Previously in Why fake it? : Det var då det slog mig. ”Come with me to Ireland.” utbrast jag mellan kyssarna medan jag kände hur leendet på mina läppar okontrollerbart började växa. Elorah slutade omedelbart att kyssa mig och lutade sig istället en bit bakåt. Rynkan i hennes panna fördubblades och man kunde se hur förvirrad hon kände sig.

”W-what?” stammade hon frågandes och tittade in i mina ögon.

Jag kysste Niall snabbt på läpparna och drog mig sedan bort från honom. Hans varma blick mötte min och fick mig att bli varm inombords, ändå så sköljdes samvetet över min kropp.

”It’s just one hour, max two.” förklarade jag snabbt samtidigt som min mun nervöst ryckte.

Niall nickade förstående som om att det inte var något problem alls och att han inte brydde sig, reste sig upp från soffans armstöd och gick sedan fram mot mig. Hans händer fann mina armar och smekte dem lätt medan hans ögon tittade in i mina.

”It’s alright.” sa han med en så len stämma att allt ont i världen försvann för en sekund. Sedan nådde orden mina öron och min panna skapade besvärat en djup rynka som visade mitt misstyckande.

Jag öppnade min mun, ville så gärna slänga in en kommentar om att det inte var det, men Niall tystade mig snabbt genom att passionerat kyssa mina läppar.

”Seriously, it’s okay. I know that you need to study and besides, I feel much better!”

“No you don’t.” konstaterade jag med en suck djup suck och skakade på huvudet, viftade bort hans ord och intalade mig själv om att han ännu en gång bara la in charmen och förståelsen för att han inte ville att jag skulle sitta hemma och sköta om honom.

Niall suckade som svar åt min kommentar och himlade lätt på ögonen, sedan tittade han på mig igen och la på ett försiktigt, mjukt leende.

”You’re just going to study in the library, El. It’s not like you’re going to kill someone.” skrattade Niall tyst och höjde på sina ögonbryn för att visa min töntighet.

Jag visste att han tyckte att jag var fånig, men jag kunde inte låta bli att få dåligt samvete över det. Han visste ju trots allt inte att jag faktiskt ljög för honom.

”Fine.” muttrade jag irriterat, ryckte åt mig väskan på stolen och drog hastigt upp den mot min högra axel med handen vilandes över dess band.

Min mage gjorde ont av alla ord jag släppt ur mig om lögnen och den meters långa rynkan i pannan vägrade att försvinna. I alla oroliga känslor och tankar fann mina läppar Nialls och kysste dem hejdå.

Sedan vände jag mig hastigt om och vandrade ut ur dörren, mötte de sjungande fåglarna och våren som äntligen börjat komma.

~~

Den stora, tunga dörren in till biblioteket trycktes kämpigt upp av mina taniga armar och gav ifrån sig ett högt, gnisslande ljud som fyllde hela rummet med väsen. Bibliotekarien som för tillfället la upp böcker på dess rätta ställe vände hastigt sitt huvud mot mitt håll. Hennes panna skapade en besvärad och irriterad rynka medan hon strängt höjde fingret och hyschade åt mig.

Den blick som gömde sig under de tjocka, fula glasögonen trängde sig igenom glaset och blängde surt på mig och visade hur otroligt patetisk och irriterande hon tyckte att jag var.

Med himlande ögon av hennes löjlighet tog jag steget in i salen och drämde hårt igen dörren, bara för att få se hennes förvånade ansiktsuttryck och le kaxigt mot henne. Sedan gick jag med nöjda steg vidare mot bordet längst in i salen där Alison satt och väntade på mig.

Ett flin klädde vackert hennes ansikte samtidigt som hennes fingrar slog en orange blyertspenna mot träbordet under henne. Den gav ifrån sig diskreta ljud som bara hördes inom ett fåtal meter och inte störde den idiotiska bibliotekarien.

”She still doesn’t like you, eh?” flinade Alison utmanande, försökte få mig att skratta och kläcka ur mig alla nyheter jag hade.

”Nope.” svarade jag henne snabbt. Jag slängde ner väskan på bordet och ljudet av tusentals böcker som träffade bordet fyllde salen samtidigt som gnisslande från när stolen drogs ut sved i mina öron.

”I don’t get it. I thought she was over our little ’accident’.” sa jag tomt, ryckte på axlarna och drog ut en av alla böckerna ur den stora tygväskan.

Alisons höga skratt fyllde lokalen och fick mig att försiktigt le, men så fort hon insåg att hon skrattade attackerade hennes hand munnen för att få det att sluta.

”El, you almost sat this place on fire!” utbrast Alison och tittade storögt på mig medan ett litet, litet leende försökte smyga sig upp på hennes läppar.

”Yeah, Almost.” betonade jag allvarligt, sedan sprack mitt ansikte upp i ett leende och jag slog upp boken på rätt sida och försökte få igång min tröga, stillastående hjärna.

All text fick mitt huvud att snurra och mest av allt ville jag slänga den i soptunnan, men eftersom jag redan skolkat och missat en hel del så var det inte världens bästa idé.

”So...” suckade Alison, vilket fångade min uppmärksamhet. ”Neither you or Niall were here today. Did you guys… had a little fun on your own?”

Jag flämtade chockerat och tittade storögt på Alison som satt och flinade som en tok mitt emot.

”Alison! No!” utbrast jag. ”Niall was sick so I stayed home with him!”

“Yeah right…” skrattade Alison och viftade med handen i en gest att hon inte trodde på mig. 

”You mofo.” sa jag och skakade generat på huvudet, även om det hon påstod inte var sant.

”Oh, is that what Niall screams to you in the bed?” frågade hon utmanande med ett stort, retligt leende på läpparna som visade hennes otroligt vita och perfekta tänder.

Automatiskt flög min högra hand upp från bordet och drämde hårt till henne på överarmen medan hennes skratt fyllde rummet med ljud.

”Mofo, mofo!” skrek hon skrattandes medan mina armar attackerade henne med slag från alla olika håll.

”Shut up!” klagade jag irriterat med blossande kinder som klädde upp mitt ansikte med stark, röd färg.

Det kändes som att mitt ansikte var flera tusen grader hett och att små, små svettpärlor bildades i toppen av min panna medan Alisons skrik upprepades som visioner i mitt huvud – vilket fick mig att bli ännu varmare och kinderna att rodna som aldrig förr.

Med tiden började Alisons skratt avta och jag försökte desperat koncentrera mig i boken, men hennes bubblande skratt fick kroppen att skaka och hennes huvud att försiktigt ändras till rosa nyans. Irriterat tittade jag upp, blängde på henne och tittade sedan ner i boken igen.

Visionerna spelades ännu en gång upp i mitt huvud och kinderna började okontrollerbart hetta igen. Att jag ens hade sexvisioner om Niall var ju galet...

”Alison please shut up or else I’ll cut your mouth in pieces.” utbrast jag stönandes och himlade irriterat med ögonen. Mina ögonbryn rynkades förtvivlat och pannan instämde.

Och även om jag ville vara irriterad, sur och koncentrera mig på matten så var det något med Alison som fick mig att ändra humör. Bara sådär. Som om att hon var en riktig vän, en vän som faktiskt stannat där under hela tiden och inte övergett mig alls.

Något som fick mitt förväntansfulla leende att försiktigt smyga sig upp på mina läppar när jag fick syn på Alisons chockade ansiktsuttryck och tankar om att jag skulle till Irland med Niall.

”Hey Alison…” utbrast jag plötsligt, tittade ner i boken och ristade in mönster i bordet.

”Yeah?” svarade Alison när hennes skratt dött ut och hon återigen blivit seriös.

”I’m going with Niall to Ireland next week.” sa jag tyst, försökte hålla tillbaks det leende som försökte klä mitt ansikte och visa min lycka.

”Seriosuly? Shut up!” skrek Alison förbluffat, sparkade bort stolen och reste sig upp på golvet. 

Hennes chockade ansiksuttryck visade verkligen hur förvånad hon var och hennes händer dansade förväntansfullt på bordet och höll henne stående. Jag ruskade hastigt på huvudet, brast ut i ett leende och skrattade löjligt.

”Shut up!” upprepade Alison ännu gladare och ännu högre.

Bibliotekarien hyschade oss ännu en gång, gav oss stränga blickar och fick oss att brista i skratt. Sekunden senare sprang Alison mot mig i lycka, anföll mig med kramar och backade sedan så att hon stod några meter ifrån mig.

Hennes vackra leende fick mig att le dubbelt så stort som innan, även om det kanske inte var möjligt, och exalterat höjde hon sin hand i väntan på att jag skulle slå till den.

”One step closer to get that fat ass out of her position, bitches!”

Japp japp, här kom kapitel 24! Vad tycker ni? Förtjänar det 10+ kommentarer? ;)