“So, they won’t even notice it?”, frågade jag för minst tredje gången, men det gjorde mig inte mer klokare för det. Snarare blev jag bara mer förvirrad.

Harry skakade långsamt sitt huvud till svars medan han stödjande lade sin vänsterarm mot bildörren bredvid honom och styrde med sin högerhand. Hans blick var spänd på vägen och jag inspekterade nyfiket honom medan han rörde på ratten och bytte fil till motorvägen.

“Nope. We’ll be home tonight and they’re coming on Sunday, so the car will be exactly where it was before they left. Simply as that”

“Okay... Well, if you say so”, mumlade jag tyst för mig själv och fiskade kämpigt upp mobilen ur min bakficka.

Jag placerade vant den mellan mina fingrar och klickade på mittenknappen samtidig som mina ögon höll sin fokus på skärmen. Apparaten reagerade inte på min beröring och skärmen förblev lika svart som natten. Jag suckade tungt och gav mig på knappen ännu en gång i ett försök att få skärmen att lysas upp av tryckandet. Svart. Fortfarande svart.

Irriterat stönade jag högt och upprepade ett antal slag mot mitt lår för att försöka få den att fungera. Självklart skulle allting jag ägde sluta att fungera.

“Are you fucking kidding with me”, fräste jag irriterat mot mig själv, greppade tag i nederdelen av mobilen och slog den våldsamt mot bottnen av min vänstra handflata.

Jag kände Harrys nyfikna blick växla mellan mig och vägen medan min mun gav ifrån sig läten och slagen mot föremålet hårdnade.

“Doesn’t it work?”

“No”, suckade jag irriterat och himlade mina ögon.

“Well, have you tried to restart it?”, förhörde han lugnt mig, gav mig en lekfull blick och log lätt.

“No... But that’s not going to get it to work anyway”, snäste jag och drog skeptiskt bort mina ögon från Harrys. Jag spände återigen dem på telefonen. Att saker aldrig kunde fungera gjorde mig fruktansvärt irriterad. Snart sket jag i det här.

En lustfull tanke for sedan genom min kropp lika snabbt som en blixt och fick mitt huvud att exalterat vändas mot Harrys.

“Do you know what? Fuck this shit”, sa jag och förde min högra arm mot övre delen av bilen. Mina fingrar trummade lätt på knapparna innan den hittade rätt och förde den bakåt.

“W... What are you doing?”, frågade Harry förvirrat och granskade mina rörelser.

Jag ignorerade hans fråga medan mitt ena pekfinger drogs mot den lilla spaken och fick glaset i taket att röra på sig. Frisk luft fyllde bilen och fick starka små vindar att greppa tag i både mitt och Harrys lockiga hår. Han tittade skeptiskt på mig samtidigt som hans ögonbryn oförstående rynkades och bildade ett långt sträck. Jag greppade tag i mobilen, drog upp den genom den stora luckan och tittade på Harry. Jag lättade sedan på handen och lät föremålet glida ur mitt grepp samtidigt som vinden istället tog tag i min kroppsdel.

Kämpigt drog jag ner handen igen, stängde luckan och ryckte på mina axlar medan jag tittade på Harry. Ett roat skratt lämnade glatt hans strupe medan han tittade ut på vägen.

“You realise that it can crash someones car window, right?”, skrockade Harry lekfullt och tittade lätt på mig.

Chockat öppnade jag min mun, men förmågan av att prata försvann spårlöst ifrån mig. Stumt stirrade jag ut och följde bilens färd innan mitt ansikte sprack upp och ett skratt for ur min kropp.

“Fuck”, skrattade jag generat tillbaks till honom.

“Can I look now? Please say that I can because this is getting a bit hard to stay away from”

Ett par stora, mörka händer hade lagts för mina ögon och hindrade mig från att se vad som försegick framför mig. Mina ögonfransar upprepade flackande mot hans mjuka hud medan hans kropp förde mig framåt och guidade mig genom alla hinder som jag kunde ramla över. Ett djupt skratt ramlade ur hans mun, vilket fick hans hand att försiktigt skakas och beröringen att irritera mina ögon.

“Soon, sweetheart”

Det gick någon minut med klumpiga och ostadiga steg innan Harry äntligen stannade min kropp och lät mig vila. En het andedräkt uppstod vid mitt vänstra öra, fick hårstråna på min hud att resa sig och mina lungor att ta in darriga andetag.

“We’re here, baby”, viskade Harry förföriskt innan han upphörde närheten mellan oss och lät hans hand glida bort från min sikt.

Försiktigt öppnade jag mina ögon, men chockades snabbt av ljuset som gjorde att jag inte kunde ta in alla konturer och detaljer i omgivningens närhet. Jag blinkade hastigt några gånger innan jag äntligen kunde uppfatta allting i min syn.

Ett flämt for ur min mun samtidigt som jag chockat stirrade upp på Harry. Han log kärlekfullt mot mig, letade upp min hand och fläta in sina fingrar i mina medan han förde mig längre in i drömmen. Vi befann oss på en vacker äng där träden mjukt viftade och blommorna gav ifrån sig ljuva dofter som fyllde mitt luktsinne. Solen mötte mjukt gräsets gröna punkter och framhävde alla de punkter som på andra ställen skulle se trista och mörka ut, men som här var vackra och gjorde platsen mysigare än vad den redan var.

Harry drog oss mot en plats under en stor, vacker bok vars grenar mjukt hängde över gräset och skuggade punkter runt omkring stammen. Dess löv föll charmigt över omgivningen och visade dess enorma, magnifika färg och ålder. Harry släppte försiktigt greppet om mig och lade fokusen på den flätade korgen han ställt framför oss båda. Han greppade tag i en filt som han snabbt och smidigt placerade ut innan han kärlekfullt gestikulerade med handen att jag skulle sätta mig ned.

Jag lydde hans order, drog hårstrån bakom högerörat och log chockat medan jag slog mig ned på det mjuka tyget. Harry gjorde likadant som jag och lade sig ner på filten med blicken fast i min.

“Well... Do you like it?”, frågade han nervöst och vred sina händer mot varandra medan han osäkert lade in ett leende.

“I love it”, sa jag uppriktigt, placerade min hand längs hans käklinje och kysste honom mjukt på läpparna. “Thank you, Harry. You don’t know how much this means to me”

I ett försök att avleda tecken på lyckan av orden jag sagt ryckte han lätt på sina axlar och lade in ett snett leende.

“I actually have one more thing for you”, berättade han lömskt, och bara sådär så tändes en nyfiken gnista i mina ögon och avslöjade min glädje.

Hans händer började raskt leta i den bruna korgen medan jag lyckligt tittade på hans försiktiga rörelser. Plötsligt drog han upp handen återigen, nu med en stor, brun figur pressad i hans näve. Han sträckte ut den till mig och lossade lite på greppet med ett leende på hans läppar. När mina ögon insåg vad det var han höll i utbrast jag roat ut i ett skratt och ruskade mitt huvud.

“A teddy bear”, påstod jag, försökte hålla mig från skratt så gott som möjligt medan jag sträckte mig fram efter björnen.

Harry nickade nöjt när jag accepterade hans present och granskade mina steg när jag inspekterade dess utseende. Den mjuka, bruna pälsen låg lätt mot ullen medan dess små, svarta knappar till ögon gav ifrån sig glada uttryck. Återigen brast jag ut i ett skratt när jag tryckte den mot bröstet och omfamnade den i en lätt kram.

“Do you like it?”

Lyckligt skakade jag mitt huvud i en långsam fart när jag såg hans lekfulla leende på det vackra ansiktet.

“You’re adorable, you know that, right?”

Jag lyfte kameran över mitt huvud och lade till ett leende. Blixten fladdrade till framför mina ögon och fick Harrys förvirrade ansikte att oförstående ge ifrån sig en grimas och rikta ögonen mot ljuset. Jag skrattade roat åt honom, tog ned kameran mot mitt bröst och klickade upp bilden jag nyss tagit. Jag log lätt för mig själv.

Harrys vackra ansikte visade upp hans långa tunga och ett par uppspärrade ögon medan jag var rena motsattsen och gav ifrån mig ett leende som kunde beskriva mig perfekt med bara ett ord; lycklig. 

Jag suckade njutningsfullt och stängde mina ögon. Harrys långa fingrar drogs lätt genom mitt hår och lekte roat med det medan mitt huvud åkte upp och ned i takt till hans andetag.

“I’m happy”, utbrast jag plötsligt och log lätt.

“I’m glad you are”, log han lätt som svar till mig.

Jag skrattade lätt, skakade mitt huvud och lät mina ögon flyga upp mot hans ansikte rakt över mig.

“Harry...”, frågade jag nyfiket och sökte efter hans blick. Han nickade, upprepade lekandet i mitt hår och hummade lätt åt mig samtidigt som hans gröna ögon fördjupade sig i mina. “Do you know what my dream is?”

Han ruskade lätt sitt huvud, drog blicken ifrån mina ögon och höll den fast vid de snurrande fingrarna.

“Tell me”, uppmuntrade han lugnt.

“I’ve always dreamed about horses and that I one day will have a ranch of my own. Is that weird?”

Harry upprepade hans skakande huvud, log lätt och skrattade mjukt.

“No it’s not, love. It’s great that you know what you’re dreaming of” Han blev tyst ett tag innan han plötsligt öppnade munnen och gav ifrån sig en osäker suck. “Do you want to know what my dream is?”

Jag nickade lätt, men inom mig var jag allt mer exalterad än vad det visades. Ännu en gång slöt jag mina ögon och njöt av situationen innan hans ord flög igenom mitt huvud.

“To live for the moment and enjoy every second together with you. That we always will have it like this, that we don’t have to pretend and that we can be honest with eachother. I just want a good relationship, just like this. I just want you”

Med de orden böjde han sig lätt ner och kysste mina läppar. Passionerat besvarade jag hans beröring med en kärlek så stor, så full av ärlighet och styrka, att jag visste att vi aldrig skulle behöva släppa taget. Vi skulle göra vad som helst för att klara oss, för att få vara tillsammans. Allt.

Hoppsan, a little bit of love. Hoppas ni gillar det, cutiepies! 7+, please!