Tidigare i kapitel 29:

” I can’t stand all these lies, Louis. I just can’t.”

April tryckte hårt ihop sina läppar för att stå emot de tårar som när som helst skulle börja falla längs hennes kinder. Jag stod förstelnad bredvid April med vidöppen mun och stirrade på vad som hände mellan dem. Att Louis skulle komma nu och riva ner April igen fick mig ur balans.

Det gjorde mig arg och allt jag ville var att skydda henne, men det var inte så lätt då hon varje dag grät floder över den här killen. Louis tittade på April med en förvirrad och sorgsen blick medan April var fast vid sitt beslut. Min hand var hårt ihop tryckt så mina naglar pressades mot skinnet för att trycka ut min ilska. Just nu ville jag döda Louis för allt han har gjort mot April, han hade sårat henne rejält.

Långsamt började en ensam tår rinna ner längs Aprils kind och hon skakade med darriga ben på huvudet och vände sig om. Hennes lilla kropp började röra på sig men hann inte långt innan Louis ropade på henne och satt handen på hennes axel. Ilskan av att han ens rörde henne strömmade genom mig och av ren reflex slog jag hårt bort Louis hand med hjälp av min handrygg.

Han tittade förvånat upp på mig med vidöppen mun innan han ägnade sin uppmärksamhet mot April som långsamt började gå bort från honom. Hårt knep jag ihop min mun och lossade på den ihop tryckta handen. Jag kände hur smärtan från de intryckta naglarna började släppa och handen blev svår att öppna. Motvilligt började jag röra lite på handen och öppnade den innan jag tog tag i Louis t-shirt och tryckte han mot väggen, vilket förvånade honom.

Han tittade skräckslaget på mig medan jag hårt tryckte samman mina käkar och tittade allvarligt på honom.

”What did I told you that I would do if you hurt April?” frågade jag honom hårt och kände hur mina ögon svartnade.

Det brann inuti mig, hatet var så stort mot den här killen. ”Huh?” skrek jag och drog hårdare i hans tröja som jag höll i med ett stadigt grepp. 

Louis stönade obekvämt och tittade motvilligt på mig.

”You’d cut off my balls.” mumlade han tyst och tittade ner i marken.

”What did you say?”

”Oh, for god’s sake, listen!” skrek han surt och tittade mig i ögonen. ”You’d lock me in a basement and then cut off my balls, yeah I get that point!” fräste han mot mig och spände ihop käkarna han med.

”Do you want me to do it?” frågade jag seriöst och höjde ögonbrynen, inget svar. ”Do you?” frågade jag igen och gick närmare honom.

”Because if that’s what you want, I’m more than happy to do it.” fräste jag tillbaks och log surt mot honom. ”Do you get it? Don’t ever hurt her again, Louis damn Tomlinson. Because if you do, you’ll get a hell with me.” Louis suckade djupt och nickade. “Just because I seem to be the nice guy doesn’t it mean that I don’t protect the people I love. And while you ran around and made out with some bimbos you’re friend took care of April. Do you get it? If you don’t do something about this someone else will take her, Louis.” berättade jag lugnare och släppte taget om hans tröja.

Irriterat drog han händerna över tröjan och slätade ut den innan han tittade upp på mig med ett surt ansikte.

”I’ve tried okay? But it’s not that damn easy to let go.” mumlade han och drog ännu en hand längs hans överkropp. ”And besides, why the hell did Niall help April? Was it really him?”

Jag nickade lugnt och granskade han när han fortsatte att dra händerna längs tröjan för att släta ut rynkorna jag hade skapat.

”That little liar.” muttrade Louis för sig själv och stönade sedan och började gå ifrån mig.

”Woah, were’re you think you’re going? Do not make this harder than it already is, Louis. Just promise me to keep away from April and I’ll let your balls be.” sa jag och satt handen på hans bröst för att stoppa honom från att gå därifrån.

”Get of me!” fräste Louis och slog bort min hand. ”I’m not going to stand here and listen to your bullshit anymore. I’ll touch April how much I want and you can’t do something about it. So if you excuse me, I’m going to talk with that bastard who’re trying to take my girlfriend.”

Med dem orden gick han med snabba steg bort från mig och jag kunde inget annat än stå kvar och titta på när han försvann längre och längre bort. Jag tänkte inte jaga honom en gång till och smälla in han i ett skåp, men om han någonsin rör April igen ska han ha klart för sig att det kommer bli ett helvete för honom.

Jag suckade djupt och kliade mig i bakhuvudet innan jag vände mig om och försökte springa ifatt April som redan var framme vid klassrumsdörren.

Jag slet mig bort ifrån Liams grepp och började med snabba ilskna steg gå genom korridoren. Han gjorde inget motstånd och försökte dra in mig igen, han bara lät mig gå därifrån- vilket förvånade mig stort. Ilskan över Niall var stor och jag började bli irriterad på honom. Hade Niall, den där lilla blonda killen som alltid varit min vän, försökt snott min flickvän? Den jäveln.

Känslorna var starka men blandade inuti min kropp och fick mig att bli galen, vad skulle jag göra? Av ren ilska skrek jag rakt ut och sparkade med mycket kraft ett starkt slag mot det stora skåpet jag hade framför mig. Foten började snabbt värka och jag började lätt hoppa lite på ena benet och stönade av den ömma foten.

”Damn it!” skrek jag surt och knep ihop ögonen så hårt jag kunde, som att det skulle få bort smärtan och få mig att sjunka under jorden.

Jag placerade mina händer på mitt huvud och snabbt började fingrarna leta reda på hårstrån som jag kunde dra ut ilskan på. Tårarna hotade innanför mina ögon och jag gjorde allt för att inte få dem att rinna. Det hade gått upp för mig, jag hade mist henne. Jag hade mist henne på grund av ett lamt misstag som jag egentligen hade kunnat kontrollera, bara det att jag hade fått en sur Niall på mig. Jag skulle tagit chansen.

Långsamt böjde jag mig ner mot golvet och satt mig ner. Det kalla golvet smittade av sig på min kropp och fick mig att frysa, men vad spelade det för roll? Jag hade inte henne i mina armar. Jag hade mist henne. Lågt snyftade jag för mig själv och tittade mig panikartat om för att se om någon såg mig, men korridoren var tom och lika så var jag. Jag var tom på ord och visste inte vad jag skulle göra, det ända jag visste var att jag förmodligen inte skulle få tillbaks April.

En ensam tår letade sig ur mitt öga och jag torkade irriterat bort den med tröjarmen. Jag tänkte inte gråta, jag ska inte gråta. Gråta är för småbarn. För varje sekund som gick blev ilskan inuti mig större och sorgen mindre. Ilskan på att Niall hade förått mig och lurat in mig i skit för att sedan sno min flickvän slog snabbt bort sorgen och med ännu ett drag under ögonen reste jag mig upp och tittade mig omkring.

Korridorerna var tomma men jag visste att Niall inte var på lektion, han skulle finnas här någonstans. Jag höjde min hand och slog mig själv lätt på kinderna för att vakna innan jag med snabba steg började gå längs korridoren i jakt på Niall. Det kändes som att det brann inuti mig, så arg var jag på honom just nu.

Egentligen visste jag inte om det var rätt att ta ut ilskan på honom, men det kändes som att det var hans fel då han hade varit med. För mig var det klart att han försökte ta henne ifrån mig.

Efter ett tag hittade jag honom. Han stod bredvid skåpen och snackade med Harry. Hans ljusa skratt som alltid brukade få mig på bra humör fyllde mina öron men gjorde mig bara irriterad denna gången.

”Niall!” ropade jag argt när jag närmade mig honom och han vände sig om mot mig med ett leende.

”Hi man! How are you d-” mer hann han inte innan jag tryckte upp honom mot skåpet och fick se hans skräckslagna ansikte.

”Why did you do this?!” frågade jag honom hårt med stor ilska och sorg i rösten.

Mitt hjärta värkte, hon var borta.

”You took her away from me, Niall! Everything is your fault!” skrek jag och skakade på huvudet. Nialls ansikte ändrades från skräck till sorg och han tittade ångerfullt på mig. ”Damn it, Niall! If it wasn’t for you I would still have her in my arms! You destroyed everything!”

Jag slog hårt handflatan mot väggen en centimeter från hans huvud och av rädsla hoppade han till och tittade på mig med skräck i ögonen.

”Everything.” viskade jag tyst innan jag tittade in i hans ögon och sedan lämnade honom där.

Bakom mig kunde jag höra hur Niall flämtade och långsamt gled ner längs väggen. Han fick skylla sig själv, han förstörde allt. Exakt allt.

Ni får detta även fast det inte är femtio kommentarer på det förra kapitlet, men man får ju vara lite generös, eller hur? 

Enjoy och kommentera! :) x