Tidigare i Moments….”Congrats, you found me.” sa han och jag kände hur han letade efter mina läppar i mörkret. ”You’re to sweet.” sa jag och tryckte hans läppar mot mina. ”I know.” sa han efter kyssen och jag slog honom löst på armen.

Jag vaknade morgonen där på av att solen starkt lös in i mitt fönster. Snön hade smält bort med det var fortfarande ganska slaskigt. Med huvudet ner i kudden drog jag ut min arm och försökte hitta mobilen på nattduksbordet. Efter ett tag fick jag äntligen tag i den och lyfte motvilligt upp mitt huvud från kudden. Klockan stod på 8.51, härligt att vakna tidigt en fredagsmorgon, fast nej, så var det ju inte. Tanken av att skolan skulle börja på måndag fick min mage att knyta sig. Visst tyckte jag att det skulle bli ganska häftigt eftersom det är en engelsk skola och så, men att vara tillsammans med Harry skulle göra allt mycket svårare. Jag skulle inte veta vilka som var mina riktiga vänner och vilka som var falska efterom vissa säkert skulle utnyttja mig för att få träffa killarna. Jag skakade bort tanken, bäst att tänka på nuet! Försiktigt började jag skakade lite på Harry.
”When are we going to rehearse?” viskade jag i hans öra och strök bort en bit hår från hans ansikte.
”2 more minutes, babe.” sa han sömnigt och vände på sig. Jag suckade och la min rygg mot honoms så jag kollade upp i taket. ”What are you doing?” frågadade han trött och kollade upp från kudden.
”Waiting for you to get upp.” sa jag men släppte inte blicken från taket.
”And why are you on my back?” frågade han och reste sig upp så jag trillade av den. Jag andades bort lite hår som hade kommit framför ögonen och kollade sedan på Harry.
”I thought it was fun.” sa jag och började skratta.  Han skakade på huvudet och reste sig upp från sängen. ”I so love this sweater, birdie. It’s so cozy! And yeah, that’s your other nickname.” sa jag och la mig ner på rygg. Han drog på sig en tröja och lutade sig sedan över mig.
”What do you think about your nickname, then? I think that penguin is a very beautifu. ” sa han och log stort mot mig.
”Oh, yeah. It’s so beautiful.” sa jag och låstades himla med ögonen. Han började skratta och sa sedan. ”You’re terrible at that!” jag skakade på huvudet men han var envis med att nicka tillbaks.
”I was not!” sa jag och började skratta. Han nickade på huvudet och sa, ”You were.” Jag viftade med min hand och sa, ”Yeah, Yeah, Yeah. No we change the subject!”
”To what? Waybe this?” frågade han och kysste mina läppar mjukt. Jag tog tag i hans hals och drog ner han på mig.
”Yeah, that’s kind of good to.” sa jag flinandes mot hans läppar. Efter ett tag tryckte jag bort honom så han fick ta stöd på sängens sidor igen. ”But do you know what?” frågade jag och han skakade på huvudet. ”It would be even better if this were of.” sa jag och drog med mitt finger på hans mage. Han började skratta och drog sedan av sin tröja och kysste mig igen.
”Your turn.” mumlade han med sina läppar mot mina. Jag började skratta och skakade på huvudet. Han kollade på mig med öppen mun och frågade förvånat. ”Why not?” Jag började skratta och tryckte med ett av mina fingrar på hans näsa.
”This maybe sounds weird in English but… the one who waits for something good never waits too long.” Sa jag och kysste honom igen. Han ryckte lite i min tröja och suckade.
”Please?” sa han och kollade på mig med puppyeyes. Jag skakade på huvudet och kysste honom igen. ”Okay, and how do you say it in Swedish?” frågade han och släppte mina läppar.
”Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge.” sa jag och flinade åt honom. Han rynkade ögonbrynen och kollade oförstående på mig.
”What?” frågade han förvirrat. ”Say it one more time.” Jag suckade och kollade på honom.
”Den….Som…Väntar…På…Något…Gott…Väntar…Aldrig…För…Länge…” sa jag högt,tydligt och långsamt.  
”Den som weantar pau… And then?” frågade han och kollade nyfiket på mig. Jag skakade på huvudet och skrattade.
”And you’re terrible at that!” sa jag och han räckte ut tungan mot mig. Jag skrattade åt honom och försökte gå bort från sängen, men Harry fångade mig och la mig tillbaks på sängen.
”Where do you think your going?” frågade han med ett busig leende, jag kände igen det där.
”No, no, no, no Harry. Not tickle war! HELP ME!” skrek jag desperat medans Harrys fingrar började kittla mig överallt.
”Not that cocky now, huh?” sa han och höll fast mina händer i sängen utan att kittla mig för att jag skulle få hämta andan.
”Harry you know that i’m extremely ticklish…” sa jag andfått utan att kunna sluta skratta. ”Yeah, I know.” sa han och började kittla mig igen. ”PLEASE HARRY. I DO ANYTHING, JUST STOP TICKLE ME!” skrek jag desperat med lite luft kvar i lungorna.
”Say that you love me more than everything and that you belive in your self. Your gonna win x-factor, right?” sa han och kollade allvarligt mig i ögonen.
”Harry, I love you more than the life self.” sa jag och kollade han rakt i ögonen. Han slutade kittla mig för en sekund och kollade på mig.
”And…?” frågade han och höll händerna beredda för att kittla mig igen.
”I’m gonna win x-factor.” sa jag och kollade på honom.
Han log och sa, ”What? I didn’t hear you.”
Jag suckade och sa, ”I’m going to win x-factor.”
”One more time, please.” sa han och flinade stort mot mig.
”I’M GONNA WIN X-FACTOR, OKAY?!” skrek jag och Harry började skratta.
”Finally!” sa han och släppte mig. Han pussade mig på näsan och sa. ”I’m gonna talk to the boys. I guess that we’ll leave in an hour or something like that.” Jag nickade och gick upp från sängen, tog en snabb dusch och klädde sedan på mig. Efter det gick jag ner till killarna som satt och åt frukost.
”Niall, can you do Niall’s grande special to me?” frågade jag när jag kom till köket. Han nickade och gick och tog fram tillbehör. ”You guys have to taste that sandwich, it’s so freaking good!” sa jag och skrattade lite. Någon minut senare kom Niall in med mackan till mig och gick tillbaks för att sin egena. När vi hade ätit satt jag tallriken i diskhon och armkrokade Louis. ”Shall we go?” frågade jag honom. Han nickade och började gå mot hallen.
”Boys! We’re leaving, now!” skrek han och 4 killar snubblade över varandra in till hallen. Dom stod och skrek saker som inte riktigt gick att uppfatta eftersom alla skrek i mun på varanda. Jag kollade förvirrat på Louis om bara ryckte på axlarna.
”Ignore them.” sa han och jag nickade. Vi satt på oss ytterkläder och gick sedan. Louis öppnade bilen och hoppade in. Jag satt mig bredvid honom i passagerarsätet så dom andra killarna fick sitta där bak. När dom kom in i bilen höll dom fortfarande på att diskutera. Jag orkade inte bry mig om vad det handlade om och höjde istället volymen på radion.
”Seriously, she’s hot.” skrek Harry till Zayn för att överrösta musiken. Jag vände mig om och kollade på Harry med höjda ögonbryn. ”I love you?” sa han och försökte smäla mig med hans underbara leende. Jag bara skakade på huvudet och vände om igen.
”Who is you talking about?” frågade Louis.
”Rachel.” sa Zayn och drog en hand genom hans hår.
”Who?” frågade Louis och rynkade pannan.
”Don’t say that it’s the girl from the club?” sa jag och suckade.
”It is.” sa Liam och jag satt mitt finger vid munnen och gjorde ett spyljud.
”Sara, you can’t say so if you don’t know her.” sa Harry och kollade på mig med höjda ögonbryn.
”Well do you, ”Mr she’s hotter than my girlfriend?”” sa jag och blängde på honom. Han gjorde en ”Ups så skulle jag inte gjort.” min och fortsatte prata med killarna i baksätet.
”When are you gonna meet her?” frågade Niall Zayn.
”Uhm, she wanted to see me on Thursday.” svarade Zayn och började fingra på mobilen.
”Say yes! She can come home to us.” sa Louis och jag gav honom en mördar blick. Zayn bet sig i läppen och sa sedan ett osäkert okay innan han började fingra på mobilen igen. Varför skulle Zayn lära känna henne för? Killarna behövde inte pressa honom, och om han inte ville kunde ju inte dom tvinga honom. Jag rös av känslan när jag tänkte på henne. Vi skulle inte bli bra vänner, det kände jag på mig redan nu. Bilen stannade utanför en studio och killarna började knäppa upp sig.
”Wait, we’re not gonna recording, right?” sa jag och greppade tag i Louis arm. Han skakade på huvudet.
”No, but it’s easier to help you this way.” Sa han och gick ur bilen. Tveksamt gick jag ur bilen och följde efter Louis. En vakt öppnade dörren för oss och Liam visade sedan vägen in till en inspelningstudio.
”Now then?” frågade jag och kollade mig omkring. Niall nickade mot båset och sa sedan.
”Go in there and sing something.” Jag nickade kort och gick långsamt in i båset. Där inne fanns det en mikrofon, hörlurar och en stol. Min väska och jacka hängde jag på stolen och förde sedan bort den från mikrofonen. Harry tryckte ner en knapp och man hörde hans röst fylla det lilla båset.
”Just sing what you want, babe.” sa han och log mot mig. Jag tog tag i dom stora hörlurarna som jag spände ut och satt på mitt huvud. Jag tänkte efter innan jag kom på vilken låt jag ville sjunga.
”Can you play Superhuman with Chris Brown?” frågade jag och Zayn nickade och klickade på knappar. Sedan hördes pianot i början av låten och jag tog ett djupt andetag. Jag tog tag i mikrofonens stativ och började sjunga. Min kropp blev helt varm och jag kände en skön känsla i kroppen. Det är det här jag vill. Det är det här jag ska göra.