Tidigare i Moments…. Jag såg Harrys mun röra på sig lite innan Rachel sträckte sig snabbt fram och kysste honom på munnen.

Look, Eleanor. I gotta go…. Fick jag på något sätt fram och la på innan hon han svara och gick snabbt till automaten.

Jag stoppade in några pund i automaten och tryckte på ett nummer. Höga klackaskor hördes mot sjukhusets hårda kakelgolv och jag tittade långsamt upp. Rachel kom med bestämda steg mot mig och jag log lite smått. Jag knep ihop fingrarna och pekade bak med tummen och öppnade munnen.

”Hi, do you want someth-”

Det var det enda jag hann säga innan jag kändes Rachels spända läppar mot mig. Hennes läppar var en bit öppna och hennes tunga försökte leta sig in i min stängda hårda mun.

”What are you doing?!” hörde jag en upprörd röst säga och jag tryckte hårt bort Rachel. Hon tittade sig förvirrat omkring och jag flyttade mitt huvud dit jag hade hört rösten. Jag fick syn på Louis med ett spänt ansikte och öppen mun. Det såg ut som att han skulle explodera av ilska.
”What the hell, Rachel?!” frågade jag argt och rörde försiktigt mina läppar där hennes en gång hade funnits. Hennes blick fladdrade osäkert över rummet innan den spänt fastnade på mig.
”I ask you the same!” sa hon argt och tittade på Louis.
”What are you talking about?” skrek jag argt till henne och kände hur ilskan bubblade inom mig. Hon gick långsamt fram till Louis och tittade övertygande på honom.
”Louis, Harry kissed me! I can’t belive he did this to Sara.” sa hon och skakade på huvudet. Hon gjorde ett försök att låta ledsen på rösten, som att hon var vän med Sara och bara ville skylla ifrån sig.
”Lou! You can’t belive her!” sa jag desperat och försökte fånga Louis blick.
”I…. I actually don’t know, Harry..” sa han ganska lågt och snabbt innan han försvann ut genom sjukhusets dörrar.
”Why Rachel? Why did you do that!?” frågade jag henne riktigt argt och jag såg att hon försökte hålla tillbaks ett leende utan att lyckas.
”Woah, I didn’t do anything.” började hon och skrattade elakt medan hon gick närmare mig så att vi nu bara stod några centimetrar ifrån varandra. ”Harry, everybody is going to belive me and not you, I promise.” viskade hon tyst i mitt öra och log sedan elakt mot mig.
”Just… Go to hell, Rachel.” sa jag tyst och skakade på huvudet och vände mig om.

Med bestämda steg gick jag snabbt ut sjukhuset och sprang sedan vidare mot bilen. Jag låste upp den och satte mig snabbt i den innan jag började lugna ner mig. Vad skulle jag tro? Vem skulle jag tro? Jag hade fått för mig att det fanns något mellan Rachel och Harry innan när vi hade umgåtts, men jag trodde aldrig att han skulle göra så här mot Sara. Jag grävde ner mina fingrar i hårbottnen och tittade ner på mina knän. Efter ett litet tag tryckte jag in nyckeln i tändningshålet och vred om. Ett brummande läte hördes och jag svängde av parkeringen. Jag körde ut på motorvägen och höjde hastigheten utan en minsta aning om vart jag skulle ta vägen. Det kändes som jag körde i cirkar i flera timmar innan jag kom på vart jag kunde åka, Eleanor. Snabbt svängde jag av och bytte håll mot Eleanors lägenhet som hon bodde i för tillfället. Så fort jag var framme slängde jag mig ur bilen och sprang fram till ytterdörren där jag hårt knackade på dörren. Ingen reaktion innanför. Jag knackade ännu en gång, fast ännu hårdare och vände mig om för att se om hon kunde komma på vägen. Sedan vände jag mig om med en suck och satt mina händer på ansiktets sida och tryckte sedan huvudet mot glaset bredvid dörren.
”Eleanor? Are you in there?” ropade jag och försökte titta in. Fortfarande inget svar. Jag suckade och grävde upp min mobil ur fickan. 3 missade samtal från Rachel och 12 från Harry. Tungt satt jag mig ner på trappan och lutade huvudet mot räcket innan jag la ner mobilen i fickan igen. Jag tänkte inte svara, inte någon av dom.
”Babe? Louis, wake up.” hörde jag en mjuk röst långt bort och öppnade långsamt ögonen. Jag möttes av Eleanor som hade ett mjukt leende på läpparna och som sträckte ut sina armar som skulle hjälpa mig upp. Tacksamt log jag mot henne och tog tag i hennes armar. Vi möttes i en varm kram som sedan övergick till en liten kyss.
”What are you doing out here?” frågade hon lugnt och tittade mig in i ögonen.
”I just have to talk…” sa jag tyst och hon nickade innan hon tog min hand och grävde fram nyckeln med den andra som hon sedan stoppade i dörrens hål och vred om. Försiktigt öppnade hon dörren och drog med mig in i hallen där vi tog av oss ytterkläderna. Hon gick sedan mot vardagsrummet och jag följde efter som en liten valp.
”Sit.” sa hon och nickade mot soffan innan hon gick vidare mot köket. Jag gjorde som hon sa och satt mig ner i den svarta tygsoffan. ”What did you want to talk about?” frågade hon borta från köket och jag vände min blick dit.
”Ehm… Can I take it when you come here?” frågade jag och hon nickade samtidigt som hon hällde upp varmt vatten i två koppar och la te påsar i dom. Hon tog dom i varsin hand och gick sedan mot mig i vardagsrummet där hon gav en kopp till mig och satt sig sedan på ena benet i soffan och smuttade lite på sitt te. Hon satt sedan ner tekoppen på bordet och lutade sig tillbaks.
”Well?” frågade hon och jag svalde teet jag hade i munnen innan jag satt ner koppen och la armen på soffans rygg.
”Today when we were and visited Sara, actually when I talked to you, Harry was in the waiting room and bought some food.” sa jag långsamt och hon satt tyst och nickade. Jag tog ett djupt andetag och fortsatte sedan. ”Then, suddenly Rachel showed upp and walked to Harry and…. I don’t know who did it or why, but they kind of kissed. And I freaked out and just ran away.” Jag hörde henne flämta och hon tittade chockat på mig.
”Seriously?” frågade hon och jag nickade. Hon öppnade förvånat munnen och stirrade ut i tomma intet. ”Wow..” fortsatte hon sen och skakade på huvudet. ”I never thought Harry would do something like that..” 
”But that’s the thing. I don’t know who did it.” Sa jag tyst och suckade.
“But why would Rachel do something like that?” frågade hon och flyttade på sig lite i soffan.
”Why would Harry?” frågade jag och hon ryckte på axlarna.
”Sorry, I didn’t mean like that…” sa hon tyst och tog upp te koppen som hon sedan drack ur.  
”I mean, Harry are crazy in Sara, so why would he? But… He didn’t stop the kiss directly, so I don’t know what to belive.” Sa jag och suckade. Eleanor nickade medan hon satt ner koppen och borrade sig sedan in i mitt bröst.
”Does Sara know?” frågade hon plötsligt. Jag hörde henne inte så tydligt eftersom hennes ansikte var tryckt mot mitt bröst men jag hörde det. Med en suck skakade jag på huvudet.
”I don’t know… I feel so bad for her.” sa jag och Eleanor virade in sitt finger i min tröja.
”Me too.. I have to talk with her. Even if I haven’t know her so long she’s one of my best friends.” Jag nickade och lyfte upp hennes huvud och gav henne en lätt kyss.
”Yeah, you should do that.” sa jag och hon suckade.

Rachel försvann ur rummet och jag trodde att jag skulle explodera av ilska. Mest av allt ville jag slå till henne med en riktigt stor sked i huvudet, fast det kunde jag ju inte. Jag tog tag i täcket med båda händerna och tryckte hårt som om det skulle få min ilska på henne att försvinna. Jag tog sedan ett djupt andetag och blundade. Kom igen Sara. Det är bara en tjej. En överklassig modell som tror att hon är bättre än alla. Sjunk inte till hennes nivå, bara, håll dig lugn. Jag tog ännu ett djupt andetag innan jag öppnade ögonen och klickade på knappen bredvid sängen för att få tala med en sjuksköterska. Någon minut senare kom hon in och satt sig vänligt bredvid mig på sängen.
”Hi, honey.” sa hon vänligt och jag log mot henne. ”Is it something speciall you wanna talk with me about?”
”Yeah, actually.” började jag och satt mig rakare upp i sängen. ”When can I go home?” Hon vickade lite på huvudet och drog hennes fluffiga hår bort från ögat.
”Maybe in three-four days.” sa hon och jag suckade. ”But do you know what?” frågade hon sedan och jag skakade på huvudet. Hon log lite till mig och gjorde ett tecken mot mig att jag kunde komma närmare. ”I think I can persuade the doctors so you can go home in maybe one-two.” Jag skrattade lite och böjde mig fram för att ge henne en kram.
”If you had not been so nice to me, I would’nt stand to be here.” sa jag och hon skrattade lite. Plötsligt knackade det lite på dörren och jag släppte sjuksköterskan ur min famn. Eleanor klev in genom dörren och log försikigt mot mig.
”I’m gonna go so you two can talk undisturbed.” sa hon och jag log tacksamt mot henne. Försikigt och ganska långsamt gick Eleanor fram till min säng och la ner sin handväska på stolen. Jag klappade på platsen bredvid mig och hon satt sig försiktigt ner. Hon pillade nervöst på sina naglar och jag tog försiktigt tag i hennes handled.
”Eleanor, is something wrong?” frågade jag henne med en rynka i pannan. Hon skakade på huvudet och gjorde ett försök att le.
”No, I’m just worried about you.” sa hon och jag nickade långsamt. Plötsligt böjde hon sig snabbt fram och drog in mig i en varm kram. ”Sara, I’m so sorry..” sa hon tyst och jag drog henne lite lätt ifrån mig.
”For this with Jasmine? Eleanor, you have said that a few times, I know that you are sorry, but you guys couldn't know.” Sa jag och tittade henne rakt in i ögonen. Hon suckade och drog väck sin blick från min.
”No, it’s not that. Do you not know what I’m talking about?” frågade hon och rynkade oroligt pannan. Jag förstod ingenting.
”What? What happened?” frågade jag och drog ett hårstrå bakom öronen samtidigt som jag satt mig i skräddarställning. Hon suckade lite och tog försiktigt tag i min hand som hon kramade hårt.
”Sara… Louis just told me that… When he was talking with me in the phone he kind of saw Harry and Rachel kissing.” sa hon tyst och tittade mig rakt in i ögonen. Jag förstod ingenting, jag ville inte tro det, jag kunde inte tro det. Det var som att jag var gjord av sten för jag kände ingenting. “I’m so sorry.” sa hon tyst och drog in mig i en kram. Det var då mina känslor började välla ur. Jag tog mina händer på hennes axel och greppade fast dom innan jag brast i stor gråt som inte kunde stoppas.

Förlåt, förlåt FÖRLÅT, för att det kom ut så sent. Men jag kom inte hem förens nio och då hade jag annat och göra, och nu är jag rikigt trött och måste sova, hehe. Tack så mycket för alla kommentarer!
5+ till nästa, tror ni att ni klarar det? ;)