Tidigare i Moments….."I love you, Harry." viskade jag sedan och log mot honom.
"I love you too, Sara. You're the best thing that ever happend to me." viskade han tillbaks och kysste mig igen på läpparna.

---

Do you wanna go out and take some ice cream? x

Jag kollade på smset och smålog.

Meet me in the park in 10. X

Jag tryckte på skicka och sedan småsprang jag upp på mitt rum för att byta om. Solen var ganska stark och stod högt på himlen även fast det bara var Mars, så jag bytade om till ljusa shorts och en vit blus. Håret lät jag vara ofixat som innan. Efter att jag hade kollat mig i spegeln sprang jag ner för trappan och satt på mig ett par sandaler. Mobilen och lite småpengar la jag i en svart handväska med axelrem som jag sedan hängde på min axel. Jag öppnade dörren och klev ut i det härliga vårvädret som nästan kändes som sommar. Eftersom det var så fint väder struntade jag i bilen och gick den lilla biten till parken. Vi skulle mötas i parken vi hade vår första dejt, där han hade ristat in våra namn i trädstammen. Jag log så fort jag tänkte på det och fjärilarna i magen blev som galna, vilket dom hade varit hela tiden nu på sista tiden då jag hade träffat Louis. Jag tog upp ett par solglasögon jag hade i väskan och satt på mig dom. Visst älskade jag solen, men jag gillade inte när den lös in i mina ögon. När jag hade gått en bit fick jag syn på Louis som stod utanför parken med händerna i fickorna och kollade sig omkring. Han hade tänkt likadant som jag och satt på sig ett par shorts och en randig tröja. Jag höjde handen lite lätt och han fick syn på mig. Ett leende dök upp på hans läppar och han vinkade tillbaks. När jag kom närmare honom kramades vi och gick in i parken och sedan vidare till glasskiosken.
”One Magnum gold and one the sun, please.” sa jag mot kvinnan i kiosken och la fram några pund.
”Eh, one Magnum white.” sa sedan Louis och betalade. Vi fick våra glassar och min tidning och gick sedan ut och satt oss på gräset lutade mot trädet vi satt vid sist. Jag tog bort pappret på glassen och tog en tugga. Sedan lutade jag huvudet mot stammen och bara njöt av solens värme och Louis närhet.
”You got something there.” sa plötsligt Louis och log.
”What where?” frågade jag förvirrat och tog upp mina solglasögon på huvudet.
”Right here.” sa han kysste mina läppar försiktigt. Jag började skratta mot hans läppar och tog sedan en ny tugga på glassen.
”You have something in your face too.” sa jag sedan och log mot honom. Han hoppade ett steg närmare och gick närmare mig.
”Really?” frågade han och var nu riktigt nära mina läppar.
”Yeah. Now you have.” sa jag och tryckte upp min glass på hans kind. Jag började skratta och han drog ett finger längs sin kind och slickade på det.
”That wasn’t what I expected, but okay.” sa han och började skratta.
”So you wanted this?” frågade jag och kysste han på kinden där jag hade kletat på glas.
”Yeah. It was.” sa han och tuggade på sin glass. Jag slutade kyssa han och öppnade tidningen med den handen jag hade fri.
”What the…?” sa jag förvånat och kollade på Louis. Han rynkade ögonbrynen och kollade i tidningen.
”Holysh… How could they know?” frågade han och jag såg på honom att han blev lite upprörd. Direkt när jag hade öppnat tidningen hade jag fått syn på en bild på mig och Louis när vi gick hand i hand påväg till parken.
”I… I don’t know..” sa jag och började läsa smått ur texten. ”Is this Louis Tomlinson’s new girlfriend? The picture is taken in the park in Louis hometown, Doncaster.” Läste jag högt och läste lite till innan jag fortsatte. ”The girl is called Eleanor Calder. An student on Manchester University and model. How can they now all this about me?!” frågade jag upprört och kollade på Louis. Han ryckte på axlarna och jag gav honom tidningen. Han verkade ganska upprörd. Det kan inte vara det lättaste att gå ut med att man har flickvän. Fast vi kanske inte var tillsammans? Jag blev plötsligt osäker.
”I’m so sorry, Eleanor.” sa han plötsligt och skakade på huvudet. ”I didn’t want the paparazzis to know already but… Now they know anyway..” sa han och tittade ursäktande på mig.
”Louis, it’s okay. You couldn’t know.” sa jag och la min hand på hans axel.
”But this don’t change anything… Right?” frågade han sedan och och kollade förvånat på honom.
”No, it won’t. I like you to much too just throw away what we have.” Sa jag och tvekade sedan. “Or do we have anything?” frågade jag och han nickade.
”You’re speciall, Eleanor. I’m sorry to say this but… The paparizz would know sooner or later so it maybe doesn’t matter.. I really like you, and even if the paparazzis found out it doesn’t change my feelings for you.” Sa han och jag kunde inte hjälpa att jag började le.

För varje dag som gick blev jag mer och mer nervös. Om bara tre dagar skulle jag söka till x-factor. Det värsta var att jag fortfarande hade ont i mitt ben, inte lika ont som dagen innan men jag vågade fortfarande inte stödja mig på det. Gå till skolan ville jag inte heller. Jag ville igentligen bara skita i den, men det skulle Louis aldrig tillåta. Jag suckade tungt och Harry tittade upp på mig.
”Something wrong, honey?” frågade han och drog ner mig i sängen. Jag la mitt huvud på hans bröst och mina armar runt honom.
”No, not really. It’s just that right now I hate my leg because I can’t use it, and I’m really nervous about x-factor, and I don’t want to go to school.” Sa jag och suckade ännu en gång. Han skrattade lite och pillade lite i mitt hår.
”Sounds like you got big issues.” sa han och jag nickade.
”The biggest.” sa jag och skrattade lite.
”Look what I got yesterday.” sa han plötsligt och reste sig upp. Jag satt mig upp och kollade efter honom. Han tog fram ett par kryckor och gav dom till mig.
”Awesome! Now you don’t have to carry me!” sa jag och blinkade åt honom. Jag ställde mig upp och började gå runt med kryckorna. ”I’m going to have muscles like batman when I’m done with theese.” sa jag sedan och gungade fram och tillbaka. Han skrattade lite och började gå ner från trappan.
”Do you want to rehearse?” ropade han ner från trappan.
”Sure, let’s sit in the garden!” ropade jag tillbaks och försökte försiktigt hoppa ner från trappan. När jag äntligen hade kommit ner stod Harry och väntade på mig vid glasdörren ut till trädgården.
”Do you know how fun this is?” frågade jag skrattandes och han skakade på huvudet.
”No, but I see that you enjoy it.” sa han och satt sig i en av trädgårdsofforna. Jag hoppade dit och satt mig ner.
”Oh no, I forgot the guitar upstairs.” sa jag och suckade. Sedan kollade jag på Harry som suckade.
”Fine, I get it.” sa han och reste sig upp.
”Good boy!” sa jag och slog honom på rumpan. En liten stund senare kom han tillbaka med gitarren i handen. Han gav mig gitarren och slängde sig sedan ner i soffan . ”What do you want to sing?” frågade jag han och började pilla lite på gitarren.
”Maybe Gotta be you?” frågade han och jag nickade. Jag började spela lite och Harrys ljuva stämma hördes ur mina öron.

Girl I see it in your eyes you're disappointed

Cause I'm the foolish one that you anointed with your heart

I tore it apart. And girl what a mess I made upon your innocence

And no woman in the world deserves this, But here I am asking you for one more chance.

Han kollade på mig och jag log. ”Now it’s your turn.” sa han och jag nickade.

Can we fall, one more time?

Stop the tape and rewind

Oh and if you walk away I know I'll fade

Cause there is nobody else

Och sen sjöng vi refrängen tillsammans. Jag njöt så länge jag sjöng. Allt ont försvann ur kroppen för dom sekunderna. Även fast jag hade det riktigt bra så kunde jag ändå inte sluta tänkta på Jasmine. Jag vågade inte gå tillbaks till skolan. Hon skulle göra något igen, det var jag säker på. Och det skulle inte hjälpa om grabbarna pratade med henne, hon skulle fortsätta. Jag ville bara skita i skolan helt och hållet, men då hade jag varit tvungen att åka hem till Sverige igen. Och att åka dit skulle få mig deprimerad. Jag skulle bara kunna tänka på mamma. Hennes röst, hennes leende och hennes sätt att kram mig. Alla bilder i vårt hus skulle få mig att tappa greppet om verkligheten och sjunka in i deprission. Det fick inte hända.
”Can you teach me to play?” frågade plötsligt Harry och jag återgick till verkligheten.
”Sure. Come here.” sa jag och han hoppade närmare. ”Just hit the strands.” sa jag och han nickade. Jag började långsamt flytta fingrarna på halsen och Harry slog på strängarna. ”Good.” viskade jag tyst till honom och såg ett leende dyka upp i hans ansikte. ”If you put your fingers like this, you’ll get a C.” sa jag och han nickade. ”And if you put them like this you’ll get a D.” fortsatte jag och släppte mina fingrar runt gitarrens hals. ”Try to play on your own.” sa jag sedan och han nickade igen, helt koncentrerad.
"I'm awesome." sa han plötsligt och räckte mig gitarren. Jag skrattade åt honom och tog emot den.
"Yeah, sure." sa jag och började plinga på den lite igen.
"Nervous?" frågade han och jag kollade upp.
"Yeah, I'm really, really nervous." sa jag och tog ett djupt andetag.
"Relax, you still have time to rehearse." sa han och drog mig intill honom.
"Yeah, but only two days. The audition is in three days, Harry. It already feels like i'm going to throw up or something like that." sa jag och suckade.
"You can do this, I know that. It's just to show them." sa han och kysste mig på örat.

---

Nu får ni berätta för mig, har jag för många mellan kapitel? Isåfall får ni säga till så får jag ändra på det! Men spänningen kommer, jag lovar! ;)
Och tack tack tack, ännu en gång för dom fina kommentarerna! Jag uppskattar det och hoppas att ni fortsätter. :)