Tidigare i kapitel 10:

”It’s okay. Everyone have their bad days.” svarade jag henne med ett leende samtidigt som hon långsamt öppnade dörren. ”I’m sorry but I think I havet o go inside. The bulldog is killing me if she found out about this.” suckade hon och backade ett steg. “The bulldog?” skrattade jag tyst och hon nickade. “My mother.” förklarade hon och sparkade tyst av sig sina vita Converse. ”Well, I guess I see you tomorrow in school, bye.” log hon mjukt och innan jag hann svara hade hon stängt igen dörren framför ansiktet på mig. Jag skrattade lågt och började gå hem till mig igen.

Några dagar senare stoppade jag med en suck in skåpsnyckeln i låset. Det var en solig onsdag och jag skulle precis gå på lunch. Värmen som hade slagit in över London höll på att ta kål på mig, bokstavligen. Jag svettades som en gris och skolan tycktes inte veta vad luftkonditionering var. Alla elever såg ut som levande döda och torkade sig med små suckar i pannan då och då. Lärarna förstod inte hur hett det var, utan öppnade bara fönsterna och förväntade sig att vi skulle jobba lika mycket som innan. Det var något jag verkligen inte klarade av när det kom till sommaren. Då ville jag vara ute i naturen, eller åtminstone i ett rum med luftkonditionering. Jag vred om nyckeln och drog skåpsdörren mot mig. Snabbt drog jag handryggen mot pannan och torkade bort all svett. Med en äcklad min torkade jag av svetten på byxorna och ställde upp kemi, matematik, engelska och franska boken på en rad i den över delen av skåpet. Jag kände mig utplånad. Varm som tusen grader och ändå var inte dagen klar, jag skulle överleva historian också. Utslitet stängde jag ögonen och lutade pannan mot den kalla skåpsdörren och drog en nöjd suck. Aldrig hade jag varit så glad över en skåpsdörr förut. Jag stod där, drömde mig bort och njöt av kylan som trycktes mot min panna medan folket med många blickar gick förbi mig. Det kändes som att jag fortfarande var den nya tjejen, men jag hade åtminstone fått lite vänner och inte var en sådan utstött typ.

”Hey!” hörde jag plötsligt en glad tjejröst pipa. Med en missnöjd grimas öppnade jag ögonen och drog bort huvudet från skåpsdörren. Den sköna tystnaden och kylan tog slut för snabbt. Framför mig stod Olivia glatt. Hon höjde handen och drog ner armbanden som hade stannat en ganska lång bit upp på underarmen. ”Ready for lunch?” frågade hon med ett leende. Jag nickade med en suck och stängde igen skåpet. Olivia var en av de personerna jag hade fått kontakt med, men fortfarande var jag osäker på om jag kunde lita på folket här. London verkade rätt så mycket ytligare än där jag kom ifrån. Snabbt drog jag ut nyckeln ur låset och vi började segt gå ner till kafeterian. Värmen verkade ta kål på Olivia också eftersom hon nästan varje sekund stönade och drog handen framför ansiktet. Med ett flin drog jag handen genom mitt lockiga hår och studerade Olivias ansikte i profil. Hennes bruna tillockade hår låg mjukt mot hennes kindben och hennes mun var en smått öppen. Hon såg fantastik ut, det kunde jag inte förneka. En liten våg av avundsjuka bubblade inuti mig. Det var inte lätt att vara kompis med en tjej som såg så bra ut som Olivia gjorde, men huvudsaken var att hon var snäll – vilket hon var. ”Can’t we… Go and shop today? God, I’m in such a shopping mood!” utbrast plötsligt Olivia och tittade nöjt på mig. Med ett skratt skakade jag på huvudet och tryckte ryggen mot kafeterians glasdörr.

”No, sorry. I’m broke.” suckade jag och himlade med ögonen. Olivia stönade och drog åt sig mat på brickan.

”I hate when I'm in shopping mood, so irritating” skrattade hon och skakade på huvudet.

”Olivia, you’re in shopping mood all the time.” viskade jag och slängde upp en liten slev potatis på tallriken.

”I know!” suckade hon innan hon visade mig ett leende och började gå bort mot bordet Liam och Zayn satt vid.

”What about a get-to-know-eachother-night at my house on Friday?” utbrast plötsligt Liam och jag tittade upp från min tallrik med potatis och korv. Ännu en gång såg maten oätlig ut. Olivia visade hennes vita tänder i ett leende och tittade övertygande på mig.

”Come on, we should totoally do that!” uppmanade hon mig och tog mig löst i underarmen. Jag bet mig i läppen och drog löst gaffeln mot tallriken.

”I… don’t know.” suckade jag och tittade upp. Både Olivia och Liam gav mig bedjande ögon medan Zayn bara satt där bredvid mig med ett leende på läpparna. ”Well, fine.” gav jag mig och skakade på huvudet. ”But just so you know, when you least expectit, I can fall asleep. At least when I’m really tired." flinade jag samtidigt som jag skrattade lågt. Olivia klappade glatt händerna och log uppspelt.

”This will be awesome, I promise!” sa hon glatt och bet sig i läppen.

Jag lutade mig tillbaks i den obekväma trästolen och satt händerna på huvudet. Koncentrerat drog jag bak mössan en aning så försiktigt det gick utan att förstöra frisyren. Diskret tittade jag på Louis och Niall medan jag drack upp mitt sista vatten ur glaset. Niall, som för en gångs skull var tyst, stoppade in potatis i munnen och tuggade för fullt. När det kom till mat var han inte blygsam. Han var alltid hungrig och skulle alltid ha något att tugga på. Louis satt tyst bredvid honom och bet sig i läppen. Hans blick flög över kafeterian och såg ut att landa på ett av borden vi fönstret i vänstra hörnet. Jag försökte avslöja hans blick, få veta vad han tänkte på och göra han sällskap, men ibland var även hans blickar ogenomträngliga. Med en suck la jag händerna på byxorna och vände kort på huvudet för att se vad han kollade på. Så fort han såg att jag tittade dit blev hans blick förvirrad samtidigt som han förtvivlat skakade på huvudet. Han gav mig helt klart ett tecken på att han inte ville att Niall skulle veta vad han tittade på. Långsamt tittade jag på Niall som inte var alls medveten om vad vi pratade om. Han satt bara glatt och åt sin kära potatis.

Min blick hade fastnat på April och hennes så kallade vänner som satt vid ett av de stora fönsterna. Hårt bet jag mig i läppen och betraktade alla hennes rörelser samtidigt som jag försökte läsa av hennes läppar.  Hon hade nyligen, och tydligen, blivit väldigt bra vän med Liam, Zayn och Olivia. Zayn och Liam hade varit de killarna som folk inte hade något emot, men de var fortfarande inga speciella. Normalt folk helt enkelt. Olivia däremot, hon hade haft en period för inte så länge sen när hon förändrades helt. Hon förvandlades från den tystlåtna tjejen som aldrig vågade göra något till en tjej som vågade stå för av hon tyckte, men fortfarande var hon en aning blyg av sig. Jag var också tvungen att säga att hon såg fantastisk ut. Om jag inte hade vetat att hon inte skulle ge sig skulle jag lätt ge mig på henne, men nu gjorde jag inte det. Det var April som var målet. Hon var något ouppnåeligt i båda mina och Nialls ögon, men fortfarande hade jag en känsla i mig att hon tillslut skulle ge sig och låta mig få henne, det var jag säker på. Plötsligt kände jag några ögon stirra hål på mig och för en sekund släppte jag deras bord ur blicken. Förvirrat tittade jag på Harry som förmodligen försökte genomskåda mig, han hade den där blicken förstår ni. Den kände jag mycket och väl igen efter alla år tillsammans. Snabbt skakade jag på huvudet och gav honom en blick som klart och tydligt visade att jag inte ville att Niall skulle veta. Jag ville för en gång skull ha ett försprång. Harry nickade svagt mot mig och jag vände tillbaks blicken till April igen. Jag satt där länge och bara tittade på dem innan hon plötsligt vred huvudet åt mig och gav mig hennes mörka blick. Hon räckte fingret mot mig och gav mig ett ord som jag lätt kunde läsa av. Pervo.

Fick inte mycket kommentarer på förra, men tack till er som kommenterade!!

30+ till nästa? :) x