Moments, Kapitel 9
Tidigare i Moments… Liam och Louis sprang fram till mig och Louis viskade oroligt till mig. ”Oh my god, Sara are you okay?” . Jag kunde inte hålla mig längre, och började skratta så mycket att jag inte kunde andas. Killarna började skratta försiktigt. ”Chill guys, i’m fine!” klämde jag fram mellan skrattattackerna. ”It’s just that i’m very clumsy…” Jag reste mig upp och började borsta av mina kläder. ”So, now that you finally caught me, what can we do next?” frågade jag men fick fortfarande inget svar från killarna. Kanske fortfarande chockade. Dom bara stod där, kollade på mig med stora ögon. ”Hello? Guys, why don’t you answering me?” ”S-s-sara.. You’re head is bleading, alot..” sa Liam tyst. Jag kollade på dom och satt sedan handen på min panna och kände blodet som forsade, jag tog sedan ner handen och kollade på den och kände sedan hur mina ögon svartnade.
”Guys, I think she’s starting to wake.”
Jag hörde det inte tydligt, men jag hörde det. Men jag kunde inte placera rösten, jag hade ingen aning om vem det var som sa det. Jag kände en våt handduk som pressades mot min panna och några droppar vatten som landade på kind. Plötsligt, från ingenstans fick jag tillbaks känseln. Det brände hårt i min panna och jag gjorde ett försök att öppna ögonen, men dom förblev stängda.
”Come on, Sara. Wake up, please wake up.” Det var en desperat röst som höll på att brytas och jag kände nu något salt som landade ner i min mun, en tår. Jag gjorde ännu ett försök att öppna ögonen och lyckades, men bara i några få sekunder, sen stängdes dom igen. Jag blinkade några gånger och lyckades efter det hålla ögonen öppna. Ljuset bländade mina ögon så jag var tvungen att kisa, men dom var i alla fall öppna.
”Finaly! You’re awake!” hörde jag Louis säga och kramade om mig. Jag kollade han sedan in i ögonen och såg att han hade gråtit. Han var verkligen som en bror för mig, han betydde verkligen allt. Jag öppnad munnen för att tala, men lyckades inte hitta några ord. Tillslut fick jag ur mig, ”What happend? I know that i fall out of the couch but then?” jag lät svag, men jag kunde I alla fall tala. Louis pussade mig på pannan och svarade sedan på frågan “You’re head was bleading, and when you saw it you passed out.. Are you okay?” Han var orolig, det hörde jag på rösten men jag kunde inte låta bli att vara glad över att han brydde sig så mycket. ”Guys, it’s okay. I’m fine now!” sa jag och reste mig upp som bevis. ”So,what du you wanna do now?” jag log mot dom, jag ville verkligen bevisa att jag mådde bra, även fast jag hade huvudvärk.
”I don’t think that it’s good if you’re move, so we maybe can watch some movies?” sa Liam med allvarlig röst. Jag nickade och sa att jag bara skulle byta om till myskläder och gick upp på mitt rum. Jag plockade fram ett rosa mysställ och bytade sedan om. Sedan satt jag upp mitt hår i en slarvig knut och plötsligt öppnades dörren. In kom Harry och satt sig försiktigt ner på min säng. Jag vände mig om mot honom och log.
”Are you sure that you’re okay? I mean, that was a kind of high fall.” frågade han mig försiktigt med ett spår av oro i rösten.
”Seriously, I’m fine just a little headache.” Han nickade och jag satt mig sedan bredvid honom. Först satt vi bara där, jag vågade inte möta hans blick. Men tittade tillslut upp och möttes av hans underbart gröna ögon.
”You know. You’re really beautiful.” han log när han sa det och jag började rodna och bröt sedan ögonkontakten. Han kollade runt i mitt rum, men jag fortsatte att kolla på honom i smyg. Hans ögon fastnade på gitarren och han frågade mig sedan, ”Do you play?” jag nickade och han gick sedan och hämtade gitarren och gav den till mig. ”Please, play something for me.”
”Okay, like what?” han smilade och sa sedan, ”I would love to hear one of our songs, I mean. If you can someone.” Jag nickade och började plinga på WMYB och Harry började sedan sjunga första versen. Men sluta plötsligt och log busigt mot mig.
”I bet that you can sing to.”
”No, I really can’t.” svarade jag och skakade på huvudet.
”Come on! You can’t be that bad.” sa han och blinkade till mig. Jag suckade och svarade sedan,
”Fine” med en suck.
”If I start, you jump in the chorus, okay?” han log mot mig och det där leendet som kunde få mig att göra vad som helst, så jag bara nickade åt honom. Harry började sedan sjunga igen och det lät som en ängel. Hans röst var fantastisk vilket gjorde mig ännu mer nervösare att sjunga för han. Men när refrängen väl kom öppnades munnen och ur mig kom det,
Everyone else in the room can see it, everyone else but you.
Baby, you light up my world like nobody else,
That way that you flip your hair gets me overwhelmed.
But when you smile at the ground it ain’t hard to tell, you don’t know, ooh.
You don’t know your beautiful, Ooh
That’s what makes you beautiful.
Jag slutade sedan sjunga och Harry kollade på mig med stora ögon.
”Seriously, do you think that you can’t sing? You’re amazing girl!” sa han till mig med ett leende på läpparna. Jag rodnade och la ner gitarren på sängen.
”That I said before. I really mean it, you’re the prettiest girl I ever seen. And I really want to take you out for a date.” Han kollade på mig och bet sig I läppen. Jag mötte dom fantastiska ögonen och svarade honom, “Deal.” Han kollade sedan på mina läppar och jag i hans ögon. Vi kom närmare och närmare varandra, och tillslut var vi bara någon centimeter ifrån varandra. Han böjde sig fram för att nudda mina läppar när vi hörde någon skrika. ”Hey guys, what are you doing up there?!” Harry suckade och backade. ”We’re coming!” skrek han tillbaks och vi reste oss och gick ner. När vi kom in i tv-rummet kollade alla på oss. ”What were you doing up there?” frågade Zayn med ett flin på läpparna.
”Ehm…” jag skämdes för mycket för att avsluta meningen men som tur var kom Harry till undsättning, vilken hjälte! ”She can play guitar and sing, did you know that? She’s really good at it.” sa han och log sitt fantastiska leende. ”Can’t you sing for us to?” frågade Liam med puppyeyes.
”Yeah, pleeeeeease, Sara!” gnällde Niall. Jag suckade och svarade dom med ett tyst ”I’m, coming soon…” och man hörde killarna high-five:a med varandra. Jag skrattade och skakade på huvudet medans jag gick upp på mitt rum, tog tag i gitarren och precis när jag skulle gå ut genom dörren såg jag mig själv i spegeln. Med höga ögonbryn granskade jag mitt huvud och såg att killarna slarvigt hade lindat ett bandage runt det. Jag gjorde en ful grimas och gick sedan ner till killarna igen.
”Seriously guys?” sa jag och suckade. Dom kollade förvirrat på mig och jag bara pekade på mitt huvud. Dom började genast skratta och Niall, som skrattade mest av alla låg och sprattlade med benen upp i luften.
”You suck.” sa jag och skakade på huvudet medans jag försökte stå imot att skratta.
Tada, kapitel 9! Vad tycker ni? :)
Puss på er!
#StaystrongZayn
Någon i Zayns familj/släkt har precis avlidit och därför har han åkt hem från USA och missar några konserter.
Alla som har twitter eller något liknande, tycker jag kan skriva något som #Staystrongzayn eller åtminstonde be för han, för han är en sån fantastisk person, och förkänar stöd från sina fans.
Stay strong Zaynie, vi älskar dig! ♥
Moments, Kapitel 8
Tidigare i Moments…Hon hade sökt på ”Hazza” på google, bilder. Men hade bara fått upp bilder på någon slags muslim. Hon kollade med konstigt ansiktsuttryck på skärmen och jag skrattade åt henne. ”Sara, you know that isn’t Harry…” hon kollade kaxigt på mig och svarade ”Well, I knew that…?” men hon kunde inte hålla masken och började istället le mot mig. ”Let me show you.” sa jag och tog tag i datormusen. Jag sökte på Harry Styles och fick upp en massa bilder på honom. Jag kollade på Sara som hade ett leende på sina läppar. Jag slog henne lätt på armen och hon kollade sedan på mig. ”Autch…” sa hon och jag började skratta. ”So, what do you think about him?” hon kollade på mig och svarade ”I don’t know. But he’s reaaaaaaaaaaaaal hot!” sa hon och började skratta. Jag skakade på huvudet och tog sedan upp min mobil och skickade ett sms till Harry.
”Just so you know, I showed some pictures at you and she thinks you’re really hot. So good start, man! ;) Xx Louis.”
Harry’s point of the view.
Jag satt kollade på smset som Louis precis hade skickat till mig. ”Just so you know, I showed some pictures at you and she thinks you’re really hot. So good start, man! ;) Xx Lou.”
Jag bet mig i läppen och startade på datorn. När den hade startat loggade jag in på facebook. Jag ville så gärna se henne, och jag kunde verkligen inte vänta en vecka. Det enda jag visste var hennes namn, men jag kan få reda på så mycket om henne. Jag sökte på Sara Loew och det kom upp en riktigt vacker flicka på skärmen. Jag satt och kollade på henne. Granskade henne uppifrån och ner, men fick tillslut slita ifrån min blick och klicka ner facebook. Jag ville ju inte vara någon stalker. Men hon var den vackraste flickan jag någonsin sätt, och jag längtade efter att få träffa henne.
En vecka senare..
Sara’s point of the view.
Denna veckan hade varit fantastiskt. Jag hade fått träffat Louis för första gången. Han var som den bror jag alltid önskat men aldrig fått. Jag låg på nyvaken på sängen när mobilen började pipa. Jag tog upp den i handen och tryckte på smset, Frida.
”Hey girl! Tänk att det bara är en dag kvar, EN dag kvar! Sen kommer jag, och kan äntligen träffa dig. Jag har saknat dig en massor, Saris-Paris! Xx”
Tänk att hon äntligen skulle komma. Min efterlängtade bästavän om bara ett par dagar. Jag avbröts av mitt tänkande med att Louis kom in och satt sig på min säng. ”hey!” sa jag och satt mig upp i sängen.
”Hey” han kliade sig i håret och kollade runt i rummet. ”Ehm, Sara? Have you forgot?”
”What? Forgot what?” frågade jag förrvirat.
”Sara, the boys are coming today, don’t you remember?” Han kollade förvånat på mig och jag slängde mig upp ur sängen.
”WHAT?! WAS THAT TODAY?!” skrek jag samtidigt som jag rusade mot badrummet för att borsta tänderna. Jag stack ut huvudet mot Louis med tandborsten i munnen och han bara satt där och skrattade samtidigt som han skakade på sitt huvud.
”They’re coming in a hour.” sa han och gick sedan ut ur rummet. Jag slängde in mitt huvud på badrummet igen och borstade klart tänderna. Sedan satt jag på plattången och sprang ut till garderoben. Jag slängde av mig pyjamas byxorna och tröjan och tog fram en lång svart kofta, grått linne, jeans och ett skärp som jag satt runt min midja. Jag hörde plattången plinga och sprang ut och lockade håret. Sedan målade jag mina ögon och, WOLÀ! En riktig brutta! Jag tog min mobil och sprang sedan ner till köket.
”Why are you in a hurry?” frågade Jay mig och kollade upp från tidningen-
”Jay, did you forgot that the boys are coming today? In like 20minutes!” Jays ögon spärrades upp och hon slängde sig upp ur soffan och ropade på alla andra att killarna skulle komma. Från varenda en fick hon samma svar, ”mamma, vi vet. Det är bara du som inte kommer ihåg…” Jay suckade och sprang sedan in på badrummet och tog en dusch och fixade sig. Under tiden hade jag hunnit göra fruktsallad och satt nu och åt på en av köksbänkarna. Jag blev snabbt uttråkad och såg en penna ligga bredvid. Så jag tog upp den och en vinddruva och måla ansikten på den. Jag skrattade för mig själv och försatte att äta. När jag var klar satt jag tallriken i diskhon och tog tag i pennan igen. Jag målade ansikten, båda ledsna, arga och glada på alla frukter vi hade med skal. När jag var klar skrattade jag åt mig själv igen och började gå mot trappan när det plingade på dörren. Jag frös till, kunde inte röra mig. Så nervös blev jag. Det plingade igen, igen och igen. Men kunde fortfarande inte röra benen. En del av mig ville bara springa och gömma mig medans en annan ville gå och öppna, du vet ”act cool.” . Men jag var fast. Efter många plingningar kom Louis ner och frågade varför jag inte öppnade och drog sedan med mig till dörren. Han öppnade dörren och alla skrek ”LOUIS!” medans någon sa ”HEY DUDES, BACK OF HIS MINE!” och någon annan sa ”NO, HAZZA. LOUIS IS OUUUUUUUUUURS!” och drog Louis till sig. Det var då mina ögon öppnades, när dom sa namnet Hazza. Jag kollade upp och möttes av två underbart gröna ögon som fick mig att smälta inombords. Han log till mig, det vackraste leendet jag någonsin sätt, och jag log tillbaks. Under dom sekunderna kändes det som att tiden stod still och att inget ont kunde hända, men till sist vaknade jag ur min fantasi och kollade runt på dom andra killarna. 4stycken riktigt snygga killar stod framför mig och log som fån. Jag försökte le normalt tillbaka, men jag har en känsla av att den såg lite fake-aktig ut. Louis drog sig intill mig och sa. ”This is my new sister,Sara!” han kollade på mig när han sa det och log.
”Really nice to meet you.” sa någon med mörka bruna ögon och svart hår som visade sig heta Zayn. Jag hälsade på dom andra och dom sa sina namn osv. Men när jag kom till den sista personen fick jag syn på dom vackra ögonen igen. ”Hi Beautiful. I’m Harry.” sa han med ett vackert leende. Såklart började jag rodna, verkligen rodna. Jag kände hur Louis kollade på Harry med en mördarblick, men det struntade jag i. Jag drog fram handen för att skaka honoms, men istället öppnade han sina armar och omfamnade mig i en mjuk kram. Han luktade mintchoklad, en speciell mintchoklad som jag inte kunde få nog av. Louis harklade sig som nog menades mot Harry som en varning, typ som ”släpp mig syster annars måste jag döda dig.” och Harry släppte mig ur sin famn och tog ett steg bakåt. Jag kände att jag inte hade sagt något och därför for det ur mig
”So, are you guys living here for a week or more?” dom log mot mig och den blonda killen, som hette Niall svarade
”Yeah, so you have to live with us now. But I warn you, we can be kind of…..Wild…” jag skrattade och nickade medans Louis bjöd in dom. Dom hade med sig väskor, riktigt många väskor och en av dom hade med sig ett stort gosedjur, riktigt gulligt.
”My gentlemens, do you want something to eat?” frågade Louis med en snobbig röst.
”FINALLY! I thought you never would ask!” stönade Niall och alla suckade.
“He’s the one who always eat.” Viskade Harry till mig och log. Louis kom tillbaka med en varsin frukt till alla, eller nej. Tre till Niall, det matvraket. Plötsligt började Louis skratta och alla kollade frågande på honom.
”I think Daisy or someone hade a little fun with the fruit….” sa han och pekade på sin apelsin. Alla började skratta och kollade på sina egena som också var nerklottrade.
”But, hey..Why did I get the sad one?” sa Zayn och putade med underläppen. Jag kände hur mina kinder började hetta mer och mer. Louis kollade upp på mig och granskade mitt ansikte.
”No, wait…” han spände sina ögon i mig med en busig blick och sa, ”Or was it you, Miss Loew..?” Jag började såklart skratta för hur han uttalade Löw och såklart började jag rodna ännu mer. Alla killarna kollade på mig och granskade sedan sina frukter. Men när dom sedan höjde blicken igen och kollade på mina kinder, (som jag trodde skulle explodera av värmen som pumpade runt och runt) så började jag rodna ännu mer, även fast det inte ens var möjligt, PERFEKTO MOMENTO! Plötsligt utbrast Louis, ”
I KNEW IT, IT WAS HER WHO DID THIS FACES ON OUR FRUITS! “ och gjorde en “jag hade rätt” seger dans. Sedan stannade han och blev allvarlig igen, spände sina ögon i mina och sa, “You’re fruit terrorist. ATTACK HER!!!” och alla killar började jaga mig runt huset. Jag sprang till köket och ställde mig på andra sidan av bänkarna och killarna på den andra. ”COME ON GUYS, GET HER!!” skrek Niall och killarna stormade mot mig. Jag skrek och slängde mig ner på marken. Jag hörde en smäll och märkte att Louis och Liam hade krockat i varandra och då tog jag chansen. Försiktigt började jag krypa bort från dom men när jag vände bort huvudet för att kolla om dom så mig så råkade jag såklart krypa in i köksbänken. Jag höll mig för huvudet och reste mig sedan upp och började springa. Stegen bakom mig kom närmare och närmare och jag sprang fort som attan till tv-rummet. Där sprang jag mot tv:n med killarna efter mig. Jag kollade runt omkring mig och sprang mot soffan och hoppade upp över den, MEN. Fastnade i den och ramlade därför ner på golvet. Jag höjde huvudet och kollade på killarna som såg riktigt chockade ut. Liam och Louis sprang fram till mig och Louis viskade oroligt till mig.
”Oh my god, Sara are you okay?” . Jag kunde inte hålla mig längre, och började skratta så mycket att jag inte kunde andas. Killarna började skratta försiktigt.
”Chill guys, i’m fine!” klämde jag fram mellan skrattattackerna. ”It’s just that i’m very clumsy…” Jag reste mig upp och började borsta av mina kläder. ”So, now that you finally caught me, what can we do next?” frågade jag men fick fortfarande inget svar från killarna. Kanske fortfarande chockade. Dom bara stod där, kollade på mig med stora ögon. ”Hello? Guys, why don’t you answering me?”
”S-s-sara.. You’re head is bleading, alot..” sa Liam tyst. Jag kollade på dom och satt sedan handen på min panna och kände blodet som forsade, jag tog sedan ner handen och kollade på den och kände sedan hur mina ögon svartnade.
DAM DAM DAM! Kapitel 8 mina kära vänner, och hur gick det med kommentarerna, vavavavava? :(
Moments, Kapitel 7
Tidigare i Moments… Allt mjöl föll ner på hans hår och resten av kroppen och han kollade på mörk busig blick på mig. ” Now it’s war…” jag skrattade och han jagade mig runt hela huset. Plötsligt öppnades dörren och hela familjen kom in med Louis väskor i händerna. Dom kollade först förvånat på oss som låg och brottades på golvet och började sedan skratta. ”Welcome to the family!” skrek Lou mot mig och slog ut med händerna. Jag började skratta medans Jay skakade på huvudet och skrattade. ”Guys, what have you done here..?” Jag och Louis kollade på varandra och sedan på Jay. Hon skrattade och sa sedan. ”Yeah, welcome to the family,Sara!”
Vi satt och pratade hur långe som helst, jag och Lou. Vi hade så mycket gemensamt. Jag hade fått visa mitt nya rum och han beundrade det när han plötsligt såg gitarren. Med ett leende på läpparna frågade han ” Wow, do you play?”
”Hehe, yeah. I do, and sing. I actually did this for you.” Jag tog fram gitarren och satte mig på sängen bredvid Lou. Jag sjöng och spelade WMYB för honom och när jag var klar satt jag tyst och väntade på hans kritik. Det tog ett tag innan han sa något och nervösiteten steg stort inom mig. ”Wow….That’s was really good. You got talent, sis! ” sa han chockat och log mot mig. Jag skrattade nervöst men frågade han endå
” So there is nothing I should change?”
”No, I like you’re style. But yeah. You could practice a little bit and then you’re even better.” jag log mot honom och frågade sedan tyst. “ So, how long are you staying?” han suckade och sa. “ Actually, I don’t know yet. A couple of weeks I guess. And the boys are coming here soon, just so you know.” sa han och smilade.
“Wait, now? Right now?” frågade jag chockat. Han skrattade och sa
“No silly. Right know I just want to hang out with my family, so they’re coming in a couple of days, maybe a week.” Jag nickade med ett leende till honom. Han tog upp sin mobil och fingrade på den medans jag bara satt där. ”So…. How are they, the guys in you band, I mean..”Längre han jag inte innan Louis avbröt mig.
”Wait, I’m just going at the toilet and then I can tell you more about them.” Han log och gick in på min egena toalett och låste dörren efter sig. Jag satt där snällt och väntade när hans mobil plötsligt började ringa. Jag kollade nyfiket mot den och skrek sedan på Lou. ”Hey, Lou? Someone is calling you. Should I answer?”
”Yeah, shure!” svarade han. Jag klickade på den gröna luren och direkt började någon prata.
”Heeeeey, Lou! It’s Hazza. Did you get home safe? And have you met you new sister? Is she hot?!”
Louis öppnade plötsligt dörren från toaletten och jag höll för luren. ”It’s someone cald ”Hazza” ”. sa jag till honom och han började skratta. ” Well, keep talking.” svarade han. Jag harklade mig och tog sedan bort handen från mikrofonen.
”Ehm, hi. This is Sara, Louis new sister?” sa jag och kollade mot Louis som försökte hålla sig för skratt. Det blev tyst i luren i ett tag innan han sa: ”That was akward…Ehm, can you give the phone to Lou?”
”Yeah, hold on a sec.” sa jag och gav luren till Louis. Louis skrattade när han tog imot mobilen som han sedan satt imot örat. Man hörde ”Hazza” skrika och Louis skratta. Jag kollade nyfiket på dom men satt mig sedan vid datorn och startade den.
Louis Point of the view:
Sara gav mig luren och jag satt den vid örat. Men när jag hörde Harrys skrik tog jag den snabbt därifrån och började skratta. När jag hade lugnat ner mig satt jag luren mot örat igen och hörde Harry skrika:
”Oh jesus, Louis! That was so akward. She maybe think that I’m a pervo now, well good job Harry, good job.” Jag skrattade åt honom och gick längre in i rummet, längre ifrån Sara så att hon inte skulle kunna höra.
”Harry, calm down! So what? You can be friends anyway?” Harry tystnade och sa sedan tyst
”Yeah, friends… That’s good.” Jag suckade och sa sedan.
“No Hazza. Don’t say that you are flirting with my new sister? You haven’t even meet her yet, dummie!” “Whaaaaat?! You know that I’m looking for a new girlfriend?” sa han chockat. Jag suckade ännu en gång och svarade honom: “Yeah, I know. But this is my sister!!”
”Practically, she isn’t your sister. Just sayin’.” Nu började jag bli irriterad.
“She is a real sister to me, Harry. You know she’s gonna live here for more than a year. And you don’t even know if she is good looking, right?” Han suckade och sa sedan:
“Yeah, you have right,Lou. I haven’t even met this girl. And I don’t know how she looks or how she is like a person. When I’m meeting her I’m gonna take things slow. But as long I have you, right BooBear?!” jag kunde höra hur han genast blev gladare och jag skrattade åt han. Vi sa hejdå och jag gick sedan bort till Sara igen. Hon kollade på mig och log. ”Wow, you guys were talking long…”
”Yeah.” sa jag och skrattade. Hon vände sig sedan mot datorn och jag gjorde det samma. Hon hade sökt på ”Hazza” på google, bilder. Men hade bara fått upp bilder på någon slags muslim. Hon kollade med konstigt ansiktsuttryck på skärmen och jag skrattade åt henne.
”Sara, you know that isn’t Harry…” hon kollade kaxigt på mig och svarade ”Well, I knew that…?” men hon kunde inte hålla masken och började istället le mot mig.
”Let me show you.” sa jag och tog tag i datormusen. Jag sökte på Harry Styles och fick upp en massa bilder på honom. Jag kollade på Sara som hade ett leende på sina läppar. Jag slog henne lätt på armen och hon kollade sedan på mig. ”Autch…” sa hon och jag började skratta.
”So, what do you think about him?” hon kollade på mig och svarade
”I don’t know. But he’s reaaaaaaaaaaaaal hot!” sa hon och började skratta. Jag skakade på huvudet och tog sedan upp min mobil och skickade ett sms till Harry.
”Just so you know, I showed some pictures at you and she thinks you’re really hot. So good start, man! ;) Xx Lou.”
KAPITEL SJUUUUU! Men kom igen nu. Lite kommentarer hade väll inte skadat? Det tar ju typ bara en minut! :)
Puss på er!
Moments, Kapitel 6
Tidigare i Moments… Det ända jag gjorde dagen efter var att öva på What Makes You Beautiful. Jag ville så gärna få ett bra intryck. Och få råd om musiken hade inte heller varit fel. Nu satt nästan hela låten, jag skulle bara få in den sista versen, sen så.
En vecka senare..
Fram och tillbaka sprang alla i huset. Städandes och fixandes. Allt skulle vara perfekt när Louis kom, eftersom han var hemma så sällan. Jag städade noggrant mitt rum som jag hade gjort lite mer hemtrevligt nu. Lite personliga tavlor på t ex mig och Frida och texter som jag hade satt upp på väggen. Texterna var gjorda av bilder som jag hade klippt ut formade som bokstäver. Min favorit dikt var:
You say you love rain but you open your umbrella.
You say you love the sun but find a shadow spot.
You say you love the wind but you close your windows.
This is why im afraid,
You say you love me too.
-Wiliam Shakespear
Den var så sann på något sätt, jag gillade den verkligen. Efter mycket slit kollade jag på klockan, 10.00. Louis skulle landa vid flygplatsen om 1 timme och då skulle vi vara där och möta honom. Jag passade på att öva en sista gång på WMYB. Jag hade övat som en tok i en hel vecka nu och jag hoppades verkligen att han skulle uppskatta det. Efter att jag hade kört igenom låten några gånger gick jag ner och kollade hur det gick för dom andra. Jay stod och lagade mat med Lottie samtidigt som Mark städade runt omkring dom.
”Hey guys. Do you want me to do somthing? I can bake!” sa jag och log stort mot dom. Jay log mot mig och mimade ett tack. Jag log till henne som ett svar och tog fram en kockbok. ”So, what is Louis favourite cake?” jag kollade upp på dom och Lottie och Jay kollade på varandra.
”Ehm, well. He likes carrots…” sa Lottie tyst, nästan lite blygt. Jag nickade och letade efter en morotskaka bland recepten. När jag hittade sidan kollade jag noggrant på den. Eftersom den var på engelska var den förstås mycket komplicerade med alla dessa mått och sådant, men det skulle säkert gå en då. Jag tog fram allt jag behövde och knäckte äggen när min mobil plötsligt vibrerade. Jag tog upp den och så ett sms från ett nummer jag inte kände igen.
”Hey, Sara! Mom gave me you’re number just in case. And because she don’t answers at her phone, I tell you! The plane just landed and right now im looking for my bags, so mum and dad don’t have to meet me up here. Xx Lou.”
Jag berättade för Jay som flippade ur och skrek på alla att hoppa in i bilen.
”Jay? If it’s okay for you if im waiting here, it’s proububly very mutch people and I have to finsh the cake so…” Jay log åt mig och nickade. “Well, I understand you. You’re not used to it and it can be hard then. We’ll see you soon!” sa hon och kramade mig. Hela familjen försvann ut ur huset och jag rusade snabbt upp på rummet och hämtade datorn. Jag satt den på köksbänken och började spela hög musik. Efter cirka 10 låtar kom en av mina favoriter fram. Turn up the musik med min favorit artist, Chris Brown. Jag stod och dansade som en galning och tog sedan tag i en av visparna som jag använde till kakan och använde den istället som mikrofon. Jag sjöng till refrängen och sprang runt i köket.
(jag skulle lagt ut en sån där play sak, men nu är det ju såhär att jag inte förstår hur man gör...hehe)
Turn up the music, cause this song just came on
Turn up the music, if they try to turn us down
Turn up the music, can I hear it til the speakers blow
Turn up the music, fill your cup and drink it down
If you’re sexy and you know it put your hands up in the air
Put your hands up in the air, girl, put your hands up
If you’re sexy and you know it put your hands up in the air
Put your hands up in the air, girl, put your hands up
Jag stod och sjung med full hals när jag plötsligt hörde ett skratt bakom mig. Jag vände mig om och där stod självaste Lou. Jag rodnade som aldrig förr och stängde snabbt av musiken.
Louis skrattade och klämde ut ett ”HEY?! Why did you turn it off? That song is really good and you know, the song named Turn UP the music, not turn it down!” han gjorde en speciell betoning på up och blinkade med ena ögat och jag gick smilandes fram till honom.
“Hi, Lou.” sa jag.
”Well, hello to you new sis!” sa han och lyfte upp mig. Han svingade mig fram och tillbaka i köket en liten stund. När han äntligen släppte ner mig kollade han på smeten och log stort. ”No… I can’t belive it! You make carrotcake?!” Hans ögon blev stora som tefat och ett enormt leende dök upp på hans läppar.
”SUPRICE!!” Jag log stort mot honom och blinkade.
” You know… I really want that cake, but you’re new here in the family. And you gotta know the rools.” Han kollade busigt på mig och tog upp skålen med smeten i. Sedan stoppade han ner handen i smeten medans jag bara stod och kollade fundersamt på honom. När han tog upp handen var den full med smet och jag kollade förskräckt på honom.
”Oh no. NO LOU! Don’t do that. You don’t know who you are messin’ with…” han höjde ögonbrynen och kollade förvånat på mig.
”Well, that not gonna change my mind!” skrek han och tryckte sin hand upp mot mitt ansikte och kletade fast smeten. Jag kollade surt på honom och han bara stod där och flinade. Jag fake smilade sedan mot honom och tog diskret tag i mjölpåsen och höll den bakom min rygg.
”Thanks Lou! That was really nice of you!” han skrattade och gick närmare mig och öppnade upp armarna för att ge mig en kram. Jag gjorde detsamma fast bara med ena armen och när vi stod där och kramades tog jag mjölpåsen över hans huvud och hällde den sedan upp och ner. Allt mjöl föll ner på hans hår och resten av kroppen och han kollade på mörk busig blick på mig. ” Now it’s war…” sa han med mörk röst. Jag skrattade och han jagade mig runt hela huset. Plötsligt öppnades dörren och hela familjen kom in med Louis väskor i händerna. Dom kollade först förvånat på oss som låg och brottades på golvet och började sedan skratta.
”Welcome to the family!” skrek Lou mot mig och slog ut med händerna. Jag började skratta medans Jay skakade på huvudet medans hon skrattade.
”Guys, what have you done here..?” Jag och Louis kollade på varandra och sedan på Jay. Hon skrattade och sa sedan. ”Yeah, welcome to the family,Sara!”
Sådär ja, nu var kap 6 ute! Vad tycker ni om den en så länge?
Puss på er!
Moments, Kapitel 5
Tidigare i Moments… Hon gick sedan ut ur rummet och jag satt mig åter igen vid datorn. Denna gången loggade jag in på twitter och så att jag hade en ny följare, Louis. Jag log och skrev ett meddelande till honom. You don’t have too be worry. Im not an obsessed fan, I really didn’t know who you were untill now… But hey! I look forward to meet you, Lou!! Xx Sara.
Jag skickade det och loggade sedan ut med ett leende på läpparna. Sedan gick jag och gjorde mig iordning för att gå och lägga mig och kröp ner i den vita himmelsängen. Imorgon skulle Jay följa med mig och kolla på den nya skolan, spännande! Det var det sista jag tänkte innan jag föll i en djup härlig sömn.
Jag vaknade av att Phoebe och Daisy stod och hoppade i min säng.
”TIME TO GET UP! ” skrek Daisy medans Phoebe skrek
” COME ON, SLEAPY! YOU GOTTA GO UP BECAUSE YOU GONNA LOOK AT YOUR SCHOOL TODAY!” Jag tittade trött på dom och vände sedan huvudet mot kudden igen. Jag hörde några viskningar och sedan att dörren öppnades. Jag lyfte på huvudet och såg att dom hade lämnat rummet. Vilket betydde att jag kunde sova längre, moahaha! Jag vände mig mot kudden igen och somnade snabbt om. Jag sov djupt, och märkte därför inte när Phoebe och Daisy kom in trippandes med en spann full av vatten. Dom ställde sig på en varsin sida av sängen och hjälptes åt att hålla i hinken. Sedan kollade dom på varandra och mimade ” One… Two… THREE!! ” och BAAAM! Så vände dom på hinken och det iskalla vattnet hälldes över hela min kropp. Jag skrek till, reste mig upp och började sedan hoppa på sängen. Vattnet var så sjukt kallt. Jag var verkligen tvungen att röra mig för att inte frysa till is, eller det var i alla fall så det kändes. Bredvid sängen låg Phoebe och Daisy nere på golvet och skrattade. Båda två kipade efter andan och när jag äntligen hade lugnat ner mig hoppade ner från sängen och sprang fram till dom, tog upp dom i min famn och kramade ut allt vatten på dom. Dom skrek och flaxade med armarna. Tillslut släppte jag dom och la mig ner på marken och började skratta jag med. Phoebe och Daisy hängde med och skrattade dom också. ”Hey Sara, you gotta….” Jay kom in i rummet och bara stod där och stirrade på oss. Där stod vi tre, dyngsura och skrattandes. Tillslut kunde inte Jay heller hålla sig och skrattade hon med.
”Oh girls, what have you done to poor Sara?” sa hon och skakade på huvudet. Phoebe och Daisy kollade chockat på varandra med en mun lika stor som ett tefat. ( och ja, jag menar ailiens tefat inte sånna som man har koppar på, dom är ju bara fåniga. )
” WE?!” skrek Daisy. ” YEAH, WE?!” skrek även Phoebe. ” DON’T YOU SEE WHAT SHE DID TOO US?!” “Sure girls, I see. But she maybe had her reasons? “ Jay blinkade mot tjejerna som gick sura ut ur rummet.
“Haha, wow. That was kind of fun.” sa jag skrattandes.
”Haha, yeah. I can see that.” Skrattade Jay och kollade på mig uppifrån och ner. ”Do you know what? You maybe should take a shower.” sa Jay och pekade på en dörr, antagligen badrummet. ”We have to be at the school by 10, so you maybe need to eat and that kind of stuffs.” sa hon och lämnade sedan rummet. Jag gick och tog en varm dusch och klädde sedan på mig. Fick bli en grå stickad kofta med svart linne,lila sjal och mörka jeans. Sedan plattade jag håret och sminkade mig. Jag gick sedan mot datorn och startade den. Jag gick in på twitter och såg att Louis hade svarat på mitt meddelande.
Obsessed? No, decided is the right word! But it’s kind of nice that you’re not a fan, you know. That could be kind of complicaded in that case.. I mean. I would love if you were, because I really love my fans. But if you were that once who screams a lot it would be difficult. But you have heard our first single, right? If not, go and search on What Makes You Beautiful on Youtube and then you see.I really want to meet you to, see you in a week! Xx Louis.
Jag log och skrattade lite för mig själv. Sedan ropade Mark att det var frukost och jag rusade ner för trapporna. Klumpig som jag är snubblade jag på dom två sista trappstegen och föll pladask ner på golvet mitt framför näsan på dom andra, PERFEKTO! Dom brast ut i skratt och jag reste mig generat upp. Sedan tog jag två mackor och bredde ut smör och ost på dom. ”So Sara, we’re going in 10 minutes. It’s that okay?” frågade Jay och tittade upp från tidningen. Jag nickade men paniken steg med stora steg inom mig. Varför ska jag alltid vara så nervös? Herregud jag kommer bli röd som en tomat i skallen där inne, pinsamt… Jag åt upp mackorna och sprang sedan upp på mitt rum för att hämta mobilen och sedan ner igen. Men på vägen ner var jag denna gången mer noggrann med att inte ramla, det hade varit hemskt pinsamt. ”Ready?” frågade Jay och kollade på mig.
”So ready I can be.” jag log mot henne och vi tog sedan på oss ytterkläderna. När vi var ute i den kalla kylan kollade jag på henne och undrade om jag vågade fråga. Upp och ner upp och ner. Så gick mitt huvud. Men på något sätt ploppade det ut mig: ”Jay? Ehm… You know im seventeen, right? Well.. Home i’ve drived car, but I haven’t a driving license. Do you think I can take it here?” frågade jag henne försiktigt.
“ Ofcourse, Sara! Do you want to drive to school?” frågade hon mig med ett leende.
“Only if it’s okay for you! And if you show me the way, haha!” Hon pekade sedan mot förarsätet och jag satt mig till rätta och knäppte sedan säkerhetsbältet. Det gjorde även Jay fast på passagerarsätet. Jag började försiktigt köra och kände mig sakta säker på det. ” Wow Sara. You’re verry good at this! ” hon blinkade mot mig och jag rodnade som svar. När vi var framme gick vi in på rektorns expedition och väntade. Tanten som satt och skrev på datorn kollade på oss och sedan på datorn, så höll hon på ganska länge innan hon sa att rektorn tog i mot oss. Jay kollade på mig och reste sig sedan upp och jag gjorde detsamma. Vi gick mot dörren och knackade försiktigt på. ”Welcome in!” ropade en djup mansröst. Jag öppnade dörren och möttes av en man med glasögon och en mindre vacker flint på huvudet. Vi satt oss sedan på dom två fåtöljerna mitt i mot skrivbordet. Rektorn log så mycket att jag trodde att hans kinder skulle spricka. Medans jag bara satt där med en riktigt vacker min mot honom, men som tur är tror jag inte Jay märkte det.
”So, you are Sara loew?” Jag nickade och försökte hålla inne skrattet. Snälla Sara. Av alla stunder varför ska du skratta nu?! DET ÄR JU ALLVAR! DU KAN SKRATTA ÅT HUR ENGELSMÄN SÄGER LÖW ENN ANNAN GÅNG. MEN INTE NU?!
”And you’re going to study here in one year?” han kollade på mig med glasögonen nere på nästippen och en dryg men samtidigt blängande blick.
”Eh, yeah. "Svarade jag han.
"Last year in High Scool and you gonna spend it here. Are you nervous?" frågade han mig.
Jag vickade lite på huvudet fram och tillbaka innan jag sa: "Well, maybe a little bit, but a live with a awesome family and that kind of stuff, so I think it's going to be great!" sa jag och log sedan ett stort leende till honom. Han nickade och skrev lite saker på pappret bredvid, sedan började han babbla med Jay. Dom satt länge och pratade om skolans regler och sådant, men jag fick inte säga någonting. Åh älskad uppskattelse. Jag hörde en massa hm, aha och så vidare och sedan sa rektorn.
”Well, we’ll see you in two weeks, Miss Loew! Have a nice day.” jag log diskret åt honom och sa detsamma och sedan gick vi ut. När vi väl vara hemma igen gick jag raka vägen upp på mitt rum och satte på datorn. Jag gick in på Youtube och sökte på What Makes You Beautiful och lyssnade på den några gånger. Sedan gick jag och hämtade min gitarr och knappade lite på den. Jag sökte på internet och försökte hitta ackorden och texten till sången, man vill ju göra så bra första intryck som möjligt. Louis skulle ju trots allt nästan bli min bror. Jag kollade på skärmen och slog in några ackord sedan försökte jag få det att fastna i huvudet. När jag hade lärt mig refrängen provade jag att sjunga till den.
Baby you light up my world like nobody else
That way that you flip your hair gets me overwhelmed
But when you smile at the ground it ain’t hard to tell
You don’t know
Ooh, You don’t know you beautiful.
Texten var verkligen vacker. Och jag förstår varför killarna har så många fans, deras röster är verkligen fantastiska.
”That sound’s really good.” jag vände på huvudet och där stod Felicity med huvudet lutat mot väggen. Jag började såklart att rodna och tackade henne tyst. Jag la ner gitarren på sängen och Felicity gick fram och satt sig hos mig.
” Do you mind?” frågade hon och tog tag i gitarren. Jag skakade på huvudet och hon började plinga på den lite och sjöng sedan från en sång som jag inte kände igen, antagligen från Louis band. ”What’s the name of that song?” frågade jag henne.
”One thing.” sa hon och kollade upp på mig.
”Aha, One Direction?”
”Jupp, you should search on that one, it’s an awesome song.” Hon log mot mig, men la sedan ner gitarren och gick ut ur rummet. Det ända jag gjorde dagen efter var att öva på What Makes You Beautiful. Jag ville så gärna få ett bra intryck. Och få råd om musiken hade inte heller varit fel. Nu satt nästan hela låten, jag skulle bara få in den sista versen, sen så.
Sådär ja! Nästa kapitel kommer Louis. Och det här kapitlet var ju endå ganska långt,haha! Jag ger er nog en ny uppdatering imorgon, men det kan hända att jag lägger in ett innan jag går och lägger mig. Men till dess kanske ni kunde överraska mig med lite fina kommentarer? :D
puss på er!
Långsamt...
Puss på er!
Moments, kapitel 4
Tidigare i Moments… Jag log för mig själv och kollade sedan på andras tweeter när jag såg att någon hade retweetat mig. @SaaraL, well I hope you enjoy them. They are the best!
Jag märkte sedan vem som hade retweetat mig, Louis. Jag längtade verkligen tills jag fick träffa honom! Jag klickade in på hans profil och fick se en snygg kille. Jag kollade sedan på ” follows” och fick se att han hade över en miljon följare. Jag kollade chockat på summan en gång till. Min blick kunde inte slitas från den enorma siffran.
Vem var han?
Jag satt med huvudet i händerna samtidigt som jag var i ett chocktillstånd. Plötsligt hörde jag Jay ropa att det var middag och jag gick med stela steg ner för trappan. När hela familjen äntligen satt till bords blev det massa liv och frågor. Jag var fortfarande ganska chockad och lyssnade därför inte på vad dom sa. ”Hello? Sara?” sa Mark frågande. ”Oh, sorry..” svarade jag han tyst. ”Honey, is something wrong?” frågade Jay oroligt. ”Ehm, no. Not really. Don’t misunderstand me. I really like you guys. And the room i’ve got is amazing! But can I ask you something…? “ frågade jag försiktigt.
“Shure, ask whatever you want!”
“Oh, okay. It’ something about Louis..” Plötsligt tystnade hela familjen och kollade ner I bordet.
”Oh. Louis is amazing!” svarade Daisy glatt.
”But it’s not that.. ”jag kollade skamset ner i bordet medans jag kände alla blickar som borrades in i mig. Jag suckade och fortsatte. ” Today I logged in on twitter and tweeted, you know about this England thing and you guys. Well. Then someone retweeted me, and that someone was Louis. I saw that and was kind of curious so I clicked on his profile. And then I saw it… He got over one million followers. So I mean, was it is that makes him that special? “
“Oh, don’t you know?” frågade Lottie.
“Know what?” jag kände hur nyfikheten spreds inom mig.
” Louis is one of the five members of a popular band here in uk, it’s called One Direction.” sa Lottie medans hon kollade förvånat på mig. “Oh..” det var det ända jag fick ur mig.
”But you know. That’s kind of good because if you were a fan it would be kind of difficult to meet Lou.” sa Jay snabbt. Jag log och sedan fortsatte vi att äta. När vi hade ätit och pratat klart var klockan 8 och jag gick upp på mitt rum och satt mig lite vid datorn. Jag kollade facebook när jag såg att Frida hade loggat in och började genast skriva med henne. Hon frågade hur jag hade det och sånt. Men det var ganska svårt att chatta med henne, det gjorde bara att jag saknade henne mer och mer. Efter cirka en och en halv timme knackade någon på dörren och in kom Jay. ”Did you have a good first day?” frågade hon med ett svagt leende samtidigt som hon pillade på hennes händer.
” Yeah, this place is awesome! I kind of miss my dad and friends. But I’ll get over it!” jag log svagt åt henne och hon satt sig på min säng. Jag loggade ut från facebook och satt mig sedan bredvid henne. Hon öppnade munnen, men stängde den snabbt igen. Tillslut sa hon:
” Ehm… This with Louis? I mean, he is coming in a couple of days and I don’t want it to be a kind of tension between us. We want to be you second family. And I hope it won’t change just because Lou is yeah, Lou..” Jag kollade förvånat på henne. Efter ett tags tystnad så sa jag: “No, I don’t think so. I mean, I didn’t really know who he was, and it feels good to have you here, so yeah. You are my second family, or actually my real family here in England.” Jay log mot mig och reste sig sedan upp.
“Well, that’s good to hear.” sa hon kollade sedan på klockan på hennes handled. ” It’s kind of late. I’m going downstairs so you can get some sleep. Goodnight!” Hon gick sedan ut ur rummet och jag satt mig åter igen vid datorn. Denna gången loggade jag in på twitter och så att jag hade en ny följare, Louis. Jag log och skrev ett meddelande till honom.
Hi Louis! You don’t have too be worry. Im not an obsessed fan, I really didn’t know who you were untill now… But hey! I look forward to meet you, Lou!! Xx Sara.
Jag skickade det och loggade sedan ut med ett leende på läpparna. Sedan gick jag och gjorde mig iordning för att gå och lägga mig och kröp ner i den vita himmelsängen. Imorgon skulle Jay följa med mig och kolla på den nya skolan, spännande! Det var det sista jag tänkte innan jag föll i en djup härlig sömn.
Kapitel 4.... Snart kommer Louis gott folk! Men, ni får stå ut att vara utan 1D till kapitel 6 då Louis kommer in i bilden. Men det är ju bara ett kapitel imellan så det borde väll inte göra något? :)
Och just det. Jag ser att folk kikar in här, och det hade varit gulligt om någon enstaka kunde kommentera lite då och då. Men visst, jag får ha tålamod!
Moments, Kapitel 3
Tidigare i Moments… “We maybe should introduse our self? This is Lottie” sa hon och pekade på en tjej i kanske 13års åldern.
” Felicity ” sa hon och pekade på en till flicka på cirka 11års åldern.
”Then we have Phoebe and Daisy” denna gången pekade hon på två tjejer i kanske 7år åldern.
” And then we have me, Johannah but you can call me Jay, and this is Mark.” sa hon och pekade först på sig själv och sedan på mannen brevid henne. Jag log åt dom och sa:
” Well, it’s very nice to meet you, guys! ”
Vi satt i bilen påväg hem till familjen Tomlinson. Stämningen var på topp och alla satt och sjöng med låtarna på radion. Plötsligt sänkte Johannah volymen.
”Sara, just so you know. We have one more in our family, but he Isn’t home that often. But when he comes home, I wish that you’Il like him! Oh, his name is Louis by the way.” sa Johannah medans hon kollade rakt in i mina ögon via backspegeln.
” Oh, okay. When does he come home?” frågade jag henne
“Well, I don’t know exactly, but I think he’s coming in a couple of days or highest a week!”
“Okay, I look forward to meet him!” sa jag och log ett stort smile. Plötsligt kramade Phoebe om mig och sa “ I like you. You’re my new best friend! ” när hon sa det hade hon ett enormt leende på läpparna, vilket även jag hade.
” Do you know Phoebe? I like you to!” sa jag och kittlade henne försiktigt.
När vi äntligen var hemma hos familjen Tomlinson hjälpte Mark mig med väskorna och hela familjen visade mig vilket rum jag skulle få ha. Johannah öppnade en dörr och jag fick syn på ett fantastiskt rum. Jag var verkligen stum.
” Wow, guys. You really didn’t have to this..It really amazing!” sa jag och kände hur glädjen steg inom mig och jag gav alla en varsin kram.
”Well, were gonna go now so you can unpack alone. But just scream if you want something!” sa Johannah till mig med ett leende och hela familjen lämnade rummet. Jag började med att beundra rummet. Tänk att dom hade gjort det här bara för mig. Jag öppnade sedan resväska efter resväska för att packa upp massa kläder och hänga in i garderoben. När jag var klar tog jag min dator och satt den på skrivbordet. Sedan loggade jag in på twitter och twittrade: Wow! This family is awesome! Im so gonna thrive here! Now when I have unpack I think im going for a walk and look at the beautiful Doncaster! You just have to love it here! Xx Sara
Jag log för mig själv och kollade sedan på andras tweeter när jag såg att någon hade retweetat mig. @SaaraL, well I hope you enjoy them. They are the best!
Jag märkte sedan vem som hade retweetat mig, Louis. Jag längtade verkligen tills jag fick träffa honom! Jag klickade in på hans profil och fick se en snygg kille. Jag kollade sedan på ” follows” och fick se att han hade över en miljon följare. Jag kollade chockat på summan en gång till. Min blick kunde inte slitas från den enorma siffran.
Vem var han?
Nu kom ett kapitel till ut, slänger ut ett till om några minuter. Jag vill verkligen skriva nya, så jag slänger ut rätt många nu dom första dagarna, hehe...
Moments, Kapitel 2
Tidigare i Moments… I slutet av lektionen gick Herr Berggren runt och lämnade ut lappar till alla där man skulle fylla i om man ville följa med och vart man skulle åka. Både jag och Frida fyllde i lappen och kollade sedan på varandra. Jag bet mig i läppen medans jag kollade på Frida som bara smilade. Sedan tog hon min lapp och gick fram och lämnade dom till Herr Berrgren.
1 månad senare.
Jag sprang runt i huset upp och ner, kors och tvärs och pappa bara satt där som en visen kattunge. Jag kollade en sista gång att jag hade med allt när min mobil plötsligt började ringa. Det stod Frida ♥ på skärmen och jag klickade med ett leende på den gröna luren.
”Hej, Frida!” svarade jag glatt.
”Hej..” sa Frida ovanligt tyst. Jag hörde att hon grät och pressade hårt ihop mina ögon för att inte göra detsamma.
”Men Frida, det är 2 veckor, du kommer ju sen. Right? ” sa jag tyst. Tårarna började rinna ner från min kind, men jag ville inte visa det för Frida. Det skulle göra allt värre.
”Jag vet. Men två veckor är mycket, Sara. Jag kommer sakna dig..” Nu brast hon ut i gråt.
”Nej, nej, nej, nej… Snälla, Frida. Gråt inte! ” Hon snyftade fram ett okej och frågade sedan om hon kunde komma över.
”Såklart, bestie. Du får följa med till flygplatsen om du vill.” svarade jag henne.
Frida bodde i kvarteret bort och kom därför bara några minuter senare. Det plingade till på dörren och jag öppnade. Där stod hon. Hon grät, mycket. Jag kramade om henne och sedan hjälpte hon mig att kolla så jag hade med allt. Det var många väskor eftersom jag tog med mig i princip allt jag ägde, eller i alla fall alla saker jag behövde. Vi släpade ner väskorna från trappan och sedan in i bilen. Sen körde vi bort mot Landvätter. När jag hade checkat in alla väskor, förutom min kära gitarr, den höll jag hårt om. Stod vi där. Bara njöt av varandras närvaro. Plötsligt tjöt det ur högtalarna,
”Kära passagerare. Ni kan nu börja gå på planet mot Doncaster. Planet lyfter om cirka en 45minuter och beräknas vara framme runt kl 15 idag.”Jag kollade på pappa och omfamnades i en lång mysig kram. En tår rann längs min kind och jag greppade fast mig hårt i hans jacka.
”Jag önskar att mamma var här” sa jag mellan snyftningarna.
”Jag vet, gumman. Hon hade varit så stolt över dig.” svarade han och torkade bort mina tårar.Jag vände mig sedan om till Frida som redan hade gråtit floder. Jag kramade henne hårt och länge, men var sedan tvungen att släppa.
”Jag kommer sakna dig, bestie” sa hon hest.
”Och jag dig, friddo.” svarade jag henne med ett svagt leende.
Jag började sedan gå mot planet och letade sedan upp min plats. Framför mig satt en barnfamilj, vilket var riktigt jobbigt eftersom ungarna skrek under exakt hela resan. Jag försökte koppla bort allt och alla och pluggade in ett par hörlurar i min mobil. Jag satt sedan på musik och Taio Cruz's Hangover ekade i mitt huvud. Lite mer än en timme senare kände jag hur vi var på väg ner och kände nervositeten stiga. Väl nere på marken letade jag snabbt upp mina väskor och letade sedan efter familjen jag skulle bo hos. Jag hade ingen aning om hur dom såg ut, och jag vet inte om dom vet hur jag såg ut heller. Men plötsligt såg jag en skylt som det stod Sara Löw på. Jag log och började gå mot en 4-barnsfamilj.
”Hi.” sa jag tyst, kanske lite väl tyst för jag var inte säker på om dom hörde mig.
”Hi! Is it you who is Sara?” frågade en leende kvinna mig.
” Yeah, I am..”
” Well, Welcome to the family then!” sa hon och kramade mig. Jag besvarade kramen och log sedan ett stelt leende mot henne.
“We maybe should introduce our self? This is Lottie” sa hon och pekade på en tjej i kanske 13års åldern.
” Felicity ” sa hon och pekade på en till flicka på cirka 11års åldern.
”Then we have Phoebe and Daisy” denna gången pekade hon på två tjejer i kanske 7år åldern.
” And then we have me, Johannah but you can call me Jay, and this is Mark.” sa hon och pekade först på sig själv och sedan på mannen brevid henne. Jag log åt dom och sa:
” Well, it’s very nice to meet you, guys! ”
Fortfarande segt... Men ni börjar kanske fatta vad som händer? :D
Och ja, i början kanske kapitlerna är liiite korta... Men ha tålamod, jag lovar att den blir bättre!
Jag vet inte om jag har några läsare, men om det nu finns någon där ute, så hade det varit trevligt om du kommenterade. Det hade gjort min dag att få gulliga kommenterar från er!
Moments, Kapitel 1
England.
Det var det första jag tänkte när jag öppnade ögonen. Eller nej, igentligen så frågade jag mig först och främst varför jag hade ett så äckligt jobbigt ljud som alarm, men England var faktiskt den andra tanken. Vi hade fått ett erbjudande om att studera någonstans i England medans man bodde hos en familj. Jag hade funderat på att tacka ja, det hade varit ganska skönt och lämna Sverige för ett tag. Jag suckade, stängde av alarmet och gick in i badrummet för att ta en dusch. Det varma vattnet rusade längs min kropp och jag bara stod och njöt. Jag kom på mig själv att vara långsam och skyndade därför mig med schamponeringen. När jag en lång tid senare hade gått ut ur duschen lirade jag en handduk runt min kropp och småsprang till mitt rum. Där slängde jag på mig kläder och fönade sedan håret. Jag fixade mig med lite smink och kollade sedan på klockan, 8.00.
”Woopsi daisy, jag måste verkligen lära mig att vara snabbare.” suckade jag och tog upp ryggsäcken. Jag rusade ner från trappan, och jag kan påpeka att det var riktigt nära att jag ramlade. Och gick förbi min pappa som läste tidningen.
”Hittat något intressant?” frågade jag och öppnade kylskåpet. Jag plockade fram fil och flingor som jag sedan hällde upp i en skål medans jag väntade på pappas svar men fick bara ur honom ett ”mm..” Jag suckade och började äta. Ännu en gång kollade jag på klockan, 8.10.
”Shit, jag måste gå!” nästan skrek jag med munnen full med flingor. Jag rusade ut genom dörren och slängde mig på cykeln. Jag började cykla mot skolan med tunga steg och kände hur pulsen blev högre och högre. När jag äntligen var framme pressade jag mig förbi allt folk för att komma till mitt skåp. När jag kom fram tryckte jag in nyckeln i skåpet och vred runt. Just då började skolans klocka att ringa och korridoren tömdes på folk. Jag plockade ut böckerna jag behövde och stängde skåpet, sedan sprang jag till nästa lektion som var Engelskan. Jag försökte öppna dörren så diskret som möjligt men så fort jag stack in huvudet fastnade alla blickar på mig. Min lärare mumlade något i stil med ”försök att vara i tid nästa gång, fröken Löw.” och jag gav honom en ursäktande blick, sedan gick jag och satt mig på min plats bredvid min bästa kompis Frida.
”As you all know, have you received an offer to study anywhere in England for about 1 year. But it might happened’s that you can stay longer.. Those of you who accept will be living with a family near the school.” Herr Berggren var verkligen på dåligt humör idag och blängde runt på alla i klassrummet. Jag fick en känsla av att det var mitt fel och fick ett sådant vackert ansiktsuttryck. Jag såg nog ungefär ut som en köttbulle. Ni vet sådär rund och munnen sådär neråt men samtidigt guppig? Måste varit en vacker syn för dom andra i klassrummet. Han fortsatte att babbla och frågade sedan klassen : ” Are there any of you who are considering accepting?”
Jag, Frida och cirka 10 stycken andra räckte upp handen och Herr Berggren kollade förvånat på oss. Han tog av sig glasögonen och sa: ” Well, you have just a few days in which to decide whether you should go or not. Those of you who have decided to thank yes must be there within the next 2 months. When they founded a family for you the going to call. It can take a while, but most 1 month.”
“vart hade du tänkt att åka? ” frågade Frida tyst.
”Hm, jag har funderat på Doncaster, verkar som en mysig stad och skolan verkar inte heller så tokig. Dom har redan accepterat att ha mig där, haha…” sa jag med ett leende. ”du då?”
”Jag har funderat på Sheffield, där dom också har accepterat mig. Och som tur är det bara 30minuter bort från Doncaster! ” svarade hon och blinkade till mig. I slutet av lektionen gick Herr Berggren runt och lämnade ut lappar till alla där man skulle fylla i om man ville följa med och vart man skulle åka. Både jag och Frida fyllde i lappen och kollade sedan på varandra. Jag bet mig i läppen medans jag kollade på Frida som bara smilade. Sedan tog hon min lapp och gick fram och lämnade dom till Herr Berrgren.
Så, vad tycker ni? Jag vet. Den är lång tråkig osv i början, men jag lovar att det blir bättre. Jag har en så länge skrivit 12 kapitel på Moments på wordpad, så jag försöker lägga ut dom så ofta som möjligt, men kom ihåg! Jag är nybörjare och kanske därför inte är så duktigt, och den blir bättre. Jag lovar!! Och headern är tråkig osv, men jag har inte hunnit fixa, och är inte heller riktigt klok på hur man gör, hehe...
