Tidigare i kapitel 20:

From: Olivia – 17:40

Hmm…. Let me think about it. – Olivia.

Jag stängde kort ögonen med ett leende på läpparna och skrattade för mig själv, yes. Men bara några få sekunder senare vibrerade telefonen till i mina händer och återigen öppnade jag ögonen och tittade ner på den textfyllda skärmen.

From: Olivia – 17:40

No.

Det nöja leendet jag precis hade haft på mina läppar försvann snabbt och ersattes med en sur känsla inom mig. Jag hade sumpat chansen. ”Damn it!” skrek jag rakt ut samtidigt som jag slog handen i madrassen och knep ihop läpparna. Fan också, där var min chans borta.

På mina läppar spreds det snabbt ett leende medan jag med ett litet skratt skakade på huvudet och kastade mobilen mot sängen cirka tre meter bort. Den landade med en duns mitt på sängen och begravdes ner i det tjocka täcket.

”Who was it?” frågade plötsligt Zayn nyfiket som satt på sängen och sneglade mot den begravda mobilen.

”Louis.” skrattade jag road och skakade på mitt huvud.

”Okay, what did he want?” envisades Zayn samtidigt som han med handen lätt började rota runt i mitt svartblommiga täcke.

När jag såg att han började leta efter mobilen slängde jag mig snabbt mot sängen och brottade bort hans hand. Med all kraft jag hade försökte jag trycka bort handen från täcket medan han skrattade åt mig och för att retas drog den ännu närmare mobilen.

”He asked me out on a date.” Jag stönade andfått ut orden och la mig ner så jag pressade mina nakna fötter mot Zayns mage och försökte trycka bort honom.

I en kort sekund kom jag bort mig och tänkte på hur hård och vältränad hans mage var, men kom snabbt tillbaks då jag kände att han inte längre kämpade efter att få tag i mobilen.

”What?” frågade jag förvånad och satt mig rakt i sängen.

Snabbt slängde jag en blick åt håret som hade ramlat framför mina ögon och blåste bort det innan min blick flyttades mot Zayns ansikte. Han ryckte på munnen och axlarna samtidigt som han flätade ihop sina fingrar och envisades med att hålla fast sin blick på dem.

”Someting wrong?” Jag blev förvirrad, varför gillade han inte det?

Snabbt skakade Zayn på huvudet och tittade tveksamt in i mina ögon.

”I just don’t want you to get hurt of a damn guy who doesn’t deserve you.” mumlade han tyst samtidigt som han ryckte lite med läppen.

Jag kände hur ett leende smög sig upp på mina läppar och snabbt drog jag undan en hårslinga från ansiktet innan jag anföll Zayn och pressade mina armar runt honom.  Mitt huvud lutade jag mot hans axel och leendet satt länge kvar på mina läppar.

”Don’t worry, I said no.” mumlade jag kort innan jag flyttade mitt huvud från hans axel till bröst. ”Thank you, Zaynie.” log jag nöjt samtidigt som jag stängde mina ögon och lyssnade till takten av hans hjärtslag.

Med ett stön stampade jag hårt i golvet och slängde en blick mot dörren där det stod ’kurator’ uppklistrat på ett papper.

”I don’t want to!” klagade jag surt samtidigt som jag la armarna över bröstet.

Jag lät säkert som en barnunge, men jag orkade inte bry mig. Jag ville verkligen, verkligen inte gå in ditt och prata om min pappas död. Liam skrattade lite samtidigt som han gick mot dörren och satt handen på handtaget.

”I think you have to.” svarade han mig kort och försökte le uppmuntrande mot mig.

”No. I’m not going to.” vägrade jag och skakade bestämt på huvudet. ”Never in my entire life.”

Liam suckade lågt samtidigt som han gav mig en besviken blick och skakade på huvudet.

”Come on.” sa han bestämt och slog lätt på dörren.

”No.” fortsatte jag och skakade på huvudet.

”April, come here.”

”No, I’m not going to talk with a freaking woman about my dad! No, no, no.”

Liam skakade ännu en gång på huvudet innan han släppte handtaget och gick mot mig med stora steg.

”No, Liam. Whatever you’re doing, stop. Now.” varnade jag samtidigt som jag backade några steg och försökte försvinna bort mot honom.

Liam stönade samtidigt som han greppade tag om min handled och tittade in i mina ögon.

”Don’t be so immature. It’s for your own good!” förklarade han och jag skakade envist på huvudet. ”You’re silly. Come on.” fortsatte han innan han med sitt stadiga grepp runt min handled började gå mot kuratorns dörr.

”No!” vägrade jag samtidigt som han släpade mina fötter mot marken. ”I’m not going to talk with that idiot!”

Liam himlade med ögonen samtidigt som han satt handen på handtaget och lätt tryckte ner det. Ett klickande ljud hördes och han öppnade långsamt dörren. Såklart medvetet, säkert bara för att få min puls och rädsla att gå upp.

”This is what you’re going to do. You’re going in there and talk with this lady until it feels better, okay?” förklarade han tydligt samtidigt som jag suckade och himlade med ögonen.

”How can you call her a lady? She’s a dinosaur!” utbrast jag högt och tittade på honom med världens självklaraste blick.

Han suckade kort innan han släppte min hand och pressade sina händer mot min rygg. Mina fötter släpades längs golvet och med många protester tryckte han in mig i rummet.

”Oh, you’re going to regret this.” mumlade jag surt och bet ihop käkarna.

Liam flinade snabbt innan han satt handen på dörren.

”Have fun.” skämtade han samtidigt som han stängde dörren och lämnade mig ensam i den kalla tråkiga korridoren.

Tyst mumlade jag svordomar för mig själv samtidigt som jag med sura steg började gå mot kuratorns rum. Med ett skakande huvud och en svordom på gång höjde jag huvudet, men bet mig själv i läppen när jag såg vem som satt i den lila soffan bredvid dörren. Min haka föll till golvet och när han fick se att jag stod där blev hans ögon stora som golfbollar innan han nervöst reste sig upp och stormade ut genom dörren jag precis hade blivit tvingad igenom. Chocken satt kvar i halsen medan dörren till kuratorns dörr öppnades. Kvinnan som stod där hade glasögonen på nästippen och tittade med ett mycket litet leende ut genom väntrummet.

”Where did, Louis go?” frågade hon förvirrat samtidigt som hon fortsatte att söka genom rummet.

”I don’t know.” mumlade jag tyst samtidigt som jag bet mig i innerkinden och tittade ner i golvet.

”Well, then it’s your turn.” log hon mjukt samtidigt som hon öppnade rummet för mig.

Jag stirrade fortfarande förvånat ner i golvet och hade munnen vid öppen. Louis, vad gjorde han här?

”Honey?” Kvinnans röst fyllde mina öron och utan att röra en min flyttade jag mina fötter bit för bit in i det vitfyllda rummet.

Om jag säger 40+ kommentarer, vad säger ni då? Där var jag lite busig. xx

Nej men tack för idéerna, ni ser ju själv att en av dem kom till användning! :)