Tidigare i kapitel 8 del 2:

[email protected]: Ok, we say so, but you don’t know what I’m going through either. You maybe want to get to know me first before you judge? Let’s start with a coffee.

Jag skrattade lite och bet mig i läppen. Vad skulle jag säga? Jag var rädd för att säga ja, men samtidigt rädd för att säga nej. Det var jobbigt att det alltid skulle det finnas en massa val. Någon gång önskar jag att saker valdes åt mig så jag slapp ta alla jobbiga beslut.

[email protected]: Well, okay. Why not?

[email protected]: Great! Meet me on starbucks in a halv hour, ok? See you there!

Jag skakade på huvudet och stängde ner datorn. Antar att jag faktiskt skulle träffa någon, någon som jag kanske förr eller senare skulle kunna kalla min vän.

Jag blåste upp mina kinder till stora bollar och släppte med en stor pust ut luften igen. Händerna drog jag genom håret så att huvudet flyttades bakåt och lyckades på något sätt dra med mig en massa hårstrån, så om jag hade dragit mer hade jag dragit av hårsäcken – kändes det i alla fall som. Äcklat grimaserade jag och drog av hårstråna från handen till de svarta jeansen jag hade tagit på mig. På den här lilla tiden hade jag hunnit byta om och fixat håret snabbt, men kunde fortfarande inte bestämma mig hur jag skulle ha det. Sakta vred jag lite på huvudet och drog i den vita stickade tröjan samtidigt som jag granskade mig i spegeln. Liam hade lyckats få mig att gå och ta en kaffe med honom för att lära känna varandra, men det var bara ett problem. Jag var tvungen att smyga förbi den farliga bulldogen, även kallad min mamma. Hon ville inte att jag skulle gå ut, utan att jag skulle sitta och ruttna på mitt rum eftersom jag hade haft ’ett dåligt beteende’. Jag fnös och drog surt åt mig min svarta skinnväska. Dåligt beteende? Skulle hon säga som var värsta isdrottningen, ibland undrade jag om hon ens hade ett hjärta.  Om hon hade varit uppmärksam så hade hon förstått vad det berodde på, men hur skulle hon kunna märka det när hon bara sitter framför sin dator? Jag skakade på huvudet och föste ner plånbok, mobil och hörlurar i väskan. Bara för att mamma ville att jag skulle stanna hemma betydde inte det att jag skulle det. Jag skulle ut. Ut och träffa Liam, slutdiskuterat.

Snabbt slängde jag en blick mot klockan och satt handen på mitt dörrhandtag. Mamma satt säkert kvar i sitt kontor med en kopp te i handen och jobbade, så hon skulle nog inte märka mig om jag var tyst nog. Mina tänder pressades hårt mot underläppen och så tyst som möjligt tryckte jag ner handtaget och öppnade dörren. Det var dödstyst i huset, det ända som hördes var när disk och tvättmaskinen då och då satt på sig själva, men annars kunde du inte höra någonting förutom dina egna andetag och fotsteg. Mitt hjärta slog hårt i bröstkorgen och det kändes som att det kunde höras flera kilometer bort. Tänk så upptäckte mamma mig, vad gjorde jag då? Kanske borde jag gå tillbaks nu när jag kan. Undvika problem och var den duktiga lilla flickan mamma alltid älskat. Ett pipigt ljud fyllde plötsligt köket. Med en känsla av att få hjärtat utslitet från bröstet drog jag förskräckt upp min IPhone och drog på tyst-läge. Om mamma hörde det där var jag död, fan också. Jag drog upp låset och klickade in på smset.

From: Unknown - 20:41

Are you coming soon? I’m waiting :)

-Liam.

Hur fick han mitt nummer? Nåja, strunt samma. Just nu var det de sista jag behövde bekymra mig över.

To Unknown – 20:42

Just gonna sneak out. The bulldog is guarding- April

Jag slängde ner mobilen i väskan igen och försökte så tyst som möjligt tippa vidare. Hårt knep jag igen ögonen och tryckte mig mot väggen när jag närmade mig mammas dörr in till kontoret. Säg att den är stängd, annars vet jag inte vad jag gör. Snälla, snälla, snälla. Långsamt öppnade jag ögonen igen och flyttade mitt huvud över väggkanten, bort mot dörren och kände ett rus av lättnad spridas i min kropp. Stängd. Med ett litet leende smög jag snabbt förbi dörren och sedan vidare mot hallen där jag slängde på mig skor och en ljus jeansjacka innan jag smög ut genom ytterdörren. Med ett litet skratt stängde jag dörren och lutade pannan mot den. Jag skulle ut och fika med en främling mitt på kvällen. Galet.

Jag drog en hand genom håret och lutade mig mot dörren, andades in den kalla vår doften och njöt. Med ett litet leende stängde jag ögonen och drog några djupa andetag. Niall hade precis dragit hem till sig och nu stod jag här. Riktigt uttråkad och varm som satan. Jag bet mig lite i läppen och öppnade ögonen. Förut hade jag inte tänkt på det, men jag bodde granne med April- vilket förmodligen skulle bli ett försprång för mig. Det här med April hade blivit som en tävling för mig och Niall, båda verkade vilja…. ha henne, eller vad man säger. Plötsligt öppnades deras ytterdörr. Med ett nöjt leende satt jag händerna i fickan och studerade henne samtidigt som hon skrattade lågt och lutade pannan mot dörren.

”Are you, April Cooper sneaking out?” frågade jag förvånat medan hon förskräckt vände sig om.

”Oh God, you scared the shit off me!” pustade hon och skakade på huvudet. Jag skrattade lågt och försökte få ögonkontakt med henne, få henne att smälta.

”Well? I didn’t expect you to do it.” fortsatte jag och la armarna i kors. Hon fnös och flyttade över all tyngd till högerbenet.

”You don’t know me, Louis.” Hon skakade på huvudet och tittade på mig med en mörk blick. Jag ryckte på axlarna och tog ett steg närmare henne.

”Maybe, maybe not.” svarade jag henne och försökte mig på ett leende.

”What?” började hon oförstående och höjde ögonbrynen. ”What's that supposed to mean?” Jag skrattade lågt och tittade in i ett par gyllenbruna ögon som lyste starkt.

”Where are you going? Somewhere I can join you?” frågade jag henne och ännu en gång fnös hon.

”No, you can’t. I don’t want you with me and besides you can go and drool on some hooker pictures with your friend. Have fun!” hon log ironiskt mot mig och drog upp sin väska mot axeln medan hon vände sig om.

”Wait!” slängde jag ur mig och tog tag i hennes handled. Hon vände sig med ett stön om och blängde på mig. ”I’m not that guy you think I am.” viskade jag tyst och skakade på huvudet. Hennes ansikte blev en aning mjukare och hon tittade rakt in i mina ögon. ”I’m worse.” flinade jag samtidigt som jag släppte hennes hand och slog till henne på baken. ”Have fun, princess.” ropade jag samtidigt som hon stönade och började gå ner från trappan. Hon drog upp handen och räckte fuck you till mig och jag bet mig nöjt i läppen. Det här var ganska kul ändå.

Kapitel 9! :)

Om ni kommenterar bra och om jag får fler likes på facebook kommer det ut ett till kapitel idag, hoho! Vad sägs om så vi gjorde sist, fast med 27 kommentarer? Hade varit awesome, hörreni! :) x