Tidigare i kapitel 43:

~

Till skillnad från förra gången var vi nu faktiskt tidiga med att komma på tåget och hitta platser. Ingen stress fanns någonstans men inte heller någon känsla inom mig som fick mig att vilja åka hem, den känslan som jag hade på väg till Harrogate fanns inte där.

Med en suck slängde jag mig ner i närmaste stol men ångrade mig snabbt när jag landade i det hårda sätet. Surt kved jag till när smärtan i baken uppstod och utstrålade en smärta som aldrig verkade ta slut. Bredvid mig kunde jag höra hur Louis lågt skrattade när jag hade stängt ögonen och börjat svära svordomar tyst för mig själv.

”Oh shut up you. It isn’t even funny.” mumlade jag trött mot honom och öppnade långsamt ögonen när jag hörde att han fortsatte att skratta.

”Actually it is.” flinade han innan han satt sig ner bredvid mig och la armen om mig.

Väskorna hade han som förra gången ställt på stolarna mitt emot oss och mitt huvud lutade nu mot Louis’ axel. Han kysste mig lätt och drog mig närmare honom vilket fick mina fjärilar i magen att bli galna och kroppen att bli varm.

Jag lät mig själv trycka mig så närma honom det gick och gosa in mig i hans mjuka kropp som luktade himmelskt. Bara tanken på honom fick mig att rysa.

”Do you know that you’re amazing?” frågade plötsligt Louis med hans ena hand glidandes över min överarm.

Hans lätta fingrar som dansade över min hud fick mig att få gåshud och jag log lätt åt frågan.

”Yes, I do.” svarade jag honom självsäkert, men nästan direkt sket det sig och ett skratt for ur mig.

Nästan direkt hängde Louis på och hans underbara, mjuka skratt fyllde mina öron.

”Good, because you are. You’re truly amazing.” berättade han viskandes i mitt öra medan att leende snabbt smög sig upp på mina läppar och vägrade försvinna.

Nöjd över situationen och livet, även fast vi var på väg hem till bulldogen, stängde jag mina ögon och lät mig drömmas bort om allt underbart tillsammans med den kille som nu höll om mig och gjorde mig trygg.

~

Någon timme senare när tåget hade stannat på rättanplats tvingade jag mig själv att dra mig upp ur stolen och Louis’ gosiga famn. Ett litet missnöjt stön for ur mig och jag kunde höra att Louis skrattade åt mig när jag putade med underläppen och fick alla glada stunder i min hjärna att försvinna och ersättas av ett helt annat.

Mamma.

Snart skulle jag vara tvungen att slå upp dörren och mötas av hennes skrikande och frågor om vart jag hade hållit hus. Jag orkade inte med henne, men jag hade inte så mycket val och därför kunde jag inget annat än ta emot utskällningen och det straff som hon antagligen redan hade bestämt åt mig.

Tillslut reste jag mig ändå upp och drog ner väskan mot marken. Louis gjorde likadant fast att han hände sin över axeln innan han tog min hand och började gå mot utgången. Lätet från när väskan drogs mot golvet fyllde mina, Louis’ och alla andras öron, men jag var för lat för att bry mig. Istället övertalade jag mig själv om att ljudet var som musik för mina öron och att det skulle vara en katastrof om det slutade.

Louis’ hand låg bekvämt i min när vi gick genom vagnen och senare ut på perrongen. Där log Louis’ med ett nöjt leende mot mig innan han la sina händer på min axel och tittade mig i ögonen.

Han försökte få bort den där missnöjda minen jag hade i ansiktet och ersätta det med ett leende, men jag såg inget positivt i situationen och kunde därför inte ens försöka vara glad.

”Come on, April. Show me a smile!” uppmuntrade Louis’ med blicken fast i min samtidigt som han tog sportbagen ur mina händer och placerade den på min axel.

Tyngden från väskan tryckte ner hela min kropp och när jag för en kort stund tappade balansen kunde jag höra hur Louis skrattade.

 ”Not funny.” sa jag i ett försök att låta sur, men när hans underbara skratt dök upp på hans ansikte kunde jag inte låta bli att le och skratta.

”There you go!” sa han nöjt innan han återigen tog min hand och började gå bort från tåget.

Promenaden bort till mitt och Louis’ hus var tyst och jag tror att båda hade mycket att tänka på. Min hjärna var full med frågor om vad mammas bestraffning skulle innehålla och hur stor utskällningen skulle vara medan jag tror att Louis’ tänkte på vad för straff han skulle få. När vi stod utanför ingången till mitt hus var stämningen fortfarande spänd och ingen av oss hade sagt ett ord. T

ankar på om Louis kulle få en sådan djup bestraffning att han skulle klandra mig sved i min mage och ju längre jag tänkte på det desto mer sannolikt tyckte jag att det lät. Det var ju faktiskt jag som hade dragit med honom, och det var inte bara det att vi hade stuckit från våra föräldrar, vi hade även skolkat från skolan vilket inte var ett plus i kanten.

Tillslut stod jag inte ut längre, tystnaden tog kol på mig och jag visste att jag inte kunde gömma mig här ute hela livet.

”…You don’t have to come with me, Louis.” utbrast jag osäkert och tittade ner i marken. ”I don’t want you to see how my mum will react.”

”What? What are you talking about? Of course I’m going with you!” berättade han med en självsäker röst innan han placerade sina händer på mina kinder och lyfte upp mitt ansikte.

Hans fantastiska ögon träffade mina och han tittade på mig med ett leende.

”I’m going with you, okay? I not going to leave you.”

Orden åkte direkt in i mitt hjärta och jag kunde känna hur mina kinder lätt började ändra färg till svag röd och ett leende åkte upp på mina läppar.

Att den killen ens kunde vara så underbar var inte klokt.

Någon sekund senare när han lyckats övertala mig släppte han långsamt ner sina händer från mina kinder och lät dem hänga längs sidan. Sedan greppade han tag i min hand och satt den andra på dörrhandtaget.

”Ready?” frågade han.

Jag nickade som svars och svalde tungt. ”As ready as I ever can be.”

Och där kom det! Snart är denna novellen slut, sorgligt va? Jag känner att jag faktiskt har lyckats ganska bra med den, så jag är nöjd även fast det ibland inte har gått som jag velat! Det är förmodligen ett kapitel kvar och det kommer ut idag eller imorgon, tror jag. Det kommer i alla fall ut snart. 

Och ja, efter denna kommer jag starta en ny novell. Dock har jag beslutsångest över vilken jag ska välja då jag har startat på två... Hm, förslag på hur jag ska välja? 

20+ kommentarer och nästa kapitel (SISTA!) kommer idag/kväll/morgon!