Part 26. Let go of my lips, darling
“Do you want some more?”
Jag ruskade mitt huvud, lät ögonbrynen rynkas och lutade mig bak samtidigt som pustande flög ut ur min mun.
“No thank you. I’m so full that I think that I might explode”, påstod jag medan jag lade händerna på den mätta magen som kändes som att den växt flera centimeter. Harrys glada skratt for upp ur honom och lyste upp hans vackra ansikte i ett leende samtidigt som han skakade sitt huvud.
“Come on, baby”, sa han uppmuntrande samtidigt som han sökande lade ner sin hand i burken och letade upp min blick. “What if this is the best piece of cake in the world’s history? You won’t know if you don’t try it, and that chance is too good to let go off”
Jag skrattade åt honom, himlade mina ögon och lutade mig fram för att ta en tugga av kakan. Harry log lätt åt mig och drog upp handen ur lådan tillsammans med en liten bakelse i näven. Han höll fram den åt mig och lät mig sätta tänderna i kakan och dra åt mig en bit. Skapelsen smälte i min mun medan smakerna exploderade i en fantastisk blandning.
Jag tittade på Harry medan han tog den sista biten av kakan och jag tuggade för att sedan kunna svälja. En skakning for ur mitt huvud och min panna bildade en stor rynka.
“You lied”, konstaterade jag besviket med ett retligt leende vilade i mina smilgropar. “It tastes just like all the other pieces”
Harry öppnade chockat sin mun som att han inte förstod vad jag pratade om och lyfte sina ögonbryn.
“You’re the liar, Johnson. It was the best cake that I’ve ever tasted in my entire life”
Så fort orden lämnade hans mun hördes muller ovanför våra huvuden och fångade vårt intresse. Den himmel som för någon timme sedan varit klar blåa och varm var nu mörk och täckt med svarta moln. Regnet vilade i luften och dånandet från skyn fick mig att undra ifall det var särskilt smart att stanna kvar. Harry riktade sitt huvud mot det stora täcket av moln och granskade situationen innan hans näsa rynkades av synen.
“The sky looks dark... I bet the rain is coming any second”
“Well... Let’s get going then, eh?”, föreslog jag försiktigt, drog mina händer längs byxorna och torkade av alla spår av kletigheter och mat.
Harry nickade lätt och reste sig upp sekunden senare. Hans hand sträckte sig lugnt efter min och gav mig ett leende när jag tog hjälp av hans stödjande hand och drog mig upp. Ännu en gång kom djupa ljud från himmeln som fick min kropp att ge ifrån sig en chockad reaktion. Regndroppar började lätt falla i samband med åskan och fick oss att skynda på med att plocka ihop alla våra grejer. När allt var placerat i korgen och våra ansikten var täckta med vatten från regnet greppade vi raskt tag i varandras händer, flätade samman våra mjuka fingrar och började springa tillbaks till bilen.
Dånandet från åskan störde våra tankar medan vi hand i hand sprang för att rädda oss själva från regnet. Vattnet blötte ner våra kroppar när dropparna ökade sin storlek och trängde sig på våra ansikten. När vi sprungit genom det höga gräset, över de djupa kullarna och förbi de höga, skyddande träden kom vi äntligen fram till änden av vägen där vår bil väntade.
“Hurry, hurry, hurry!”, ropade jag skrattandes i stegen och släppte i farten Harrys hand, rusade de sista stegen fram till passagerardörren och kastade mig in i sätet.
Droppar rann längs mitt ansikte och fick håret att slicka sig mot min hud samtidigt som jag försökte få ner min otroligt höga puls. Jag andades djupt och försökte kväva fnittret som bubblade i min kropp när jag i backspegeln inspekterade Harrys steg medan han tryckte in korgen i bagaget och pressade ner luckan. Sekunden senare ryckte han desperat upp dörren, härmade mina rörelser och slängde sig in i värmen och skyddet ifrån regnet.
De charmiga lockarna var precis som mina fastklistrade mot hans ansikte och ramade in det när hans huvud slängdes mot mig.
“Well, wasn’t that fun?”
Jag skrattade åt hans påstående, ruskade mitt huvud och lutade mig längtansfullt framåt mot honom.
“Oh shut up and kiss me, you dork”
“No, no, no, no, no. We’ll be stuck here forever if you don’t let go of my lips, darling”, protesterade Harry motvilligt medan han för var kyss drog sig längre bort från mig.
Regnet trycktes mot glasrutorna runt omkring oss och fick en mysig stämning att lägga sig över situationen, bortsätt från den hemska åskan då. Harry backade tillslut tveksamt bort från mig med små rörelser och skakade lika nätt huvudet.
“Well, does that really matter? I don’t mind staying here...”, flinade jag glatt och drog honom intill mig ännu en gång; vägrade släppa taget om hans läppar.
Han skrattade med sin mun tryckt mot min och kysste mig tillbaka en sista gång innan han bestämt vände huvudet åt sidan och tryckte in nyckeln i tändningslåset.
“Oh come on, Harry. I know that you want it”, påstod jag lurigt och lät mina kyssar ge avtryck på hans hud från halsen och uppåt.
Harry harklade sig obekvämt, andades hackigt ut och startade motorn. De bekanta ljudet for genom mina öron tillsammans med buller från den svarta himmeln. Jag flinade segrande mot hans hud samtidigt som han tryckte på gasen och styrde ut på vägen, jag visste att han inte skulle stå ut hur länge som helst. Jag fortsatte min färd upp mot hans käklinje, då och då stannade jag för att ge honom mer utmanande beröringar. Han andetag blev med tiden allt mer hastig och darrig medan greppet runt ratten hårdnade för att hålla kontrollen. Jag stannade ett kort tag vid början av hans ansikte och granskade alla vackra linjer.
Jag drog mitt pekfinger längs hans hårda käke och tittade fascinerat på den, sedan började jag kyssa linjerna som skiljde hans ansikte och hans hals åt.
“Jamie...”, gnällde han desperat samtidigt som han släppte ur sig en suck. Jag tog det inte allt för seriöst utan fotsatte att kyssa honom som ingenting.
“Jamie” Hans ord hårdnade, mer medveten om vad jag höll på med och vad han var tvungen att göra. Fortfarande lyssnade jag inte utan fortsatte med det jag gjorde utan någon som helst tanke på vad som kunde hända. Jag kände hur blodådrorna vid hans hals hårdnade och tydligt kändes med mina läppar vid hans hud.
“Jamie!”
Hans frustrerade röst skar igenom mig och fick mig att för en kort sekund att upphöra mitt kyssande.
“Do you want to kill us both?!”, fräste han oförstående och spände en kort sekund sina ögon på mig innan de vandrade tillbaks till vägen.
Jag förstod inte allvaret i hans röst, inte heller varför hans reaktion blev som den blev. Oförstående tittade jag på honom utan att få svar på någon av mina frågor.
“Fasten your seatbelt”, beordrade han hårt och slickade sina läppar. Chockat tittade jag på honom. Varför blev hans röst sådär?
“Jamie...”, upprepade han varnande. “Fasten. It.”
Jag tittade kort på honom, undrade varför han helt plötsligt blev arg och hård i rösten. Högt fnös jag åt honom, böjde mig tillbaks till min plats och lade armarna i kors. Hans blick inspekterade noggrant mig och gav mig en överbeskyddande blick när jag struntade i vad hans sa. Ögonen växlade mellan mig och vägen ett bra tag innan jag gav mig med en djup suck. Jag tog tag i bältet, drog det över min kropp och spände det vid sidan om mig. Ännu en gång lade jag armarna över bröstet och stirrade ut på vägen framför mig.
Hans blick for av mig i samma sekund som han visste att jag var säker och lade istället sin uppmärksamhet på något som behövdes; den överfyllda vägen med vatten.
“I just don’t understand why you make such a big deal of it, not why you’re acting like an idiot either”
“I just don’t want to see you get hurt... That’s all”, mumlade Harry tyst utan att ägna en blick åt mig.
Jag flyttade tveksamt över min blick mot honom och granskade hans nu avslappnade ansikte. Ännu en gång fnös jag, vände bort mitt huvud och försökte se igenom rutorna. Jo men visst.
Långt ifrån mitt bästa kapitel, men det får duga! 7+ please
Part 25. Just want you
“So, they won’t even notice it?”, frågade jag för minst tredje gången, men det gjorde mig inte mer klokare för det. Snarare blev jag bara mer förvirrad.
Harry skakade långsamt sitt huvud till svars medan han stödjande lade sin vänsterarm mot bildörren bredvid honom och styrde med sin högerhand. Hans blick var spänd på vägen och jag inspekterade nyfiket honom medan han rörde på ratten och bytte fil till motorvägen.
“Nope. We’ll be home tonight and they’re coming on Sunday, so the car will be exactly where it was before they left. Simply as that”
“Okay... Well, if you say so”, mumlade jag tyst för mig själv och fiskade kämpigt upp mobilen ur min bakficka.
Jag placerade vant den mellan mina fingrar och klickade på mittenknappen samtidig som mina ögon höll sin fokus på skärmen. Apparaten reagerade inte på min beröring och skärmen förblev lika svart som natten. Jag suckade tungt och gav mig på knappen ännu en gång i ett försök att få skärmen att lysas upp av tryckandet. Svart. Fortfarande svart.
Irriterat stönade jag högt och upprepade ett antal slag mot mitt lår för att försöka få den att fungera. Självklart skulle allting jag ägde sluta att fungera.
“Are you fucking kidding with me”, fräste jag irriterat mot mig själv, greppade tag i nederdelen av mobilen och slog den våldsamt mot bottnen av min vänstra handflata.
Jag kände Harrys nyfikna blick växla mellan mig och vägen medan min mun gav ifrån sig läten och slagen mot föremålet hårdnade.
“Doesn’t it work?”
“No”, suckade jag irriterat och himlade mina ögon.
“Well, have you tried to restart it?”, förhörde han lugnt mig, gav mig en lekfull blick och log lätt.
“No... But that’s not going to get it to work anyway”, snäste jag och drog skeptiskt bort mina ögon från Harrys. Jag spände återigen dem på telefonen. Att saker aldrig kunde fungera gjorde mig fruktansvärt irriterad. Snart sket jag i det här.
En lustfull tanke for sedan genom min kropp lika snabbt som en blixt och fick mitt huvud att exalterat vändas mot Harrys.
“Do you know what? Fuck this shit”, sa jag och förde min högra arm mot övre delen av bilen. Mina fingrar trummade lätt på knapparna innan den hittade rätt och förde den bakåt.
“W... What are you doing?”, frågade Harry förvirrat och granskade mina rörelser.
Jag ignorerade hans fråga medan mitt ena pekfinger drogs mot den lilla spaken och fick glaset i taket att röra på sig. Frisk luft fyllde bilen och fick starka små vindar att greppa tag i både mitt och Harrys lockiga hår. Han tittade skeptiskt på mig samtidigt som hans ögonbryn oförstående rynkades och bildade ett långt sträck. Jag greppade tag i mobilen, drog upp den genom den stora luckan och tittade på Harry. Jag lättade sedan på handen och lät föremålet glida ur mitt grepp samtidigt som vinden istället tog tag i min kroppsdel.
Kämpigt drog jag ner handen igen, stängde luckan och ryckte på mina axlar medan jag tittade på Harry. Ett roat skratt lämnade glatt hans strupe medan han tittade ut på vägen.
“You realise that it can crash someones car window, right?”, skrockade Harry lekfullt och tittade lätt på mig.
Chockat öppnade jag min mun, men förmågan av att prata försvann spårlöst ifrån mig. Stumt stirrade jag ut och följde bilens färd innan mitt ansikte sprack upp och ett skratt for ur min kropp.
“Fuck”, skrattade jag generat tillbaks till honom.
“Can I look now? Please say that I can because this is getting a bit hard to stay away from”
Ett par stora, mörka händer hade lagts för mina ögon och hindrade mig från att se vad som försegick framför mig. Mina ögonfransar upprepade flackande mot hans mjuka hud medan hans kropp förde mig framåt och guidade mig genom alla hinder som jag kunde ramla över. Ett djupt skratt ramlade ur hans mun, vilket fick hans hand att försiktigt skakas och beröringen att irritera mina ögon.
“Soon, sweetheart”
Det gick någon minut med klumpiga och ostadiga steg innan Harry äntligen stannade min kropp och lät mig vila. En het andedräkt uppstod vid mitt vänstra öra, fick hårstråna på min hud att resa sig och mina lungor att ta in darriga andetag.
“We’re here, baby”, viskade Harry förföriskt innan han upphörde närheten mellan oss och lät hans hand glida bort från min sikt.
Försiktigt öppnade jag mina ögon, men chockades snabbt av ljuset som gjorde att jag inte kunde ta in alla konturer och detaljer i omgivningens närhet. Jag blinkade hastigt några gånger innan jag äntligen kunde uppfatta allting i min syn.
Ett flämt for ur min mun samtidigt som jag chockat stirrade upp på Harry. Han log kärlekfullt mot mig, letade upp min hand och fläta in sina fingrar i mina medan han förde mig längre in i drömmen. Vi befann oss på en vacker äng där träden mjukt viftade och blommorna gav ifrån sig ljuva dofter som fyllde mitt luktsinne. Solen mötte mjukt gräsets gröna punkter och framhävde alla de punkter som på andra ställen skulle se trista och mörka ut, men som här var vackra och gjorde platsen mysigare än vad den redan var.
Harry drog oss mot en plats under en stor, vacker bok vars grenar mjukt hängde över gräset och skuggade punkter runt omkring stammen. Dess löv föll charmigt över omgivningen och visade dess enorma, magnifika färg och ålder. Harry släppte försiktigt greppet om mig och lade fokusen på den flätade korgen han ställt framför oss båda. Han greppade tag i en filt som han snabbt och smidigt placerade ut innan han kärlekfullt gestikulerade med handen att jag skulle sätta mig ned.
Jag lydde hans order, drog hårstrån bakom högerörat och log chockat medan jag slog mig ned på det mjuka tyget. Harry gjorde likadant som jag och lade sig ner på filten med blicken fast i min.
“Well... Do you like it?”, frågade han nervöst och vred sina händer mot varandra medan han osäkert lade in ett leende.
“I love it”, sa jag uppriktigt, placerade min hand längs hans käklinje och kysste honom mjukt på läpparna. “Thank you, Harry. You don’t know how much this means to me”
I ett försök att avleda tecken på lyckan av orden jag sagt ryckte han lätt på sina axlar och lade in ett snett leende.
“I actually have one more thing for you”, berättade han lömskt, och bara sådär så tändes en nyfiken gnista i mina ögon och avslöjade min glädje.
Hans händer började raskt leta i den bruna korgen medan jag lyckligt tittade på hans försiktiga rörelser. Plötsligt drog han upp handen återigen, nu med en stor, brun figur pressad i hans näve. Han sträckte ut den till mig och lossade lite på greppet med ett leende på hans läppar. När mina ögon insåg vad det var han höll i utbrast jag roat ut i ett skratt och ruskade mitt huvud.
“A teddy bear”, påstod jag, försökte hålla mig från skratt så gott som möjligt medan jag sträckte mig fram efter björnen.
Harry nickade nöjt när jag accepterade hans present och granskade mina steg när jag inspekterade dess utseende. Den mjuka, bruna pälsen låg lätt mot ullen medan dess små, svarta knappar till ögon gav ifrån sig glada uttryck. Återigen brast jag ut i ett skratt när jag tryckte den mot bröstet och omfamnade den i en lätt kram.
“Do you like it?”
Lyckligt skakade jag mitt huvud i en långsam fart när jag såg hans lekfulla leende på det vackra ansiktet.
“You’re adorable, you know that, right?”
Jag lyfte kameran över mitt huvud och lade till ett leende. Blixten fladdrade till framför mina ögon och fick Harrys förvirrade ansikte att oförstående ge ifrån sig en grimas och rikta ögonen mot ljuset. Jag skrattade roat åt honom, tog ned kameran mot mitt bröst och klickade upp bilden jag nyss tagit. Jag log lätt för mig själv.
Harrys vackra ansikte visade upp hans långa tunga och ett par uppspärrade ögon medan jag var rena motsattsen och gav ifrån mig ett leende som kunde beskriva mig perfekt med bara ett ord; lycklig.
Jag suckade njutningsfullt och stängde mina ögon. Harrys långa fingrar drogs lätt genom mitt hår och lekte roat med det medan mitt huvud åkte upp och ned i takt till hans andetag.
“I’m happy”, utbrast jag plötsligt och log lätt.
“I’m glad you are”, log han lätt som svar till mig.
Jag skrattade lätt, skakade mitt huvud och lät mina ögon flyga upp mot hans ansikte rakt över mig.
“Harry...”, frågade jag nyfiket och sökte efter hans blick. Han nickade, upprepade lekandet i mitt hår och hummade lätt åt mig samtidigt som hans gröna ögon fördjupade sig i mina. “Do you know what my dream is?”
Han ruskade lätt sitt huvud, drog blicken ifrån mina ögon och höll den fast vid de snurrande fingrarna.
“Tell me”, uppmuntrade han lugnt.
“I’ve always dreamed about horses and that I one day will have a ranch of my own. Is that weird?”
Harry upprepade hans skakande huvud, log lätt och skrattade mjukt.
“No it’s not, love. It’s great that you know what you’re dreaming of” Han blev tyst ett tag innan han plötsligt öppnade munnen och gav ifrån sig en osäker suck. “Do you want to know what my dream is?”
Jag nickade lätt, men inom mig var jag allt mer exalterad än vad det visades. Ännu en gång slöt jag mina ögon och njöt av situationen innan hans ord flög igenom mitt huvud.
“To live for the moment and enjoy every second together with you. That we always will have it like this, that we don’t have to pretend and that we can be honest with eachother. I just want a good relationship, just like this. I just want you”
Med de orden böjde han sig lätt ner och kysste mina läppar. Passionerat besvarade jag hans beröring med en kärlek så stor, så full av ärlighet och styrka, att jag visste att vi aldrig skulle behöva släppa taget. Vi skulle göra vad som helst för att klara oss, för att få vara tillsammans. Allt.
Hoppsan, a little bit of love. Hoppas ni gillar det, cutiepies! 7+, please!
Part 24. Let’s be illegal then
Jag öppnade klarvaket mina ögon och tittade mig omkring. Jag befann mig i Harrys rum mörka rum där vi hade befunnit oss sist jag var vaken, vilket var positivt. Min blick riktades mot fönstret några meter bort från sängen jag låg i samtidigt som jag släppte ur mig en hög, djup suck. Solen smet svagt in genom de tjocka persiennerna och avslöjade att det åtminstone var morgon. I ett försök att somna om stängde jag mina ögon. Jag visste att klockan inte kunde vara mycket, det var den aldrig. Jag vaknade aldrig senare än klockan sex, möjligen sju ibland, och att sova längre var som en omöjlig utmaning för min kropp.
Uttråkat öppnade jag ännu en gång mina ögon och stirrade ut i rummet. Sova var för tråkigt.
Mitt huvud flyttades lätt upp från kudden och riktade det till höger om mig. Jag fann en djupt sovandes Harry vars ögonfransar mjukt vilade mot kinderna samtidigt som hans bröstkorg lyftes i takt till hans andetag. Han var vacker som en ängel. Jag beundrade honom en kort sekund innan jag bestämde mig för att resa mig upp, kanske ta och äta frukost eller något liknande. Men så fort jag försökte var det något som gjorde motstånd, något som tvingade mig att stanna kvar i den obekväma positionen jag befann mig i. Djupt suckade jag ännu en gång och lyfte på det tjocka duntäcket som täckte min redan så varma kropp.
En stark arm var beskyddande lindad runt min kropp medan dess hand höll ett kontrollerat tag om mitt vänstra höftben. Frustrerat pustade jag ut och blängde upp i taket.
"You've got to be kidding", frustade jag irriterat; tveksam över tankarna på att kunna ta mig loss och generad över faktumet att en pojke höll om en del av min nakna kropp.
Försiktigt började jag flitigt arbeta med att få bort hans starka arm från min kropp, men varje gång jag flyttade den en aning så flög den återigen till sitt utgångsläge. Det var som att han var rädd för att jag skulle lämna honom.
Efter ett tag lyckades jag äntligen lossa hans grepp och lägga den starka armen där min kropp innan befunnit sig. Jag smög upp från sängen, noggrann med att inte lämna ifrån mig för mycket ljud. Tyget från den stora t-shirten jag hade på mig slogs mjukt mot mina lår medan jag tippade fram över rummet.
“Go back to sleep, baby”, hörde jag tyst Harry mumla med ansiktet nedgrävt i madrassen. Jag vände mig chockat om. Hur kunde han ens höra?
“I can’t”, protesterade jag lågt och tittade ner i marken.
“But I want you here. Please”
Trumpet vandrade jag min väg tillbaka och kastade mig ner i sängen. Ännu en gång slöt jag mina ögon i ett försök att somna om, men både min kropp och sinne vägrade att låta mig vila. Jag knep ihop mina ögon, tryckte så hårt jag kunde och pressade mig själv till utmattning, men ingenting hjälpte.
“Nope”, protesterade jag plötsligt, hasade mig upp ur sängen och lät Harrys djupa suckande fylla min hörsel medan jag vandrade min gång genom rummet och ut i hallen.
“Go and get ready. You and I are going on a little trip”
Harrys stämma for igenom mitt huvud samtidigt som jag hörde hans fötter dras längs det mörka trägolvet. Förvirrat tittade jag upp och fick syn på den vackra pojken som ivrigt snubblade omkring i köket. Jag tittade på honom samtidigt som jag kände att rynkan i min panna blev större och jag förde en sked med flingor mot munnen.
“Where are we going?”, frågade jag misstänksamt och observerade hans steg när han rotade omkring i de vita, rena skåpen. Det var en sådan stor skillnad från hur jag levt med min mamma.
Ett retligt flin letade sig upp på Harrys huvud när han slängde huvudet över axeln för att kolla på mig. Lockarna på hans huvud flög lekfullt omkring och ramade in hans vackra ansikte tillsammans med det glada leendet.
“I’m not telling you”, svarade han retligt och drog ut en brun, stickad korg ur en av den nedre köksskåpen framför mig. Sekunden senare vandrade han tillbaks till mig med korgen fastklamrad i hans starka näve.
“Oh, by the record. Happy one month, baby”, gratulerade han glatt och lutade sig in mot mig. Hans mjuka läppar gav avtryck på min vänstra kind och fick värmen i min kropp att växa.
En stor rodnad spred sig generat över mina mjuka kinder, något som fick Harrys vackra leende på läpparna att fördubblas. Hans kropp släppte ur sig ett lätt, bullrande skratt och hans pekfinger snuddade lät vid mina överhettade kinder innan han drog sig vidare. Jag log för mig själv, suckade lycklig och skakade mitt huvud. Jag trodde inte att han skulle minnas det, att han skulle vara den som gjorde en grej av det. Bara tanken av vad han funderat ut fick mitt hjärta att le av glädje och kärleken till honom i mitt hjärta att öka. Den pojken var något speciellt. Helt utan tvekan.
“Darling, are you ready to leave?”
Rösten ekade högt mellan väggarna och fick hans ljuvliga röst att tränga sig in i mitt huvud. Jag nickade lätt, medveten om att han inte kunde höra det, och vandrade min väg nerför trappan. Mina ögon mötte en pojke så fort som jag nått nedanvåningen och fick mig att smått le för mig själv. Han höll i den stora korgen han förr plockat ut ur skåpen och täckte desperat över den med en filt, allt för att jag inte skulle ha en aning om vad det var han fixat.
“What do you have in there, Styles?”, frågade jag nyfiket i ett försök att lista ut vad det var han hade för sig.
“Baby, do you really think I’ll tell you that?”, skrockade han roat samtidigt som han skakade sitt lekfulla huvud. Jag suckade och upprepade hans gest och skakade mitt huvud. Självklart skulle han inte det.
“That’s what I thought. Well, do you have everything? We have to leave soon”
Jag nickade, drog undan håret ur min sikt och gick ut genom dörren. Harry tog stegen kort efter mig och reagerade starkare än vad jag gjort på den heta solen som vandrat ut över himlen. Jag kunde höra stönande bakom mig och kunde mycket väl föreställa mig om hur han lade handen för ögonen och kisade förfärat. Jag skrattade nöjt åt honom och ruskade mitt huvud medan jag tog de sista stegen ut till trottoaren. Förvirringen steg inom mig och jag stirrade tomt ut samtidigt som jag försökte lista ut hur tusan vi skulle ta oss någonstans.
“Babe, how are we going to get to wherever we’re going?”, frågade jag förvirrat och rynkade min näsa.
Jag hörde steg bakom mig och antog att det var Harry, så jag vände mig snabbt om och försökte leta mig in i hans ögon. Ett leende växte upp i hans ansikte samtidigt som hans ögon lekfullt glittrade till. Jag visste att han hade något i kikaren, det lekfulla i honom hade inte visats så tydligt annars. Min blick granskade honom när han grävde ner handen i fickan och tog upp en nyckelknippa i silver och svart. Han skramlade glatt till dem innan han kastade upp de i luften och fångade dem i näven igen.
“Are we taking the car?!”, utbrast jag chockat och stirrade vansinnighet på Harry.
Snabbt hyshade Harry ner mig med uppspärrade ögon. Jag märkte inte att mitt skrik blivit så högt som det blev, inte heller på att vi kunde bli upptäckta.
“Are we taking the car?”, upprepade jag igen med en röst som var lika tyst som en viskning.
En nickning avfyrades från Harrys ansikte medan han tog ett stadigare grepp om föremålet i hans näve.
“Harry, are you nuts? You don’t even have a driver's license”, konstaterade jag misstroget och tittade nervöst på honom.
Harry ryckte oberört på sina axlar och fångade sin lustfulla blick i min. I hans mungipor gömde sig leenden som inte kunde hålla sig borta, utan som tvingade sig upp på hans läppar och avslöjade hans glädje.
“So? Let’s be illegal then”
Jag skakade mitt huvud, tvekandes över om det var en bra idé.
“Harry”, suckade jag och tittade ner i marken.
Jag hörde att Harry gjorde likadant innan hans röst fyllde min hörsel.
“Okay, let’s do it in a little bit more romantic way”, började han och tog några steg närmare mig.
Hans kropp böjdes mjukt ner och hans hand sträcktes ut samtidigt som ett leende växte på hans fylliga, hjärtformade läppar.
“Jamie, will you please be illegal with me?”
Och där har vi det! I nästa kapitel (och nästa igen) händer det saker. Så det vill vi inte missa!
Nästa kommer när ni uppnåt 7+! Kisses
Part 23. Flowers in the window
Väskor rullades snabbt mot golvet tillsammans med de stressade fötterna som virrigt sprang runder. Jag skrattade åt Anne samtidigt som jag gick ner till bottnen av trappan och observerade när min pappa tog tag i väskorna hon höll i och talade tyst till henne innan han gick iväg igen. Min hand placerades på slutet av trappans räcke och mina fötter stod otåligt på plattorna samtidigt som Harry kom gåendes från andra sidan huset. Jag log försiktigt mot honom.
När jag såg Anne ta tag i den sista väskan och när hon hade lugnat ner sig en aning, tog jag det sista steget ner från trappan och tittade på henne när hon tillsammans med min pappa, som nu kommit tillbaks från bilen, gick mot dörren. Den långa gestalten en bit bort från mig gick närmare sin mor och gav henne en lätt omfamning innan hennes mjuka, ljusa läppar gav avtryck på hans vackra kind. Hon vinkade sig sedan till mig, sträckte ut sina armar och gav mig en mjuk kram.
“We’ll be back on Sunday evening”, berättade hon samtidigt som vi avlägsnade oss från varandra och jag kom tillräckligt långt back för att se hennes ansikte.
Jag kunde se hur min pappa tog ett steg framåt mot mig, men jag skakade bara mitt huvud mot honom och tog ett steg bak mot Harry. Jag ville inte ha hans så kallade kärlek. Jag kunde se hur mitt avvisande påverkade hans beteende och hur hans ögon plötsligt blev mörkare, antingen av ilska eller besvikelse. Jag och Harry tittade på från några meters avstånd när de vandrade bort från huset och fram till den svarta taxin en bit bort från huset.
När de sedan satt sig i bilen, placerat in alla väskor i bagaget och gett chauffören en beskrivning, tog jag det sista klivet fram mot dörren och placerade mina handflator mot dess material. Jag tryckte till lite så att dörren började röra sig och tillslut klicka till i låset. En suck lämnade min mun när jag lutade huvudet mot den kalla ytan. Jag vände mig sedan om, men hann inte långt innan ett par mjuka läppar kraschade mot mina och mina ögon slöts i njutning. Harry placerade sina händer på dörren på varje sida av min kropp samtidigt som hans mun gav ifrån sig ett lätt stön. Jag log mot hans läppar. Det var här jag hörde hemma; med mina läppar tryckta mot hans; med honom i min närhet. Bara att ha honom vid min sida fick mig att förstå att jag kunde klara av allt.
En liten stund senare drog Harry bort sina mjuka läppar från mina, men bara så långt så att hans panna fortfarande kunde stöta in i min. Hans varma andedräkt slog mot mitt ansikte och han tittade förföriskt in i mina ögon medan han försökte få ner sin höga puls. Jag placerade min ena arm runt hans nacke och lekte lätt med det brun-lockiga håret. Min andra arm hängde tafatt i sidan av min kropp, tryckt mot dörren.
“We’re alone”, viskade jag tyst.
“All alone”, fortsatte han min mening och visade små, tydliga tecken på ett leende vid hans vänstra mungipa.
“And we can do whatever we want to do”
Harry nickade och släppte ut ett skratt ur hans strupe. Hans hand letade sig upp för min kropp och fann min kind där han varsamt smekte min hud med hjälp av hans försiktiga tumme.
“So what do you want to do? Just say the word and I’ll fix it”, förklarade han med sin djupa, raspiga röst samtidigt som han fortsatte att röra vid min ömtåliga hud.
Jag log försiktigt, slöt mina trötta ögon och lät mina fötter arbeta för att bygga upp min längd. Mina läppar sökte efter hans, och när jag väl fann dem masserade jag de mjukt och slöt mina ögon. Jag njöt av situationen.
“To be here, with you, all alone, is all I need. You’re all I need”
Jag lade godisskålen på det lilla utrymmet till vänster om mig innan jag dunstade ner i sängen. Jag lade händerna på magen samtidigt ljudet av flödande musik fyllde min hörsel. Harry satt vid datorn några meter längre in i rummet och försökte hitta en passande sång medan jag låg med blicken på honom, granskade hans utseende och lyssnade på hans stämma när han mumlade små ord till sig själv. Ganska snart därefter bestämde han sig för en av alla låtarna och en obekant melodi började spelas.
Harry tog sig snabbt från datorn med ett stort leende på läpparna och fram till mig. Han hoppade upp vid ändan av sängen och kröp sedan fram mot mig. Jag såg hans kropp arbeta med att gå fram på fyra ben, ända tills han kom i rätt längd för mina läppar och kunde ge mig en kyss. Han höll sig uppe med hjälp av styrkan i hans armar och tog hjälp av benen som stöd. Hans lockar ramlade ner i mitt ansikte när hans läppar mötte mina och kittlade lekfullt till mitt ansikte. Då och då fnittrade jag till av berörningen, men njöt av varje sekund han var i min närhet.
Kyssarna blev intensivare och Harrys hand började vandra längs min midja och uppåt. Hans nyfikna fingrar tassade lätt omkring och drog irriterat i det lilla materialet i slutet av min tröja. Hans trummande fingrar fick toleransen i min kropp att gå över gränsen och ett fniss ramlade olägligt ur min mun. Harry suckade åt min reaktion, drog upp överkroppen och tittade seriöst på mig.
“Seriously?”, frågade han besviket samtidigt som hans ögonbryn höjdes.
“You were tickling me!”, försvarade jag mig själv skrattandes och blåste bort några hårstrån som skymde min sikt.
Harry skakade sitt huvud, tog bort sina ben från min sida och slängde sig ner i den studsiga sängen bredvid mig. Hans kropp togs inte emot av sängen, utan han flög lätt upp igen och fick föremålen, inklusive mig, på madrassen att tappa balansen.
“Watch the candy!”, fnissade jag oroväckande och kastade armarna runt den lilla skålen som skakades under den korta dunsen.
Jag hörde Harry sucka ännu en gång, något som fick min nyfikenhet att växa och mina ögon att leta reda på hans ansikte.
“Are you ever going to get serious?”, frågade han otrovärdigt och skakade sitt huvud.
Jag skakade skrattandes mitt huvud, lade godiset på min mage och kastade in en av dem i munnen. Mina händer letade sedan reda på ett större antal bitar som sedan begravdes i min näve.
“Catch!”, utbrast jag sedan och såg hur tävlingslusten växte i Harrys gröna, mörka ögonen.
Jag kastade näven med godis mot hans läppar och observerade honom när han koncentrerat försökte följa godisets olika riktningar med munnen. Jag skrattade åt hur fånig han såg ut.
“Not fair! You can’t throw more than one. That’s cheating”, påstod han lekfullt när han inte lyckats fånga en enda och skakade sitt huvud.
Jag ryckte på mina axlar och gjorde likadant som innan, denna gången med ett större antal, och siktade mot hans ansikte.
“I’m calling it a sore loser” Jag flinade retligt mot Harry som skakade sitt huvud och kastade tillbaks godiset till mig. Ett leende gömde sig i hans ansikte och avslöjade ännu en gång hans smilgropar. “What is this song called, anyway?”, fortsatte jag sedan, snabb på att byta ämne.
Harry vände bort sin blick från min och stirrade lugnt upp i taket medan takten av musiken letade sig in i hans huvud.
“Flowers in the window”, svarade han eftertänksamt medan han stirrade upp mot en speciell punkt i taket, en punkt som jag själv följde och härmade hans rörelser.
Jag lyssnade på hans andetag samtidigt som orden från låten i min bakgrund fyllde upp vår tystnad. Plötsligt började ett lätt hummande fyllas och hänga med i texten. Jag lyssnade varsamt och höll mig så tyst som möjligt, allt för att få höra så bra som möjligt. Hans vackra stämma avbröt och deltog i låtens toner och han sjöng allt högre ju säkrare han blev på att jag tyckte att det var okej.
Leendet som gömde sig i mina läppar visades försiktigt då jag vände mitt huvud mot Harry och beundrade honom i profil.
“You sing beautifully”, konstaterade jag tyst, osäker på om han ville höra min åsikt.
Jag såg hur hans läppar gav ifrån sig ett leende och hur hans huvud sakta vändes mot min riktning.
“But not as beautiful as you’ll always be”
7+!
Part 22. The reason for you to smile
FÖRFATTARENS PERSPEKTIV
Dagar gick, veckor passerade och de två förälskade ungdomarna gjorde allt de kunde för att inte bli avslöjade. De höll sig mest för sig själva; försökte hålla sig borta från allmänheten och alla dömande blickar, allt för att inte bli avslöjade.
Månaden juli började krypa in och sommaren blev varmare för var dag som gick. En vacker sommardag, när vädret var som bäst och alla fåglar kvittrade i träden, låg Jamie tillsammans med sin vän Sue i parken och lät den ljuva solen smeka hennes bara hud. Lyckan hade intagit henne med stora steg och hon började äntligen hoppas på att allt skulle lösa sig. Ingen skulle bli avslöjad eller skadad. De kunde fortsätta hur länge de ville, utan att någon annan kom i kläm och fick reda på deras stora, förbjudna hemlighet.
Den stekande solen brände mot min lätt solbrända hud och fick små, små svettdroppar att bildas i min varma panna. Jag tittade till vänster om mig. Sue låg halvt upp och tog emot kroppen med armbågarna samtidigt som hennes hungriga blick utforskade de springande pojkarna bredvid henne.
Jag skrattade roat åt henne och skakade mitt huvud så att håret kom ur sikt från mina ögon och försvann ur den lätt blöta pannan. Jag behövde inte längre sukta efter killar, jag hade en helt perfekt pojke som väntade på mig där hemma. Så fort tanken ramlat in i mitt huvud och fantasier om att kyssa hans mjuka läppar börjat involvera mig, började min mobil högt plinga någon enstaka gång innan den snabbt skakade av sig ljudet och återgick till sin tystnad. När man talar om trollen.
Jag greppade åt mig mobilen och låste upp den snabbt innan mina ögon sökte igenom texten framför mig. Jag suckade tyst.
From: Harry ♡ - 12:01
Message: They’re talking some shit again... Need you to come home. This is going to be a good one.
“Changed plans”, mumlade jag tyst mot Sue medan mina ögon ännu en gång läste igenom det korta, inte särskilt detaljrika, meddelandet.
Jag satte mig snabbt upp och började raskt samla ihop mina grejer medan Sues djupa suckar fyllde mina öron som bakgrundsmusik.
“Who was it this time, your dad?”
Jag rynkade pannan åt hennes påstående samtidigt som jag skakade mitt huvud och slängde ner mobilen och andra tillbehör i tygväskan framför mig. Jag kunde känna hur hennes varma, nyfikna blick bränna in i min nacke samtidigt som hennes huvud arbetade med att komma på vem det var som hade skrivit till mig. Jag önskade bara att jag skulle hinna komma därifrån innan hon faktiskt insåg det.
Plötsligt brast hon ut i ett djupt flämtande och hennes ögon blev stora som golfbollar. Fan, hon kom nog på det.
Hårt knep jag ihop ögonen och böjde ner huvudet för att försöka undgå hennes tusen frågor.
“It’s the guy you’re dating, right?!” När jag inte svarade började Sue roat skratta och slå ihop sina händer av ivrighet. “I knew it, I knew it! That guy totally has you wrapped around his little finger”
Jag vände mig hastigt om, öppnade protesterande munnen och hängde väskan över axeln.
“He has not!”, utbrast jag samtidigt som jag reste mig upp och skakade mitt huvud.
“Oh darling, sure he has”, skrattade Sue och ruskade huvudet innan hon ställde sig upp bredvid mig. “How long have you’ve been dating now? A month?”
“One month tomorrow...”, svarade jag tyst och vände bort mitt huvud.
Jag rymde med blicken. Igen. Jag såg suddigt hur Sue sakta nickade sitt huvud och försökte leta sig in i mina ögon. Men jag var allt för medveten om situationen och den frågan som snart skulle lämna hennes ljusa läppar.
“Can I meet him?” När hon såg min osäkerhet i ansiktet suckade hon tungt och skakade sitt lilla huvud så att håret flög åt alla håll. “I know that you’re a bit secretive sometimes, but come on, I’m your best friend. I want to meet the reason for you to smile”
Jag log försiktigt, nästintill omärkbart, och lyfte mitt huvud.
”You’ve already met him”, mumlade jag tyst för mig själv, inte medveten om att hon hörde.
Jag reagerade på ett flämt och sekunden senare hade jag ett par stirrande ögon tittandes på mig bara någon ynka centimeter från min kropp.
“I have? Is it someone I know? Is it the guy from the beach party? Is it someone that we’ve met on the street? Is he hot?”
Jag skrattade åt alla hennes löjliga försök till att lista ut vem det var och vände mig snabbt bort från henne.
“Goodbye Sue”, avbröt jag henne snabbt med lekfull ton innan jag ökade stegen för att komma undan från henne och slippa alla frågor.
Jag suckade nöjt när jag hade kommit undan från henne, men kunde inte låta bli att skratta åt hennes nyfikenhet. Den tjejen trodde att det enbart var pojken jag dejtade som lade ett leende på mina läppar, men sanningen var att den fina flickan var en stor del till att jag var som jag var; lycklig.
Innan jag ens hunnit samla mig och gå innanför dörren hörde jag exalterade röster eka och höga steg krascha mot golvet framför mig. Med höjda, kritiska ögonbryn steg jag innanför dörren samtidigt som jag blev bemött av ett par med överdrivet stora leenden på läpparna. Harry gick med ett skakande huvud några meter bakifrån. Hans armar vilade mjukt över bröstet och hans mun gav ifrån sig ett ytterst litet leende riktat till mig.
Part 21. Hold on to me
Jag öppnade mina trötta ögonen samtidigt som en gäsp irriterat letade sig ut ur min mun. ”Goodmorning sleepyhead” En raspig röst for igenom mitt huvud och fick chocken att inta min kropp. Mitt hjärta flög upp i halsgropen samtidigt som mina ögon stirrigt for upp och min armar tog emot kroppen. Jag lutade min tyngd mot handflatorna samtidigt som jag argt stirrade ut i rummet.
“What the fuck are you doing in here?!”
Ett skratt for ur hans vackra, fylliga läppar samtidigt som hans huvud ruskades. Hans armbågar tog bort stödet från låren och han lutade sig tillbaka innan han tog upp koppen vid sidan av honom. Ångande rök rymde från den heta drycken i hållaren och hela rummet var fyllt med dofter av te. I ett försök att lugna ner mig andades jag in den ljuvliga doften och försökte hålla mina ögon öppna i en normal storlek.
“I’m just watching you in case you’re thinking about running away”, svarade han lätt efter att han tagit några klunkar och ställde smidigt ner koppen på bordet bredvid honom.
Hans läppar slickades trävande efter smaken som fastnat på hans mjuka läppar när jag studerade honom.
“Running away? Why in hell would I do something like that?”, frågade jag surt och tog mig för det hårt bultande huvudet samtidigt som jag drog bort det varma täcket från min kropp.
Kylan spred sig inom mig som en blixt och det lilla tyget som täckte min hud räckte inte till för att hålla uppe min kroppsvärme. Jag suckade tyst för mig själv.
“Don't you remember?”, frågade han roat och log lätt mot mig. En smilgrop blev synlig i hans vänstra kind och fick irritationen i min kropp att växa. Vad snackade han om?
“What are you talking about? No, I do not remember”, fnös jag och skakade mitt huvud.
Harry härmade min gest och skakade sitt huvud samtidigt som ett skratt ramlade ur hans mun. I vanliga fall skulle jag tycka att det var otroligt gulligt, men för stunden var mitt humör allt för dåligt för att ens kunna uppfatta hans vackra utseende.
“You were so drunk, Jamie...”, berättade han samtidigt som leendet sakta men säkert gled av hans läppar. “And you were so pissed. I’ve never seen you like that before”
En stor klump ramlade ner som en sten i min mage och fick mina känslor att explodera. Hade jag verkligen supit mig full? Äcklat skakade jag mitt huvud och kände hur besvikelsen växte inom mig. Jag förstod inte hur jag kunde göra så mot mig själv när jag visste hur jobbigt det var när mamma drack.
Sekunden senare blixtrade det till i mitt huvud och scener från gårdagen spelades upp som en film i mitt sinne. Alla burkar, alla skrik och Harrys dåliga humör påminde mitt huvud om vad som hänt kvällen innan och varför det slutade som det gjorde. Det var Harrys fel. Det var helt enkelt på grund av honom som kvällen blev som den blev.
“Well, is it weird that I got so mad? God damn Harry, you lied right up in my face", grimaserade jag samtidigt som jag skakade mitt huvud och drog benen över sängen.
Mina små, kylda fötter nådde landytan och lät dess kalla yttre ta emot den lilla massan av mina fötter. Jag tryckte ifrån med armarna och fick kraft nog för att ställa mig upp och börja vandra runt i rummet.
“That’s the thing, Jamie. I never lied. I’d never lie to you”
“Oh please. Save it, Styles. It was pretty clear that you actally did lie to me”, fnös jag irriterat och stannade upp i stegen.
Mina ögon granskade Harrys beteende samtidigt som han chockade reaktion gjorde att hans mun öppnades på glänt.
“Why would Luke do something like that to me?”
“Oh for fuck’s sake, Jamie!”
Hans plötsliga ord chockade mig och fick mina läppar att göra likadant som hans; öppnas på glänt med ord som inte verkade kunna lämna min mun. Den snabba rörelsen som tryckte upp honom från stolen fick mig att backa någon meter. Hans längd var så mycket större än min och all hans ilska fick mig att känna mig liten och försvarslös.
“You don’t know him, how much you even want to tell yourself that you do. He’s a dick, Jamie! All he does is to bang girls and then leave them. I can’t let anyone do that to you”
“Well, what stops him?”, frågade jag tyst; blickade in i hans ögon.
Hans sårade blick kröp in i min och fick min kropp att vilja krypa in i hans famn, trots de ord vi båda sagt till varandra. Han slickade sig om läpparna, skakade huvudet och lät luften gå genom hans lungor när han tog ett djupt andetag.
“I’m not going to stand here and defend you when you don’t even believe what I’m saying”, sa han allvarligt medan hans gröna ögon mörknade och hans käkar smått spändes. “I’ll say it one last time. We had a party here and he told me that he was going to fuck you. I just warned him of the consequenses. If you don’t want to believe it, then fine. I can’t do anything about it. But you should know that if he hurts you, if he even touches you in a way that I don't like, I'll hurt him”, klargjorde han tydlig.
Hans ord skar igenom min hals; fick den att bränna och klumpen i min mage att växa. Jag var tvungen att tro honom. Vad för andra val hade jag? Hans ord skrämde mig allt för mycket för att inte göra det. Jag nickade smått, drog fötterna längs marken samtidigt som min blick var fast i den. Mina fingrar trasslade in sig i hårstråna framför mina ögon och drog tveksamt bak dem bakom örat när mina steg minskades.
“I... I believe you” Orden tog i att säga då min hjärna inte ville inse vad jag nyss sagt eller hört. “Now can you... Can you please just... Hold on to me? Tight. I just want to feel your warmth, Harry. More than anything else”
Hans lockar hoppade mot hans huvud samtidigt som det sakta och försiktigt nickades. Han sträckte ut sina långa, smala fingrar tillsammans med den varma armen som utstrålade hans kroppsvärme. Jag räckte fram min lilla hand och fick den att begravas i hans samtidigt som dess försiktighet och sammetslena yta blev som en njutning för min kropp. Han drog mig intill sig samtidigt som mina ögon sakta stängdes. En mjuk suck for ur min mun när hans starka armar omfamnade och värmde min lilla, frusna kropp.
En kyss placerades mjukt i min panna och gav mina känslor flipper när fjärilar pirrigt flög omkring inuti mig.
“Are we ever going to stop fighting?”, frågade jag nyfiket samtidigt som mitt huvud trycktes mot hans bröstkorg.
Jag fångade upp hans underbara, ljuvliga doft och nöjt av varje sekund han var i min närhet. För jag visste att den kunde ta slut. Den kunde ta slut när vi minst anade det.
Ett varmt buller for ur Harrys bröstkorg och fick mitt huvud att flyttas i takt med det. Hans skratt ekade förtjust i mina öron och hans skakande huvudet kändes mot min huvudtopp.
“No, I don’t think we ever will. But that’s what makes us special. And as long as our love is strong; we could go through fire without getting burned”
Jag skrattade åt hans ord, vilken jämförelse.
“Besides, I like it that way. It makes me appreciate every single minute I have together with you”
Jag log åt hans ord och kände hur värmen i min kropp steg. Den bevisade min lycka av att ha honom samtidigt som min kärlek spreds till varje kroppsdel inuti mig. Det spelade ingen roll hur mycket vi än bråkade, jag höll ändå med honom. Vår relation var speciell och jag visste att vi skulle klara att ta oss igenom det här. Vår kärlek var allt för stark för att kunna slitas itu.
