Tidigare i Moments… Just nu var jag blandad av kärlek och lättnad, allt det där för att ha Harry i mina armar igen, men jag var fortfarande nervös för morgondagen och det var en liten bit inom mig som det pirrade till. Jag skulle göra allt för att gå vidare, det här är det jag vill, det här är min dröm.

Jag var på flygplatsen och skulle snart gå på flyget till London. Äntligen skulle jag hem och träffa min familj och vänner. Visst hade jag haft en underbar tid här men det var något med London som jag gillade så skarpt. Och att åka till hem till London igen innebar att jag skulle få träffa Louis igen. Att känna hans händer i mina, hans läppar tryckta mot mina. Jag blev varm inom mig att bara tänka på det.

Väckarklockan gav ifrån sig ett irriterande ljud som fick mig att vakna. Med ett stön tog jag upp mobilen och stängde av alarmet. Att jag alltid tog det jobbigaste alarmet. Kunde jag inte ta något snällare så jag vaknade lite gladare? Självplågning på hög nivå. Jag reste mig långsamt upp och släpade in mig i badrummet där jag tog en lång dusch. Vattnet var så fruktansvärt kallt i början, jag stod bokstavligen och hoppade för att hålla värmen. Men efter ett tag kom värmen in och jag kunde börja njuta av vattnet som rann längs kroppen. Tillslut gick jag ur duschen och gick och fixade mig. Eftersom vi skulle röra på oss ganska mycket tog jag på mig något som gjorde att jag kunde röra mig lätt, lite stretch kläder helt enkelt, sedan satt jag upp håret i en hög tofs. När jag var klar tog jag tag i mobilen som jag la i väskan och hängde den över axeln, sen gick jag ner till restaurangen för att äta frukost. Jag tryckte upp den stora dörren och gick mot bufé bordet. Det fanns mycket och välja på. Ägg, pannkakor, bacon, scramble eggs och sådant. Jag tog en tallrik som jag fyllde med lite frukt och annat smått och gott. Tallriken och koppen fylld av kaffe jag precis hade tagit ställde jag på en bricka som jag tog tag i med båda händerna och vände mig om. Jag började gå mot ett bord i hörnet bredvid ett fönster när jag hörde någon ropa på mig. Det var Eleana som ropade och vinkade som en galning med händerna i luften på mig. Jag skrattade lite åt henne och gick sedan bort till bordet hon och en kille satt vid. Hon drog ut en stol till mig som jag satt mig på och ställde brickan på bordet.
”Hi, how’s your morning so far?” frågade hon glatt och jag började skära pannkakan jag hade på tallriken.
”Fine I guess.” sa jag och rykte på axlarna. ”I’m just so tired, my morning alarm is so annoying.” fortsatte jag och suckade. Eleana skrattade och jag tittade upp samtidigt som jag log lätt åt henne. Jag flyttade sedan min blick mot killen som satt bredvid henne och sträckte ut armen över bordet. ”Hi, I’m Sara.” sa jag och skakade hans hand.
”Hey, I’m Jakob.” sa han och jag nickade samtidigt som jag drog tillbaks min arm.
”Oh, you’re the guy Simon talked to last night?” frågade jag och tog en klunk av kaffet.
”Jupp, and you’re the girl.” sa han och smilade lite åt mig. Jag skrattade lätt och nickade. Ungefär 20 minuter senare hade vi ätit upp och satt nu bara och småpratade. Jakob var en schysst kille och Eleana verkade gilla han ganska mycket.
”Guys, I think we should go now, the car is coming in a couple of minutes.” Sa plötsligt Eleana samtidigt som hon pillade på sin mobil. Jag nickade och gick och lämnade min bricka. Eleana och Jakob var mig i hälarna och vi gick sedan ut från hotellet och väntade på bilen där. Med minuterna som gick kom det fler och fler folk ut från hotellet, tillslut var vi kanske 20 stycken. Som tur är hade våren kommit in med stora steg och hade blåst bort kylan så man nu inte såg ett spår av den. Himlen var fylld med fåglar som flög omkring och inte ett enda moln i sikte. En stor buss kom körandes på vägen mot oss med texten X-factor 2012 på. Några började ljubla när dom såg bussen medan andra stod och pratade med varandra som vanligt. Jag försökte hitta Frida bland folkmassan men fick inte syn på henne. Med en rynka i pannan gick jag på bussen och satt mig i ett av mittensäterna. Jag försökte hålla huvudet högt och titta över säterna för att se Frida, men blev avbruten av Eleana som satt sig bredvid mig.
”Omg, I’m so excided!” sa hon högt och pep till lite. Jag skrattade lite åt henne och spände fast mig.
”You’re so funny, Eleana.” började jag och hon log stort mot mig. ”I never asked you, are you singing or dancing?” Hon tog tag i håret som var instoppat innanför jackan och drog ut det över den.
”I’m a dancer.” sa hon och jag nickade. Efter de meningarna pratade vi inte mer under hela resan. Båda var nog nervösa och ville koncentrera sig. Men oron av att jag inte sett Frida gjorde mig ännu mer nervös. Tänk om hon hade missat bussen? Jag ville inte tänka tanken, det hade varit så himla synd om henne.
”Sara, are you coming?” frågade Eleana som stod upp bredvid sätet och tog på sin väska. Jag märkte att bussen hade stannat utanför en lokal av något slag som vi hade varit på dom här två senaste dagarna.
”Yeah.” sa jag tyst och gled längs säterna för att komma ut till gången. Eleana väntade på mig tills jag var strax bakom henne då vi började gå mot den stora porten. En biffig man bredvid porten öppnade dörren till oss och vi kom in direkt in till ett stort rum med sittplatser och en stor scen där folk redan var uppe på scen och övade. Det fanns även ett långbord bredvid scenen där tre domare satt och tittade på folk som dansade. Jag sneglade över till Eleana som mötte min blick och log självsäkert mot mig.
”We have work so hard in this two days, we can do this.” sa hon och jag nickade. Vi möttes sedan i en high five innan vi gick och lämnade våra väskor och efter det gick vidare mot scenen. Det fanns en slags danslärare på scen som visade dansstegen som vi hade övat på igår. Eleana hade lärt sig stegen redan igår på typ fem minuter, så dansläraren hade gett hon extra steg som hon kunde öva på. Eleana var verkligen en talangfull dansare och lärde sig stegen direkt, till skillnad från mig. Jag försökte och försökte, men kunde bara komma ihåg dom tio första stegen vi hade lärt oss dagen innan. Mitt humör blev lite sämre eftersom jag visste att det var viktigt att vara bra, du hade inte råd med att ha en dålig dag. Jag satt kurs mot väskorna där jag tog upp en vattenflaska som jag drack lite ur. Sedan tog jag upp min mobil och ringde till Frida. Signalerna gick fram men inget svar, så jag la på och la ner mobilen igen. Dörren smälldes plötsligt upp och Frida kom inrusandes. Hon for som en raket upp på scen och slängde av sig jackan och väskan i farten. Jag gick efter henne och ställde mig bredvid henne medan hon försökte härma dansläraren.
”Du är sen.” sa jag tyst och gjorde det danssteget läraren precis visade.
”Jag vet, missade bussen.” sa hon och gjorde en snurr. Jag nickade och gick bort till Eleana.
”Please, Eleana. Can we change bodys for now?” frågade jag med en suck och hon skrattade.
”Sure if I get you’re voice.” sa hon och blinkade mot mig. ”Come on, I’ll give you some tips.” sa hon och vinkade med mig till ett av hörnen på scenen. Hon småpratade lite med mig samtidigt som hon gav tips på att komma ihåg allt, och så småning om satt sig allt.
”Thank you, Eleana.” sa jag och log mot henne. Hon skrattade lite och klappade mig på axeln.
”Any time.”
”Okay.” sa plötsligt Simon och klappade ihop händerna. ”In about ten minutes you’ll dance, and in about one-two hours you’ll sing!” fortsatte han och jag satt händerna i sidorna samtidigt som jag nickade. Jag gick igenom dansen för mig själv en sista gång innan jag gick och satt mig i en av sittplatserna framför scenen. Kort efter kom Eleana och Frida som satt sig bredvid mig. ”Okay, they who are here for the dancing will start. If you hear your name it’s you’re time to shine.” sa han och jag tänkte bort mig i annat. Jag skulle ju inte dansa nu endå eftersom jag var här i inriktningen på sång, så jag skulle antagligen dansa om kanske en halv timme. Jag hade ögonen på Eleana samtidigt som jag var lite i mina egena tankar. Hon var riktigt duktig, en av dom duktigaste dansarna på scen faktiskt. När låten slutade spelas började juryn och dansarna applådera åt sig själva innan dom gick och satt sig på stolarna igen.
”You were awesome!” sa jag till henne och satt upp handen som hon smällde till.
”Thank you!” sa hon och skrattade lite. Nästa dansgrupp gick upp på scen och denna gången var jag mer intresserad av att prata med Eleana än att titta på dansarna eftersom jag inte kände någon där. Vi satt och småpratade ett tag innan jag hörde Louis röst fylla lokalen.
”Okay, now for the singers. Melanie, Hailey, Lissie, Trina, Annabelle, Sara, Mark, Jason, Don, Asher, Matt and Robin, you’ll start.” Sa han och jag tog ett djupt andetag.
“You can do this!” sa Eleana uppmuntrande och klappade mig på axeln. Jag log tacksamt mot henne och gick sedan upp på scen.
”One two three four!” ropade dansläraren ut medan hon klappade takten med händerna. Jag nickade lätt på huvudet för att hitta takten och började sedan dansa. Mina fötter rörde sig konstigt nog helt av sig själv. Jag försökte att inte tänka för jag visste att jag skulle sabotera för mig själv då, och jag visste också att jag inte skulle kolla på dom andra som dansade, då hade jag bara blivit distraherad. Så småning om var låten slut och juryn applåderade.
”Good jobb, guys. Now for those who haven’t dance yet!” sa Simon och jag klev av scenen. Eleana kom snabbt till mig och gav mig en kram.
”You were super great!” sa hon glatt och jag tog upp vattenflaskan ur min väska.
”Thank you.” sa jag glatt och la ner flaskan för att istället ta upp hela väskan. ”I’m kind of hungry, do you want to eat some lunch?”
”Yeah, I know a place next to this. Come.” sa hon och tog tag i min hand innan hon började styra oss ut ur lokalen.