“Jamie, are you ready to go? Me and Harry are driving now, your father is leaving a little bit later”

Jag hörde Annes höga röst eka mellan väggarna ända upp till mitt rum som jag nu befann mig i. Tårarna hade jag för länge sedan torkat bort och även tvingat mig själv upp för det hala golvet. Mina ben hade varit som spagetti och hade extrema svårigheter med att bära upp min kropp, men efter alla känslor som rusade genom mitt blod så var Harrys blick den minsta jag ville känna. Så jag hade dragit mig uppåt, vandrat iväg från honom och släpat in mig själv i duschen vid mitt egna rum.

Nu stod jag framför spegeln samtidigt som min kritiska blick sökte över mitt ansikte och nu tillfixade hår, letandes efter brister. Det var som att jag var tvungen att hitta något jag inte tyckte om med mig själv, som att jag annars inte kunde acceptera mitt ansikte.

Tungt suckade jag och blåste bort det hår som lätt kittlade mot min hud.

“Uhm, I’m not redy yet. I’m taking the later car!”, ropade jag informerande samtidigt som jag drog händerna genom det blonda, lockade håret och blåste upp mina kinder med ny luft.

Egentligen visste jag inte ifall jag väntade eftersom jag inte var klar eller ifall det var för att jag inte ville träffa Harry. Han hade gjort en riktigt dålig grej, vilket jag hoppades att han själv skulle förstå. Hur som helst skulle jag i vilket fall som helst ge igen. Han skulle få lida...

Med ett lätt skiftande mellan sorg och lekfullhet satte jag plötsligt upp ett lömskt flin på mitt ansikte samtidigt som jag vandrade min väg bort mot garderoben. Jag tittade upp på den svarta, tajta klänningen jag lagt upp sedan innan och skakade mitt roade huvud. Ett lekfullt skratt gav sig av från min läppar samtidigt som jag lät mitt finger glida längs materialet och alla dess sömmar.

“We’re so going to make that boy regret everything. I’m going to put that freaking liar down”

Så fort mina fötter nådde det kalla, hårda stengolvet föll ett tungt flämtande ur min mun. Jag hade hört att festen skulle vara viktig och formell, men det här var galet. Lokalen var flera meter högt till taket och dess väggar var klädda med tavlor och höga ljusstakar. Mellan väggarna ekade djupa människoröster som fick nivåhöjden att sträcka sig över de klassiska musikspelarna längst in i rummet.

Fortfarande chockad över min syn drog jag blicken längs folkmassan och sökte efter åtminstone några igenkännande ögon. Huset var dock fyllt med över hundra personer som antingen stod i små klungor eller som lätt dansade långsamma danser mitt ute på golvet och därför var det väldigt svårt att hitta personerna man sökte efter.

Långsamt tog jag några försiktiga steg in bland folket. Ljudet av mina höga klackar ekade i mina öron, men var fortfarande allt för liten volym för att kunna överösta alla talande människor. Jag lyfte försiktigt min blick och granskade ännu en gång summan av människor. Plötsligt stannade tvärt mitt huvud när jag fann honom. Chockat kände jag hur min mun öppnades på glänt. Hans vackra, bruna lockar i håret var som alltid lutade mot en höger riktning och hans djupa, gröna ögon lös av känslor. Han tittade inte på mig för stunden, men jag kunde se den brännande ångern i hans ögon.

Hans axlar klädde en perfekt passande kostym vars material nådde ner till hans byxfickor. Hans bröst täcktes med en enkel, vit skjorta som vant hade fått en slips knuten runt kragen. Jag kunde se hur han plötsligt kämpade med att få av den hettande kavajen samtidigt som hans huvud lätt vändes. Hastigt vände jag på kroppen, medveten om att han hade fått syn på mig. Han fick mer än gärna stirra, det var lite det som var poängen, men han skulle inte tro att jag väntade och suktade efter honom - för det gjorde jag inte. Hämndlysten var större än någonsin i min kropp. 

Jag hade förflyttat mig längre in i rummet efter att hans brännande blickar blivit allt för starka för min kropp. Mina fötter hade tagit mig mot en liten mindre folkmassa där ett fåtal personer stod i en ring och diskuterade. Generat hade jag klivit in, hälsat på alla och försökt hänga med i konversationen, men den lustfyllda blicken jag visste fanns i hans ögon var allt för stark och hård mot min nacke. Det spelade ingen roll hur mycket jag flyttade på mig, han skulle vart jag än gick hålla blicken på mig och granska varje steg jag gjorde.

Panikartat slickade jag mina torra läppar i brist på koncentration och underhållning. Jag kände hur varje ben i min kropp pirrade och hur tankarna överflödade mitt sinne. Djupt inom mig visste jag att valet om att klä mig i en kort, sexig klänning tillsammans med smink och högklackat var en bra idé. Jag kunde känna hans suktande blick på flera meters avstånd. Hans desperathet fick ett flin att söka sig upp på mina läppar och ge tecken på min ro, men fortfarande var jag allt för uttråkad för att bara stå still på samma ställe under hela kvällens gång.

Ursäktande drog jag mig bort från de tråkiga människorna och slängde en snabb titt bakom axeln. Förvånande kände jag hur min mun formades till ett o och hur mina ögon förvirrat blinkades med upprepningar. Han var inte där. Jag ruskade hastigt mitt huvud och slöt mina ögon. Varför brydde jag mig ens? Det var ju inte så att jag ville att han skulle stirra ögonen ur sig genom att titta på min bak...

Hela min kropp skrek efter hans beröring, men jag tvingade mig själv att ta mig samman, öppna de förförda ögonen och titta in i hans djupa blick.

“You had your chance, Harry, but you don’t anymore. I’m gone”

Så fort orden lämnat mina läppar kände jag hur frustrationen reste styrkan inuti och fyllde min kropp. Även om jag ville ha honom så visste jag fortfarande att ilskan bubblade inom mig.

"Get off me”, fräste jag surt och pressade mina handflator mot hans bröst.

Min plötsliga reaktion fick glimten i hans ögon att plötsligt försvinna och färgen att mörkna. Klumpigt snubblade han ett steg bakåt, förvånad över mina rörelser samtidigt som färgen i hans ögon mörkande ytterligare. Jag såg det lilla tecknet på panik i hans blick, en panik över att förlora mig. Ilsket tog jag mig bort från honom, tvingade min kropp att vandra därifrån. Ett djupt skratt fyllde sedan min hörsel med oro och fick mig att tvärt stanna.

“You won’t be able to resist me for long, darling”

Jag knep irriterat ihop mina ögon och suckade frustrerat. När fick han den här otroliga självsäkerheten? Den fick mig att vilja spy.

“Game on, Styles. Game on”