Tidigare i Moments…..Några snyftningar till kom innan jag kände en varm hand på min axel. ”Sara?” frågade rösten med en liten bit av oro i sig. Jag tittade upp och fick syn på Harry. Ännu en gång brast jag ut i gråt. Allt handlade ju om honom. Han gjorde det så svårt men endå kunde jag inte motstå honom. Han var snabbt där och drog mig intill honom. Jag andades in hans lukt, värme, och kände mig genast lugnare.

Harry’s point of the view.

Jag bara höll om henne. Lät henne lugna ner sig innan hon skulle få berätta vad som var på tok. Hon grät mycket och hackigt, men med minutrarna som gick slutade gråten komma och gick över till snyftningar istället. Även hennes andetag blev lugnare och tyngre. Försiktigt lyfte jag upp hennes ansikte en bit och fick se att hon sov. Jag la ner det lika försiktigt igen och ställde mig upp för att ta henne i min famn. Min ena arm tog jag runt hennes knäveck och den andra runt hennes rygg. Hon la försiktigt sina armar runt min hals och fortsatt att sova. Jag höll om henne försiktigt, nästan som en porslinsdocka innan jag började gå bort från folkmassan. Några blickar fastnade på oss men nästan alla gick förbi som ingenting. Igentligen skulle jag jobba, men Sara var viktigast just nu. Jag var tvungen att få reda på varför hon grät så mycket som hon gjorde. Jag klarade inte av att se henne så. Några taxis stod uppradade vid trottoaren och jag nickade åt en av chafförerna som satt i bilen. Han hjälpte mig öppna dörren och jag hoppade försiktigt in med Sara i min famn. Chaffören satt sig i förarsätet igen och kollade på mig i backspegeln samtidigt som han la ena sin hand på ratten. Jag sa adressen till honom och bilen började röra sig. Sara rörde på sig lite ibland, men då satt jag bara dit min hand på hennes kind och strök den mjukt. Då fick hon ett svagt leende på läpparna innan hon somnade om. Hon öppnade inte ögonen någon gång och hennes smink, hår och kläder var helt förstörda. Men vad gjorde det? Hon var lika vacker endå. En liten stund senare stannade taxin och jag betalade honom. Chaffören öppnade dörren för mig och jag log tacksamt mot honom. Sedan åkte han iväg igen. Helt meningslöst jobb igenligen. Det måste ju vara jättetråkigt att bara stå uppradade bredvid en massa  andra taxis och vänta på att någon väljer just din bil. Jag gick uppför trappan och böjde på mig lite för att kunna trycka ner handtaget till dörren. Dörren klickade och jag tryckte min fot mot den för att den skulle öppnas större, sedan klev jag in och tog av skorna. Försiktigt gick jag uppför trappan och in på Saras rum där jag la henne försiktigt på hennes säng. Jag bäddade ner henne och satt mig sedan på en stol bredvid sängen. Tiden gick och hon bara sov och sov. Jag sneglade lite på klockan och tog upp min mobil för att ringa Louis. Han svarade efter några signaler och man hörde Niall skratta högt i bakgrunden.

Hi man! Where are you? Frågade han ganska högt och man hörde hur han slog till Niall och brast ut i skratt.

Home. Svarade jag ganska tyst och gick försiktigt ut ur rummet.

What, why? I just thought that you would take some air, not going home.

I was. But I found Sara crying on a bench so I took her home. I’m coming when she has waked.

Oh, right.. We need you here, but just come when you can.

Thanks Lou. Sa jag och log. Bye.

Wait! Skrek han och jag hindrade mig själv från att trycka av samtalet.

What? Frågade jag och skrattade lite samtidigt som jag gick in i rummet och satt mig på stolen igen.

Haven’t you forgot something?  Jag skrattade och skakade på huvudet.

I love you. Sa jag och hörde hur han började skratta.

I love you too, Hazza! Bye. Sa han nöjt och klickade bort samtalet.


”What was that?”

Jag vände på huvudet och fick se Sara ligga med halvt öppna ögon. Jag reste på mig och satt mig på kanten av sängen och pussade henne på pannan.
”I talked with Lou.” sa jag och hon började skratta. Jag log lätt mot henne men blev lite orolig. ”Sara? What happend today?” frågade jag oroligt och jag såg hur hon suckade.
”Just a thing at school.” sa hon och började pilla lite på täcket.
”Talk to me.” sa jag allvarligt och hon tittade tveksamt upp på mig.
”A girl named Jasmine punched me and said that I didn’t deserve you and I was a bag of shit…” sa hon och bet sig i läppen.
”Oh, babe..” sa jag lågt och drog henne intill mig. Hon andes in min lukt och höll sig fast i mina armar. ”Sorry, it’s my fault..” Hon snyftade lite och drog ena handen under ögat.
”I know that I maybe not deserve you, but I’m happy to have you, and if it was her she would be it to. So I don’t understand why she said that kind of things…” sa hon och jag kysste henne lätt.
“Don’t say that. You deserve me. You’re the most beautiful person in the whole world, on the inside and out.” Hon nickade lätt och kysste mig. “Babe, I’m so sorry, but I really have to work. Is it okay for you?” frågade jag och hon log lätt mot mig.
”Yeah, do what you have to, superman. I’m fine.” Sa hon och jag tittade tveksamt på henne.
”Are you sure?” frågade jag och hon nickade. ”Okay. But we’ll be home soon! Bye.” sa jag och kysste henne på pannan innan jag gick mot studion.


Sara’s point of the view.

Igentligen ville jag inget hellre än att han skulle sitta kvar hos mig och hålla om mig i all evighet, men han var tvungen och sköta sitt jobb. Det var snällt nog att dom stannade här bara för att hjälpa mig innan x-factor, dom behövde inte passa upp mig som om jag var ett småbarn. Men endå så önskade jag lite att det var så. Jag kravlade mig upp ur sängen och gick vidare mot duschen. Länge duschade jag. Bara njöt av det. Jag tänkte efter, och hur mycket jag än ville vara stark så kunde jag inte. Jag var kär i Harry och skulle såklart gå över eld för att få vara med honom. Men jag kunde inte hålla mig stark när det gällde hat, det var för svårt. Det var bara att låta tårarna rinna i det fallet och acceptera hatet. För dom här tjejerna skulle inte få sin vilja igenom. Jag skulle aldrig sluta dejta Harry för fansens skull, aldrig.