Tidigare i Moments… Även fast jag var på ovanvåningen kunde jag höra det. Jag spetsade öronen och försökte lyssna noggrannare. Det var en dörr som öppnades och röster som fyllde hallen. Snabbt som attan var jag springandes påväg ner från trapporna.

Jag kunde nosa mig till det. Så fort jag såg Louis stiga innanför dörren märkte jag hur nervositeten bubblade inuti honom. Jag satt armarna i kors och kollade på honom med höjda ögonbryn. Niall, Liam och Zayn nickade ett kort hej till mig innan dom försvann in på sina rum för att förmodligen twittra eller något sådant. Harry pussade mig på pannan och sa, ”I’m waiting in your room.” och försvann sedan uppför trappan. Louis sparkade nervöst av sina skor och fortsatte in i köket. Jag gick efter honom utan att släppa han med blicken. Han tog fram en burkcola som han öppnade och lutade sig mot köksbänken. Jag satt mig på en av stolarna och kollade på honom. Nervöst trummade han lite på colaburken och tog en klunk till.
”I watched the interview, very interesting..” sa jag och kollade med tom blick på honom.Han log ett stelt leende och sa sedan. ”Eh, yeah. It was fun.” jag nickade kort och började rita små cirkar mot den kalla sten bänken.
”So you were with a girl last night?” frågade jag men släppte inte blicken från cirklarna.
 ”No! Or yes, but not in that kind of way. I juste slept there.” sa han och jag lyfte min blick från köksbänken till hans ögon.
 ”Just a friend?” frågade jag och han nickade.
”Yeah, she’s gonna come here tomorrow and we gonna hang out.” sa han medans han denna gången log ett riktigt leende mot mig.
”Oh, can I meet her?” frågade jag och försökte le mot honom.
”Sure.” sa han och tog en klunk av colan.
”Louis, I don’t want to be that kind of ”sister” that is worried about you, but… If something actually happend last night and this girl spreading rumors about you, what are you gonna do then?” frågade jag och kollade lite smått oroligt på honom. Han ryckte på axlarna och svarade mig. “She’s not that kind of person. But if she did that, I would be terrified. Because some people actually belive’s in rumors. And the fans would like me less, and that’s the last thing I want.” Jag nickade sakta och reste mig upp från stolen och gick fram till honom.
”If you think that she wouldn’t do that, I belive you. I look forward to meet her.” sa jag och klistrade på ett leende på mina läppar.
”Thanks Sara.” sa han och kramade mig lätt.
”No problems.” sa jag mitt i kramen och släppte honom sedan.
”What are you gonna do now?” frågade han och kollade ut genom fönstret.
 ”I’m going upstairs to Harry.” sa jag och pekade med tummen på trappan. Han nickade och sa ett tyst ”cool”.
”I think i’m going for a walk.” sa han sedan och med en fast blick över den snötäckta trädgården. Jag nickade och vinkade lite till honom. ”Okay, bye then.” sa jag och gick upp för trappan.

Louis point of the view.

Jag gick ut i hallen och tog på mig ett par vinterkängor. Jag tog även på mig mössa, vantar och en mysig täckjacka innan jag öppnade dörren och steg ut i kylan. Det var kallt ute, säkert -10. Jag småsprang ner från trappan och fortsatte sedan ut mot parken. Det fanns många tankar i mitt huvud just nu, en av dom var Eleanor. Hon hade verkligen varit riktigt schyst och tagit hand om mig sådär. Andra hade säkert bara lämnat mig där eller tagit med mig hem och spridigt falska rykten, men inte den här tjejen. Hon var speciell. Det var något med henne, något som jag aldrig har hade sätt hos en tjej förut. Det var som att hon inte brydde sig om att jag var Louis Tomlinson från One Direction, hon såg mig som en vanlig kille. Killen bakom all kändiskap. Det var skönt. Jag var i mina egena tankar och tänkte inte så mycket på vart jag gick. En cyklist kom cyklandes och i sista sekunden hann jag svänga av för att inte gå in i honom. Jag ropade ”Sorry!” utan att vända mig om och forsatte att gå. Igentligen visste jag inte vart jag skulle gå. Jag ville igentligen bara rensa luften och tankarna. Utan att tänka mig för gick jag ut på vägen och sneddade över till andra sidan även fast jag såg bilarna komma. Dom stannade och ropade argt på mig. Jag fortsatte över och stannade sedan. Jag var nu på en stor bro. Det var ingenting jag kände igen, så jag måste ha gått en bit. Jag la mina händer på räcket och stirrade ut över vattnet som låg under bron. Vattnet hade frusit till is på några ställen medans den på andra fort forsade iväg. Jag kände en hand på min axel och av ren reflex vände jag mig om och slog väck den innan jag hann se vem det var.
”Woah, take it easy. It’s just me.” sa Eleanor och tog upp händerna i luften för att visa att hon var oskyldig. Jag klistrade på ett leende i mitt ansikte och sa tyst förlåt och sparkade bort grusen på marken.
”What are you doing out here?” frågade jag sedan och lyfte min blick från marken rakt in i hennes fantastiska bruna ögon.
 ”I don’t know. Just thinking, I guess.” svarade hon mig och ryckte på axlarna. ”And you?”
 ”Same.”
Hon nickade och log mot mig. ”I’m kind of cold. Do you want to take a coffee or something?”  frågade hon och jag nickade som svar.
“Sure, that would be nice.”
 Vi gick längs bron och svängde sedan av vid en park. När vi hade gått förbi parken kom vi in till en mysig del av den nuvarande staden vi var i, som jag förövrigt inte hade en aning om vilken den var.  Hon visade sedan vägen mot ett cafe där vi sedan satt oss ner.
”How do you know this place so good?” frågade jag och snuttade lite på kaffet jag hade köpt. Hon skrattade lite och ställde ner sin Chai Latte.
”I have been here for a couple of weeks now.” sa hon och log mot mig. Det stack till inom mig när hon log det där leendet. Som om en stöt for genom hela kroppen. Jag log mot henne och sa, ”Yeah you know. I don’t remember how it looked or where i was last night..” Hon skrattade ännu en gång och drog bak en hårslinga.
 ”I know, you were so drunk.”
Jag tog en klunk av kaffet och nickade. ”Jepp, I was.. But you never told me what you did there last night.”
 “My friend just got her driving licence so we were celebrating that.” sa hon och log mot mig. Bam, där stack det till igen. Det där leendet fick mig ur balans.

”Louis? LOUIS?!” skrek nästan Eleanor och viftade med handen framför ansiktet på mig. Jag skakade bort tankarna och log mot henne.
 ”Sorry. I was thinking about something else.” sa jag och hon nickade.
 ”It’s okay. I just asked you if the interview went well.” Sa hon och tog en klunk av sin Chai Latte.
“Yeah, pretty much. But they’ve got a picture on you and me in the cab and they thought we did something else than just….sleep.” sa jag och tittade henne rakt i ögonen. Hennes ögon blev lite spända och hon satt ner sin Chai Latte på bordet.
 ”They’ve got a picture..?” sa hon och bet sig i läppen.  Jag nickade och hon tog ett djupt andetag. ”I didn’t help you because I wanted to be famous, just so you know. That was kind of the last thing I wanted…”
Jag log ett beklagande leende mot henne. “Sorry for that… But I really want to get to know you better, so I hope that it’s okay for you..”
 “I want to get to know you to, Louis. But I just want you to know that I don’t want to know you because you’re famous. It’s because you’re…you.” sa hon och kollade blygt in i mina ögon. Jag skrattade och kollade säkert in i hennes ögon med ett leende.
 ”You’re sweet.” sa jag och hon började rodna. Hon skakade på huvudet och blev bara mer och mer rödare. Jag log ett stort leende mot henne och sa. ”You’re blushing!” Hon skakade ännu en gång på huvudet och gömde sitt ansikte i händerna.
 ”No, please say i’m not… This is so embarrassing!” Jag skrattade och tog försiktigt bort hennes händer så jag kunde se henne i ögonen.
”No, it’s cute. I promise.” sa jag och log mot henne. Hon log innan hon tog upp sin lilla handväska som hon slog mig löst i huvudet med.
 ”You made me blush. I'm going to avenge!” sa hon och höll upp ett finger mot mig. Jag flinade åt henne och sa. ”Good luck.” När vi sedan hade druckit upp våra kaffen gick vi ifrån bordet.
 ”Thanks for the coffee. It was really nice.” sa hon och log mot mig.
 ”No problem!” svarade jag henne och log.
”Well, I guess I see you tomorrow.” sa hon och mitt leende blev ännu större.
”Yeah. Fun that you can come.” sa jag och drog in henne i en kram. Jag njöt dom korta sekundrarna och släppte henne sedan. ”Bye.” sa hon och tog upp handen.
”Bye.” sa jag och hon öppnade dörren och försvann ut från kafeet.

Harry’s point of the view.

Sara kom upp på rummet och satt sig på sängen tätt intill mig. Jag la min arm runt henne och kysste henne i pannan.
 ”Hi babe.” sa jag med läpparna tryckta mot hennes panna.
”Hi.” sa hon tyst och jag kollade henne i ögonen.
”Is something wrong?” frågade jag och kollade oroligt på henne. Hon skakade på huvudet och la sitt huvud mot min bröstkorg.
 ”No. It’s just… I want to belive in Louis, I really want. But I haven’t meet this girl, and untill that I can’t get the thought on my head that’s thinking that she’ll start a rumor about Louis go away.” Sa hon och suckade djupt. “Why do I have to be so worried? It’s so annoing.”
Jag skakade på huvudet pillade på hennes hår.
“It’s not annoing, babe. It’s cute that you care so much about him.” sa jag och snurrade en bit hår runt mitt finger. Hon vände sakta upp sitt huvud från min bröstkorg och kollade mig rakt in i ögonen.
”Why wouldn’t I care, he’s like a brother for me.” sa hon och pillade lite på min tröja. ”Enough about that. Let’s do something fun!” sa hon och kollade på mig med ett stort leende i ansiktet. Jag skrattade lite åt henne och sa sedan. ”Oh okay. Like what?” Hennes leende blev busigt och försiktigt försökte hon smuggla upp en kudde från sängens ände, vilket jag såg. Och i rätt sekund hann jag ta fram min hand och stoppa kudden och slå till den i hennes ansikte istället. Hon började skratta och slog till mig med en annan kudde som låg bredvid. Vi satt kvar i sängen och slog varandra med kuddarna innan hon reste sig upp och sprang iväg. Med kudden i handen gjorde jag ett krigsrop och sprang efter henne. Hennes skratt och mina krigsrop fyllde hela huset. Man hörde Zayn skrika åt oss att vara tysta, vilket vi struntade i. Efter ett tag tystnade jag mina skrik och smög istället tätt intill väggen längs hela huset. Man hörde Sara ropa på mig och undra vart jag tog vägen vilket gjorde det lättare för mig att hitta henne. När jag kom till vardagsrummet såg jag Sara stå förrvirrad och kolla sig omkring med kudden i ena handen. Hennes hår stod åt alla håll och kläderna hade blivit lite snea. Tyst satt jag mig ner på marken och började krypa mot henne. När jag kom tillräckligt nära för att kunna nudda henne drog jag i hennes ben så hon ramlade rakt i min famn.
”Haha, got you!” skrattade jag och ställde mig upp med henne i famnen.
”Oh, I’m like a princess!” sa hon och började skratta.
”Yeah, you’re my little princess!” sa jag och höll hårdare om henne. ”And i’m taking you to a place far far away!” fortsatte jag och började prata dramatiskt.
”Harry, stop! Where are you taking me?” skrek Sara dramatiskt och satt handens baksida mot hennes panna. Jag skrattade åt henne och fortsatte upp för trappan. ”Seriously Harry. What are you gonna do?” sa hon och skrattade lite halft nervös. Jag svarade henne inte utan öppnade dörren till hennes sovrum med foten och slängde ner henne på sängen. Hon började skratta och sa sedan. ”Harry, my bed is very comfortable and so on, but it kind of hurts when you’re throwing me down in it…” Jag gick närmare och tog stöd med mina händer mot sängen. Sedan kysste jag henne lätt på läpparna.
”Is it better now?” frågade jag henne efter jag hade släppt hennes läppar. Hon vickade på handen och huvudet.
”It kind of hurts here to..” sa hon och pekade på sin näsa med ett leende.
 ”Oh okay.” sa jag och började kyssa hennes näsa. ”Somewhere else?” Hon nickade ännu en gång och pekade på sin kind. Jag kysste henne även där och frågade henne sedan. ”Is the pain gone now?” hon skakade på huvudet och sa med ett leende på läpparna. ”It actually hurts everywhere…”
 ”Really?” frågade jag och flinade åt henne. Hon nickade och log stort.
”I promise.” sa hon och jag började kyssa henne på pannan och fortsatte sedan ner från hela ansiktet till halsen innan hon tog tag i mitt ansikte och drog upp det så det var i samma höjd som hennes. Hon strök sin tumme över min kind och drog mitt ansikte dom sista centimetrarna närmare hennes så våra läppar möttes.
”You know I love you, right?” viskade hon sedan och kollade in i mina ögon.
 ”Yeah, I do.” sa jag och log stort mot henne. ”But do you know what?” fortsatte jag och hon skakade på huvudet. Jag gick närmare hennes mun och viskade sedan. ”I love you more than you can ever imagine.” medans jag försiktigt satt mina läppar mot hennes.