Tidigare i Moments… Liam och Louis sprang fram till mig och Louis viskade oroligt till mig. ”Oh my god, Sara are you okay?” . Jag kunde inte hålla mig längre, och började skratta så mycket att jag inte kunde andas. Killarna började skratta försiktigt. ”Chill guys, i’m fine!” klämde jag fram mellan skrattattackerna. ”It’s just that i’m very clumsy…” Jag reste mig upp och började borsta av mina kläder. ”So, now that you finally caught me, what can we do next?” frågade jag men fick fortfarande inget svar från killarna. Kanske fortfarande chockade. Dom bara stod där, kollade på mig med stora ögon. ”Hello? Guys, why don’t you answering me?” ”S-s-sara.. You’re head is bleading, alot..” sa Liam tyst. Jag kollade på dom och satt sedan handen på min panna och kände blodet som forsade, jag tog sedan ner handen och kollade på den och kände sedan hur mina ögon svartnade.

---

”Guys, I think she’s starting to wake.”

Jag hörde det inte tydligt, men jag hörde det. Men jag kunde inte placera rösten, jag hade ingen aning om vem det var som sa det.  Jag kände en våt handduk som pressades mot min panna och några droppar vatten som landade på kind. Plötsligt, från ingenstans fick jag tillbaks känseln. Det brände hårt i min panna och jag gjorde ett försök att öppna ögonen, men dom förblev stängda.
 ”Come on, Sara. Wake up, please wake up.” Det var en desperat röst som höll på att brytas och jag kände nu något salt som landade ner i min mun, en tår. Jag gjorde ännu ett försök att öppna ögonen och lyckades, men bara i några få sekunder, sen stängdes dom igen. Jag blinkade några gånger och lyckades efter det hålla ögonen öppna. Ljuset bländade mina ögon så jag var tvungen att kisa, men dom var i alla fall öppna.
”Finaly! You’re awake!” hörde jag Louis säga och kramade om mig. Jag kollade han sedan in i ögonen och såg att han hade gråtit. Han var verkligen som en bror för mig, han betydde verkligen allt. Jag öppnad munnen för att tala, men lyckades inte hitta några ord. Tillslut fick jag ur mig, ”What happend? I know that i fall out of the couch but then?” jag lät svag, men jag kunde I alla fall tala. Louis pussade mig på pannan och svarade sedan på frågan “You’re head was bleading, and when you saw it you passed out.. Are you okay?” Han var orolig, det hörde jag på rösten men jag kunde inte låta bli att vara glad över att han brydde sig så mycket. ”Guys, it’s okay. I’m fine now!” sa jag och reste mig upp som bevis. ”So,what du you wanna do now?” jag log mot dom, jag ville verkligen bevisa att jag mådde bra, även fast jag hade huvudvärk. 
”I don’t think that it’s good if you’re move, so we maybe can watch some movies?” sa Liam med allvarlig röst. Jag nickade och sa att jag bara skulle byta om till myskläder och gick upp på mitt rum. Jag plockade fram ett rosa mysställ och bytade sedan om.  Sedan satt jag upp mitt hår i en slarvig knut och plötsligt öppnades dörren. In kom Harry och satt sig försiktigt ner på min säng. Jag vände mig om mot honom och log.
”Are you sure that you’re okay? I mean, that was a kind of high fall.” frågade han mig försiktigt med ett spår av oro i rösten.
”Seriously, I’m fine just a little headache.” Han nickade och jag satt mig sedan bredvid honom. Först satt vi bara där, jag vågade inte möta hans blick. Men tittade tillslut upp och möttes av hans underbart gröna ögon.
 ”You know. You’re really beautiful.” han log när han sa det och jag började rodna och bröt sedan ögonkontakten. Han kollade runt i mitt rum, men jag fortsatte att kolla på honom i smyg. Hans ögon fastnade på gitarren och han frågade mig sedan, ”Do you play?” jag nickade och han gick sedan och hämtade gitarren och gav den till mig. ”Please, play something for me.” 
”Okay, like what?” han smilade och sa sedan, ”I would love to hear one of our songs, I mean. If you can someone.” Jag nickade och började plinga på WMYB och Harry började sedan sjunga första versen. Men sluta plötsligt och log busigt mot mig.
”I bet that you can sing to.”

”No, I really can’t.” svarade jag och skakade på huvudet.

”Come on! You can’t be that bad.” sa han och blinkade till mig. Jag suckade och svarade sedan,
”Fine” med en suck.
”If I start, you jump in the chorus, okay?” han log mot mig och det där leendet som kunde få mig att göra vad som helst, så jag bara nickade åt honom. Harry började sedan sjunga igen och det lät som en ängel. Hans röst var fantastisk vilket gjorde mig ännu mer nervösare att sjunga för han. Men när refrängen väl kom öppnades munnen och ur mig kom det,

Everyone else in the room can see it, everyone else but you.

Baby, you light up my world like nobody else,

That way that you flip your hair gets me overwhelmed.

But when you smile at the ground it ain’t hard to tell, you don’t know, ooh.

You don’t know your beautiful, Ooh

That’s what makes you beautiful.

Jag slutade sedan sjunga och Harry kollade på mig med stora ögon.
 ”Seriously, do you think that you can’t sing? You’re amazing girl!” sa han till mig med ett leende på läpparna. Jag rodnade och la ner gitarren på sängen.
 ”That I said before. I really mean it, you’re the prettiest girl I ever seen. And I really want to take you out for a date.” Han kollade på mig och bet sig I läppen. Jag mötte dom fantastiska ögonen och svarade honom, “Deal.” Han kollade sedan på mina läppar och jag i hans ögon. Vi kom närmare och närmare varandra, och tillslut var vi bara någon centimeter ifrån varandra. Han böjde sig fram för att nudda mina läppar när vi hörde någon skrika. ”Hey guys, what are you doing up there?!” Harry suckade och backade. ”We’re coming!” skrek han tillbaks och vi reste oss och gick ner. När vi kom in i tv-rummet kollade alla på oss. ”What were you doing up there?” frågade Zayn med ett flin på läpparna.
 ”Ehm…” jag skämdes för mycket för att avsluta meningen men som tur var kom Harry till undsättning, vilken hjälte! ”She can play guitar and sing, did you know that? She’s really good at it.” sa han och log sitt fantastiska leende. ”Can’t you sing for us to?” frågade Liam med puppyeyes.
”Yeah, pleeeeeease, Sara!” gnällde Niall. Jag suckade och svarade dom med ett tyst ”I’m, coming soon…” och man hörde killarna high-five:a med varandra. Jag skrattade och skakade på huvudet medans jag gick upp på mitt rum, tog tag i gitarren och precis när jag skulle gå ut genom dörren såg jag mig själv i spegeln. Med höga ögonbryn granskade jag mitt huvud och såg att killarna slarvigt hade lindat ett bandage runt det. Jag gjorde en ful grimas och gick sedan ner till killarna igen.
”Seriously guys?” sa jag och suckade. Dom kollade förvirrat på mig och jag bara pekade på mitt huvud. Dom började genast skratta och Niall, som skrattade mest av alla låg och sprattlade med benen upp i luften.
”You suck.” sa jag och skakade på huvudet medans jag försökte stå imot att skratta.

 

---

Tada, kapitel 9! Vad tycker ni? :)
Puss på er!