Jag öppnade klarvaket mina ögon och tittade mig omkring. Jag befann mig i Harrys rum mörka rum där vi hade befunnit oss sist jag var vaken, vilket var positivt. Min blick riktades mot fönstret några meter bort från sängen jag låg i samtidigt som jag släppte ur mig en hög, djup suck. Solen smet svagt in genom de tjocka persiennerna och avslöjade att det åtminstone var morgon. I ett försök att somna om stängde jag mina ögon. Jag visste att klockan inte kunde vara mycket, det var den aldrig. Jag vaknade aldrig senare än klockan sex, möjligen sju ibland, och att sova längre var som en omöjlig utmaning för min kropp.

Uttråkat öppnade jag ännu en gång mina ögon och stirrade ut i rummet. Sova var för tråkigt.

 Mitt huvud flyttades lätt upp från kudden och riktade det till höger om mig. Jag fann en djupt sovandes Harry vars ögonfransar mjukt vilade mot kinderna samtidigt som hans bröstkorg lyftes i takt till hans andetag. Han var vacker som en ängel. Jag beundrade honom en kort sekund innan jag bestämde mig för att resa mig upp, kanske ta och äta frukost eller något liknande. Men så fort jag försökte var det något som gjorde motstånd, något som tvingade mig att stanna kvar i den obekväma positionen jag befann mig i. Djupt suckade jag ännu en gång och lyfte på det tjocka duntäcket som täckte min redan så varma kropp.

En stark arm var beskyddande lindad runt min kropp medan dess hand höll ett kontrollerat tag om mitt vänstra höftben. Frustrerat pustade jag ut och blängde upp i taket. 

"You've got to be kidding", frustade jag irriterat; tveksam över tankarna på att kunna ta mig loss och generad över faktumet att en pojke höll om en del av min nakna kropp.

Försiktigt började jag flitigt arbeta med att få bort hans starka arm från min kropp, men varje gång jag flyttade den en aning så flög den återigen till sitt utgångsläge. Det var som att han var rädd för att jag skulle lämna honom.

Efter ett tag lyckades jag äntligen lossa hans grepp och lägga den starka armen där min kropp innan befunnit sig. Jag smög upp från sängen, noggrann med att inte lämna ifrån mig för mycket ljud. Tyget från den stora t-shirten jag hade på mig slogs mjukt mot mina lår medan jag tippade fram över rummet.

“Go back to sleep, baby”, hörde jag tyst Harry mumla med ansiktet nedgrävt i madrassen. Jag vände mig chockat om. Hur kunde han ens höra?

“I can’t”, protesterade jag lågt och tittade ner i marken.

“But I want you here. Please”

Trumpet vandrade jag min väg tillbaka och kastade mig ner i sängen. Ännu en gång slöt jag mina ögon i ett försök att somna om, men både min kropp och sinne vägrade att låta mig vila. Jag knep ihop mina ögon, tryckte så hårt jag kunde och pressade mig själv till utmattning, men ingenting hjälpte.

“Nope”, protesterade jag plötsligt, hasade mig upp ur sängen och lät Harrys djupa suckande fylla min hörsel medan jag vandrade min gång genom rummet och ut i hallen.

“Go and get ready. You and I are going on a little trip”

Harrys stämma for igenom mitt huvud samtidigt som jag hörde hans fötter dras längs det mörka trägolvet. Förvirrat tittade jag upp och fick syn på den vackra pojken som ivrigt snubblade omkring i köket. Jag tittade på honom samtidigt som jag kände att rynkan i min panna blev större och jag förde en sked med flingor mot munnen.

“Where are we going?”, frågade jag misstänksamt och observerade hans steg när han rotade omkring i de vita, rena skåpen. Det var en sådan stor skillnad från hur jag levt med min mamma.

Ett retligt flin letade sig upp på Harrys huvud när han slängde huvudet över axeln för att kolla på mig. Lockarna på hans huvud flög lekfullt omkring och ramade in hans vackra ansikte tillsammans med det glada leendet.

“I’m not telling you”, svarade han retligt och drog ut en brun, stickad korg ur en av den nedre köksskåpen framför mig. Sekunden senare vandrade han tillbaks till mig med korgen fastklamrad i hans starka näve.

“Oh, by the record. Happy one month, baby”, gratulerade han glatt och lutade sig in mot mig. Hans mjuka läppar gav avtryck på min vänstra kind och fick värmen i min kropp att växa.

En stor rodnad spred sig generat över mina mjuka kinder, något som fick Harrys vackra leende på läpparna att fördubblas. Hans kropp släppte ur sig ett lätt, bullrande skratt och hans pekfinger snuddade lät vid mina överhettade kinder innan han drog sig vidare. Jag log för mig själv, suckade lycklig och skakade mitt huvud. Jag trodde inte att han skulle minnas det, att han skulle vara den som gjorde en grej av det. Bara tanken av vad han funderat ut fick mitt hjärta att le av glädje och kärleken till honom i mitt hjärta att öka. Den pojken var något speciellt. Helt utan tvekan.

“Darling, are you ready to leave?”

Rösten ekade högt mellan väggarna och fick hans ljuvliga röst att tränga sig in i mitt huvud. Jag nickade lätt, medveten om att han inte kunde höra det, och vandrade min väg nerför trappan. Mina ögon mötte en pojke så fort som jag nått nedanvåningen och fick mig att smått le för mig själv. Han höll i den stora korgen han förr plockat ut ur skåpen och täckte desperat över den med en filt, allt för att jag inte skulle ha en aning om vad det var han fixat.

“What do you have in there, Styles?”, frågade jag nyfiket i ett försök att lista ut vad det var han hade för sig.

“Baby, do you really think I’ll tell you that?”, skrockade han roat samtidigt som han skakade sitt lekfulla huvud. Jag suckade och upprepade hans gest och skakade mitt huvud. Självklart skulle han inte det.

“That’s what I thought. Well, do you have everything? We have to leave soon”

Jag nickade, drog undan håret ur min sikt och gick ut genom dörren. Harry tog stegen kort efter mig och reagerade starkare än vad jag gjort på den heta solen som vandrat ut över himlen. Jag kunde höra stönande bakom mig och kunde mycket väl föreställa mig om hur han lade handen för ögonen och kisade förfärat. Jag skrattade nöjt åt honom och ruskade mitt huvud medan jag tog de sista stegen ut till trottoaren. Förvirringen steg inom mig och jag stirrade tomt ut samtidigt som jag försökte lista ut hur tusan vi skulle ta oss någonstans.

“Babe, how are we going to get to wherever we’re going?”, frågade jag förvirrat och rynkade min näsa.

Jag hörde steg bakom mig och antog att det var Harry, så jag vände mig snabbt om och försökte leta mig in i hans ögon. Ett leende växte upp i hans ansikte samtidigt som hans ögon lekfullt glittrade till. Jag visste att han hade något i kikaren, det lekfulla i honom hade inte visats så tydligt annars. Min blick granskade honom när han grävde ner handen i fickan och tog upp en nyckelknippa i silver och svart. Han skramlade glatt till dem innan han kastade upp de i luften och fångade dem i näven igen.

“Are we taking the car?!”, utbrast jag chockat och stirrade vansinnighet på Harry.

Snabbt hyshade Harry ner mig med uppspärrade ögon. Jag märkte inte att mitt skrik blivit så högt som det blev, inte heller på att vi kunde bli upptäckta.

“Are we taking the car?”, upprepade jag igen med en röst som var lika tyst som en viskning.

En nickning avfyrades från Harrys ansikte medan han tog ett stadigare grepp om föremålet i hans näve.

“Harry, are you nuts? You don’t even have a driver's license”, konstaterade jag misstroget och tittade nervöst på honom.

Harry ryckte oberört på sina axlar och fångade sin lustfulla blick i min. I hans mungipor gömde sig leenden som inte kunde hålla sig borta, utan som tvingade sig upp på hans läppar och avslöjade hans glädje.

“So? Let’s be illegal then”

Jag skakade mitt huvud, tvekandes över om det var en bra idé. 

“Harry”, suckade jag och tittade ner i marken.

Jag hörde att Harry gjorde likadant innan hans röst fyllde min hörsel.

“Okay, let’s do it in a little bit more romantic way”, började han och tog några steg närmare mig.

Hans kropp böjdes mjukt ner och hans hand sträcktes ut samtidigt som ett leende växte på hans fylliga, hjärtformade läppar.

“Jamie, will you please be illegal with me?”

 Och där har vi det! I nästa kapitel (och nästa igen) händer det saker. Så det vill vi inte missa!

Nästa kommer när ni uppnåt 7+! Kisses