Tidigare i Moments…”Jag har gått vidare till x-factor!” skrek hon och jag kramade henne. ”Wow, Frida, det är otroligt! När sökte du?” frågade jag och kunde se hur glad hon var. ”För bara några dagar sen, det ska bli så spännande!” sa hon glatt och jag nickade. ”Men vet du vad?” sa jag och hon skakade på huvudet. ”Då är vi två om det!” skrek jag och våra händer möttes i en high-five i luften.

Dagarna gick, men jag var fortfarande inte tillräckligt bra för att få lämna sjukhuset. Dom ville ha koll på mig för att se så att allt blod och sånt var under kontroll igen. Jag hade varit tvungen att berätta sanningen eftersom det hade hänt innan på sådan kort tid. Läkarna ville kontakta polisen, men jag visste inte. Om dom släppte henne kort efter skulle hon komma efter mig igen, men om dom inte tog henne kunde hon fortsätta så länge hon ville. Jag satt och tittade ut genom fönstret och bara tänkte när Harry tog min hand. Jag vände på huvudet och han log försikigt mot mig.
”How do you feel today?” frågade han och jag vickade på huvudet.
”I don’t know. Okay, I guess. I just want to get home..” sa jag och suckade. Han nickade och tog upp sin mobil.
”I think the lads will come soon, is that okay?” frågade han och jag nickade.
”Harry, why can’t they let me go home? It’s so boring here and I gonna be in London in two weeks for the x-factor, so I got to practice and that kind of things. I don’t have time to be here!” jag suckade och Harry skrattade lite.
“Babe, it’s for your own safe. As soon they have everything under control they’ll let you go home.” Sa han och klappade mig lite på handen. “I’ll go to the waiting room and wait for the lads there, okay?” 
Jag nickade och han försvann ut genom dörren. Det var rikigt varmt i rummet. Onödigt varmt. Jag trodde att jag skulle svettas ihjäl. Snabbt drog jag sjukhuslinnet upp och ner för att få lite fläktning. Mitt hår flög upp och jag satt och skrattade lite åt mig själv. Jag kunde skratta, det var ett bra tecken.

Jag stängde försikigt dörren till Saras rum och gick vidare mot väntrummet. Killarna hade sagt att dom skulle ha med sig en överraskning till Sara som dom trodde skulle få henne på bättre humör.  Jag tyckte att det var en bra idé. Hon behövde uppmuntras. Hon blev så deppig av sjukhusmiljön. Jag sträckte ut mina armar och tryckte upp dom stora svängdörrarna innan jag svängde av till vänster för att sätta mig ner på en av stolarna. Medan jag väntade satt jag och trummade på mina ben samtidigt som jag nynnade på något som bara dök upp i mitt huvud.

It’s all that I can think about, oh. You’re all that I can think about.

Jag smålog lite för mig själv. Det där kunde jag nog komma på något mer till. Dörren öppnades och man hörde en massa skratt. Snabbt flyttade jag upp huvudet och fick syn på killarna. Jag reste mig upp och gick fram till dom.
”Hey, guys. Where is Eleanor?” frågade jag och satt händerna i fickorna.
”She couldn’t come with us, so we brought one other!” sa Zayn och killarna flyttade på sig lite. Jag la huvudet på sne och fick syn på Rachel.
”Hi!” sa hon glatt och jag vinkade.
”Sorry, Rachel. Don’t take this personally, but guys, she have just met Rachel a couple of times.” Sa jag och tittade menande på dom.
“Yeah, but we have hang out with her the whole week, so now they can get to know eachother!” sa Zayn och slog ut med armarna. Dom andra gjorde ett litet yey och jag började skratta.
”Fine, so long as she get happy.” sa jag och skakade på huvudet. Killarna gjorde high-five med varandra och började gå mot rummet. Jag hamnade lite längre bak med Rachel.
”You didn’t answer my text.” sa hon tyst och tittade ner i marken.
”What text?” frågade jag och rynkade pannan. Hon skakade på huvudet och började gå snabbare.
”Never mind.” sa hon och suckade. Jag blev lite förvirrad, men orkade inte bry mig. När vi var framme vid dörren knackade Louis försiktigt på dörren in till Saras rum. Hon ropade in oss och Louis öppnade försikigt dörren. Han sprang sedan fram till henne och gav henne en bamsekram.
”How are you doing?” frågade han och hon ryckte på axlarna. Han nickade och vände sig mot oss. ”Well, we have a suprice for you… TADA!” sa han och slog ut armarna när Rachel gick fram. Saras blick som precis hade varit varm och till och med lite glad, hade ersatts med en rädd och vilsen blick. Jag fångade den och tittade allvarligt på henne.
”Are you okay?” mimade jag och hon nickade långsamt.
”I’m fine.” mimade hon tillbaks och bet sig i läppen.

När jag såg Rachel kliva in genom dörren var det som att en kall vind flög förbi mig. Hon gav mig fortfarande dåliga vibbar, även fast vi hade träffat varandra några gånger nu. Och hon gjorde det ju inte lättare för sig själv när hon stötte på Harry. Jag var säker, hon gjorde det även fast det bara var jag som såg det.
”When do you think they’ll let you out of here?” frågade Louis och jag vaknade upp från mitt grubblande.
”Uhm, I don’t know.  I just wanna get out of here. I get so depressed by the hospital environment…” sa jag och suckade. Han nickade och vi satt och småpratade lite om allt möjligt.
”I’m hungry.” sa plötsligt Niall och jag började skratta.
”Niall, you’re always hungry..” sa jag och skakade på huvudet. Han flinade åt mig och började gå mot dörren.
”Is someone coming with me?” frågade han och Zayn och Liam tittade på varandra.
”Yeah, sure.” sa Liam och han, Zayn och Harry reste sig upp.
”I’m kind of hungry too.” sa Harry och tittade på mig. Jag nickade och dom försvann ut ur rummet. Jag satt och pillade lite på täcket när Louis mobil började ringa. Han log ursäktande mot mig medan han drog upp mobilen ur fickan och gick ut ur rummet. Jag suckade och tittade på Rachel. Hennes glada leende hon hade haft innan när killarna var där var nu som bortblåst. Hon tittade på mig med spända ögon och jag undvek dom till varje pris.
”Okay.” började jag och tittade upp från täcket. ”I’m gonna do this easy for you. Stay the hell away from Harry.” sa jag tydligt och spände min blick i hennes. Hon skrattade lågt och svängde bak hår som hade fallit i hennes ansikte.
”Why should I? Have you seen how he looks at me? Darling, he likes me, it’s just one problem… You.” sa hon och jag tittade oförstående på henne. Hon suckade surt och la det ena benet över det andra. ”You see. He don’t want to make you sad. If you weren’t here we would be mine now.” Sa hon tydligt och jag höjde ögonbrynen.
“Bitch.” Sa jag och hon öppnade förvånat munnen. Jag la över mina ben på sängens kant utan att stöta till några sladdar och drog fram mitt ansikte så närma så jag kände hennes andedräkt. ”I promise you. If you ever trying to flirt with Harry when he’s with me, I’ll cut you in pieces, got it?” frågade jag henne och hon skrattade.
“Yeah, right.” Sa hon och reste sig upp. “I’m gonna go now, kiss Harry from me.” Fortsatte hon och log retligt mot mig.

Jag gick ut från rummet och svarade. Det var Eleanor som ringde.

Hi babe. Sa jag glatt och lutade mig mot väggen.

Hi, how is she?

Okay, I guess.  She’s with Rachel right now. Sa jag och jag hörde hur hon flämtade till och drog ut en stol

Rachel? Frågade hon och jag blev lite förvirrad.

Yeah, is it something wrong with her? Frågade jag förrvirat och jag hörde att hon skakade på huvudet.

No, it’s nothing… I promise.

Okay… sa jag tyst och tittade mig omkring. Plötsligt såg jag Rachel gå ur Saras rum med ett leende på läpparna mot killarna som stod vid en automat. Liam, Zayn och Niall gick mot ett annat håll, antagligen för att köpa dricka medan Harry stod kvar och stoppade in pengar. Med bestämda steg gick Rachel fram till Harry. Jag såg Harrys mun röra på sig lite innan Rachel sträckte sig snabbt fram och kysste honom på munnen.

Look, Eleanor. I gotta go…. Fick jag på något sätt fram och la på innan hon han svara och gick snabbt till automaten.