Tidigare i kapitel 27 del 2:
Jag hörde en orolig röst på andra sidan luren och April suckade tyst innan hon avbröt hans oroliga svammel. ”Can I c-come over?” Liam svarade henne något snabbt innan dem la på och hon suckade. ”Do you want me to walk with you?” frågade jag tyst och hon nickade långsamt. ”Okay.” mumlade jag samtidigt som jag reste mig upp och sträckte mig efter Aprils hand. Hon tittade kort in i mina ögon med ett söndergråtet ansikte och i ett försök att le, men misslyckades. Hennes hand placerades i mina och jag hjälpte henne upp innan vi gick ner från trappan och svängde höger. ”Thanks Niall. I appreciate it.” viskade hon och tittade på mig samtidigt som jag nickade och log mot henne. ”No problem, April. It feels like I owe you anyway.” svarade jag henne lika tyst och satt händerna i fickorna medan vi gick längs den tysta mörka gatan som på kort avstånd kunde höra dunkandet från festen inte alls långt därifrån. Festen som väckte hemska minnen hos April som hon helst av allt ville glömma.
Hela min kropp skakade av besvikelse och sorg. Huden hade börjat knottrat sig för tio minuter sedan när vi satt på trappan och tårarna fortsatte att rinna som Niagarafallen längs mina kinder. Jag slår vad om att jag ser hemsk ut just nu, helt söndergråten med rinnande smink och svullna ögon och näsa av tårarna.
Jag suckade lågt och tittade ner på mina fötter. Mina höga klackarskor pressade mot den hårda trottoaren vilket gav ifrån sig ett läte som var det ända som hördes bortsett från mina höga snyftningar. Då och då sneglade Niall på mig och öppnade munnen för att säga något, men stängde den snabbt igen och bet sig i läppen. Hans ögon var oroliga när han granskade mig och det såg verkligen ut som att han ville säga något, men det vara bara det att han inte kunde.
Antagligen ville han inte irritera mig. På ett sätt tyckte jag att det var gulligt, jag hade aldrig sett han vara omtänksam förut och trodde aldrig att han hade något sådant här i sig. Jag trodde bara att han var ett stort svin som inte brydde sig om någon annan förutom sig själv, fast nu när jag tänker efter är det nog Louis som är sådan, hur kunde han göra såhär mot mig?
Han hade krossat mitt hjärta och orsakat så många tårar. Jag trodde faktiskt att han kunde förändras, men ännu en gång visade han att han är som alla andra killar – inget att ha, bara ett stort jävla svin.
Jag vaknade upp ur mitt tänkande av att Niall harklade sig och tittade upp på mig. Förvirrad mötte jag hans ögon och märkte att vi hade stannat utanför ett hus precis vid gatan, Liams hus. Jag nickade svagt mot Niall och tittade sedan ner i marken medan han sträckte sig fram och slog några slag mot den stora trädörren. Bara några sekunder senare rycktes dörren upp av en orolig Liam som förvirrat växlade sin blick mellan mig och Niall. Han stod där i några sekunder innan han fort gick fram till mig och omfamnade mig i en stor mysig kram som fick mig att vilja somna i hans famn och aldrig vakna upp igen.
Jag snyftade några gånger samtidigt som Liam styrde in mig i huset och visade vägen till en fåtölj precis vid ytterdörren och skohyllan innan han satt sig på huk framför mig. Han log försiktigt mot mig samtidigt som han höjde sin hand och smekte min högra kind med sin tumme.
”Stay here.” beordrade han med en mjuk röst och tittade in i mina ögon. ”I’ll be here in a second if you need anything, but I just have to talk with…” Han bet sig i läppen och nickade mot dörren.
Jag nickade kort och snyftade några gånger innan han tystade mig och satt sina händer på mitt bakhuvud. Lugnt smekte han båda mina kinder med sina tummar för att torka bort de envisa kalla tårarna.
”Hey, don’t cry.” bad han sorgset och tittade bekymrat på mig. ”Just for a minute, okay? I’ll be here for you, April. I’ll always be here.”
Jag tvingade mig själv att nicka medan jag la händerna mellan mina innerlår och pressade samman dem. Jag var en stor flicka, klarade mig själv. Om Liam skulle gå iväg någon minut för att prata med Niall betydde ju inte det att jag föll ihop på marken och grät floder, nej då.
Jag klarade mig själv, eller det var i alla fall vad jag alltid har sagt till mig själv. Liam mumlade ett okej för sig själv innan han mjukt klappade mig på låret och reste sig upp.
”I’ll be back in a minute, promise.” lovade han innan han log mot mig och gick mot dörren, sedan stängde han den efter sig och lämnade mig ensam.
Funderingar på vad som kunde ha hänt snurrade runt i mitt huvud och förvåningen av att Niall hade följt med gjorde mig ännu oroligare. April var ledsen, riktigt ledsen och hela hennes lilla kropp skakade hastigt. Med en liten suck stängde jag ögonen och greppade tag i handtaget till ytterdörren. Den följde med mig när jag tog de små stegen ut och gav sedan ifrån sig ett läte när den stötte emot haspen och stängdes.
Min hand släppte lätt handtaget och jag la båda armarna över bröstet och tittade skeptiskt på Niall. Om han var här måste något illa ha hänt. Jag harklade mig och fortsatte att stirra ut honom i väntan på att han skulle börja prata, men han bara stod där med händerna i fickorna och bet sig i innerkinden.
”Can she hear us?” frågade han plötsligt och nickade mot dörren.
Jag skakade känslolöst på huvudet och han sänkte sin blick. Dum fråga.
”Okay.” suckade han och lyfte sin blick igen, men inte tillräckligt högt för att se mig i ögonen. Jag kunde tänka mig att jag hade en mördarblick just nu.
”I swear, I didn’t do anything. I talked to her and then she ran away when I talked about Louis and then I fo-” svamlade han men jag avbröt han och rynkade ögonbrynen.
”Wait what? Is this something about Louis?” frågade jag och himlade med ögonen.
Den där killen ställde bara till med problem. Niall öppnade munnen med ett stort andetag medan jag suckade och öppnade dörren.
”Good night Niall.” mumlade jag kort innan jag stängde dörren och lämnade honom ensam ute i mörkret.
Utmattad drog jag handen längs ansiktet och suckade, att saker aldrig bara kunde vara bra. När jag sedan tog bort handen såg jag April sitta och titta på mig med tårfyllda ögonen.
”Do you hate me now?” frågade hon med en röst som var på väg att brista ännu en gång. ”I trusted him and you said to me not to, and now he broke my heart.”
Sakta började tårar rinna längs hennes ansikte och jag gick med en suck fram till henne och drog upp henne ur stolen. Hennes händer la sig bakifrån på mina axlar och jag drog in henne i en kram.
”Of course I don’t hate you, but that Louis guy… I’m going to kick his ass. No one should make you cry.” mumlade jag med hennes fluffiga hår mot min mun och var nära på att explodera.
Hatet jag just nu hade mot den där killen var stort och om han ens gick närma April igen skulle jag bli som jag alltid blir – överbeskyddande och slå ner han.
Dagen efter vaknade jag av att rummet fylldes av solljus och värme. Med ett stön tog jag bort kudden från huvudet och öppnade motvilligt ögonen.
Ljuset var starkt och det tog ett tag innan jag fick upp ögonen. Jag var nyvaken, såg inte ordentligt och tittade inte särskilt noggrant utan vände mig surt om mot andra sidan sängen. Ett litet skrik for ur mig när jag chockat tittade på vänstersidan av sängen. Ögonen spärrades upp och jag flyttade mig så långt ut mot kanten jag kunde. Huvudet dunkade som aldrig förr och det blev inte bättre av att jag precis hade skrikigt.
Flickan som låg på vänstersidan, en blond liten blondin med det stora duntäcket över sig, låg med ryggen mot mig men vaknade snabbt till liv när hon hörde mitt skrik. Som att hon aldrig hade varit vaknare vände hon sig skräckslaget om mot mig och tittade med uppspärrade ögon på mig.
”What?!” skrek hon förvånat och tittade på mig.
Panikslaget lyfte jag på mitt täckte och tittade ner på min kropp. Med ett stön slog jag bak huvudet mot kudden och la händerna för huvudet.
”What the fuck happened last night?!” frågade jag desperat henne med ansiktet gömt i händerna.
Jag hörde ett skratt som for ut henne och jag stönade ännu en gång utan att öppna ögonen. Fan, fan, fan. Det här kan inte vara bra.
Vad tror ni? Vad hände när April och Niall hade gått hem? Vad kommer Liam göra och framför allt, vad hände med Louis och vad kommer han göra?
Kom gärna med förslag! :)
Okej, rent ut sagt HATAR jag nya blogg.se , bara kolla texten! Åååh, fett irriterande. Fast jag vet ju inte hur man fixar det heller, så ja... Kommentera bra och få en del till ikväll! Vilket jag tror att ni villl. ;)
