Tidigare i Moments….. Sedan stängde han dörren och hoppade in i förarsätet. Han körde snabbt, riktigt snabbt. Det kändes nästan som att jag skulle ramla ur säterna. Men plötsligt stannade han och hoppade ur bilen. Han tog mig i sin famn igen och började bära mig in genom dom stora portarna.

Louis point of the view.

“Sara Loew.”
Tanten nickade och började klicka en massa på datorn. Hon var riktigt seg, vi stod nog och väntade i 10 minuter.
”What is she doing that takes so long?” viskade Niall till mig och jag började småskratta. Tanten tittade surt upp på oss och sedan ner vid datorn igen.
”How do you know Sara?” frågade hon skeptiskt och blängde lite på oss.
”She’s studying here in England, so she lives with my family.” Svarade jag henne och hon nickade. Hon verkade inte tro på det men fortsatte ändå knappa på datorn.
”Room 487. The third corridor to the left.” Sa hon utan att titta up från datorn. Vi nickade och bytte lite blickar med varandra innan vi började gå. Jag stoppade händerna i fickorna och Liam klappade mig på ryggen. Vi gick in i den tredje korridoren och sökte efter rätt nummer.
”Here it is!” sa Niall och pekade på skylten bredvid ett enkelrum. Han knackade försiktigt på dörren och någon ropade in oss.  
”Sara?” Jag stack in huvudet innanför dörren och fick se Sara och Harry sitta i en säng. Hon vinkade in mig och vi gick försiktigt fram till sängen.
”How are you?” frågade jag henne försiktigt och satt mig i änden av sängen.
”I don’t know, fine I guess.” sa hon och ryckte på axlarna.
”Can I see it?” Hon suckade och skakade på huvudet.
”It’s nothing to see.” sa hon och drog täcket längre upp. Jag kollade allvarligt på henne, men hon undvek min blick.
”Nothing? That’s why Harry called us and said that you had no feeling in you leg? Let me see.”
Hon suckade och drog av täcket. Sedan drog hon upp sjukhusklänningen en bit över låret. ”God, did this girl this to you?!” frågade jag henne upprört och jag såg hur orolig hon blev.
”Yeah but Louis, don’t do a big thing of it, please. I don’t want to get more hate.” Bad hon och drog upp täcket igen. Jag skakade på huvudet och la mitt huvud i händerna.
”Sara… I can’t let this happen to you… I have to do something…” sa jag och kollade upp på henne. Hon skakade på huvudet och drog sin hand fram och tillbaka på min rygg.
”No you don’t. You just have to be there for me.” sa hon mjukt och Harry böjde sig fram och kysste henne på kinden. En sjuksköterska kom sedan in i rummet och slog upp ett block som hon stod och läste i.
”We’ll check your leg one more time and wrap it, then you can go home.” sa hon och log mot Sara. Sara log tacksamt mot henne och sjuksköterskan gick fram till sängen. Jag flyttade lite på mig så att hon skulle kunna sätta sig och linda in det. Hon hjälpte Sara dra upp sjukhusklänningen och tog sedan fram någon slagt trasa och ett rengöringsmedel som stod på bordet bredvid. Trasan blötte hon i rengöringsmedlet som hon sedan försiktigt duttade på Saras ben.
"Does it hurt?" frågade sjuksköterskan och Sara nickade.
"Yeah, it stings pretty much..." sa hon och knep ihop ögonen.
"It's soon over, I promise." sa sjuksköterskan och log lätt mot Sara. När hon var klar med att göra rent såret tog hon fram ett bandage som hon började linda runt hennes lår.
"You maybe in pain for a few days, but it will go away." fortsatte hon sedan och lindade klart. "Done. Now you just have to talk with the lady in the reception."
Jag och Harry hjälpte Sara uppför sängen och sedan ner till receptionen. Den sura tanten var fortfarande på dåligt humör men var faktiskt snabb när Sara skulle skrivas ut. Hon gav oss även en rullstol som Sara kunde sitta i till bilen.

Sara's point of the view.

Benet gjorde inte direkt mindre ont för att jag kom till sjukhuset. Men några sjuksköterskor kollade till det och sa att det inte var någon fara. Jag satt nu i en rullstol påväg till bilen när jag kände kamror lampor för mitt ansikte. Harry och Niall var snabbt där och skymde mig medans Liam fortsatte köra rullstolen mot bilen. Snabbt öppnade dom bilen och hjälpte mig in. Louis och Zayn stod fortfarande och underhöll paparazzin och Liam lämnade rullstolen. Jag pustade ut och Niall skrattade åt mig.
"Are you going to school tomorrow?" frågade han och knäppte sitt bälte. Jag tänkte efter och skakade på huvudet.
"I can't walk so no." sa jag och rykte på axlarna.
"Sara you gotta tell them." sa han och jag suckade.
"Why do I have to do that? If I tell them it going to be worse." sa jag och kollade ut genom rutan. Louis,Liam och Zayn var påväg tillbaks och hoppade in i bilen. Niall sa inget mer utan bara kollade lite besviket på mig. Ingen sa något under hela resan, det var dödstyst. När vi äntligen var hemma hjälpte Louis och Zayn mig ur bilen och sedan upp till mitt rum. Jag hoppade till sängen på en fot och slängde mig ner på den. Killarna började skratta och satt sig bredvid den eller på stolar. Jag vände mig om så jag låg på rygg och kollade på killarna.
"If I can't walk, what can we do then?" frågade jag och suckade.
"Well, we can watch movie?" frågade Liam och log mot mig.
"Only if I can pick!" sa jag och skrattade onskefullt. Dom suckade och nickade. Jag gjorde ett glädjerop och gick försiktigt ner från sängen och hoppade till filmstället där jag satt mig ner på rumpan och drog ett finger längs alla filmer. "you have to admit that Taken is a damn good movie." sa jag och drog ur den ur stället.
"It's okay." sa Zayn och ryckte på axlarna.
Jag hoppade fram till Tvn och stoppade in filmen och sedan vidare mot sängen där jag slängde mig ner mellan killarna.

Dagen efter var långtråkig. Jag hoppade fram och tillbaka i huset av ren uttråkning. Niall började skratta åt mig och drog ner mig i soffan. "Take it easy, Sara." skrattade han och jag suckade.
"But I can't do anything! It's so annoying!" Han skrattade och tog fram en kortlek. Jag nickade och han började dela ut. Vi spelade stress och jag vann varenda gång.
"You gotta be cheating or something." muttrade han och blandade igen.
"No, I'm just very lucky." sa jag och skrattade åt honom.
"Yeah right." sa han medan han delade ut och himlade med ögonen. Han vann den gången och fick frispel. "Yeah! I won!! Suck on that, Sara, wihoo!"
Jag kollade förvånat på honom och han satt sig ner i soffan igen efter några frivarv runt den. "Sorry..." mumlade han och jag skrattade.
"It's okay. But I don't wanna play anymore..." sa jag och suckade. "What can we do then?"
Han ryckte på axlarna och kollade runt omkring sig.
"What are you guys doing?" frågade Harry som hade sällskap med Zayn, Liam och Louis efter sig. "We played card, but not anymore." sa jag och suckade. Harry trängde ner sig i soffan och la armen om mig. "I'm so bored." sa jag till honom och putade med underläppen. Han log och kysste mig och gick sedan närmare mitt öra.
"Maybe a date tonight would make you feel better?" viskade han och jag fick värsta smilet på ansiktet.
"Deal." sa jag och kysste hans läppar mjukt.