Snart var sommaren slut. Jag hade gått vidare från domarnas hus och skulle flytta in i x-factor huset om en vecka, vilket betydde att jag fick hoppa av skolan. Jag och Harry satt ute på varandan i soffan gosandes med våra händer ihop flätade. Det var snart september, men sommarvärmen var kvar i luften. Jag hade tappat kontakten med Frida efter boothcamp. Jag vet inte vad som hände, men vi gled isär, det var som att hon inte ville vara kompis med mig längre, medan jag och Eleana hade blivit bästa vänner. Hon hade också gått vidare och skulle dela rum med mig i x-factor huset. Vi hade spenderat hela sommaren tillsammans, jag, Eleana, Eleanor & killarna. Eleana hade direkt kommit in i gänget och blivit riktigt bra vän med Eleanor. Vi gjorde nästan allt tillsammans. Jag, Harry, Eleanor, Louis, Eleana, Niall, Liam & Zayn hade spenderat sommaren på olika ställen i Storbritannien. Ena dagen var vi i London, och andra var vi i Mullingar, Ireland. Vi försökte flytta runt så ofta som möjligt för att inte fans skulle hitta oss, men vi njöt endå av den tiden då vi var på ett ställe. Dagarna hade vi mest spenderat på stranden eller cykeltävlingar med mig och Eleanor mot Louis och Harry. Då satt Eleanor på pakethållaren medan jag trampade och styrde, men killarna var lite osmartare. Dom trodde att det var smart, vilket det absolut inte var. Det var Louis som hade kommit på idén, såklart, att han skulle sitta på styret medan Harry trampade och styrde. Det slutade nästan alltid med att jag och Eleanor vann eftersom Harry och Louis välte hela tiden. Varje gång vi vann försökte dom förklara bort sig med att ’dom hade otur’ eller ’jag har ont i knät så jag kan inte trampa så fort’. Vilket jag och Eleanor inte alls gick med på, vinnarskallar som vi var. Det hade varit en perfekt sommar, en sommar som jag föralltid skulle minnas.
”This is so cozy!” sa jag samtidigt som jag borrade in mig i Harrys bröst. Han skrattade lite åt mig och kysste mig i håret. ”Just you and me in a quiet summer evening, it’s so wonderful.” mumlade jag med mitt ansikte tryckt mot hans bröst. Jag kunde känna hans bröstkorg lyfta på sig för varje andetag och hörde hans hjärta slå lugnt.
”I love you.” sa han tyst och drog sin hand varmt längs min arm.
”I love you too.” sa jag och tittade upp från hans bröstkorg och tittade in i hans djulösa gröna ögon. Vi möttes i en perfekt kyss. Vi satt och bara myste i ett tag innan Eleana kom inklampandes.
”Oh, sorry. I didn’t want to interrupt…” sa hon och vände sig om igen.
”No, no, it’s okay.” sa jag till henne och hon började gå mot oss och satt sig ner i fotöljen bredvid. Det blev lite spänd stämning, vi satt där helt tysta. Eleana drog upp sina ben i fotöljen och pillade på dens armstöd medan jag och Harry satt och smålog åt varandra när vi pillade på varandras händer.
”So…” började Eleana och bröt tystnaden. ”Have you packed yet?” frågade hon och jag nickade.
”Pretty much.” sa jag och hon nickade innan vi övergick till den pinsamma tystnaden igen.
”Okay.” sa hon plötsligt och ställde sig upp. ”I made a tense and embarrassing atmosphere here, so I think I should go..” sa hon snabbt innan hon gick med snabba steg mot huset igen. Jag började skratta och lutade mitt huvud mot Harrys bröst så jag kunde se honom upp och ned.  Han log mot mig och kysste mig lätt på läpparna.
”I think we should pack for you now.” sa han när hans läppar precis hade lämnat mina. Jag nickade lätt och reste mig upp. Harry reste sig också och tog tag i min hand medan vi tillsammans gick in till Harrys rum vi delade här i London. Jag rotade runt i garderoben och kastade saker på golvet.
”Where is it?!” sa jag högt för mig själv och stack in huvudet i garderoben.
”Where is what”? Frågade Harry och satt sig på golvet lutandes mot sängen. Jag vände mitt huvud mot honom och blåste bort hår fran ansiktet.
”Your tofu t-shirt.” sa jag och putade med underläppen.
”Oh, that one? I’ve already packed it for you.” sa han och tog upp t-shirten från resväskan. Jag log stort och kröp över golvet fram till honom och satt mig i hans knä.
”Thank you.” sa jag medan jag tog tag i hans ansikte och kysste hans läppar mjukt.
”Oh, if this is my reward I’ll help you much more often.” sa han och jag skrattade innan jag gick ur hans knä och gick fram till garderoben igen. Jag slängde ut lite kläder på golvet som jag funderade på om jag skulle ha med mig. Allt från byxor till underkläder. ”Oh, you really should have this with you.” Sa plötsligt Harry och jag vände på huvudet. Harry stod och sträckte ut ett par spetstrosor och bet sig i läppen. Jag höjde ögonbrynen och gick fram till honom och ryckte dom ur hans grepp.
”Perv.” sa jag samtidigt som jag skrattade och skakade på huvudet.
”I’m not!” sa han och öppnade förvånat munnen. ”I just think that my girlfriend is hot.” sa han och ryckte på axlarna. Jag skrattade lite åt honom innan jag började vika kläder och lägga ner dom. Ungefär en timme senare var vi klara och vi låg nu och vilade på sängen. Jag låg ihoptryckt mot Harry och pillade med mitt finger på hans t-shirt.
”I’m gonna miss you.” viskade jag och tittade upp på honom. 
”We’ll fix this.” sa han och jag nickade.

Jag kommer ihåg så tydligt den dagen jag skulle flytta in i x-factor huset. Harry körde mig dit och vi satt en lång tid i bilen och njöt av varandras närvaro. Jag kommer ihåg hur tårarna föll ner från mina kinder, bara för att jag inte skulle få se Harry. Jag skulle inte få träffa han på så lång tid, och jag kommer ihåg hur kämpigt det var. Det är riktigt jobbigt att vara borta från dom man älskar, men om man verkligen älskar någon så klarar man av det, hur jobbigt det än är. Tillslut gick vi ur bilen och han plockade ut min resväska ur bagaget.
”Well, I guess this is a goodbye, then.” sa jag tyst och han nickade. Jag tog några steg närmare innan jag slängde mig i hans armar. Jag kommer så gott ihåg hur stadigt grepp han höll mig i, det var som att om han släppte mig skulle jag aldrig mer komma tillbaka. När jag tittar tillbaks på den dagen kan jag se precis allt i klara bilder i mitt huvud, speciellt när vi var i den kramen och alla känslor började välla ur. Hur tårarna bara forsade som Niagarafallen och hur länge vi stod där och höll om varandra.
”I don’t want to leave you.” kommer jag ihåg att jag snyftade fram. Jag kommer också ihåg hur han släppte mig och tog ett stadigt grepp om mina armar och tittade mig rakt in i ögonen och sa dom där viktiga orden som fick mig att stanna.
”Stay Sara. This is you’re dream. I’ll be here and wait for you untill the end.”
Jag nickade och snyftade innan han drog in mig i sin famn igen. När jag tänker efter vet jag inte hur länge vi stod där, men det var ett bra tag i alla fall. Tillslut släppte han mig lite lösare och jag tittade in i hans fantastiska ögon samtidigt som jag pillade i hans fluffiga hår. Långsamt kom mina läppar närmare hans och tillslut nuddade dom varandra. Hans kyssar var så perfekta. Det här gjorde bara att jag fick ännu mer tankar om att inte gå in i huset utan åka direkt hem igen. Vi släppte varandra sedan och jag tog tag i min resväska med ena handen medan jag tog tag i Harrys hand med den andra. Jag kommer ihåg hur tårarna började rinna igen. Hur jag snyftade när jag höll i Harrys hand och långsamt gick baklänges. Hur armarna blev spändare för hur längre bort jag gick. Hur vi tillslut fick släppa taget för att armarna inte räckte. Jag gick baklänges hela biten och tittade på när han stod där med händerna i fickorna och ett par sorgsna ögon i hans ansikte. Tillslut gick jag så längt att jag stötte till trappan och var tvungen att vända mig om. Men innan jag gjorde det stod jag där ett litet tag. Lät tårarna rinna och tittade på Harry. Jag kommer ihåg så tydligt att jag bet ihop läppen och tittade på honom. Hur hans läppar äntligen öppnades och mimade ett I love you. Jag kommer ihåg att jag skakade lite och att jag snörvlade och tog isär läpparna lite innan jag mimade ett I love you most, tillbaks. Sedan vände jag mig om. Jag vände mig om från Harry. Det var en av dom smärtsammaste sakerna jag någonsin gjort, men samtidigt är jag stolt över mig själv. Jag gick in och kände en stor saknad i bröstet, men han gjorde mig starkare. Varje kväll pratade vi i telefon och vi smsade så ofta vi kunde. Och när jag väl åkte ut som 4:a från x-factor, var Harry där direkt efter sändningen. Jag kommer ihåg hur jag grät. Båda sorg och glädje tårar. Sorg för att det var min dröm, jag ville att den skulle gå i uppfyllelse, och glädje för att jag äntligen skulle få vara i Harrys armar igen. Känna hans doft. Känna hans kramar, och hans kyssar, dom fick mig ur balans. Jag kommer ihåg så tydligt när dom skulle meddela resultaten.
”And the first who’s going to the final in x-factor 2012 is…. The jumpers!” Det var inte där mitt hjärta slutade hoppas. Jag trodde att jag fortarande hade en chans att gå vidare till finalen, men icke.
”The secund who’s going to the final is…. Annabelle!” Mitt hopp sänktes ännu en bit. Det var en till som skulle gå vidare. Det stod mellan mig och Mark, den begåvade dansaren.
”And the last one who’s gonna get to the final is… MARK!” Min värld föll samman när programledaren sa hans namn. Jag kommer ihåg hur han kom fram till mig och la sin hand om mina axlar. Han vände mig om och visade den stora skärmen för mig där dom visade alla galna saker jag och Eleana hade gjort i huset. Alla uppträdanden och allmänt roliga saker. Tårarna började rinna längs mitt ansikte och programledaren kramade mig lätt. Jag kommer ihåg hur han frågade om det var något som jag ville säga. Jag kommer också ihåg hur skakiga mina ben var när jag tog tag i micken. Mina händer skakade.
”I just wanna thank One Direction. That boys made this happen. Even if I didn’t go to the final I’m proud of myself. And I want to thank my mother who died for a couple of years ago. If it wasn’t for her I wouldn’t stand here. Because she’s the reason I love to sing, that’s the thing we had in common.” Kommer jag ihåg att jag sa och hur publiken klappade högt. Jag kommer ihåg att direkt efter att dom hade slutat sända sprang Harry upp på scen och omfamnade mig. Hur jag tryckte mig mot hans bröst och lät tårarna falla och hur jag andades in hans lukt. Den fantastiska lukten som jag hade saknat så mycket.
”I love you, Harry. Promise that you always will love me back.” viskade jag mot hans bröst och han strök sin hand över mitt hår.
”Always and forever, Sara.” viskade han tillbaks och kysste mig mjukt på läpparna. Med Harry i mina armar kunde inget gå fel, jag skulle klara allt.

Sluuuuuuuuuuuuuuut! Jag hoppas att ni tycker att Moments har varit bra. Jag kommer ut med mer information om den nya imorgon om ni kommenterar mycket hur ni har tyckt Moments har varit, minst 5 kommentarer! :)
Och ni vet innan när jag skrev att ni skulle stänga av allt ljus för Earth Hour? Jo, asså jag behövde verkligen, verkligen på på toa då, och det var kålsvart... Aldrig igen säger jag bara. Testa det inte, det var konstigt... Och kålsvart.... Och det kändes som ett monster skulle stå där och typ äta upp dig..