Tidigare i Moments… Jag var snabbt där vid hennes sida och lyfte upp henne i min famn. Hon öppnade långsamt ögonen och blinkade några gånger innan hon kunde hålla ögonen öppna. Jag log svagt mot henne och smekte hennes arm försiktigt. ”Finally, i’m back.” sa hon svagt och log försiktigt mot mig.

Sara’s point of the view.

Mitt huvud dunkade lite, men det kunde jag leva med. Jag hade försvunnit ur det gråa rummet, det var som en befrielse.  Det var som att jag sprang på ett löpband, sprang och sprang men kom endå ingenstans när jag hade varit där.  Och att få komma därifrån, det var verkligen lättande. Harry smekte fortfarande min arm och jag log mot honom.
”Do you want to get home?” frågade han mig med den där omtänksamma rösten. Jag nickade försiktigt och kollade runt omkring mig. Frida var bredvid mig, och Niall höll om henne. I bakgrunden stod en berusad Louis. Hans blick var orolig, men han var berusad, och förstod därför inte vad som hade hänt. Liam och Zayn stod bredvid honom. Även dom var lite påverkade av alkoholen, men inte lika mycket som Louis, dom förstod i alla fall vad som hade hänt. Jag fortsatte kolla över rummet, och när jag tittade riktigt noga fick jag se en tjej med svart hår stå ett steg bakom Zayn och kolla oroligt på mig. Mina ögon smalnade, och jag kollade kritiskt på henne. Vem var hon? Zayns flickvän? Nialls? Nialls utslog jag nästan direkt eftersom jag hade sätt hur han hade kollat på Frida. Han kollade på henne på ett speciellt sätt, som om hela världens cirkulerade runt henne, så jag kände att jag kollade på Harry. Men kanske Zayns? Harry reste sig upp och hjälpte mig sedan upp på, men jag släppte inte blicken från henne.  Det var någonting med henne, det var som om jag inte litade på henne även fast jag inte kände henne. Frida reste sig upp så fort hon såg att jag var på fötterna och både hon och Harry la en varsin arm runt mina axlar.
 ”Hur mår du?” frågade hon mig och jag såg oron i hennes ögon. Jag ryckte på axlarna och sa, ”Jag vet inte. Har inte hunnit tänka efter liksom, bara ont i huvudet än så länge.” hon nickade och log ett svagt leende mot mig. Harry släppte mig någon sekund och gick och snackade med killarna. Dom pratade tyst, så jag visste inte vad dom sa. Det enda jag såg var några nickningar från Niall, Liam och Zayn medans Louis ögon blev större med mer och mer oro i sig. Han tryckte sig förbi Harry och småsprang mot mig. Han tappade balansen i någon sekund, men fick snabbt tillbaks den igen och stannade vid mig och greppade löst tag i min arm.
”Sara, are you okay? I don’t understand… What happend?” frågade han lite stammigt. Jag bara log mot honom och drog in honom i en kram.
”I will tell you tomorrow.” viskade jag i hans öra när vi möttes i kramen. Han släppte mig och nickade oroligt.
 ”Is it okay if we stay a little bit longer? I promise that we will be home in two hours.” sa han och la armen runt Fridas arm. “And you’re gonna stay to.” sa han och pekade på Frida med ett stort leende. Hon skakade snabbt på huvudet och skiftade sin blick mellan mig och Louis.
”No,no,no. I’m coming with Sara. I can’t leave her.” sa hon och kollade rakt in i mina ögon. Jag skakade på huvudet och sa sedan tyst till Frida.
 ”Stanna, din kväll får inte sabbas på grund av det här.” hon kollade skeptiskt på mig och sa, ”Jo, jag följer med dig. Det skulle hänt mig, du förtjänar bättre. Särskillt nu när det är din födelsedag och allt.” jag skakade ännu en gång på huvudet och tryckte henne mot Louis.
”Stanna.” sa jag och började gå mot Harry. Jag tog tag i hans hand och han log mot mig. Vi sa hejdå till killarna och gick sedan ut ur lokalen. Väl ute hörde och kände jag när kamrorna trycktes på och tog en massa foton. Jag höjde handen och försökte få det skarpa ljuset att dämpas medans Harry tog upp sin mobil och ställde sig mitt emot mig så jag slapp kamrablixtrarna i ansiktet. Han ringde något samtal och ställde sig sedan närma mig och viskade i mitt öra, ”The limo is coming soon, but we have to wait a couple of minutes.” Jag nickade och log diskret mot honom. Han tog sin hand och drog försiktigt sin tumme på mitt huvud över bandaget. 
 ”How could I let this happend to you?” frågade han mig med låg röst, nästan som en viskning, samtidigt som han skakade på huvudet. Jag tog tag i hans hand som satt på mitt huvud och la den i min.
”Harry, you couldn’t know. It was dark and it was hard too see, it’s okay. I’m fine.” sa jag och tryckte hans hand hårdare mot min. Han kollade osäkert på mig och frågade, ”Promise?” Jag nickade och log mot honom.
”Promise.” Han släppte sin hand och drog in mig i en mysig kram.
”Good.” sa han tyst och kysste mig på örat. Limon stannade kort där efter bredvid oss och vi hoppade in. Vägen hem kändes lång och tråkig. Men med Harry vid min sida visste jag att det bara skulle bli bättre. Han skulle ta hand om mig om jag kände mig dålig, och jag skulle göra detsamma för honom. Jag lutade mitt huvud mot hans axel och små log. Han började själv le när han kollade på mig.
 ”Hey, what are you thinking at?” frågade han. ”I’m just thinking about us. How happy I am to have you.” sa jag och började fläta min hand i hans. Han kysste mig på pannan innan han sa, ”And i’m happy to have you, my little penguin.”

Jag stoppade in nyckeln i låste och vred försiktigt om. Sedan smög vi så tyst vi kunde in i huset. Men lyckligtvis lyckades Harry snubbla över alla skor och ramla med en duns. Jag satt fingret framför munnen och ssh:ade honom innan jag brast ut i skratt.
 ”Aw, Harry. You’re so clumsy.” sa jag och hjälpte honom upp. Han tog sig för armen och sa, ”Aoutch, and no. I’m not clumsy, just unlucky..” jag nickade och sa ett tyst okay medans jag tog av mig skorna. Harry gjorde detsamma och sa sedan, ”Babe, my arm is hurting.” medans han putade med underläppen. Jag började skratta åt honom och gick sedan närmare.
”Do you want me take away the pain?” frågade jag och log retligt mot honom.  Han nickade medans han fortsatte att puta med underläppen och sträckte fram sin arm mot mig. Jag skakade på huvudet och tog sedan försiktigt tag i den och kysste överallt på den för att få bort hans såkallade smärta. När jag slutade kollade jag upp på honom och han drog in mig i en gosig kram.
”Better?” frågade jag med mitt huvud tryckt mot hans bröst.
”Much better.” sa han och började skratta lågt. Han släppte mig sedan och tog tag i min hand och drog mig upp mot mitt rum. Han satt sig på stolen och väntade medans jag tog av min klänning och satt på mig pyamas. Jag satt också upp håret i en slavrig knut och tvättade av mitt smink innan han kom fram till mig och kysste mig lätt på läpparna.
”I’m going to bed now if thats okay.” sa han efter han hade släppt mina läppar. Jag drog honom mot mig för ännu en kyss och sa, ”No, sleep with me.” Hans ansikte fick ett stort leende på sig och han ryckte på axlarna och sa, ”Okay, if it’s okay for you..” Jag nickade och gick sedan och satt mig på sängen i skräddarställning. Han drog av sig tröjan så att han bara stod med byxor på sig. Jag försökte slita min blick från hans otroligt snygga mage, men lyckades hela tiden få dit den igen. Han märkte att jag kollade på hans mage med stora ögon så han började flina mot mig och fråga, ”Do you like what you see?” Jag började rodna och kastade en kudde på honom. Sedan slängde jag mig ner i sängen och rullade in mig i täcket. Efter att han hade tagit av sig byxorna gick han och satt sig på sängen.
”Hey, are you gonna take the whole quilt?” frågade han och drog hårt i täcket så jag rullade runt och blev utan.  Han skrattade till och drog täcket över sig. Jag låg och stirrade upp i taket när jag märkte att jag började få pytteskinn för jag frös. Jag lyfte mitt huvud och kollade på Harry, sedan började jag kolla mot taket igen.
”Ehm, Harry.. Can I get some quilt to?” frågade jag och la händerna på min mage. Han skrattade och drog mig intill honom så jag hamnade under täcket.
”I was just playing with you, babe.” sa han och kysste mig lätt på läpparna innan jag vände mig ifrån honom. Han la sina armar runt mig och kysste mig på örat.
”Goodnight, little bird.” sa jag med stängda ögon mitt i en gäspning.
 ”Goodnight, Beautiful. ” svarade han mig och efter det somnade jag med ett leende på läpparna.