Jag klev ur bilen och blickade ut över den stora tegelbyggnaden som låg framför mig.
"Ha en bra första dag Felicia." Jag vände mig om och såg pappas ansikte lysa där han satt i förarsätet. Jag nickade till svar och tog upp min väska från sätet.
"Tack för skjutsen." sa jag innan jag stängde bildörren och vände mig tillbaka mot skolan. Bakom mig hörde jag hur bilen startade och körde iväg. Jag tog ett djupt andetag. Nu fanns det ingen återvändo. Jag gick fram över den plogade vägen som ledde upp till skolportarna. Skolgården var tyst och ödslig. Eleverna var antagligen inomhus. Jag drog min tunna jacka tätare runt kroppen. Jag suckade lågt. Jag skulle ha lyssnat på Kate när hon sa att jag skulle tagit min tjocka jacka istället för min skinnjacka men jag för ledsen för att bry mig. Jag tog ett ordentlig tag om trappräcket när jag märkte hur stentrappan blänkte i december solen. Jag öppnade skolans tunga portar och mina öron fylldes utav höga skratt och prat. Jag klev in i byggnaden och portarna bakom mig stängdes igen med en smäll. Eleverna gick för det mesta i grupp och pratade. Jag tog upp mitt papper som jag hade i väskan där det stod vart jag skulle. Med näsan i pappret styrde jag mina steg åt vänster. Jag försökte stänga ute pratet och istället koncentrera mig på meningarna som stod nedskrivna. Utan att se mig för råkade jag gå rätt in i någon.
"I'm so sorry." sa jag och höjde min blick hastigt ifrån pappret. Jag mötte ett par mörkbruna, vänliga ögon. Killen gav mig ett varmt leende.
"Don't worry about that. It was my fault, I didn't see where I was going." Jag nickade och gav honom ett svagt leende innan jag gick förbi honom. Jag hann inte gå många steg förräns jag kände en hand på min axel.
"Wait." sa han vänligt bakom mig. Jag andades in ett djupt andetag innan jag vände mig om och mötte hans ögon ännu en gång. "I haven't seen you here before. Are you new?" frågade han och log. Jag nickade till svar.
"I actually need some help." Jag räckte honom mitt papper som hade blivit tilltryckt när vi hade gått emot varandra. Han tog emot det och läste snabbt igenom det. "I need to find the principal." sa jag. Han tittade upp från pappret.
"Follow me." sa han, lade sin axel på min rygg och gav mig en lätt skjuts mot den riktning vi skulle till. "I'm Liam by the way." Han räckte fram sin hand och gav mig ett charmigt leende samtidigt som vi gick längs korridoren. Jag sträckte osäkert fram min hand och skakade hans.
"I'm Felicia." svarade jag. Han nickade och släppte taget om min hand. Jag följde tyst efter honom i den fulla korridoren. Det var som en stor enda labyrint mellan alla ungdomar som inte hade vett att flytta på sig när man gick fram i korridoren. Rätt som det var så så var man tvungen att flytta åt höger och sedan lika snabbt åt vänster. Jag suckade tyst för mig själv. Efter en stund stannade plötsligt Liam framför en dörr.
"Here do you got Mr Woods, the principals, office." sa han glatt och vände sig om mot mig.
"Thanks for the help." sa jag samtidigt som jag gick fram och knackade på dörren.
"No problem Felicia. See you." Jag vred huvudet bakåt och skulle precis svara när jag märkte att han redan hade gått. Jag suckade, vred tillbaka huvudet och knackade ännu en gång på dörren eftersom jag inte fick någon respons första gången.
"Come in!" hörde jag en röst ropa inifrån. Jag tog ett djupt andetag, tryckte ner handtaget och gav dörren en lätt knuff så att den gled upp. Jag klev in och möttes utav ett stort leende bakom det bruna skrivbordet som stod framför det stora fönstret i mitten utav rummet. Han reste sig upp från sin fåtölj och gick fram till mig med en utsträckt hand och fortfarande det stora leendet klistrat på läpparna.
"Welcome!" Han tog min hand och skakade den snabbt. Hans fyrkantiga glasögon gjorde så att hans exalterade ögon blev ännu större. "You must be Felicia Johansson. It's Johansson right? I'm your principal Mr Woods. Please have a seat." Han hade svamlat fram allting så fort så att mina ögon måste ha varit större än hans. Jag gav honom ett försiktigt leende och gick fram till den lilla stolen framför skrivbordet. Han slog sig ner på sin plats igen och tog fram en bunt papper i en utav lådorna. Jag tittade storögt på papprerna och gav ifrån mig en tyst suck. Jag lutade min armbåge mot armstödet och lade min kind i handen. Det här skulle nog ta lång tid.

Vi båda klev ut ur hans kontor. I min hand hade jag fler papper och en skåpsnyckel. Jag blickade ut över korridoren som nu stod tom och det var alldeles tyst.
"I will show you your locker and then the way to your class." sa han och visade med armen att jag skulle gå upp för stentrappan som låg bredvid hans rum. Jag gjorde som han sa och gick snabbt uppför trapporna. Jag tittade bakåt och ner på Mr Woods som var lite längre bak i trappan. Han visade med handen att jag skulle gå åt höger. Jag nickade och styrde mina ben åt höger. Lutad mot ett utav dom röda skåpen stod en lång kille med en militär grön mössa på sig. Han följde mig med blicken och gav mig ett svagt leende. Hans gröna ögon fick mig att titta osäkert ner i golvet och jag gick med snabba steg förbi. Jag hörde en svag busvissling vilket fick mig att himla med ögonen.
"Haven't you a class to go to instead of flirting with girls Mr Styles?" hörde jag rektorn säga bakom mig. Jag fnissade lågt.
"Yes I have Mr Wood." mumlade killen högt. Rektorn hann ikapp mig och strax därefter visade han mig mitt skåp. Jag placerade nyckeln i nyckelhålet och vred om så att jag hörde ett klick. Jag öppnade skåpsdörren och lade in mina saker innan vi gick vidare bort mot klassrummet. Vi stannade utanför en grå dörr och rektorn knackade lätt på innan han öppnade. Han lade sin hand på min rygg och gav mig ett lätt skjuts in genom dörren innan han själv gick in. Jag möttes utav säkert fyrtio ögon som stirrade på mig. Jag gick med osäkra steg fram till lärarinnan som stod vid tavlan och gav henne ett svagt leende. Hon log varmt mot mig och sträckte fram sin hand.
"Hello dear. You must be the new girl. I'm Mrs Campbell, your math teacher." Jag nickade och skakade lätt hennes hand.
"I'm Felicia Johansson." svarade jag. Hon nickade och släppte min hand.
"She's all yours now." skrattade rektorn innan han gick ut genom dörren igen. Jag följde honom med blicken tills han stängt dörren och min blick förflyttades ut över klassrummet. Jag kände hur nervositeten steg i kroppen och hur handsvetten sakta började komma fram.
"This is Felicia, your new classmate. Be nice to her." sa Mrs Campbell och lade en trygg hand på min rygg. Hon pekade mot en bänk längst bak. "You can sit there." Jag nickade och gick fram mellan bänkarna. Allihopa följde mig med blicken vilket fick mig att fästa min i golvet. Jag satte mig försiktigt på stolen och gav tjejen som satt bredvid ett svagt leende. Hon log glatt tillbaka.
"I'm DeAnna." viskade hon. "You can borrow my mathbook til you get your own." Hon lade sin mattebok i mitten.
"Thanks but don't I need a notebook?" frågade jag.
"No not today. We only go through things anyway." svarade hon. Jag nickade och tittade ner i matteboken. Jag kände hur mina ögon måste förstorats till dubbelt. Matte på engelska? Det skulle bli ett helvete.

Klockan ringde ut och alla reste sig upp från sina stolar. Jag tog upp mina papper och gick ut ur klassrummet. Jag stannade utanför dörren och blickade ut åt vänster, höger och sedan rätt fram. Det var tjockt med folk i alla tre korridorer. Jag suckade lågt och kände sedan en hand läggas på min axel. Jag vred hastigt på huvudet och såg att det var DeAnna.
"Why such a rush?" frågade hon vänligt. Hennes vågiga bruna hår låg tryggt på ena sidan utav bröstet och hennes chokladbruna ögon glittrade. En viss avundsjuka bubblade inom mig, hon såg fantastiskt ut. Innan jag hann svara så hade någon plötsligt kastat sig över henne. Han kramade hårt om henne och jag kände genast igen honom.
"Liam get off of me." skrattade hon och slog honom lätt på överarmen. Han skrattade och lade sin arm om hennes axlar. "I'm sorry for this crazy man Felicia. This weird guy over here is my bestie Liam." sa hon och pekade med ena fingret på honom. Han tittade upp mot mig och log.
"We have already meet." sa han.
"You have?" frågade hon förvånat. Hon tittade upp mot honom och sedan tillbaka på mig. Jag nickade och log svagt.
"Well DeAnna, the boys are in the cafeteria. Are you coming?" frågade han och släppte taget om henne.
"Yeah, yeah." svarade hon och tryckte upp sina böcker mot bröstet. "Do you wanna join Felicia?" Hon log varmt mot mig.
"I don't.." Jag hann inte avsluta min mening innan jag blev avbruten utav Liam.
"Come on Felicia. You have to meet the guys." sa han och log. Jag tittade på dom båda innan jag gav mig och nickade.
"Great!" sa DeAnna glatt. "You are going to love them!"
Liam höll öppet dom beiga glasdörrarna till cafeterian så att jag och DeAnna kunde kliva in. Cafeterian var full och vid nästan alla runda bord satt det ungdomar. Från en utav borden lite längre in såg jag hur två killar vinkade hysteriskt. DeAnna och Liam vinkade tillbaka. De var väll antagligen "the boys".
"Do you want anything ladies?" frågade Liam och ställde sig i kön fram till disken. Jag skakade på huvudet.
"No thanks."
"I want a sandwich and something yummy to drink." svarade DeAnna, tog min hand och drog mig fram till bordet där dom två killarna satt. Båda två reste sig upp. Deras klarblåa ögon glittrade.
"I'm Louis." sa den brunhåriga killen. "And this cutie over here is Niall." Han pekade på den blonda. Jag log försiktigt mot dom.
"I'm Felicia." Dom nickade och vi alla satte oss ner. DeAnna och killarna började prata med varandra medans jag tittade ut över cafeterian och min blick fastnade på ett utav borden lite längre bort. Där satt killen jag gick förbi innan med en annan mörkhårig kille och en blond tjej som hade ryggen emot. Han tittade på mig med ett charmigt leende. Jag tog bort min blick och knuffade lätt DeAnna i sidan med armbågen. Hon tittade frågande på mig.
"Who is that guy with the beanie?" frågade jag och nickade diskret åt det hållet han satt. Hennes blick förflyttades från min till bordet där han satt.
"That's Harry." suckade hon. "He flirts with everything that has a pulse." Jag skrattade svagt och hon log varmt mot mig. Strax därefter kom Liam tillbaka.
"There you go, a sandwich and juice." sa han och räckte fram det till DeAnna innan han satte sig ner bredvid Louis.
"So how does it become that you started this school?" frågade Niall vänligt och tog en klunk från sin mjölk.
"I just moved here to my dad and his girlfriend, so that's why." svarade jag. Alla nickade.
"Where did you live before?" fortsatte han.
"In Sweden." Jag kände hur svårt det var att säga det och tårarna började sakta bränna innanför ögonlocken.
"That's cool! So does your mom live there or what?" frågade Liam glatt. Jag stelnade plötsligt till när han sa ordet mamma och min blick fästes hårt i bordet. Jag kämpade så gott jag kunde med att inte låta tårarna falla.
"I gotta go." sa jag kort och reste mig upp så hastigt att stolen nästan föll till golvet.
"Felicia?!" ropade DeAnna efter mig men jag ignorerade det och halv sprang ut från cafeterian. Korridorerna låg ödsliga, inte en själ syntes. Jag gick med snabba steg bort till mitt skåp. Jag öppnade skåpsdörren och slet tag i mina saker innan jag snabbt smällde igen det. Jag skulle precis ta ett steg åt vänster när någon plötsligt dök upp framför mig.
"Where are you going in such a rush?" frågade någon med en hes röst. Jag lyfte min blick och insåg att det var Harry.
"Please leave me alone." försökte jag säga med så stadig röst jag kunde. Jag flyttade mig åt sidan men han gjorde likadant.
"Are you sad blondie?" frågade han sarkastiskt. Han lade sin hand under min haka och lyfte upp mitt huvud så att min blick mötte hans. Mina ögon var så tårfyllda att jag nästan såg suddigt och hans sarkasm fick mig att bli förbannad.
"Get the hell out of my sight!" sa jag argt. Jag placerade mina händer på hans bröst och knuffade bort honom innan jag rusade iväg med tårar som strömmade ner för mina kinder.

Efter att gått runt hit och dit i säkert en halvtimma hade jag hittat till mitt kvarter. Bilen stod inte på uppfarten vilket fick mig att bli lättad. Jag låste upp ytterdörren och klev in. Jag slet av mig skorna, sprang snabbt upp för trapporna och in på mitt rum. Jag slängde mig ner i sängen och lät tårarna ännu en gång falla fritt. Jag borrade in mitt ansikte i kudden som snabbt blev blöt av alla tårar.

---

Det här är det första länkbytet jag gör, och det är med http://imagineonedirection.blogg.se!