“Do you want some more?” 

Jag ruskade mitt huvud, lät ögonbrynen rynkas och lutade mig bak samtidigt som pustande flög ut ur min mun.

“No thank you. I’m so full that I think that I might explode”, påstod jag medan jag lade händerna på den mätta magen som kändes som att den växt flera centimeter. Harrys glada skratt for upp ur honom och lyste upp hans vackra ansikte i ett leende samtidigt som han skakade sitt huvud.

“Come on, baby”, sa han uppmuntrande samtidigt som han sökande lade ner sin hand i burken och letade upp min blick. “What if this is the best piece of cake in the world’s history? You won’t know if you don’t try it, and that chance is too good to let go off”

Jag skrattade åt honom, himlade mina ögon och lutade mig fram för att ta en tugga av kakan. Harry log lätt åt mig och drog upp handen ur lådan tillsammans med en liten bakelse i näven. Han höll fram den åt mig och lät mig sätta tänderna i kakan och dra åt mig en bit. Skapelsen smälte i min mun medan smakerna exploderade i en fantastisk blandning.

Jag tittade på Harry medan han tog den sista biten av kakan och jag tuggade för att sedan kunna svälja. En skakning for ur mitt huvud och min panna bildade en stor rynka.

“You lied”, konstaterade jag besviket med ett retligt leende vilade i mina smilgropar. “It tastes just like all the other pieces”

Harry öppnade chockat sin mun som att han inte förstod vad jag pratade om och lyfte sina ögonbryn.

“You’re the liar, Johnson. It was the best cake that I’ve ever tasted in my entire life”

Så fort orden lämnade hans mun hördes muller ovanför våra huvuden och fångade vårt intresse. Den himmel som för någon timme sedan varit klar blåa och varm var nu mörk och täckt med svarta moln. Regnet vilade i luften och dånandet från skyn fick mig att undra ifall det var särskilt smart att stanna kvar. Harry riktade sitt huvud mot det stora täcket av moln och granskade situationen innan hans näsa rynkades av synen.

“The sky looks dark... I bet the rain is coming any second”

“Well... Let’s get going then, eh?”, föreslog jag försiktigt, drog mina händer längs byxorna och torkade av alla spår av kletigheter och mat.

Harry nickade lätt och reste sig upp sekunden senare. Hans hand sträckte sig lugnt efter min och gav mig ett leende när jag tog hjälp av hans stödjande hand och drog mig upp. Ännu en gång kom djupa ljud från himmeln som fick min kropp att ge ifrån sig en chockad reaktion. Regndroppar började lätt falla i samband med åskan och fick oss att skynda på med att plocka ihop alla våra grejer. När allt var placerat i korgen och våra ansikten var täckta med vatten från regnet greppade vi raskt tag i varandras händer, flätade samman våra mjuka fingrar och började springa tillbaks till bilen.

Dånandet från åskan störde våra tankar medan vi hand i hand sprang för att rädda oss själva från regnet. Vattnet blötte ner våra kroppar när dropparna ökade sin storlek och trängde sig på våra ansikten. När vi sprungit genom det höga gräset, över de djupa kullarna och förbi de höga, skyddande träden kom vi äntligen fram till änden av vägen där vår bil väntade.

“Hurry, hurry, hurry!”, ropade jag skrattandes i stegen och släppte i farten Harrys hand, rusade de sista stegen fram till passagerardörren och kastade mig in i sätet.

Droppar rann längs mitt ansikte och fick håret att slicka sig mot min hud samtidigt som jag försökte få ner min otroligt höga puls. Jag andades djupt och försökte kväva fnittret som bubblade i min kropp när jag i backspegeln inspekterade Harrys steg medan han tryckte in korgen i bagaget och pressade ner luckan. Sekunden senare ryckte han desperat upp dörren, härmade mina rörelser och slängde sig in i värmen och skyddet ifrån regnet.

De charmiga lockarna var precis som mina fastklistrade mot hans ansikte och ramade in det när hans huvud slängdes mot mig.

 “Well, wasn’t that fun?”

Jag skrattade åt hans påstående, ruskade mitt huvud och lutade mig längtansfullt framåt mot honom.

“Oh shut up and kiss me, you dork”

“No, no, no, no, no. We’ll be stuck here forever if you don’t let go of my lips, darling”, protesterade Harry motvilligt medan han för var kyss drog sig längre bort från mig.

Regnet trycktes mot glasrutorna runt omkring oss och fick en mysig stämning att lägga sig över situationen, bortsätt från den hemska åskan då. Harry backade tillslut tveksamt bort från mig med små rörelser och skakade lika nätt huvudet.

“Well, does that really matter? I don’t mind staying here...”, flinade jag glatt och drog honom intill mig ännu en gång; vägrade släppa taget om hans läppar.

Han skrattade med sin mun tryckt mot min och kysste mig tillbaka en sista gång innan han bestämt vände huvudet åt sidan och tryckte in nyckeln i tändningslåset.

“Oh come on, Harry. I know that you want it”, påstod jag lurigt och lät mina kyssar ge avtryck på hans hud från halsen och uppåt.

Harry harklade sig obekvämt, andades hackigt ut och startade motorn. De bekanta ljudet for genom mina öron tillsammans med buller från den svarta himmeln. Jag flinade segrande mot hans hud samtidigt som han tryckte på gasen och styrde ut på vägen, jag visste att han inte skulle stå ut hur länge som helst. Jag fortsatte min färd upp mot hans käklinje, då och då stannade jag för att ge honom mer utmanande beröringar. Han andetag blev med tiden allt mer hastig och darrig medan greppet runt ratten hårdnade för att hålla kontrollen. Jag stannade ett kort tag vid början av hans ansikte och granskade alla vackra linjer.

Jag drog mitt pekfinger längs hans hårda käke och tittade fascinerat på den, sedan började jag kyssa linjerna som skiljde hans ansikte och hans hals åt.

“Jamie...”, gnällde han desperat samtidigt som han släppte ur sig en suck. Jag tog det inte allt för seriöst utan fotsatte att kyssa honom som ingenting.

“Jamie” Hans ord hårdnade, mer medveten om vad jag höll på med och vad han var tvungen att göra. Fortfarande lyssnade jag inte utan fortsatte med det jag gjorde utan någon som helst tanke på vad som kunde hända. Jag kände hur blodådrorna vid hans hals hårdnade och tydligt kändes med mina läppar vid hans hud.

“Jamie!”

Hans frustrerade röst skar igenom mig och fick mig att för en kort sekund att upphöra mitt kyssande.

“Do you want to kill us both?!”, fräste han oförstående och spände en kort sekund sina ögon på mig innan de vandrade tillbaks till vägen.

Jag förstod inte allvaret i hans röst, inte heller varför hans reaktion blev som den blev. Oförstående tittade jag på honom utan att få svar på någon av mina frågor.

“Fasten your seatbelt”, beordrade han hårt och slickade sina läppar. Chockat tittade jag på honom. Varför blev hans röst sådär?

“Jamie...”, upprepade han varnande. “Fasten. It.”

Jag tittade kort på honom, undrade varför han helt plötsligt blev arg och hård i rösten. Högt fnös jag åt honom, böjde mig tillbaks till min plats och lade armarna i kors. Hans blick inspekterade noggrant mig och gav mig en överbeskyddande blick när jag struntade i vad hans sa. Ögonen växlade mellan mig och vägen ett bra tag innan jag gav mig med en djup suck. Jag tog tag i bältet, drog det över min kropp och spände det vid sidan om mig. Ännu en gång lade jag armarna över bröstet och stirrade ut på vägen framför mig.

Hans blick for av mig i samma sekund som han visste att jag var säker och lade istället sin uppmärksamhet på något som behövdes; den överfyllda vägen med vatten.

“I just don’t understand why you make such a big deal of it, not why you’re acting like an idiot either”

“I just don’t want to see you get hurt... That’s all”, mumlade Harry tyst utan att ägna en blick åt mig.

Jag flyttade tveksamt över min blick mot honom och granskade hans nu avslappnade ansikte. Ännu en gång fnös jag, vände bort mitt huvud och försökte se igenom rutorna. Jo men visst.

 Långt ifrån mitt bästa kapitel, men det får duga! 7+ please