Tidigare i Moments…"Do you know how we gonna celebarte this?!" skrek sedan Niall till mig och jag skakade skrattandes på huvudet. "With Nando's!" skrek han och vi alla rusade ut ur lokalen och hoppade in i bilen.

Jag vaknade upp med ett leende. Allt som fanns i min hjärna var x-factor, jag hade faktiskt gått vidare. Helt otroligt, allt tack vare killarna. Men så fort jag insåg att jag var tvungen att gå till skolan ersattes mitt leende mot en klump i magen. Jag var faktiskt orolig. Kanske skulle Jasmine och hennes gäng göra något igen?  Jag ville inte ens tänka tanken. Att gå till skolan hade helt plötsligt blivit läskigt. Jag hade aldrig, aldrig tyckt det förut. Men Jasmine och hennes gäng… Dom var så kraftfulla på något sätt. Det var som att man verkligen inte kunde stoppa dom, vilka som än försökte. Jag lyfte mitt huvud från kudden och tog upp den närmaste mobilen jag hittade. Mina ögon hade fortfarande inte vant sig vid ljuset och jag såg lite suddigt, men jag kunde åtminstonde se vad klockan var. 6.30, alltså dax att gå upp. Jag stönade och blinkade några gånger för att se klart. Synen blev äntligen klar och jag kollade mot mobilen jag höll i handen. Det var Harrys. Han hade fått ett sms från något nummer han inte hade och jag blev lite nyfiken. Egentligen ska man ju inte kolla på andras sms, men jag var en sån nyfiken person av mig att jag bara inte kunde låta bli. Innan jag klickade in på smset vred jag långsamt mitt huvud och tittade på Harry. Han sov som en stock. Först tvekade jag lite, men sen klickade jag upp smset endå.

Hi Harry! Wanna hang out later? X Rachel.

Jag stirrade med stora ögon på mobilen. Rachel?! Hur hade hon fått Harrys nummer? Och varför frågade hon han det? Hon kunde fråga Zayn eller Niall, men inte Harry! Jag visste att hon var ute efter honom. Jag funderade lite på om jag skulle svara åt honom, men bestämde mig för att radera smset. Han skulle aldrig få reda på det, det var det viktiga. Jag ville inte vara någon överbeskyddande flickvän, men hallå? Det var ju självklart att hon var ute efter honom! När jag hade raderat det la jag tillbaks telefonen på nattduksbordet och satt mig sedan på Harrys rumpa. Han suckade tyst och jag böjde mig fram och kysste honom på kinden.
”Are you not gonna work today?” frågade jag honom med mjuk röst. Han skakade på huvudet och fortsatte blunda. Jag höjde ögonbrynen och vred mitt huvud på sidan. ”Really?” frågade jag och han nickade. Jag suckade och gick upp ur sängen och fram till garderoben. Där tog jag av mig Harrys tröja som jag hade sovit i, den som jag alltid sov i nuförtiden, hans Tofu guys don’t eat meat tröja. Varje gång jag såg den fick jag ett litet leende på läpparna, den var så söt på något sätt och jag fick alltid upp en bild i mitt huvud på en leende Harry när jag såg den.
”Turn around.” sa plötsligt Harry och jag ryckte till. Jag vände på huvudet och såg Harry ligga och le mot mig.
”Why?” frågade jag och han skrattade lite. ”You had your chance.” sa jag och böjde mig fram för att ta på mig rena underkläder och kläder. Jag hade hunnit tagit på mig rena underkläder och ett linne innan jag kände ett par varma armar runt mig. Han la sitt huvud på min axel och jag vände på mitt huvud och kysste honom.
”You’re beautiful.” sa han under kyssen och jag började le.
”Not as beautiful as you.” sa jag och la min panna mot hans.

Cirka 45 minuter senare var jag på bussen. Jacka hade jag stuntat i, likaså väska eftersom jag redan hade två av varje i skåpet. Jag lutade huvudet mot rutan och tittade ut genom fönstret. Bussen rörde sig snabbt och innan jag visste ordet av det stannade den utanför skolan. Jag tog ett djupt andetag och klev sedan långsamt av bussen. Jag ställde mig sedan utanför skolan och tittade på den. Några elever gick förbi mig och jag funderade på att följa med dom för att inte synas så mycket, men jag stannade kvar. Jag ville smita in med dom för att gömma mig för Jasmine, men mina ben hade inte lyssnat. Dom hade varit som fastlimmade i asfalten. Tillslut tog jag ett djupt andetag och rörde sakta fötterna mot dörren. Jag öppnade dörren och tittade mig omkring, nästan inga hade kommit än. En lättnad spred sig över mig och jag gick försiktigt mot mitt skåp. Jag öppande skåpet och började rota runt i det.
”Where did you go last week?” hörde jag en röst och jag hoppade till. Långsamt tog jag ut mitt huvud ur skåpet och tittade upp.
”Oh, Nathalie. You scared the shit of me, I thought you were Jasmine.” Sa jag och satt en hand på bröstet. Hon skrattade lite lätt och drog upp väskan på axeln.
”Explain please.” sa hon sedan och jag suckade.
”Jasmine is dangerous.” sa jag och hon rynkade pannan.
”Sara, she’s an evil bitch, but she isn’t dangerous.” sa hon och tittade förvånat på mig.
”She is.” sa jag och lutade mig mot skåpet. ”When you guys went to your class Jasmine laughed at me and I asked her what her problem was.” jag pausade lite och tittade försiktigt på Nathalie som väntade på en fortsättning. ”She punched me and I slapped her on the cheek, so she jumped on me on the floor and pushed a key in my leg. I had not feeling in it.” jag tog ett djupt andetag och tittade på Nathalie igen. Hon tog en hand för munnen och gick långsamt mot mig.
”Oh, I’m so sorry, Sara. I didn’t know.” sa hon tyst samtidigt som hon la en hand på min axel.
”It’s okay.” sa jag och suckade. Hon nickade lite tveksamt innan hon armkrokade mig. ”The class begin in five minutes, we maybe should go?” frågade hon och jag nickade.
”If you feel better, you maybe want to study with me and Jake in the library today after school?” frågade hon försiktigt och jag nickade.
”Sure, that would be fun.” Sa jag och fick syn på ett leende i hennes ansikte.

Jag såg inte Jasmine en enda gång den dagen, dom var utan synhåll. Just nu satt jag i biblioteket och fingrade otåligt på mina böcker medan jag väntade på Nathalie och Jake. Efter ett litet tag såg jag dom komma innanför dörren och jag log. Jag vinkade dit dom och dom satt sig hos mig. Jake slog upp sin bok och började snabbt kolla i den medan Nathalie satt och tittade otåligt på mig. Jag skrattade lite åt henne och slog upp min bok.
”What was it you wanted to tell us?” frågade hon nyfiket och Jake släppte sin blick från boken och tittade på mig. 
”Do you really want to know?” frågade jag och dom nickade. ”Okay, Jake you know what happend with me and Jasmine?” frågade jag först och han nickade.
”Yeah, I’m sorry, Sara.” sa han ursäktande och jag log lätt mot honom.
”It’s okay, but it isn’t that I wanted to talk with you about…” sa jag och kunde inte hålla mig från att le.
”Don’t just sit there, say it!!” sa Nathalie desperat och jag skrattade.
”Okay…. Guess who’s gonna be on the x-factor?” frågade jag och Nathalie började skrika.
”Oh my god! Did you audition, and they liked you?!” skrek hon och jag nickade. Hon ställde sig sedan upp och hoppade på mig och skrek ännu mer.
”I’m so happy for you!” sa hon och kramade mig hårt.
Någon timme senare sa vi hejdå och jag gick mot skåpet för att hämta mina böcker och en jacka. Nathalie hade blivit riktigt glad för min skull, visst hade Jake också det, men jag trodde att Nathalie skulle explodera. Jag satt in nyckeln i låste och vred om. Jag tog på mig en av jackorna, den tjockaste och sedan en av väskorna innan jag stängde skåpet och låste det igen. Sedan gick jag ut genom den stora dörren och vidare mot busskuren. Molnen på himmelen hade dragit ihop sig och det fanns inte en skymt av solen. Jag drog jackan hårdare runt mig och drog fingret längs den inplastade skylten som hängde på en av sidoväggarna i kuren. Med en suck vände jag mig om och tittade mig omkring. Sista bussen hade gått för 5minuter sedan, och smart som jag är hade jag glömt min mobil hemma och kunde inte ringa och fråga Harry eller Louis om skjuts. Motvilligt började jag gå längs trottoaren för att promenera hem. Det sköna vädret som hade varit där den senaste veckan var som bortblåst och hade ersatts av en mörk himmel som tydde regn. Det enda som hördes var mina skor mot asfalten och väskans kedja som gnisslade lite. Jag kände mig lite obekväm, det kändes som att någon på något sätt förföljde mig. Orolig stannade jag och tittade mig omkring, ingen i syne. Jag oroade mig säkert bara i onödan. Jag började gå igen och fick för mig att jag hörde fotspår bakom mig och tittade mig ännu en gång om. Men denna gången fanns det inte heller någon där. Jag ökade takten och gick snabbt över vägen till andra sidan för att svänga av till en genväg. Fotspåren hördes tydligare och tydligare och jag ökade takten mer och mer tills jag tillslut sprang. Efter ett tags springande stannade jag en sekund och tittade mig omkring. Jag hade ingen aning om var jag var, jag hade bara sprungit, men jag var i någon slags gränd. En gränd med tegelväggar och två stora stegar på väggarna. Fotspåren hördes nu inte längre men jag kände mig inte säker, så jag pressade min kropp mot väggen och försökte lugna ner mig när jag kände ett slag i magen. Det gjorde så sjukt ont. Jag vek mig dubbelt och låg nu på marken när jag hörde onda skratt över mig, Jasmine.