Part 27. I got you
Regnet föll våldsamt mot rutorna utanför bilen och skapade starka ljud som ekade runt om mitt huvud. Åskan som förut dånade på himmeln var ingenting jämfört med nu då mullret fick hela min kropp att skaka. Suckandes blickade jag över mot Harry som koncentrerat höll sina ögon spända på vägen. En orolig rynka täckte hans ansikte tillsammans med två stycken böjda, frustrerande ögonbryn.
Jag sänkte min blick i ett försök att undgå hans blick. Han var allt för koncentrerad, och tydligen för irriterad, för att ge mig uppmärksamhet. Dock var det inget jag begärde, jag ville bara att vi skulle ta oss hem helskinnade.
“How... How’s it going?”, frågade jag försiktigt, inte riktigt villig av att prata med honom och osäker på om jag störde eller ej.
En ryckning avfyrades från hans axlar samtidigt som vecket i hans panna fördubblades.
“I don’t know if we can continue this, Jamie. It’s too dangerous...”
Jag suckade lätt och lade armen på dörren vid sidan om mig. Min armbåge tog stöd från fönstret och min hand lutades oroligt mot min panna.
“Are you sure? Maybe we can drive a little bit more... Slow? Careful?”
Harry gjorde som mig och suckade djupt samtidigt som han växlade sin blick mellan mig och vägen.
“Jamie if this is about what I told you lately I...”
“Harry”, skrattade jag nervöst och tog bort handen från pannan.
“No Jamie, listen to me!”, avbröt han mig oroligt i ett försök att försvara sig själv. “If you do things like that while I drive, I... I can lose control and we can end up dead. And we do not want to die. You have to keep your hands for yourself and have the seatbelt on when I drive, got it?”
“Sorry then”, mumlade jag tyst och bet mig i innerdelen av min läpp av oro och nervositet. "It doesn't give you the right to be a bitch, though"
Han suckade försiktigt och skakade sitt huvud; ignorerade mitt påstående som att det aldrig lämnat mina läppar.
“Can we please stop somewhere? This is too risky, love”
Tveksamt vände jag mitt huvud mot Harry och granskade honom i profil. Hans vanligtvis så mjuka drag var hårdare än vanligt och visade tecken på stark oro. Jag nickade säkert, även om det var ganska självklart att han inte såg.
“Yes... Yes we can”
Några minuter senare kämpade Harry fortfarande med att ha kontroll över bilen och att besegra regnet och åskans väldiga kraft. Han trycktet nervöst samman sina läppar och hade ett hårt, krampaktigt grepp lindat runt ratten samtidigt som han mjukt svängde in på vägen till höger som ledde till ett mindre motell.
Nervöst pirrade det i min mage samtidigt som han parkerade på närmaste parkeringsplats. Så fort som bilen stannat och nycklen var utdragen ur tändningslåset, vände Harry sitt huvud mot mig och log försiktigt. Hans mjuka hand sträckte sig försiktigt ut efter mig och greppade tag om min egna. Jag log mjukt tillbaks innan han drog åt sig den igen och öppnade dörren. Jag härmade hans rörelser.
Regnet piskade hårt mot marken och himlen lystes upp med starka ljus från blixtarna. Mullret bedövade min hörsel samtidigt som jag öppnade ytterdörren och hoppade ut.
“Come on, Jamie!”, hörde jag Harry högt skrika när han sprang över asfalten för att skydda sig själv från regnet. Jag skrattade lätt och tryckte mina fötter mot den vattenfyllda marken.
På bara någon sekund blev jag genomblöt och utsattes för kyla av den egentligen varma vattnet, men mängden gjorde min kropp skakig och mitt ansikte till ett blött offer. Med andan i halsen sprang jag mot dörren Harry höll upp. Hans hand hade ett stadigt grepp om glaset och hans ansikte gav ifrån sig ett lekfullt leende. Jag skakade mitt huvud med ett fnitter samtidigt som jag tog de sista stegen in mot värmen.
En varm, beskyddande kropp trycktes lätt mot min bakifrån och ett par armar lades mjukt runt min midja medan vi rörde oss framåt. Jag log lätt. Hur mycket hans humör än kunde ändras på så kort tid, hur mycket han än kunde skrämma mig vid de tillfällena, så ändrade det inte faktumet att han var otroligt gullig ibland.
“God, I’m so cold that I literally could freeze to death”, konstaterade jag mumlande och drog hastigt mina händer över mina armar i ett försök att värma mig själv.
“Don’t you worry, baby. I got you”, viskade Harry mjukt i mitt öra; orsakade fjärilar i min mage och hårresande reaktioner på min kropp.
Hans armar lades ännu en gång runt min kropp och skyddade mig från den kyla som påverkat mig förut. Jag log lätt för mig själv, placerade mina armar ovanför hans och vandrade framåt med Harry tätt bakom mig. Hans kroppsvärme smittade av sig på mig även om han var lika blöt som jag och fick mig att känna mig trygg.
Försiktigt planterade han en kyss på min vänstra kind innan han släppte taget om mig och tog det sista steget fram till dörren. Han tryckte in nyckeln, vred om och öppnade dörren in till rummet. Den långa kroppen tog några steg innanför dörren innan han började gräva i sina djupa fickor. Jag gjorde likadant som han och tog ett fåtal steg in i rummet med dörrhandtaget i min näve. I mitt huvud snurrade frestande tankar som fick mig att vilja göra grejer jag aldrig ens lagt tanken på förut. Allt jag ville var att ha Harry. På vilket sätt jag menade stod det inte riktigt klart för mig ännu.
Jag stängde försiktigt igen dörren bakom mig och suckade lätt. Mina tänder grävde ner sig så långt som möjligt i underläppen och fick en svag värk att uppstå i min kropp. Långsamt vände jag mig om när ljudet av krasslande nycklar mot varandra fyllde min hörsel. De landade hårt på bordet till höger om Harry och skapade ett skrapande ljud som skar i öronen. Jag fick syn på den pojken jag tyckte så mycket om någon meter ifrån mig med händerna i fickorna. Hans blick vilade mjukt i min och fick mig att uppslukas av de gröna, strålande ögonen. Han visade djupa tecken på kärlek, en känsla som inte gick att ta bort ifrån hans blick. Jag lyckades avbryta mig själv i tänkandet och fick mig att sluta bita mig i läppen.
Mina ben fick mig att ta steget fram till Harry och ta tag i de långa fingrarna han räckte ut. Jag omfamnade min näve runt hans långfinger, blev tilldragen mot hans kropp och tilldelad kyssar mot min mun. Hans mjuka läppar masserade skönt mina och fick mig att försiktigt sluta mina ögon och njuta. Jag kände hur en nervös och glad känsla tumlade runt omkring mig, visade mig vad jag ville. Försiktigt drog jag mig bort från Harry, men var noggran med att fortfarande ha ett litet grepp runt hans finger. Allt för att inte släppa taget.
Jag tittade kort in i hans ögon innan jag tvekade och drog bort min blick. Vattendroppar från regnet utanför droppade fortfarande ner från mitt blöta ansikte och fick de kläder som redan var kalla att bli fastklistrade mot min kropp. Mina händer släppte lätt greppet om Harry och lät honom titta fullt ut på mig. Min högerhand föll mot min sida och snurrade tveksamt mitt finger runt det lilla materialet på änden av min dyngsura tröja. Jag rykte lätt i den, undrade om jag skulle göra det.
Tillslut drog modet in över min kropp och lät mina känslor ta över. Mina båda händer greppade tag på kanterna av min tröja och drog den hastigt över huvudet. Jag kunde känna Harrys chockade blick vila på min kropp samtidigt som hans öppna mun visade tecken på hans reaktion. Jag bet mig försiktigt i läppen ännu en gång och mötte vågat de livfulla ögonen.
“Angel, we don’t have to-”
“It’s okay, Harry. I want to do this. I want to do this together with you”, viskade jag tyst.
Ett vackert leende visades lätt på Harrys läppar innan han försiktigt tog tag i min midja, rädd för att skada mig, och drog in mig i en romantisk kyss.
Ursäkta dröjningen. Skolan kom ivägen!
8+!
