Tidigare i Moments…”ÅH HERREGUD SARA! Har du kommit till hotellet än? AMAZING! Hör av dig när du har checkat in och sånt så vi kan snacka! X Frida” Jag skrattade lite åt henne och knappade in ett snabbt svar innan jag hörde att det knackade till på dörren. Långsamt reste jag mig upp och gick nervöst fram till dörren för att öppna.

Vi var äntligen hemma i London igen. Visst hade det varit skönt att få vara hemma i Doncaster, men London kändes som mitt riktiga hem, det var här jag levde min dröm. Vi satt och spelade fifa, jag & Harry. Jag ledde med 2-1 och ja, han var väll ganska sur för tillfället. Våra ljudeffekter på när vi missade mål gjorde att han blev ännu surare när jag retade honom lite. Harry tog plötsligt upp sin mobil från fickan och läste något snabbt medan han fingrade på kontrollen med andra handen. Plötsligt hoppade han upp från soffan och sprang ut i hallen.
”Hey, Harry! Where are you going?” ropade jag förvånat utan att titta upp från tv:n. ”I’m going to win, and you make it even easier when you’re not playing.” Fortsatte jag och skrattade onskefullt.
“Sara text, I’m gonna meet her now.” ropade han innan jag hörde ytterdörren smällas igen.

Så fort jag såg smset från Sara släppte jag allt jag gjorde och rusade mot henne. Att få tillbaka henne var det enda viktiga, eller i alla fall förklara vad som hände, sedan är det upp till henne. Jag hoppade snabbt in i en taxi som körde mig till The Landmark, det var där Sara bodde för tillfället. När taxin stannade utanför ett mega stort hotell gav jag chauffören pengar och sprang sedan in på hotellet. Jag tittade mig först omkring. Det fanns en massa män i svarta kostymer som körde vagnar fram och tillbaka eller folk som satt och småpratade i fötöljerna bredvid palmerna i mitten. Jag fick syn på en dam bakom en disk och bestämde mig för att gå fram till henne. Så fort jag kom fram till disken lyfte hon på huvudet och log vänligt mot mig. Jag lutade armbågen mot bänken och log mot henne.
”Excuse me, but do you know which hotelroom Sara Loew lives in?” frågade jag och hon skakade  på huvudet.
”I’m sorry, I can’t say that if you don’t have some connection to her. She have to call to us and say that someone is coming.” Sa hon och jag slutade le och suckade istället.
”Can you call her?” frågade jag och kvinnan bakom disken tvekade. ”Please?” fortsatte jag och klistrade på ett av mina charmiga leenden. Hon log lite lätt och tog upp telefonen.
”One sec.” sa hon och klickade på lite knappar innan hon tog upp telefonen mot örat. ”Sorry, she isn’t answering.” sa hon och jag suckade.
”But please, I’m her…” jag tvekade lite och hon tittade med höjda ögonbryn på mig. ”Boyfriend.” sa jag tillslut och tittade på henne. ”We got in to a fight in a couple of days ago and now she asked me to meet her here.”
”Well, okay. But only for this time!” sa hon och jag log mot henne. ”Room 476.”
”Thank you!” sa jag och gick mot hissen. Hissresan kändes som en plåga, det var som att den aldrig tog slut. När hissdörrarna äntligen öppnades klev jag ut och råkade gå in i någon. Jag hörde ett litet pip och tittade upp. Där stod en tjej med enormt leende på läpparna och glansiga ögon.
”I…I can’t belive… You’re Harry Styles!” pep hon och jag log lite mot henne.
”Can I have a picture?” Jag tvekade först lite, men jag ville inte göra henne ledsen.
”Sure.” sa jag tillslut och hon tog fram en kamera. Jag försökte le så gott som möjligt på bilden och kramade henne sedan snabbt. ”I’m sorry but I have to go.” sa jag och började springa runt hörnet.
”Oh okay, it was nice to meet you, Harry!” hörde jag henne ropa på långt avstånd. Efter ett tags virrande hittade jag äntligen rummet och knackade försiktigt på. Det kändes som att hjärtat satt i halsgropen på mig samtidigt som jag kände mig sjukt nervös. Dörren öppnades efter ett tag och jag fick syn på en tystlåten Sara som snabbt gick och satt sig på sängen så fort hon öppnade dörren. Jag klev in, stängde dörren och gick sedan efter henne.
”So…” sa jag tyst och satt mig bredvid henne. ”Can you let me explain now?” frågade jag efter ett tag och granskade hennes ansikte. Hon mötte inte min blick utan stirrade bara rakt ut så jag kunde bara granska hennes profil. Hennes söta lilla näsa och den perfekta munnen som putade ut lite, jag ville bara böja mig fram och kyssa dom, men hejdade mig själv.
”It wasn’t how you think it was..” började jag och suckade lite lätt. ”It was so wierd. When I was in the waitingroom and waited for the guys, she came in with them. And when we started to walk to you room she said ‘Why didn’t you answer my text?’ and I though it was strange, because I didn’t got any text. Then, when we was and bough food the guys was and bough soda while I bough a sandwich. She just came and kissed me, Sara. I pushed her away, what more can you expect me to do?” det sista sa jag lite svagt, svagare än jag hade tänkt mig. Hon suckade och ryckte på axlarna.
”I…I don’t know Harry.” sa hon tillslut och jag bet mig i läppen. ”I want to forgive you, I really want. But it’s something inside me that makes me wondering… Do you tell the truth? Because I love you more than you ever can imagine, but if you lied to me, I don’t think I can be with you..” viskade hon och jag tittade bort samtidigt som jag knep ihop ögonen. Jag tog sedan hennes hand och tittade henne i ögonen, dom var blanka.
”Sara, you have to belive me. I would never, never do something like that to you, you’re the only girl for me. Haven’t I told you that so many times before?” Hon nickade men tittade ut genom fönstret. ”How can I make you belive me?” frågade jag och hon mötte mina ögon.
”Look me in the eyes and tell me that you didn’t do that. That you love me and that you never would do that to me. Harry, this is your only chance, I can see when you’re lying.” Jag tittade djupt in i hennes underbara ögon och försökte le.
”Sara, it wasn’t me, it was Rachel, I promise. How could I do that when I have this beautiful girl in my arms? I love you so much, Sara, I can’t even describe it. Please, Sara, I beg you, please forgive me.” Sa jag allvarligt men bröt ögonkontakten vid den sista meningen. Hon tog tag i min haka med pekfingret och lyfte upp mitt ansikte så jag kunde se henne i ögonen.
”Please, Harry. Just don’t do that again.” sa hon lågt och jag gick lite närmare.
”Babe, I promise you.” viskade jag tyst innan hennes läppar mötte mina.
”You can’t imagine how I missed this.” sa hon tyst efter kyssen och jag skrattade innan jag välte ner henne i sängen och började kyssa henne igen.

Jag stod lutad med huvudet mot dörren och armarna i kors. Harry stod utanför och log mot mig. Han tog ett steg närmare och hans perfekta läppar trycktes mot mina, jag hade saknat det något enormt.
”Call me after the dinner.” mumlade han mot mina läppar och jag nickade.
”Bye.” sa jag efter hans läppar hade lämnat mina. Han vinkade ett hejdå innan han gick bort till hissen. Jag gick in och stängde dörren efter mig. Mitt huvud lutade jag mot dörren och kände att jag hade ett enormt leende i ansiktet. Den där pojken. Han drev mig till vansinne, jag kunde göra vad som helst för han. Med små lyckohopp gick jag vidare mot skrivbordet där min mobil låg. Jag skulle smsa Frida om middagen, x-factor och allt sånt. Klockan var 6 och vi skulle vara där nere om en timme.  Efter att jag hade skrivit ett ganska kortfattande sms hoppade jag in i duschen. Där stod jag i kanske 20-30 minuter och bara tänkte. Jag tänkte på hur lyckligt lottad jag igentligen var, även fast jag hade haft sådan otur innan. Livet blev bara bättre och bättre. När jag sedan släpade mig ur duschen lindade jag en handduk hårt runt min kropp och en runt mitt huvud. Sedan gick jag vidare till resväskan som jag sedan öppnade. Jag letade upp en volang kjol och ett vitt linne. Linnet stoppade jag innanför kjolen och drog upp det lite så det blev pösigt, och som ett prick över i:et hängde jag ett långt halsband runt min hals. Håret gjorde jag lätta lockar i och wolá, jag var klar! Klockan hade hunnit bli tio i sju, så jag gick mot hissen för att sedan gå vidare mot restuangen som hotellet ägde. För att få tiden att gå i hissfärden tog jag upp min mobil och skrev snabbt till Frida att jag var påväg ner. Hon svarade inte långt efter och sa att jag skulle möta henne i lobbyn. Hissdörrarna öppnades med ett pling och jag gick mot fotöljerna i mitten och satt mig ner. Några minuter senare fick jag syn på Frida springa stressat mot mig. Hon gav mig en snabb kram och tog sedan tag i min hand och drog med mig bort till resaurangen.
”Du ska bara se den här restaurangen, omg, det är det enda jag säger.” sa hon snabbt och tryckte upp en stor glasdörr. Jag skrattade lite åt henne och gick innanför dörren. Det var en stor, lyxig och väldigt trevligt inredd restauang med små blommor hängandes vid fönsterna. Det satt redan folk vid ett långtbord och så fort Frida fick se på dom vinkade hon högt och styrde mig till dom. Där satt dom som jag antog var deltagare, för några domare fick jag inte syn på. Det kändes lite obekvämt i början, det var ganska tyst och jag hade ingen att prata med medan Frida som vanligt snackade med folk som hon hade känt dom i flera år.
”So you're Sara Loew, right?” sa plötsligt en tjej med långt blont hår som hon hade lockat och sedan lagt på sidan. Jag lyfte min blick och nickade med ett litet leende. ”I saw you on youtube, you’re fantastic.” sa hon och jag kände hur mina kinder började hetta.
”Thank you.” sa jag skrattade lite. ”But it gave me some troubles…” fortsatte jag utan att tänka mig för. Jag ville ju helst inte prata om det, men om man har sagt A får man säga B..
”Really?” frågade hon och höjde ögonbrynen. ”Like what? I’m Eleana Fisher by the way.” fortsatte hon och sträckte fram handen över bordet. Jag tog tag i den och skakade den innan jag satt tillbaks den på mina knän och tog ett djupt andetag.
”I study here in England, actually in Doncaster, and I live with Louis Tomlinson’s family and daiting Harry Styles. And one of the girls on my school didn’t like that. She have done so much horrible things to me.” Sa jag och skakade på huvudet medan jag tog tag i glaset vatten framför mig och drack lite. ”Once, she stack her lock key in my leg and once she pulled a really sharp piece of glas in my arm, I nearly died..” Hon öppnade förvånat munnen och skakade på huvudet.
”You’re kidding with me, right?” frågade hon och höjde ögonbrynen. Jag skakade på huvudet och hon gapade ännu större. ”Seriously? People are so… Ugh..” sa hon och jag skrattade lite.
”I’m fine now.” sa jag och hon log mot mig. Vi småsnackade ett tag innan och efter beställingen av mat, hon var riktigt schysst. Efter maten kom tre personer in genom dörrarna till restaurangen och drog till sig stolar för att sätta sig vid vårt bord. Vissa började le riktigt mycket som fjäsk, vilket jag tyckte var löjligt, dom går inte vidare genom bra utseende eller fjäsk men vissa förstår bara inte det.
”Hello everybody.” sa Louis och vi alla sa hej samtidigt.
”Did everybody have a nice trip?” frågade sedan Simon och alla nickade.
”Well, we just want to wish you good luck tomorrow and talk with you about it.” sa sedan Cheryl och jag nickade. ”You’re gonna sing something and then show us a dance that some dancers will teach you.”
”Go to bed early tonight, it’s a important day tomorrow. If you’re not good enough you’re gonna go out, that’s it.” Sa Simon och la armarna i kors samtidigt som han lutade sig tillbaks i stolen. Vi nickade och jag kände nervositeten stiga inom mig. ”I just want to talk with some of you.” sa han sedan och drog bak lite hår som hade kommit för mina ögon. ”I want to talk with, Mark, Juliette, Jakob and Sara.” Jag stelnade till lite och började dra sönder servetten framför mig i ramsor. ”Can I start with you, Sara?” frågade han och jag mötte lite skräckslaget hans ögon.
”Sure…” stammade jag fram och ställde mig upp och följde med han ut till lobbyn där vi satt oss i fotöljerna bredvid palmerna.
”Is everyting okay?” frågade han samtidigt som han rättade till sig i fotöljen. Jag ryckte på axlarna och la benen i kors.
”I think so, why?” frågade jag och han drog en hand genom sitt korta hår.
”I heard that you were at the hospital and that it was kind of serious.” sa han allvarligt och tittade mig i ögonen.
”Oh that…” sa jag tyst och han nickade. ”It was just a girl in my school, she didn’t like that I was dating Harry and yeah, she hurt me badly for that.” Han nickade och klappade mig på axeln.
”I like you, Sara. You seem to be a good girl and you’re a really good singer.” Sa han och jag skrattade lite samtidigt som jag kände att kinderna hettade. ”I think you should go to bed now, you’re going up early tomorrow.” sa han sedan och ställde sig upp. Han gav mig en snabb kram och satt sin hand på min axel. ”She can’t hurt you anymore. The guys will take care about it.” sa han och jag nickade. “But if it is something, I want you to talk to me. The guys means a lot to me and if you mean much for them, you mean much for me.” Fortsatte han och jag log lätt innan jag sa godnatt till honom och fortsatte till hissen. När jag var inne på mitt rum igen bytte jag snabbt om till pyjamas och fixade mig för natten, sedan kastade jag mig i sängen med mobilen i handen. Jag la mobilen på nattduksbordet medan jag borrade in mig i det stora duntäcket. Mobilen tog jag sedan upp och ställde väckerklocka och gick sedan in på sms.
”Good night my little bird, I love you xx” skrev jag till Harry med ett leende. Inte långt efter vibrerade mobilen och jag tryckte upp låset. ”Sweet dreams my angel. I love you too. xx ” skrev han och jag kände hur jag blev alldeles varm inom mig. Just nu var jag blandad av kärlek och lättnad, allt det där för att ha Harry i mina armar igen, men jag var fortfarande nervös för morgondagen och det var en liten bit inom mig som det pirrade till. Jag skulle göra allt för att gå vidare, det här är det jag vill, det här är min dröm.