Tidigare i Moments….. Men jag kunde inte hålla mig stark när det gällde hat, det var för svårt. Det var bara att låta tårarna rinna i det fallet och acceptera hatet. För dom här tjejerna skulle inte få sin vilja igenom. Jag skulle aldrig sluta dejta Harry för fansens skull, aldrig.

Dagen efter tvingade jag mig själv upp för sängen och göra mig redo inför skolan. Igentligen ville jag inget annat än ligga kvar i sängen och gosa med Harry. Strunta i allt fansen sa, strunta i skolan och bara mysa. Men nej, jag tvingade mig själv upp och åt frukost och fixade mig, sen släpade jag mig själv mot bussen. Bussen var försenad och jag fick stå och vänta ett tag. Det fanns många ungdommar som väntade på den, och jag orkade inte snacka med folk om att jag inte förtjänade Harry, så jag drog upp luvan och gömde mig så mycket som möjligt i den. När bussen äntligen kom klev jag på och satt mig så långt bak som möjligt tryckt mot ett fönster. Folk gick av och på men ingen verkade tro att det var någon speciell bakom luvan. Igentligen var jag ju inte speciell, jag bara dejtade Harry, och det var det som var så sjukt. Att det enda en tjej gör är att vara tillsammans med den hon älskar och får hat för det? Det gjorde mig illamående av att bara tänka på det.Bussen stannade och jag kollade mig omkring. Den var framme vid skolan så jag tog tag i väskan och drog den upp på axeln för att sedan kliva av bussen. Luvan tog jag inte av, jag lät den vara på när jag gick innanför dörren till skolan. Och jag struntade i om jag såg folk viska. Igår hade jag blivit säker, jag skulle inte ge mig. Fansen skulle inte få sin vilja igenom. Dom skulle inte få sabotera mitt och Harrys förhållande. Framme vid skåpet öppnade jag det och slängde in min andra jacka och väska. Jag insåg också att jag skulle få riktigt mycket saker att bära på vägen hem. Två väskor och två jackor, härligt! Jag tog ut böckerna till nästa lektion och smällde sedan igen skåpsdörren. Lite längre bort såg jag Nathalie och Jake så jag gick fram till dom.
”Hi, guys.” sa jag och höjde ena handen till dom. Dom log lätt åt mig och kollade diskret på varandra. ”Sorry for yesterday, it was just… I’m not used to all this hate. I read it on twitter before but it’s so much harder in real life.” Fortsatte jag och suckade högt. Jake la sin hand på min rygg och log mot mig, likadant gjorde Nathalie.
”It’s cool.” sa Jake och log mot mig.
”Yeah, we understand.” sa sedan Nathalie och drog bort lite hår från hennes ansikte. Jag nickade tacksamt mot dom och frågade sedan.
”What’s your next lesson?”
”English.” svarade Jake
”And i’ve got Math.” sa sedan Nathalie. Jag bet mig i läppen och tryckte böckerna hårdare mot bröstet.
”Guess I’ll have this lesson by myself then.” sa jag och suckade. Dom nickade lite oroligt och skolklockan ringde. Jag vinkade mot dom och gick sedan mot Historia salen. Några tjejer skrattade så jag vände mig om. Där stod Jasmine och hennes gäng. Dom gick förbi mig medan dom skrattade och kollade bakåt.
”What’s your problem?” frågade jag och Jasmine stannade. Hon vände sig om och släppte inte min blick.
”My problem?” frågade hon och höjde ögonbrynen. Jag nickade och tryckte böckerna ännu hårdare mot bröstet. Hon gick närmare och närmare tills hon nu bara stod några centimetrar ifrån mig. ”My problem is you. You see, I don’t like you. Not at all.” sa hon och tittade på mig med smala ögon. Jag fake smilade åt henne och tittade tillbaks på henne med samma blick.
”Oh how fun! Because I don't like you either. You such a bitch, do you really think people like you? Well, they don't. You think you're the boss here, but guess what, you're not that either. I'm tired of people who judge me like a bag of shit because I'm dating Harry. I'm tired on people like you. You're the one who's a bag of shit here. Harry will not like you more just because you do this things. I'm not giving up, you're not gonna win this Jasmine." Skrek jag nästan till henne. Hon öppnade munnen förvånat. Jag hade tagit orden ur munnen på henne.
”Did you just say that I’m a bag of shit?” frågade hon stöddigt och bitch-blickade mig. Jag nickade och log lite mot henne.
”Yeah, the ugly kind.” sa jag och hon öppnade munnen samtidigt som hon rynkade pannan.
”Bitch!” sa hon högt och slog till mig i huvudet. Jag höll handen på huvudet och puttade sedan till henne med ena handen på axeln.
”Back of. You don’t wanna fight with me.” sa jag tydligt mot henne och hon hån skrattade.
"You're just a chicken. What can you do?" frågade hon och slog till mig en gång till fast denna gången på armen. Jag la ifrån mig böckerna på marken och gick närmare henne så jag tillslut kunde känna hennes andedräkt.
"Stop it, I mean it. I don't want to fight. But I'll do anything to get you to shut up." sa jag och blängde på henne. Hon skrattade hånfullt ännu en gång och puttade mig med båda sina armar på mina axlar. "Seriously." sa jag allvarligt och hon slog mig ännu en gång.
"What are you gonna do? Go and cry to Harry?" frågade hon och slog mig igen.
"Don't talk shit about Harry. I promise, I'll hurt you. Do you get it?" frågade jag henne tydligt och hon gick närmare mig.
"You're little boyfriend can't protect you here. You're all alone. Even Caroline was better than you. The fans will never like you, never." sa hon och jag blev förbannad. Piss förbannad. Så jag höjde handen och drämde till henne rakt på kinden.
"I warned you. Don't say that things." sa jag och vände mig om för att ta upp böckerna. Hon hoppade på mig så jag ramlade rakt ner på golvet och vände sedan på mig så jag låg på rygg. Sedan satt hon sig på mina ben och tryckte hennes hand hårt i mitt ben.
"Don't punch me, bitch." sa hon tydligt och tryckte handen hårdare mot mitt ben. "Do you get it?" frågade hon sedan och tog fram hennes skåpsnyckel som hon pressade mot mitt ben. Det gjorde så grymt ont. Hon tryckte nyckelns spets mot mitt ben hårdare och hårdare så hon tillslut tog sönder jeansen och började trycka den mot min hud.
"Ouch. It hurts." teg jag och bet mig i läppen.
"It does? Bad for you." sa hon och putade med underläppen. Jag kände hur nycklen började göra hål i huden och hur det bara brände mer och mer.
"Please stop." viskade jag henne och knep ihop ögonen. Varför skulle hon hålla på? Varför skulle hon vara som alla andra fans? Hon hånskrattade ännu en gång.
"Why would I?" frågade hon. "Because it hurts?" frågade hon sedan och tryckte nyckeln hårdare mot benet. Jag skrek lite tyst medan jag fortsatte att pressa ihop ögonen. Jag fick inte gråta, inte visa mig svag.
"Jasmine, we're ten minutes late for the lesson already, we gotta go!" sa en av Jasmines kompisar och drog lite i hennes arm. Hon slog bort hennes hand och tryckte nyckeln så den nu gjorde hål i mitt skin. Jag skrek och kände hur tårarna höll på att tvinga sig ut ur ögonen. Hon slog till mig på kinden och reste sig sedan upp.
"Shut up. And don't tell someone about this. Get it?" frågade hon och jag nickade diskret. "Good." sa hon och sprang sedan iväg med sina kompisar. Jag satt händerna mot golvet och satt mig upp. Tårarna började nu rinna som floder och jag torkade bort dom med armen. Jag kollade sedan ner på mitt ben och fick se en djupt sår och blod som forsade och bildade en stor cirkel på mina jeans. Försiktigt tog jag satts och försökte resa mig, men benet var som förlamat och gjorde så hemskt ont, att jag föll till marken igen. Jag visste inte vad jag skulle göra. Om jag inte kunde resa mig upp hur skulle jag då kunna gå härifrån? Paniken steg och jag fick för mig att folk skulle ta foton på mig och lägga ut på twitter. Det skulle sabba Harrys karriär, och det var det minsta jag ville. Med skakiga händer tog jag upp mobilen och letade efter Harrys nummer i kontakt listan. När jag äntligen hittade det klickade jag på ring och satt den mot örat. Handen skakade otroligt mycket. Jag kunde inte hålla den still. Jag var så rädd. Signalerna gick utan svar och jag kom till röstbrevlådan, så jag la på. Jag svalde den stora klumpen i min hals och snyftade några gånger innan jag tryckte på ring igen.
"Kom igen, svara." sa jag tyst till mig själv och trodde att jag skulle dö av lättnad när jag hörde Harrys röst i andra linjen.
"Sara? Haven't you class?" frågade han mig med sin hesa morgonröst. Jag tog ett djupt andetag och sa sedan hackigt.
"H-Harry... You g-gotta come he-ere. I'm-m hu-urt."
Jag hörde sedan hur han reste sig ur sängen och började ta på sig kläder
Sara! What happend?
J-just co-ome he-ere. sa jag hackigt och tryckte på la på. Jag satt händerna mot huvudet och gungade mig fram och tillbaka. Jag hade nästan ingen känsel i benet nu, det hade domnat bort helt fullständigt. Men jag kunde inte kolla på det, utan fortsatte bara att gunga fram och tillbaka.
Efter något som kändes som en evighet senare öppnades dörren till korridoren och Harry kom springandes mot mig. Han slängde sig ner på golvet och satt sin hand på min rygg.
"Sara?" frågade han hest och drog mig intill sig. Han drog mig sedan en bit ifrån honom och kollade på mitt ben. "Oh my... Sara? What happend?" fortsatte han och kollade med stora ögon på benet.
"It was Jasmine.... Again." sa jag tyst och han tog mig upp i sin famn.
"We need to take you to a hospital." sa han och började bära mig ut från skolan.
"B-but.." sa jag och pekade mot klassrummet.
"I'll call them later when we have come to the hospital." sa han och öppnade dörren ut ur skolan. Hans bil var parkerad precis utanför dörren och han la mig ner i baksätet. "Just lay here. I promise, you'll be fine." viskade han till mig och kysste mig lätt på läpparna. Sedan stängde han dörren och hoppade in i förarsätet. Han körde snabbt, riktigt snabbt. Det kändes nästan som att jag skulle ramla ur säterna. Men plötsligt stannade han och hoppade ur bilen. Han tog mig i sin famn igen och började bära mig in genom dom stora portarna.