Tidigare i kapitel 7:

”Back off, hunk.” försvarade jag mig surt innan jag reste mig upp och rusade ut genom matsalen med allas blickar fästa i min nacke. Äckel, Louis, äckel, Harry, äckel Niall. Allt jag ville var att vara i min pappas famn just nu, men det gick inte. Det skulle aldrig mer gå. Snabbt kände jag hur paniken blev stor och hur tårarna hastigt rann längs mina kinder. Min pappa hade förstört allt. Han hade gjort det så mycket sämre och jag hade blivit så jävla osäker på grund av honom. Om inte han tänkt på någon annan än han någon gång hade det inte varit såhär. Allt var killarnas fel. Dessa jävla killar borde utplånas. Allt var bättre utan dem.

Jag stängde dörren bakom mig och smög in i det tysta huset. Alla lampor var släckta och det ända som hördes var klockans tickande ända bort ifrån köket. Det var så tyst så om du släppte en knappnål i marken skulle det gott och väl höras. Klockan var runt ett skulle jag gissa på och det hade tagit cirka trettio minuter för mig att gå hem i regnet. Typiskt nog hade jag inte tagit med mig tillräckligt mycket pengar till skolan för att ha råd med en bussbiljett hem, så det var antigen att börja gå ett att lifta. Lifta var uteslutet, det var något jag aldrig gillat. Främmande människor som lika gärna kan köra dig till en öde lada och lämna dig där istället för dit du vill? Nej tack. Aldrig skulle jag lite på främmande människor.

Lugnt slängde jag av mig jackan och skorna innan jag så tyst som möjligt försökte smita förbi mammas nya arbetsrum och in på mitt rum. Om hon fick reda på att jag hade skolkat resten av dagen skulle hon döda mig, särskilt när det var första dagen. Jag hade aldrig hört mig själv smyga så tyst och hålla käften så bra, jag andades knappt. Så rädd var jag att hon skulle höra mig. Min mamma var som en ängel, men samtidigt som en ilsken bulldog. Hon kunde vara livsfarlig. Hennes arbetsdörr stod lite på glänt och svagt kunde man se en lampa lysa vid skrivbordet. Jag tog ett så stort ljudlöst andetag som det gick och började sedan försiktigt smyga, men blev direkt avslöjad. Aldrig ska jag bli en ninja, det säger jag bara.

”April, honey?” frågade mammas mjuka röst och jag kunde höra hur hon för en kort sekund sluta skriva på datorn. Jag försökte ignorera henne och tippa vidare. ”Don’t go away, April.” varnade hon och jag suckade. Hårt bet jag mig i läppen och öppnade hennes arbetsdörr så jag nu såg henne sitta i kontorsstolen.  Hon hade glasögonen på nästippen och händerna placerade på tangentbordet. Som vanligt låg hennes hår perfekt mot huvudet samtidigt som kläderna var perfekt strukna. Perfekt, perfekt, perfekt. Jag tittade ner på mina fötter och vickade på tårna innan jag vågade titta upp för att möta hennes blick. ”Are you already home?” frågade hon lugnt och lutade sig tillbaks i stolen. Knappt synligt himlade jag med ögonen. Nej det var därför jag stod här mitt framför dig. Jag teg och nickade samtidigt som jag drog i tröjarmen för att göra den större. Nästan så jag skulle gömma mig i den. ”I thought you would quit four today so I haven’t fix the dinner.” sa hon samtidigt som hon suckade. Jag nickade kort och tittade upp på henne.

”It was half day.” svarade jag henne samtidigt som jag försökte undvika ögonkontakt. Hon höjde ögonbrynen och tittade skeptiskt på mig.

”Really?” frågade hon och jag nickade återigen. ”You know, I spoke to the principal for an hour ago, and he said that the first you did was to yell at him.” Jag suckade och skakade på huvudet.

“No, I didn’t. It was he who was cheeky, seriously mom. He’s an idiot.” försvarade jag mig surt och bet mig i läppen. Hon suckade kort och tog av sig glasögonen.

”Go into your room, now. I don’t want that behavior, April. Not here.” Jag suckade djupt och sparkade löst foten i marken.

”Try to be me for one fucking day and then you’ll see how hard it is.” mumlade jag surt innan jag vände mig om och gick in på nya rum. Där inga minnen alls fanns. Allt var okänt och utan minnen. Jag släpade mig mot datorn som jag snabbt startade och loggade in på twitter. Jag fick faktiskt att litet leende på läpparna när jag såg att mitt antal följare hade ökat med två personer, men leendet försvann snabbt när jag klickade in och fick se vilka det var, Louis och Niall, även kallad Mr horny.

Försökte så gott jag kunde skriva på den lilla tiden jag hade, och hoppas att det räcker! Tack för alla kommentarer, värmer verkligen! ♥