ”Come on, badboy, let’s take a nice cold bath!” fortsatte jag och försökte så gott som möjligt trycka bort honom mot poolen.
”Uhm, I don’t think I want to.” sa han och jag tryckte min rygg mot hans så han kom ännu ett steg närmare poolen.
”Come on, it’ll be fun!” sa jag med ett pustande och drog honom i armen.
”Okay.” sa han tillslut och gick med mig till poolen. ”But only if I can do this!” skrek han plötsligt och tog tag i min midja. En sekund senare hörde jag ljudet av plaskande vatten och kände det kalla vattnet tryckas mot min hud. Jag pressade mig upp mot ytan och tog ett djupt andetag. Harry skrattade och hoppade i bredvid mig.
”You’re gonna regret that.” sa jag långsamt och skakade på huvudet.
”Really? What can you do?” frågade han samtidigt som han skrattade och skvätte lite vatten på mig.
”This.” skrek jag och kastade mig upp på Harrys rygg och klamrade mig fast där innan vi började brottas med varandra. Tillslut fick vi ner varandra i vattnet men fortsattte att brottas där. Plötsligt kände jag ett par blöta läppar tryckas mot mina under vattnets yta.