Tidigare i kapitel 19:

”I just wonder if you wanted to go out with me.” sa jag med ett stort leende samtidigt som jag såg hur Olivia himlade med ögonen och satt fart på benen. ”No.” svarade hon kort samtidigt som hennes skor började tryckas mot det kalla korridorsgolvet. Jag stod som förstelnad kvar och kände hur rynkan i min panna bara växte mer och mer. ”No?” frågade jag samtidigt som jag smällde ihop händerna längs mina sidor. ”No.” upprepade hon tydligt och jag kände hur paff jag blev. ”You’re such a player, Louis. So no.” erkände hon snabbt och höjde handen och vinkade till mig innan hon svängde av till höger och försvann mot korridoren där matsalen och kemin fanns.

Med ett högt stön lät jag min blåa tygväska snabbt glida ner från min högra axel och ner på det ljusa trägolvet. Smällen blev hög och ekade tydligt i den lilla hallens väggar. Kort himlade jag med ögonen och drog en hand igenom mitt långa lockiga hår samtidigt som jag pressade högerfoten mot den vänstras häl och tryckte ner skon. Min lilla fot kände frihet och snabbt sparkade jag av skon så den med hög fart for mot den vit målade väggen. Från köket kunde jag höra kaffekoppar och tallrikar skramlas mot varandra och en kran som snabbt stängdes av och på. Även mammas nynnade på en Elvis låt hördes, men dock inte lika tydligt. Jag satt min vänstra hand på den målade väggen som stöd samtidigt som jag drog av den högra Conversen och gjorde likadant som med den andra. I ett försök att vara så tyst som möjligt drog jag upp min väska från marken igen och hängde den över axeln.

Försiktigt tippade jag på tårna i hallen för att inte väcka mammas uppmärksamhet samtidigt som jag hårt bet mig i läppen. Denna dagen hade varit tillräckligt krånglig ändå, mamma behövde inte försämra den genom att försöka prata med mig.

”Darling?” Mammas röst ekade genom köket och vattnets rinnande som för en sekund sen låtit tystnade och allt som hördes var mina ansträngda andetag som jag tvingade hålla tysta.

”April, dear?” fortsatte hon otåligt och jag suckade ljudlöst innan jag började gå normalt igen och visade mig för bulldogen.

När jag visade mig i dörröppningen gav hon mig ett lättat leende samtidigt som hon drog av tvätthandskarna hon hade haft på sina taniga händer innan hon nickade mot det långa matbordet som stod placerat på en matta bredvid fönstret. Utan ork att protestera himlade jag med ögonen och drog mig bort mot bordet och slog mig ner. En kaffemaskins kokande hördes på långa vägar och doften av nykokt kaffe fyllde mina luktsinnen. Åh, ta en kaffe med min kära mor, gud vad kul. Jag satt ointresserad och försökte pilla bort smuts från mina långa fransk-manikyr målade naglar samtidigt som mamma skramlade med koppar och kaffet.

Någon minut senare kom hon tillbaks med ett leende på läpparna och två kaffekoppar i händerna. Hon mumlade något i stil med varsågod samtidigt som hon satt en kopp framför mig och en annan framför platsen hon skulle sitta på. Medan mamma satt sig på stolen placerade jag löst mina fingrar mot den varma koppen och snuttade på kaffet. Vattnigt, så underbart. Mamma borde inte få brygga kaffe. Hon harklade sig för att få uppmärksamhet och flätade ihop sina fingrar med varandra medan jag med en dryg blick lyfte på mitt huvud. Med ett svagt leende log hon mot mig samtidigt som jag lutade mig tillbaks i stolen och la armarna i kors.

”Okay, what’re you doing?” suckade jag besvärat samtidigt som jag skakade på huvudet och försökte genomskåda mammas stenansikte.

Hon gjorde som vanligt – tryckte ihop ansiktet och fnös tyst samtidigt som hon tittade bort och skakade på huvudet.

”Our relationship isn’t like this. We don’t do this things.” förklarade jag för henne samtidigt som jag la ner vänsterarmen på låret och tog upp koppen med den andra.

Även fast det var motbjudande så gav det mig tid att tänka ifall hon skulle fråga mig något. Mamma tog ett djupt andetag och drog bort en hårslinga ur det perfekt fixade håret innan hon flätade ihop de taniga fingrarna igen.

”I think it’s good for you to talk to someone.” började hon nervöst samtidigt som hon bevakade mina steg när jag förde koppen mot munnen. ”So I made a appointment with a therapist at your school.”

Chocken kröp sig in i min kropp och förvånad av hennes dumma ord fick mig att börja hosta ut kaffet på bordet, mitt på mammas vita älsklingsduk.

”Honey, watch yourself.” suckade mamma samtidigt som hon skakade trött på huvudet och försökte dutta bort fläckarna med en papperstuss.

”What? Are you insane?!” skrek jag surt och blängde på henne.

”April, honey. I’m just trying to he-”

”No, mum!” protesterade jag och satt händerna på huvudet. ”It’s not going to work and you know that!”

Hon suckade ogillande och tittade upp från duken hon försökte göra ren.

”Stop being so ridiculous, dear. I’m just trying to help you.” mumlade mamma smått innan mitt humör gick över styr och jag snabbt reste mig upp och sköt iväg stolen.

Den hamnade med en krasch mot väggen och jag marsherade surt mot mitt rum medan jag skakade på huvudet och knöt ihop knytnäven.

”This is fucking ridiculous. Me, school theraphist? This must be a freaking joke.” muttrade jag surt samtidigt som jag öppnade dörren och med en smäll stängde igen den igen.

Med mobilen i båda händerna och dansade fingrar över skärmen försökte jag komma på ett vettigt sms att skicka. Hur skulle jag göra? Vad skulle jag göra? Förvirrad var rätta ordet för mig just nu. Olika ord och meningar snurrade runt i mitt huvud och gjorde mig så förvirrad att jag nästan fick huvudvärk. När jag hade skrivit några rader gick jag tillbaks och läste om de små betydelsefulla orden i mitt huvud, men insåg snabbt att det lät hemskt och suddade allt igen. Med en suck ställde jag mig upp och slängde ner mobilen i den mjuka sängen samtidigt som jag började gå runt i det lilla rummet med händerna fasttryckta i mitt bruna hår. Jag var tvungen att komma på något. Få Olivia på fall och jävlas med April, jag visste att hon inte ville att Olivia skulle bli tillsammans med mig, - en snygg kille till player. För snygg, det måste jag erkänna att jag var.

Jag skrattade tyst åt mig själv samtidigt som jag släppte ner händerna i sidorna och skakade på huvudet. Mina ben styrde sig själva och gick snabbt mot sängen ingen och tog upp mobilen. Kom igen, Louis. Så svårt kan det inte vara att skriva ett dumt sms.

To: Olivia – 17.36

Olivia, just give me one chance to prove that I’m not that kind of guy you think I’m. You can’t say that you don’t like me if you don’t know me, so please. I’m just asking for one chance. So take the chance and go out with me? – Louis.

Jag bet mig kort i läppen och höll med darrande tumme över den gröna skicka knappen. Osäker på om jag skulle skicka det eller inte stängde jag mina ögon och tog djupa andetag. Hårt pressade jag ihop läpparna samtidigt som jag nästan motvilligt tryckte på skicka knappen och hörde det svischande ljudet fylla mina öron. Ingen återvändo. Otålig på när svaret skulle komma satt jag mig med en duns ner i sängen och höll mobilen i båda händerna samtidigt som jag nervöst skakade på benet. Jag skulle gissa att det här var min ända chans. Bara någon minut senare kom svaret och förväntansfullt drog jag fingret över skärmen och låste upp den.

From: Olivia – 17:40

Hmm…. Let me think about it. – Olivia.

Jag stängde kort ögonen med ett leende på läpparna och skrattade för mig själv, yes. Men bara några få sekunder senare vibrerade telefonen till i mina händer och återigen öppnade jag ögonen och tittade ner på den textfyllda skärmen.

From: Olivia – 17:40

No.

Det nöja leendet jag precis hade haft på mina läppar försvann snabbt och ersattes med en sur känsla inom mig. Jag hade sumpat chansen.

”Damn it!” skrek jag rakt ut samtidigt som jag slog handen i madrassen och knep ihop läpparna. Fan ocks, där var min chans borta.

Så ja, kapitel 20! Hjärtligt tack till alla superbra idéer, om ni har någon mer är det bara att skriva den. Enjoy och kommentera för mer! :) x