Tidigare i kapitel 16:

Jag hörde ett litet skratt komma från Harry som sedan skakade på huvudet och klappade mig på axeln, sedan försvann även han till sin lektion och jag stod där helt ensam i den tomma korridoren. Hårt knep jag ihop ögonen och skakade på huvudet. Fan, det var inte det jag ville. Fan, det skulle vara jag. Hårt knöt jag ihop min hand och försökte ta djupa andetag. ”Wanker, shit, wank, fuck, cunt!” skrek jag högt och tog i med all kraft så jag hårt träffade det stora skåpet bredvid mig. En högljudd smäll ekade i korridoren och det ända som hördes var mina djupa andetag, jag höll på att flippa ur. ”Damn it!” skrek jag högre skakade min hand fram och tillbaka i luften innan jag stönade och knep ihop mina käkar. Fan också, det skulle varit jag.

Jag sneglade diskret och bekymrat på Liam, men Mrs. McKlay störde mina tankar av hennes rabblande om uppgifterna vi skulle ha i läxa. Det var ännu en matematiklektion och Liam satt helt omedveten om omgivningen och pillade på sitt mattehäfte som låg på den ljusa träbänken framför honom. Han bet sig försiktigt i läppen och hade inte lyft sin blick en ända gång, bara stirrat tomt ner i det mörkblåa häftet. Det var något som bekymrade honom - det förstod jag helt klart – men jag kunde bara inte förstå vad. På något som kändes som en mils avstånd hörde jag plötsligt irriterade harklingar framför mig, vilket fick mig att återigen komma tillbaks till verkligheten.

”Ehm, I’m sorry. What did you say?” frågade jag förvirrat och hörde diskreta skratt från raderna bakom mig. Även Liam hade vaknat upp ur sin trans och tittade kort på mig med en tom blick innan han återgick till att vända sin uppmärksamhet åt bänken. Mrs. McKlay suckade djupt och himlade med ögonen innan hon drog sin spinkiga högerhand längs ansiktet. Hennes kinder och ögon töjdes ut och det såg mer än trevligt ut.

”I asked you where you’ll find the right answers to the homework.” upprepade hon och tittade på mig med en trött och irriterad blick. Försiktigt ryckte jag på axlarna och tittade bekymrat på henne.

”Sorry, I don’t know.” mumlade jag tyst och tittade ner i bänken där mina händer vilade på den tjocka matematikboken. Vår lärare stönade högt samtidigt som hon skakade på huvudet och vände sig om mot tavlan.

”Listen, Mr Malik or I’ll have to speak with your parents.” förklarade hon tyst samtidigt som hon tog upp en whiteboard penna från tavlans pennhållare.  Hon harklade sig tyst innan hon drog av locket och började skriva på tavlan. ”And it seems like Mr Horan is late, again.” mumlade hon surt innan hon hårt började skriva upp läxsidorna på tavlan.

Än så länge hade det gått tjugo minuter av denna överdrivet trista lektion. Jag hade inte ägnat en ända minut av att lyssna på lärarens ord utan bara lagt armbågen mot bänken och stirrat ner i mitt helt rena och prydliga häfte som var fullt med matematiksuppgifter.  Allt jag kunde tänka på var Aprils lögn och kunde därför inte koncentrera mig på Mrs. McKlays lektion. Ord och frågor snurrade runt i mitt huvud och gjorde mig nästan yr. Jag ville så gärna få svar på alla mina frågor och slänga ut min ilska, men jag var den snälla killen. Visade inte ilska och var aldrig elak mot någon – därför kunde jag inte slå ut min ilska. Folk förväntade sig att jag skulle sköta mig, betydde det att jag var tvungen att förlåta April. Aldrig få svar på frågorna och bara gå vidare. Jag suckade ljudligt av ren reflex och himlade med ögonen. Sucken hade blivit högre och djupare än vad jag hade tänkt mig, vilket hade fått allas blickar att vändas mot mig. Vår lärare, Mrs. McKlay, harklade sig förvånat och tittade på mig.

”Did you want something, Mr Payne?” frågade hon med höjde ögonbrynen. ”Or is it okay if I continue with things you actually have to listen to?”Jag skakade på huvudet och lutade mig bak mot den hårda trästolen.

Jag var tvungen att prata med April. Få reda på vad som hade hänt och varför hon inte kom, för jag kunde inte stå ut med det eviga gnagandet inuti mitt huvud som letade efter de rätta svaren.  Utan att tänka drog jag ut den hårda stolen så dens ben hårt trycktes mot det kalla golvet. Ett gnisslande ljud fyllde elevernas öron och ännu en gång vände sig Mrs. McKlay mot mig med ett irriterat ansikte. Eleverna grimaserade och tittade chockat på mig medan jag med raska steg reste mig upp och bestämt gick ut genom klassrumsdörren. När jag väl var ute smällde jag ljudligt igen dörren och drog ett djupt andetag. Nu skulle jag hitta henne.

Min ilska hade tagit över mig helt och fått mig att tappa kontrollen. Jag hade skrikit ut vem jag hade legat med till Niall och sedan sekunden senare sprungit till min lektion och gömt mig från hans arga blick. Jag kunde se framför mig hur han hårt spände ihop sina käkar och hur lågorna i hans ögon började brinna. Han måste vara jävligt arg, det kunde jag se på den lilla sekunden jag hade stannat kvar. Redan nu ångrade jag mig, varför skulle jag säga det till Niall? Jag visste ju att han skulle bli sur. Riktigt sur. Undrande över hur mitt nästa möte med honom skulle bli fick jag mig själv att bita mig i läppen och skaka med högerbenet i hundranittio så skon upp och ner trycktes mot golvets yta. Några irriterande blickar och himlande ögon kom i mitt synfällt och jag insåg snabbt att det var för mitt skakande ben. Diskret försökte jag sluta och böjde bak huvudet för att få en aning om vilka som var på just denna lektion. Där. Där satt hon. Sista raden, femte bänken tätt intill väggen och med en huvtröja över ansiktet. Precis så hon satt när jag fick sitta bredvid henne första dagen hon var i skolan. Mitt ansikte försökte pressa fram ett litet leende mot henne, men hon avvisade det direkt och räckte fuck you till mig. Jag skrattade så lågt jag kunde och putade med läpparna åt henne samtidigt som jag vände mig om. Hon hade inte förändrats, den saken var i alla fall klar.

Uruselt mellankapitel osv, osv. Men 35+ till nästa? :)

GLÖM INTE ATT GILLA MIN FACEBOOK-SIDA, BABES! x