England. 
Det var det första jag tänkte när jag öppnade ögonen. Eller nej, igentligen så frågade jag mig först och främst varför jag hade ett så äckligt jobbigt ljud som alarm, men England var faktiskt den andra tanken.  Vi hade fått ett erbjudande om att studera någonstans i England medans man bodde hos en familj. Jag hade funderat på att tacka ja, det hade varit ganska skönt och lämna Sverige för ett tag. Jag suckade, stängde av alarmet och gick in i badrummet för att ta en dusch. Det varma vattnet rusade längs min kropp och jag bara stod och njöt. Jag kom på mig själv att vara långsam och skyndade därför mig med schamponeringen.  När jag en lång tid senare hade gått ut ur duschen lirade jag en handduk runt min kropp och småsprang till mitt rum. Där slängde jag på mig kläder och fönade sedan håret. Jag fixade mig med lite smink och kollade sedan på klockan, 8.00.
”Woopsi daisy, jag måste verkligen lära mig att vara snabbare.” suckade jag och tog upp ryggsäcken. Jag rusade ner från trappan, och jag kan påpeka att det var riktigt nära att jag ramlade. Och gick förbi min pappa som läste tidningen.
”Hittat något intressant?” frågade jag och öppnade kylskåpet. Jag plockade fram fil och flingor som jag sedan hällde upp i en skål medans jag väntade på pappas svar men fick bara ur honom ett  ”mm..”  Jag suckade och började äta. Ännu en gång kollade jag på klockan, 8.10.
”Shit, jag måste gå!” nästan skrek jag med munnen full med flingor. Jag rusade ut genom dörren och slängde mig på cykeln.  Jag började cykla mot skolan med tunga steg och kände hur pulsen blev högre och högre. När jag äntligen var framme pressade jag mig förbi allt folk för att komma till mitt skåp. När jag kom fram tryckte jag in nyckeln i skåpet och vred runt. Just då började skolans klocka att ringa och korridoren tömdes på folk. Jag plockade ut böckerna jag behövde och stängde skåpet, sedan sprang jag till nästa lektion som var Engelskan. Jag försökte öppna dörren så diskret som möjligt men så fort jag stack in huvudet fastnade alla blickar på mig. Min lärare mumlade något i stil med  ”försök att vara i tid nästa gång, fröken Löw.”  och jag gav honom en ursäktande blick, sedan gick jag och satt mig på min plats bredvid min bästa kompis Frida.

”As you all know, have you received an offer to study anywhere in England for about 1 year. But it might happened’s that you can stay longer.. Those of you who accept will be living with a family near the school.” Herr Berggren var verkligen på dåligt humör idag och blängde runt på alla i klassrummet. Jag fick en känsla av att det var mitt fel och fick ett sådant vackert ansiktsuttryck. Jag såg nog ungefär ut som en köttbulle. Ni vet sådär rund och munnen sådär neråt men samtidigt guppig? Måste varit en vacker syn för dom andra i klassrummet. Han fortsatte att babbla och frågade sedan klassen : ” Are there any of you who are considering accepting?”
Jag, Frida och cirka 10 stycken andra räckte upp handen och Herr Berggren kollade förvånat på oss. Han tog av sig glasögonen och sa: ” Well, you have just a few days in which to decide whether you should go or not. Those of you who have decided to thank yes must be there within the next 2 months. When they founded a family for you the going to call. It can take a while, but most 1 month.”
“vart hade du tänkt att åka? ” frågade Frida tyst.
”Hm, jag har funderat på Doncaster, verkar som en mysig stad och skolan verkar inte heller så tokig. Dom har redan accepterat att ha mig där, haha…” sa jag med ett leende. ”du då?”
”Jag har funderat på Sheffield, där dom också har accepterat mig. Och som tur är det bara 30minuter bort från Doncaster! ” svarade hon och blinkade till mig. I slutet av lektionen gick Herr Berggren runt och lämnade ut lappar till alla där man skulle fylla i om man ville följa med och vart man skulle åka.  Både jag och Frida fyllde i lappen och kollade sedan på varandra. Jag bet mig i läppen medans jag kollade på Frida som bara smilade. Sedan tog hon min lapp och gick fram och lämnade dom till Herr Berrgren.

Så, vad tycker ni? Jag vet. Den är lång tråkig osv i början, men jag lovar att det blir bättre. Jag har en så länge skrivit 12 kapitel på Moments på wordpad, så jag försöker lägga ut dom så ofta som möjligt, men kom ihåg! Jag är nybörjare och kanske därför inte är så duktigt, och den blir bättre. Jag lovar!! Och headern är tråkig osv, men jag har inte hunnit fixa, och är inte heller riktigt klok på hur man gör, hehe...