Tidigare i And now we meet again: Högersvängen blev så skarp att vi svängde av vägen där jag skrek högre än aldrig förr och tryckte ner bromsen så hårt jag kunde. ”Ops.” sa Louis tyst och tittade oskyldigt på mig. ”Guess this is the right place!” fortsatte han sedan och hoppade ur bilen. Jag suckade och gjorde likadant. Vi var mitt ute i ingenstans. Det var helt öde och inga bilar körde förbi. Great.

Jag hoppade ur bilen och tittade mig omkring. Vi var helt ute i öde skogen. Med en suck flyttade jag blicken neråt och pillade med skon i gruset.  Det var en aning blött efter nattens regn och min tygskos topp blev en aning blöt. Jag hörde skratt och röster som sedan försvann längre och längre bort, antagligen var det dom andra som skulle sätta upp tält eller något. Plötsligt dök en svart sko upp bredvid mina fötter. Jag flyttade min blick från gruset och upp längs skornas ben. Där stod Zayn. Han log ett snett leende mot mig och tog upp ett cigarett paket ur jackfickan. Jag stod och granskade honom när han öppnade locket och tog fram en cigarett. Han hade på sig en lång någon slags rödfärgad kappa med jeans, vit tröja och sedan en blårutig skjorta som han hade knäppt på översta knappen. Han såg bra ut, det kunde jag inte säga emot. Hans tand lekte med hans läpp samtidigt som han fortsatte att le. Jag log lite för mig själv, han såg så söt ut när han stod där och pillade på cigaretten. Tillslut satt han fast cigaretten mellan läpparna och la ner paketet i fickan och fiskade istället upp en tändare.
”You don’t mind, huh?” frågade han, en aning otydligt eftersom han hade en cigarett mellan läpparna, men jag uppfattade det endå. Jag skakade på huvudet och han log mot mig, ett leende som lös upp hela mig, jag blev så mycket gladare när han log. Min förälskelse över honom hade fortfarande inte gått över.

”You don’t mind, huh?” frågade jag henne med cigaretten mellan läpparna. Hon skakade på huvudet och jag log lite mot henne. Jag rullade tummen mot tändaren och en varm låga for upp från den lilla asken. Snabbt förde jag den mot cigaretten tills den tände sig, sen släppte jag och la ner den i fickan igen. Jag fick alltid lite ont i tummen efter ha dragit den mot tändaren. Den var liksom… Hoppig och lite vass. Jag drog ett djupt bloss av ciggen och satt den sedan mellan mina fingrar, sedan blåste jag ut stora rökmoln. Suget efter nikotin blev mindre medan jag drog ett till bloss.
”When did you start to smoke?” frågade plötsligt Nathalie och jag tog bort ciggen från munnen.
”When we broke up.” sa jag och blåste ännu några rökmoln. ”I got… Weird. Missed you more than ever but hadn’t the courage to call you.” Hon nickade svagt och drog bort en hårslinga från ansiktet. “I really regret it.” fortsatte jag och hon tittade undrande på mig. ”That I started to smoke. It was stupid, but I can’t get it undone.” Hon nickade igen och la armarna i kors.
”I understand. When we broke I did stupid things to, not smoke but other things. I really don’t want to talk about it.” Sa hon tyst och jag nickade samtidigt som jag drog ett till bloss innan jag tittade på den och skakade på huvudet.
”I’m going to quit.” sa jag bestämt och kastade ner den i marken.
”Zayn don’t do it for me just because I don’t like it.” sa hon tyst och skakade på huvudet.
”That’s not why. It isn’t good for me, I have to quit, my fans doesn’t like it either.” Jag satt foten mot cigaretten och drog den fram och tillbaka för att släcka glöden.
”We maybe should go back to they other, I mean they’re probably waiting on us.” Sa hon plötsligt och vände sig bort från mig och gick mot dom andra. Jag stod ett tag och tittade efter henne. Hur hennes röda hår for upp och ner när hon gick. Hur hennes lilla kropp rörde sig fram och tillbaka med små steg. Det gjorde ont att inte ha henne hos mig. Visserligen hade jag inte haft det på tre år, men nu när jag börjar umgås med henne igen börjar känslorna som äntligen hade kallnat bubbla upp igen. Allt jag ville var att ha henne hos mig, i mina armar och få kalla henne min.

Ni vet när man älskar någon så mycket att det gör ont, men inte kan få den för man har gjort något dumt? Så är det just nu. Jag gjorde något dumt och jag ångrar det varje dag. Saknaden blir större och allt jag vill är att ha henne tillbaks, men det är försent. Hon litar inte på mig längre, jag hade förstört allt.