Tidigare i kapitel 8 del 1:

Hon suckade kort och tog av sig glasögonen. ”Go into your room, now. I don’t want that behavior, April. Not here.” Jag suckade djupt och sparkade löst foten i marken. ”Try to be me for one fucking day and then you’ll see how hard it is.” mumlade jag surt innan jag vände mig om och gick in på nya rum. Där inga minnen alls fanns. Allt var okänt och utan minnen. Jag släpade mig mot datorn som jag snabbt startade och loggade in på twitter. Jag fick faktiskt att litet leende på läpparna när jag såg att mitt antal följare hade ökat med två personer, men leendet försvann snabbt när jag klickade in och fick se vilka det var, Louis och Niall, även kallad Mr horny.

Jag visste att jag var ute på farligt område. Att jag inte borde jaga tjejen Louis satsade på, men det var någonting inom mig som fick mig att bli galen när April var i närheten. Jag visste inte om det var för att hon var så grymt het, eller att jag helt enkelt bara… ville ha henne för den där lilla stunden, som en tillfredställelse ungefär. Harry, Louis och jag hade haft en kod ända sedan vi startade det vi höll på med. Du kunde få tjejen efteråt, men du skulle ge dig fan i att blanda dig i när en av oss försökte få någon, men med April… jag liksom drogs till henne. Även fast hon hatade mig fick det mig att vilja ha henne ännu mer. Som när du vill ha något du inte får, lusten blir större. Så hårt jag kunde bet jag mig i läppen för att sluta tänka på henne. Måste sluta tänka på henne. Tänk på Louis, din bästa vän som skulle hata dig för livet om du bröt regeln, speciellt när jag själv har varit så petig med den. Förvirrat skakade jag mitt huvud och stönade. Allt skulle vara så jävla svårt.

”What are you thinking about?” Louis röst ekade i mitt huvud och jag drog med en suck en hand genom håret.

”I don’t know. Girls, I guess.” mumlade jag samtidigt som jag greppade tag i datorn bredvid mig. Louis nickade med ett skratt och fortsatte att fixa sitt hår medan jag klickade upp internet och gick in på twitter. Jag placerade fingrarna på tangentbordet och klickade på sökfältet. Mina läppar trycktes mot varandra och jag stirrade tomt på skärmen. Jag var nästan säker på att hon hade twitter, alla hade twitter. Mina fingrar styrde sig av sig själva och en sekund senare stod det April Cooper i söksrutan. En flicka kom upp som sökresultat, en flicka som absolut var April. Osäker flyttade jag musen till follow knappen och höll kvar den där ett tag innan jag tillslut pressade ner vänsterknappen och ikonen bytade färg från vit till blå.

”Nice, I’m gonna follow her too.” flinade Louis bakom ryggen på mig och jag tittade förskräckt bak. Jag hade absolut ingen aning om att han hade stått där. Ännu en gång bet jag mig i läppen medan jag motvilligt räckte över datorn till honom och såg han med ett nöjt leende trycka på följ knappen han med.

Jag hade aldrig trott att det skulle vara såhär tråkigt att vara instängd på ett rum. Förut hade jag självmant suttit här inne, men nu när jag var fast kändes det plötsligt till ett fängelse. Som att väggarna krympte och att dörren förvandlades till galler som var omöjligt att ta sig ut ur. Irriterad av att sitta fast i en mushåla även kallat mitt rum på grund av att min mamma inte förstår någonting, hasade jag mig bort till skrivbordet där med dator satt. Innan när jag hade sett att Louis och Niall följde mig blev jag en aning äcklad, det var som att de inte tänkte släppa taget förens dem fick som de ville, men nu fanns det ju inte så mycket att göra åt det. Vad skulle jag göra, liksom? Springa fram till dem i skolan och säga ’hej jag gillar inte att du följer mig på twitter, snälla sluta.’ Nej, jag tänkte inte skämma ut mig. Killar ska sträva efter något. Förstå att de måste kämpa för att få tjejen de vill ha. Aldrig skulle jag bli en av de billiga tjejerna som lät killarna tafsa på en bara för att de behövde lite så kallad ’kärlek’.  Jag bet mig lite i läppen medan jag gick in på olika sidor för att fördröja tiden. Det slutade med att jag satt och spelade spindelharpan och bokstavligt talat hade gjort vad som helst för uppmärksamhet. Plötsligt plingade det till i datorn. Det var någon som hade skrivit till mig.

[email protected]: Hello :)

Jag rynkade pannan och böjde mig fram, precis som att jag trodde att jag skulle förstå mer av det. Liam? Jag kände ingen Liam?

[email protected]: Wait, do I know you?

[email protected]: Liam, you met me today in school. I was the guy who was going to sit with you on the lunch, remember?

[email protected]: Oh, now I remember. Sorry.

[email protected]: It’s ok. I saw you run out of the cafeteria, having a bad day?

Jag suckade och höll kvar fingrarna på tangentbordet. Såklart det var en dålig dag, alla dagar var dåliga.

[email protected]: Yeah, you can say so. I thought that thing would change now in a new school, but God how wrong I had. My whole life is shit so why did I expect that this day would be different?

[email protected]: I don’t believe you. Sure, you can have a bad day but I don’t think your life sucks. Tell me the bad part. I’m sure it isn’t that bad.

Med en suck himlade jag med ögonen. Hans liv verkade ganska bra, varför skulle han då lägga sig i mitt? Leka hjälte eller? Att prata om det som hade hänt hade gjort mig mer osäker än vad jag redan var och dessutom hade jag inte lust att prata om det heller. Framför allt inte med honom. Jag kände ju inte människan?

[email protected]: And your day?

[email protected]: Why are you changing subject? Hard to talk about?

[email protected]: Please stop. Bad things have being a habit in my life these last months and I really don’t want to talk about it.

[email protected]: Ok, sorry. How my day has been? Ok, I guess. Can be better and can be worst, so ok.

[email protected]: Okay? I thought you were happy when I saw you. But okay, I don’t think you know what a bad day is so I can tell you about it. A bad day or a normal day for me is that you wake up on the morning, have to put up with your annoying mother all morning, a mother who’s smile is saying that everything will be okay but don’t fucking know what she’s talking about, go to school, have boys who slap you on the ass and would do anything to get laid beside you all day and then when you come home your mother is telling you that you having a ‘bad mood’ and that she don’t tolerate it, and then, on the evening you sit in your freaking room and can’t get out. That’s a bad day, dude.

[email protected]: Yeah, I agree with her, your mood seems to be kind of… bad.

[email protected]: Shut up, you know I actually don’t need to hear that. You don’t know what I’m going through so yeah, just shut up.

[email protected]: Ok, we say so, but you don’t know what I’m going through either. You maybe want to get to know me first before you judge? Let’s start with a coffee.

Jag skrattade lite och bet mig i läppen. Vad skulle jag säga? Jag var rädd för att säga ja, men samtidigt rädd för att säga nej. Det var jobbigt att det alltid skulle det finnas en massa val. Någon gång önskar jag att saker valdes åt mig så jag slapp ta alla jobbiga beslut.

[email protected]: Well, okay. Why not?

[email protected]: Great! Meet me on starbucks in a halv hour, ok? See you there!

Jag skakade på huvudet och stängde ner datorn. Antar att jag faktiskt skulle träffa någon, någon som jag kanske förr eller senare skulle kunna kalla min vän.

Nej men hej dålig uppdatering! Förlåt, för väntan, but here it is! 20 likes på facebook eller  25 kommentarer här till nästa, woop woop! c: