”Let’s get this party started.” skrek jag till honom innan jag rapade och begav mig ut mot havet fullt av lättklädda tjejer.Om jag ska vara ärlig så tänkte jag inte över mitt val, verkligen inte. Sanningen var att jag inte tänkte alls, inte på någonting. Inte ens på April. Alla mina tankar låg på nuet och jag kan lätt säga att jag blev distraherad av de lättklädda tjejerna som ryckte i mig och drog mig närmare dem. Jag ska inte ljuga, jag njöt. Men jag vet att jag kommer få ångra det.Fan också.

Jag suckade djupt samtidigt som jag drog några drag under en av mina högerfingrars nagel för att få bort smuts. Det var lördag och April var hemma hos mig då hon så ofta som möjligt ville slippa sin mamma.

”Seriously, April. I’m like dying! This is so boring.” klagade jag samtidigt som jag satte mig upp i sängen så mitt hår flög med vinden som skapades.

”I know.” suckade hon och satt sig rätare upp i stolen. ”I heard someone talk about a party yesterday in school. Someone called Ashley?”

Hon rynkade lite på näsan samtidigt som jag snabbt fick ett stort leende på läpparna.

”Are Ashley having a party?” frågade jag exalterat och April nickade.

Snabbt flög jag upp ur sängen och drog upp dragdörrarna till min stora garderob full av kläder. Man kan väl säga att jag var en tjej som inte kunde få nog av att spendera mina pengar på kläder. Hur skulle det gå i mitt vuxenliv? Förmodligen katastrofalt.

”Pick whatever you want, I’m going to call Zayn!” log jag stort innan jag fiskade upp min mobil ur shortsen jag hade på mig och ringde till Zayn i hopp om att han ville följa med.

Jag öppnade bildörren och satt ut det ena benet. Redan utifrån kunde du gott och väl höra musiken dunka hårt. Mitt andra ben for också ut och snart var jag uppe på båda benen, redo att festa. Kort bakom mig reste sig också April upp, och från andra sidan kom Zayn. När April reste sig upp syntes ett litet leende i smilgroparna och hennes fluffiga hår låg till fixat på högersidan av axeln.

Hon hade på sig en kort svart klänning som satt åt på de perfekta ställena medan jag hade en lika kort röd som var öppen cirka fem centimeter vid höfterna.  Bakifrån mig kom även Zayn som la armarna runt både min och Aprils nacke och drog in oss med ett leende. När vi var inne dunkade musiken otroligt mycket högre än förut och folk hoppade i takt till musiken. Zayn släppte våra nackar och bet sig i underläppen medan han backade ett steg. Min blick granskade Zayn innan jag böjde mig fram till April och tittade allvarligt på henne.

”Honey, don’t do any stupid now!” skrek jag åt henne och hon viftade med handen i luften i ett tecken på att hon tyckte att det var löjligt.

”I won’t. And besides, I have a boyfriend to think about.” blinkade hon med ett stort leende, vilket fick mig att pipa till och attackera henne med kramar.

”Oh my god, Louis?” pep jag när jag hårt kramade henne och April skrattade samtidigt som hon nickade så gott det gick.

”Ey, Olivia. Let’s dance!” skrek plötsligt Zayn mot mig och jag hoppade till av förvåning.

Han gav mig ett smörigt leende innan han fixade till sitt hår och April skrattade åt honom och släppte mig.

”I’m gonna let you two love birds be. See you, eh?” Med dem orden och ett leende lämnade April oss samtidigt som Zayn mjukt tog min hand och förde ut mig mot dansgolvet.

  När jag hade kommit en bit sneglade jag bak på Zayn och Olivia som hand i hand gick upp till dansgolvet. Zayn hade ett leende på läpparna och smått kunde jag se hur Olivia lätt rodnade. På mina läppar dök det upp ett leende samtidigt som jag vände tillbaks huvudet och fortsatte gå mot stället dem hade alkoholen på. Jag var glad för Olivias skull, för Zayns med. Visst, ingen sa någonting om den andra eller att den gillade den speciellt, men nu när det var fest och alla släppte loss lossnade alla deras bitar som dem inte vågat visa förut. Det fick mig att le av att se båda lyckliga, tillsammans. Fast jag ska inte dra förhastade slutsatser. Det kan lika gärna bara vara en liten flört, man vet aldrig. När jag kom fram till stället dem hade alkoholen tittade jag med snett huvud ner i tunnan för att se vad som fanns att erbjuda. Tunnan var full med bland annat öl och cider som var begravde i ett tjockt lager kalla isbitar. Bredvid fanns ett bord med starkare saker som killarna stod omringade runt och trängdes för att så snabbt som möjligt få tag i det starkaste som finns.

Med en suck drog jag ner handen i den stora tunnan och sökte efter en cider. Min hud knottrade sig av kylan och jag ryste lätt till innan jag fick tag i rätt och drog upp den. Den kalla burken brände i min hand och huttrandes öppnade jag burken så ett pysande fyllde mina öron. Jag förde burken mot munnen och tog en stor klunk innan jag sänkte den igen och tänkte efter. Jag var tvungen att vara försiktig. När jag blev full blev jag… ja, ni har nog märkt hur jag blir. Jag tappar kontrollen och släpper alla tankar, vilket ibland kunde vara positivt och riktigt negativt. Det sista jag ville vara var att såra Louis, så jag var tvungen att ta det lugnt. Inte hälla i mig alkohol utan ta en lagom dos och kanske dansa med några killar, men inte mer. Jag ville inte göra Louis besviken.

”Why’re you standing here alone?” hörde jag plötsligt en irländsk accent fylla mina öron, vilket fick mig att hoppa till av förvåning och hastigt vända mig om.

”Oh god, Niall. You scared me.” mumlade jag samtidigt som jag satt en hand över hjärtat och fick en skymt av Nialls tänder i ett leende.

”Sorry.” sa han med ryckande axlar innan han sträckte sig över mig och drog ner handen i tunnan, men lika fort som den kom ner dök den upp med en öl i handen.

Han öppnade den snabbt innan han förde den mot munnen och tittade på mig.

”So, why’re you standing here alone? Did your friends leave you?” frågade han intresserad och jag suckade kort och pillade på burkens lock.

”No, I just wanted to grab a cider and enjoy a nice evening. Cheers.” mumlade jag och höjde burken innan jag tog en till klunk av cidern, äppelsmak.  

Niall skrattade åt mig innan han tog en klunk av sin öl och satt sin lediga hand i byxfickan. ”And you?”

Han ryckte på axlarna och log snett åt mig.

”Same as you, I guess.” sa han och tro det eller ej, log vänligt mot mig. Inget sliskigt eller så, utan ett vanligt leende.

”So” suckade jag och log tillbaks. ”Where do you have Louis?”

Han skakade kort på huvudet samtidigt som han tittade ner i marken.

”He’s home, I guess. He didn’t want to dissapoint you.” berättade Niall med sänkt blick och pillandes på ölens lock.

Leendet jag hade haft på leendet för inte länge sen slocknade en aning och även jag tittade ner i golvet. Hade han stannat hemma från en fest för att han var rädd att såra mig?

”Oh…” sa jag tyst och såg i ögonvrån att Niall lyfte sin blick igen och tittade på mig.

Han stirrade inte, utan han granskade lugnt min kropp och letade sedan rätt på mina ögon. Känslan av att Louis stannade hemma men inte jag fick mig att må illa av besvikelse på mig själv.

”I’m sorry, but I can’t be here.” mumlade jag lågt innan jag skakade på huvudet och försiktigt gick förbi Niall som förstelnat stod kvar.

Jag var tvungen att ta mig hem. Om Louis stannade hemma för min skull borde väl jag göra detsamma? Tänk om jag råkar göra något och han sitter där helt oskyldig? Med tiden lyfte jag blicken och tittade ut över havet fullt med ungdomar och granskade deras stil, deras dans och deras närkontakt med personen dem dansade med. När jag tittade ut på dansgolvet hittade jag något som jag aldrig velat se, något som krossade mitt hjärta. Jag kom på mig själv med att flämta och ha svårt att andas medan en ensam tår långsamt rann ner längs min kind. Att se en person du verkligen tycker om kyssa någon annan får dig på fall. Vissa faller ner på knän och ber om att det inte är sant och vissa står kvar som ingenting. Förstelnade och chockade, man tror inte det är sant. I detta fallet var personen jag tyckte om Louis och tjejen han kysste var ingen mindre än en dum uppblåst blondin som hade putande röv och överdrivet korta kläder på sig. Det stack till i mitt hjärta, båda sorg och ilska. Och det var något som sa mig att jag inte skulle klara av sådant här mer, min fars död räckte långt och väl.

”April!” hörde jag ett rop bakom mig och kände gott och väl om rösten.

Med halvt stängda ögon skakade jag på huvudet och gick snabbt bort därifrån. Pressade mig förbi ungdomar som stod och pratade eller drack något, släppte cidern i handen så vätskan kladdigt föll ner på marken och rusade ut genom dörren. Där stannade jag. Tog några djupa andetag och tryckte ner mina händer i hårbottnen. Det fick inte vara sant, det fick det inte. Tårarna brände innanför mina ögonlock och jag föll ihop mitt på trappen. Satt mig där och gömde mig, försökte bli så liten som möjligt och hoppades att ingen skulle se mig. Ett ljud från att dörren öppnades och fotsteg som snabbt tystnade fångade min uppmärksamhet. En liten blond kille i vit t-shirt slog sig ner vid min sida och la innerarmen mot knäna. Han sa ingenting utan bara satt där. Gjorde mig sällskap i mitt lidande medan tårarna fortsatte att rinna längs mina kinder.

”Why did he do this?” frågade jag svagt och lyfte mitt huvud.

Mina ögon sved av tårarna och näsan hade blivit täppt. ”I thought that I wasn’t just another girl for him.”

Niall suckade tyst innan han vände sin blick mot min och ryckte lite med munnen.

”I’m sorry, April.” mumlade han och tittade in i mina ögon. ”Me and Lou have had this thing for years now, and I think it’s just hard to let it go, you know.”

Jag försökte skratta av irritation samtidigt som jag skakade på huvudet.

”But if he don’t want to let it go he shouldn’t be with me. He could said no from the first beginning.” fräste jag surt och bet ihop käkarna. “I’m just another toy for him.”

Orden skar i mitt hjärta och ännu några tårar föll ner från mina kinder. I ögonvrån kunde jag se hur Niall bekymrat tittade på mig och osäkert hoppade några steg närmare mig. Hans stora arm omfamnade mig och han tryckte mig kropp mot sin även fast jag kämpade emot. Tillslut gav jag upp och lutade snyftandes mitt huvud mot hans axel. Han drog sin hand varmt längs min arm och skyddade mig mot de onda sakerna jag såg framför mig, jag kände mig trygg i hans famn.

”Everything will be alright, April. Just give it time.” viskade han till mig samtidigt som han lutade sin haka mot min hjässa.

Jag hade druckit, visst, men jag var inte lika borta som Louis. Han var bokstavligt talat borta och hade ingen aning om vad han gjorde eller vem han sårade. Han sårade April, han sårade henne riktigt jävla mycket. Hennes tårar verkade aldrig ta slut och även fast jag hade varit som en skit för henne kunde jag inget mer än hålla om henne och försöka gottgöra det.

”I wanna go to Liam-m.” snyftande hon plötsligt och jag nickade långsamt samtidigt som jag grävde med min lediga hand i min högerficka på jakt efter min mobil.

När jag fick upp den räckte jag den till henne och hon tog med skakiga händer emot den och slog in ett nummer. Hon tryckte på ring och väntade sedan otåligt på att någon skulle svara. När någon sedan svarade tog hon satts och försökte så gott som möjligt prata.

”L-Liam.” stammade hon tyst och snyftade. ”I have to t-talk to yo-ou.”

Jag hörde en orolig röst på andra sidan luren och April suckade tyst innan hon avbröt hans oroliga svammel.

”Can I c-come over?” Liam svarade henne något snabbt innan dem la på och hon suckade.

”Do you want me to walk with you?” frågade jag tyst och hon nickade långsamt. ”Okay.” mumlade jag samtidigt som jag reste mig upp och sträckte mig efter Aprils hand.

Hon tittade kort in i mina ögon med ett söndergråtet ansikte och i ett försök att le, men misslyckades. Hennes hand placerades i mina och jag hjälpte henne upp innan vi gick ner från trappan och svängde höger.

”Thanks Niall. I appreciate it.” viskade hon och tittade på mig samtidigt som jag nickade och log mot henne.

”No problem, April. It feels like I owe you anyway.” svarade jag henne lika tyst och satt händerna i fickorna medan vi gick längs den tysta mörka gatan som på kort avstånd kunde höra dunkandet från festen inte alls långt därifrån. Festen som väckte hemska minnen hos April som hon helst av allt ville glömma.

Oj, oj, oj. Riktigt långt till och med!

Kommentera så blir jag superduper glad! :) xx