Moments, Kapitel 5
Tidigare i Moments… Hon gick sedan ut ur rummet och jag satt mig åter igen vid datorn. Denna gången loggade jag in på twitter och så att jag hade en ny följare, Louis. Jag log och skrev ett meddelande till honom. You don’t have too be worry. Im not an obsessed fan, I really didn’t know who you were untill now… But hey! I look forward to meet you, Lou!! Xx Sara.
Jag skickade det och loggade sedan ut med ett leende på läpparna. Sedan gick jag och gjorde mig iordning för att gå och lägga mig och kröp ner i den vita himmelsängen. Imorgon skulle Jay följa med mig och kolla på den nya skolan, spännande! Det var det sista jag tänkte innan jag föll i en djup härlig sömn.
Jag vaknade av att Phoebe och Daisy stod och hoppade i min säng.
”TIME TO GET UP! ” skrek Daisy medans Phoebe skrek
” COME ON, SLEAPY! YOU GOTTA GO UP BECAUSE YOU GONNA LOOK AT YOUR SCHOOL TODAY!” Jag tittade trött på dom och vände sedan huvudet mot kudden igen. Jag hörde några viskningar och sedan att dörren öppnades. Jag lyfte på huvudet och såg att dom hade lämnat rummet. Vilket betydde att jag kunde sova längre, moahaha! Jag vände mig mot kudden igen och somnade snabbt om. Jag sov djupt, och märkte därför inte när Phoebe och Daisy kom in trippandes med en spann full av vatten. Dom ställde sig på en varsin sida av sängen och hjälptes åt att hålla i hinken. Sedan kollade dom på varandra och mimade ” One… Two… THREE!! ” och BAAAM! Så vände dom på hinken och det iskalla vattnet hälldes över hela min kropp. Jag skrek till, reste mig upp och började sedan hoppa på sängen. Vattnet var så sjukt kallt. Jag var verkligen tvungen att röra mig för att inte frysa till is, eller det var i alla fall så det kändes. Bredvid sängen låg Phoebe och Daisy nere på golvet och skrattade. Båda två kipade efter andan och när jag äntligen hade lugnat ner mig hoppade ner från sängen och sprang fram till dom, tog upp dom i min famn och kramade ut allt vatten på dom. Dom skrek och flaxade med armarna. Tillslut släppte jag dom och la mig ner på marken och började skratta jag med. Phoebe och Daisy hängde med och skrattade dom också. ”Hey Sara, you gotta….” Jay kom in i rummet och bara stod där och stirrade på oss. Där stod vi tre, dyngsura och skrattandes. Tillslut kunde inte Jay heller hålla sig och skrattade hon med.
”Oh girls, what have you done to poor Sara?” sa hon och skakade på huvudet. Phoebe och Daisy kollade chockat på varandra med en mun lika stor som ett tefat. ( och ja, jag menar ailiens tefat inte sånna som man har koppar på, dom är ju bara fåniga. )
” WE?!” skrek Daisy. ” YEAH, WE?!” skrek även Phoebe. ” DON’T YOU SEE WHAT SHE DID TOO US?!” “Sure girls, I see. But she maybe had her reasons? “ Jay blinkade mot tjejerna som gick sura ut ur rummet.
“Haha, wow. That was kind of fun.” sa jag skrattandes.
”Haha, yeah. I can see that.” Skrattade Jay och kollade på mig uppifrån och ner. ”Do you know what? You maybe should take a shower.” sa Jay och pekade på en dörr, antagligen badrummet. ”We have to be at the school by 10, so you maybe need to eat and that kind of stuffs.” sa hon och lämnade sedan rummet. Jag gick och tog en varm dusch och klädde sedan på mig. Fick bli en grå stickad kofta med svart linne,lila sjal och mörka jeans. Sedan plattade jag håret och sminkade mig. Jag gick sedan mot datorn och startade den. Jag gick in på twitter och såg att Louis hade svarat på mitt meddelande.
Obsessed? No, decided is the right word! But it’s kind of nice that you’re not a fan, you know. That could be kind of complicaded in that case.. I mean. I would love if you were, because I really love my fans. But if you were that once who screams a lot it would be difficult. But you have heard our first single, right? If not, go and search on What Makes You Beautiful on Youtube and then you see.I really want to meet you to, see you in a week! Xx Louis.
Jag log och skrattade lite för mig själv. Sedan ropade Mark att det var frukost och jag rusade ner för trapporna. Klumpig som jag är snubblade jag på dom två sista trappstegen och föll pladask ner på golvet mitt framför näsan på dom andra, PERFEKTO! Dom brast ut i skratt och jag reste mig generat upp. Sedan tog jag två mackor och bredde ut smör och ost på dom. ”So Sara, we’re going in 10 minutes. It’s that okay?” frågade Jay och tittade upp från tidningen. Jag nickade men paniken steg med stora steg inom mig. Varför ska jag alltid vara så nervös? Herregud jag kommer bli röd som en tomat i skallen där inne, pinsamt… Jag åt upp mackorna och sprang sedan upp på mitt rum för att hämta mobilen och sedan ner igen. Men på vägen ner var jag denna gången mer noggrann med att inte ramla, det hade varit hemskt pinsamt. ”Ready?” frågade Jay och kollade på mig.
”So ready I can be.” jag log mot henne och vi tog sedan på oss ytterkläderna. När vi var ute i den kalla kylan kollade jag på henne och undrade om jag vågade fråga. Upp och ner upp och ner. Så gick mitt huvud. Men på något sätt ploppade det ut mig: ”Jay? Ehm… You know im seventeen, right? Well.. Home i’ve drived car, but I haven’t a driving license. Do you think I can take it here?” frågade jag henne försiktigt.
“ Ofcourse, Sara! Do you want to drive to school?” frågade hon mig med ett leende.
“Only if it’s okay for you! And if you show me the way, haha!” Hon pekade sedan mot förarsätet och jag satt mig till rätta och knäppte sedan säkerhetsbältet. Det gjorde även Jay fast på passagerarsätet. Jag började försiktigt köra och kände mig sakta säker på det. ” Wow Sara. You’re verry good at this! ” hon blinkade mot mig och jag rodnade som svar. När vi var framme gick vi in på rektorns expedition och väntade. Tanten som satt och skrev på datorn kollade på oss och sedan på datorn, så höll hon på ganska länge innan hon sa att rektorn tog i mot oss. Jay kollade på mig och reste sig sedan upp och jag gjorde detsamma. Vi gick mot dörren och knackade försiktigt på. ”Welcome in!” ropade en djup mansröst. Jag öppnade dörren och möttes av en man med glasögon och en mindre vacker flint på huvudet. Vi satt oss sedan på dom två fåtöljerna mitt i mot skrivbordet. Rektorn log så mycket att jag trodde att hans kinder skulle spricka. Medans jag bara satt där med en riktigt vacker min mot honom, men som tur är tror jag inte Jay märkte det.
”So, you are Sara loew?” Jag nickade och försökte hålla inne skrattet. Snälla Sara. Av alla stunder varför ska du skratta nu?! DET ÄR JU ALLVAR! DU KAN SKRATTA ÅT HUR ENGELSMÄN SÄGER LÖW ENN ANNAN GÅNG. MEN INTE NU?!
”And you’re going to study here in one year?” han kollade på mig med glasögonen nere på nästippen och en dryg men samtidigt blängande blick.
”Eh, yeah. "Svarade jag han.
"Last year in High Scool and you gonna spend it here. Are you nervous?" frågade han mig.
Jag vickade lite på huvudet fram och tillbaka innan jag sa: "Well, maybe a little bit, but a live with a awesome family and that kind of stuff, so I think it's going to be great!" sa jag och log sedan ett stort leende till honom. Han nickade och skrev lite saker på pappret bredvid, sedan började han babbla med Jay. Dom satt länge och pratade om skolans regler och sådant, men jag fick inte säga någonting. Åh älskad uppskattelse. Jag hörde en massa hm, aha och så vidare och sedan sa rektorn.
”Well, we’ll see you in two weeks, Miss Loew! Have a nice day.” jag log diskret åt honom och sa detsamma och sedan gick vi ut. När vi väl vara hemma igen gick jag raka vägen upp på mitt rum och satte på datorn. Jag gick in på Youtube och sökte på What Makes You Beautiful och lyssnade på den några gånger. Sedan gick jag och hämtade min gitarr och knappade lite på den. Jag sökte på internet och försökte hitta ackorden och texten till sången, man vill ju göra så bra första intryck som möjligt. Louis skulle ju trots allt nästan bli min bror. Jag kollade på skärmen och slog in några ackord sedan försökte jag få det att fastna i huvudet. När jag hade lärt mig refrängen provade jag att sjunga till den.
Baby you light up my world like nobody else
That way that you flip your hair gets me overwhelmed
But when you smile at the ground it ain’t hard to tell
You don’t know
Ooh, You don’t know you beautiful.
Texten var verkligen vacker. Och jag förstår varför killarna har så många fans, deras röster är verkligen fantastiska.
”That sound’s really good.” jag vände på huvudet och där stod Felicity med huvudet lutat mot väggen. Jag började såklart att rodna och tackade henne tyst. Jag la ner gitarren på sängen och Felicity gick fram och satt sig hos mig.
” Do you mind?” frågade hon och tog tag i gitarren. Jag skakade på huvudet och hon började plinga på den lite och sjöng sedan från en sång som jag inte kände igen, antagligen från Louis band. ”What’s the name of that song?” frågade jag henne.
”One thing.” sa hon och kollade upp på mig.
”Aha, One Direction?”
”Jupp, you should search on that one, it’s an awesome song.” Hon log mot mig, men la sedan ner gitarren och gick ut ur rummet. Det ända jag gjorde dagen efter var att öva på What Makes You Beautiful. Jag ville så gärna få ett bra intryck. Och få råd om musiken hade inte heller varit fel. Nu satt nästan hela låten, jag skulle bara få in den sista versen, sen så.
Sådär ja! Nästa kapitel kommer Louis. Och det här kapitlet var ju endå ganska långt,haha! Jag ger er nog en ny uppdatering imorgon, men det kan hända att jag lägger in ett innan jag går och lägger mig. Men till dess kanske ni kunde överraska mig med lite fina kommentarer? :D
puss på er!
