Sara's point of the view.


Det var måndag morgon och jag satt nere i köket och åt frukost. Min första skoldag här i England skulle börja om cirka 45 minuter, jag trodde att jag skulle tuppa av av nervositet! Jag satt och läste en svensk tjejtidning som jag hade lyckats hitta i en affär i närheten samtidigt som jag åt mina flingor blandat i mjölk. Min hand skakade lite lätt när jag förde skeden mot munnen. Jag suckade, la ner skeden och slog mig löst på handen.
”Skärp dig, Sara. Du fixar det här. Bara en vanlig skola… I England… Med engelsmän… Och folk som vet att jag dejtar Harry… Oboy..” sa jag högt för mig själv och bet mig i läppen.
”What are you doing?” Det var Niall som frågade samtidigt som han tog de sista stegen in i köket.
”Just talking with my self…” sa jag och ryckte på axlarna.
”Talking?” frågade han och rynkade på näsan. ”It sounded like you talked with aliens…” fortsatte han och öppnade kylskåpet. Jag skrattade lite tyst och förde skeden mot munnen.
”Yeah, yeah yeah. Swedish is kind of complicated if you don’t have it like native language. And by the way, why are you upp so early?” frågade jag och drack ur glaset jag hade fyllt med juice.
“We are going to do some work today.” sa han och drack ur mjölkpaketet.
“Euw Niall, that’s so disgusting. Other people live in this house too, you know.” Sa jag och skakade på huvudet.
“They live with it. And yeah, Swedish is hard, but I’m awesome at it.” Sa han och flinade mot mig. Jag skrattade lite och och började tugga på en torr flinbit.
”Say something in it, then.” sa jag och log mot honom. Han tänkte efter lite först innan han slog ut med armarna och sa, ”Vee el skaday!” jag höll handen för munnen och försökte hålla skrattet inne för att inte spotta ut flingorna jag hade i munnen. Sedan nickade jag och log.
”Not bad. Something else?”
”Hm, KOTTBULLAR!” sa han nöjt och började bre en macka.
”Awesome.” sa jag och höll fram handen och han slog till den.

Ungefär en halvtimme senare hade jag hoppat av bussen och stod nu utanför skolan. Jag torkade av mina händer mot byxorna och drog upp väskan högre på axeln. Kom igen Sara. Bara att gå in.Tänkte jag och började långsamt gå mot dörren. När jag var framme öppnade jag den långsamt och stack in huvudet. Korridorerna var halvt fulla med folk som stod och snackade eller rotade i skåpen. Jag tog ett djupt andetag och gick sedan in. Dörrens läte fick några blickar att vändas mot mig och jag hörde lite viskningar. Jag försökte ignorera det och tog upp den lilla lappen som jag hade knycklat ner i fickan, skåp 124. Lite lätt borta i mina tankar på Harry letade jag upp skåpet jag skulle ha. Det var ett av skåpen som hade fönsterplatser och var nära kaffeterian där folk alltid hänge. Jag suckade lite och drog upp nyckeln ur byxfickorna. Jag som hade velat haft ett skåp så långt bort från folkmassan som möjligt. Jag ville inte ha alla stirrande blickar på mig, jag ville bara vara för mig själv och ta mig igenom det här. Hur skulle jag kunna veta vilka som var mina riktiga vänner när jag hade skaffat några? Det var just det som var problemet. Jag stoppade snabbt in nyckeln i låset och vred runt. Det gröna rätt så nya skåpet öppnades och jag kollade runt i det innan jag la in min väska och jacka. Jag lutade mig mot det innan jag tog upp mobilen ur fickan och gick in på sms.
Hey birdie. Everything fine on work? Thinking of you… xx

Jag skickade det till Harry och klickade sedan på lås med en suck. Ett skåp bredvid mig smälldes igen och jag hoppade till av förvåning. Några skratt hördes och jag vände mig om och fick syn på en kille och tjej brevid skåpet som skrattade glatt åt mig.
”Hi, you must be Sara?” frågade killen och slängde med sitt hår under mössan. ”I’m Jake.” fortsatte han sedan och log ett litet leende mot mig. Jag nickade och log lite diskret. Tjejen kom emellan och ställde sig framför Jake.
”Hi, I’m Nathalie!” sa hon glatt och log stort mot mig. Jag höjde handen och vinkade lite till henne med ett leende. ”Which is your first lesson?” frågade hon och la huvudet på sne. Jag ryckte på axlarna och stack in ett huvud i skåpet och drog upp schemat från väskan. Hon lutade sig mot mig och drog ett finger längs pappret.
”Great, English! You’ll have it with Jake.” sa hon glatt och tittade upp från pappret. Jag nickade och la tillbaks pappret i väskan. En liten vibration kom i mitt ben och jag drog upp telefonen.
Fine! And in school? Miss you my angel. Xx

Jag knappade snabbt in ett svar att det var helt okej och såg mitt i skrivandet Nathalies huvud lutat mot skärmen. Hon gav ifrån sig ett litet pip och log ända upp till öronen.
”Aw, how sweet! He called you angel!!” pep hon och log stort mot mig. Jag skrattade tyst och kände hur jag började rodna.
”What his name?” frågade Jake och drog upp hans ryggsäck. Jag tvekade lite innan jag svarade.
”Harry.” sa jag med ett leende och skickade smset för att sedan lägga ner mobilen i fickan igen. Nathalie rynkade pannan innan hon verkade förstå.
”Wait… Are you the new girl? The new girl that everybody says is Harry Styles girlfriend?” frågade hon men med en fortsatt rynkad panna. Jag nickade lätt och drog en slinga bakom örat. ”How cool!” pep hon igen och jag började skratta ännu en gång. Skolklockan började ringa och Nathalie drog mig i armen och ställde mig bredvid Jake.
”You show her the way and all that things.” sa hon och pekade på Jake. ”And I’ll see you guys later!” fortsatte hon med ett leende innan hon sprang iväg mot hennes egena lektion. Jake började snabbt gå och jag följde efter honom som en ensam liten hundvalp.
”She seems nice.” sa jag och log lätt. Han nickade och öppnade dörren till ett klassrum.
”Yeah, she is. But she’s very hyper.” sa han och skrattade lite och satt sig på en stol på tredje raden. Jag satt mig bredvid honom och la händerna på bordet. En ganska kraftig lärare i kanske 50-års åldern kom in genom dörren och ställde sig direkt vid tavlan och började skriva.
”I’m Mister Moore.” sa han högt och skrev det på tavlan innan han vände sig om mot oss. ”I said that because we have some new students here.” fortsatte han och kollade på mig samt några andra elever. ”We have, Emily.” sa han och pekade på en tjej på första raden. Hon höjde sin hand och vinkade. ”Jackson.” fortsatte han och pekade på en kille som satt i en grupp killar ganska långt bak. ”And Sara.” sa han och pekade på mig medan jag hörde några killar vissla. Jag kände hur mina kinder började hetta och jag vände mig mot Jake.
”How embarrassing. The first thing I do is to blush, perfect.” sa jag och suckade. Han skrattade lite elakt mot mig och jag slog honom lätt på armen.
”I don’t think they notice it.” sa han och rykte på axlarna. Jag ryckte på munnen och började lyssna på läraren. Han snackade något om den engelska ordboken eller något sånt. Jag lyssnade inte sådär jätte mycket eftersom jag var helt borta i mina egena tankar. Särskillt i tanken om x-factor. Nu var det bara en vecka kvar tills jag skulle söka. En enda vecka. Jag längtade ihjäl mig samtidigt som jag var sjukt nervös. Plötsligt slog Jake mig lätt på armen och jag vaknade upp ur min fantasi.
”Are you coming? The class is over.” sa han och drog mig upp ur stolen. Ute i korridoren mötte vi Nathalie halvvägs till mitt skåp och stannade och snackade lite. Hon var verkligen prat glad och pratade om något hennes lärare hade gjort som hon var riktigt sur över. Jag lutade mig med tyngden på ena benet och armarna i kors. Jag kände plötsligt en stark armbåge i ryggen och en puttning i sidan. Med en duns föll jag i marken och kollade förvirrat upp. Där stod 3 tjejer stöddigt och skrattade elakt mot mig.
”Leave Harry alone, bitch.” sa en av tjejerna stöddigt, antagligen hon som ”ledde” deras gäng. Nathalie och Jake hjälpte mig upp innan Nathalie gick mot tjejerna. Hon suckade högt och blängde irriterat på dom.
”Why are you always such a asshole, Jasmine? Leave her alone, you’re just jealous because she got everything that you don’t have. including good looking, that's something you really isn't.” sa Nathalie irriterat och hon så kallde Jasmine bitchblickade henne.
“Bitch.” Sa hon stöddigt till Nathalie innan hon vände sig till mig. ”Harry is mine, so back off. I can’t understand how he want’s to have a bag shit like you.” Sa hon och gick med bestämda steg därifrån. Jag kände hur tårarna brände innanför ögonlocken. Jake och Nathalie var snabbt där och höll om mig.
”She’s an ass.” sa Nathalie och strök sin hand över min rygg. Jag snyftade lite lätt innan jag trängde mig ur deras grepp.
”Sorry guys. But I have to get out of here. Tell the teacher I’m sick or something.” Sa jag tyst och torkade mig under ögonen innan jag rusade ut ur skolan. När jag kom ut kollade jag mig omkring och höll mig för armarna. Det var ganska molnigt och jag hade glömt jackan och väskan i skåpet, men jag orkade verkligen inte gå tillbaks dit för att hämta den. Jag ville inte möta allas blickar, särskillt inte hon där Jasmines. Så jag sket i det och bara gick där ifrån. Jag drog mitt finger lätt under ögat och snyftade lätt och styrde mig bort från skolan. Så långt bort jag bara kunde. Jag hade ingen aning om vart jag skulle ta vägen. Jag kunde gå till parken och få vara själv, men jag ville ha Harry vid min sida. Fast han jobbade, och om jag gick hem skulle jag i villket fall som helst få vänta på dom. Så jag bara gick. Gick längre och längre utan att veta vart jag var påväg. Bilar stoppade för mig och människor vek undan. Efter en bit stannade jag och kollade mig omkring. Jag var mitt på stan. Mitt i hela jävla stan. Jag sprang mot närmaste parkbänk och slängde mig ner på den. Jag drog upp benen mot kroppen och gömde ansiktet i det. Men jag kunde inte hålla tillbaks det längre. Tårarna kom och jag bara satt där och lät dom rinna. Jag visste att det skulle bli problem att dejta Harry. Att folk skulle göra sånt här mot mig, det kändes inte verkligt. Jag trodde aldrig att jag skulle bli en kändisflickvän. Och ändå stod jag här. Helt ensam för tillfället. Ingen som kunde hålla om mig eller trösta mig. Bara helt ensam på en parkbänk. Jag försökte om och om igen hålla mig lugn och sluta gråta. Men det var som att tårarna inte tog slut. Jag vet inte hur länge jag grät, men det kändes som en evighet. Tillslut blev snyftningarna lite mindre och jag kunde kolla upp från knät. Mina jeans var blöta efter alla tårar och sminket såg säkert helt förfärligt ut. Men ingen på gatan brydde sig. Det var som att det var vanligt att folk satt och grät för alla bara gick förbi mig som ingenting. Jag suckade och la ner huvudet igen. Några snyftningar till kom innan jag kände en varm hand på min axel.
”Sara?” frågade rösten med en liten bit av oro i sig. Jag tittade upp och fick syn på Harry. Ännu en gång brast jag ut i gråt. Allt handlade ju om honom. Han gjorde det så svårt men endå kunde jag inte motstå honom. Han var snabbt där och drog mig intill honom. Jag andades in hans lukt, värme, och kände mig genast lugnare.