Previously in Why fake it? : ”Elorah, what are you doing here?” fräste jag så tyst som möjligt mot henne. ”The party, Niall!” påminde hon med en hög stämma. Jag ryckte lite på munnen och skakade på huvudet, hoppades på att hon skulle ge upp, lämna mig ifred och gå till sin dumma fest.”I’m sorry Elorah, but I’m not going.” berättade jag med en ryckning på axlarna innan jag tog in huvudet i rummet igen. Jag satt hastigt händerna på fönstret och stängde det innan jag suckade och lutade min tyngd mot det. Mobilen som svart och tyst låg på skrivbordet gav plötsligt ifrån sig ett kort pipande läte medan skärmen lystes upp. Ett namn fyllde ljuset och nyfiket drog jag över min uppmärksamhet dit. Jag kände hur mina ögon självmant himlades och sedan hur mina ben började röra på sig.

From: Unknown – 21:03
Message: Pretty pease? It’s getting cold out here….

Tillslut for en suck ur mig medan jag skakade på huvudet. Mina ben tog mig över rummet och gick fram till spegeln där jag granskade hur jag såg ut, sedan skrattade jag åt min egen dumhet och öppnade dörren ut till hallen för att senare ta mig vidare ut till Elorah.

“Okay, we have to take the backdoor to get in.” viskade hon så tyst som möjligt och jag nickade oförstående medan vi båda så tyst som möjligt smög genom gatorna.

”Wait, I thought the party was at your house.” sa jag förvirrat och lyfte min blick mot hennes.

Hon nickade som svars innan hon tog några steg framåt och kikade in mot den gränd vi var på väg mot.

”It is, but we have to get a thing from here before we can go to it.” svarade hon med en koncentrerad blick medan hon granskade omgivningen runt omkring oss.

Jag blev inte klok på vad det var vi gjorde och inte heller varför vi smög omkring på gatorna, men jag förstod att det inte var någon idé att säga emot henne och följde därför efter som en lydig hundvalp. Min hjärna kunde inte sortera allt som hände och även om jag inte trodde att det var något farligt så dunkade hjärtat hårt i bröstkorgen. Nervositeten blev större för var sekund och små svettpärlor började bildas i min panna.

”What thing?” frågade jag nyfiket när jag låg några steg bakom henne och gjorde ett försök att komma ifatt.

”Stop asking so damn much, Niall” snäste hon irriterat med huvudet slängt bakåt mot mig. Hon tittade allvarligt in i mina ögon med en aning irritation och ilska innan hon drog fram huvudet igen och blickade framåt.

”Sorry for asking, then.” mumlade jag försiktigt och stoppade ner mina händer i fickorna och drog ner blicken.

En suck for ur Elorah innan hon stannade och tittade bak på mig. Hennes ögon lös av ånger och hon bet sig i läppen innan hon försökte le mot mig.

”I’m sorry, okay? I don’t even know what it is. Alison just asked me if I could pick it up and bring it to her.” sa hon och fångade min blick. “…And that I should be careful, that’s why we are sneaking around.” förklarade hon och jag nickade.

Hennes leende försvann på någon enstaka sekund och ersattes med ett allvarligt ansiktsuttryck, sedan började hon gå igen med mig i hälarna. Någon minut senare kom vi fram till den gränd där vi skulle plocka upp Alisons paket. Gränden var tom, mörk och omgivningen gav mig gåshud. Kylan slog mot min kropp och jag slickade mig desperat om läpparna för att blöta ner dem.

”There’s nobody here.” suckade jag och såg mig omkring, desperat att komma därifrån.

”They’ll be here.” sa Elorah otåligt och började smått gunga där hon stod och väntade.

Plötsligt kom en man ut från en bakdörr några meter ifrån oss. Han var mörklädd och såg allvarlig ut, och när han sedan såg att vi stod och väntade på honom gick han raskt fram till oss. Han placerade en låda i Elorahs famn och tittade allvarligt på henne, efter det vände han på klacken och gick bort från oss. Med en smäll från dörren framför oss slängde jag ner blicken på paketet som låg i Elorahs famn. Hon tittade försiktigt upp på mig, sedan slickade hon sig om sina läppar och drog ett finger under den lätt tejpade lådan och slet upp det. När hon bevittnade innehållet växte hennes ögon och såg för någon sekund ut som fotbollar, sedan brast hon ut i ett nervöst skratt medan hon skakade på huvudet. Jag tittade oförstående på henne och försökte granska av hennes beteende innan hon stoppade ner handen i lådan.

”Damn you, Alison. Did we sneak around all this time for this?” skrattade hon och drog upp handen ur lådan.

I handen hade hon en stor, genomskinlig flaska som hårt var greppad i hennes hand. Hennes fingrar kramade om flaskan och hon granskade den försiktigt innan hon skakade på huvudet.

”One bottle booze.” fortsatte hon och lade försiktigt ner flaskan i paketet igen.

Hennes huvud for sedan upp mot mig och hon log stort. Leendet var ärligt, och hon puttade mig lätt i sidan när hon hade fått ett ordentligt grepp om kartongen.

”Come on, cutie. Let’s go to the party.” sa hon och log mot mig innan hon började gå ut från gränden.

Jag försökte le tillbaka mot henne, men lyckades bara rycka lite lätt med ena mungiporna. Hennes ben styrde henne ut ur gränden och hennes höga klackarskor pressades var sekund mot det hårda golvet, troligen trodde hon att jag var stegen bakom henne, men istället för att följa efter henne stod jag besvärat kvar och kliade mig i håret. Jag kände mig förvirrad och hade ingen aning om vad jag skulle göra, tankarna snurrade runt och jag kände hur min näsa ryckte en aning.

”Niall! Are you coming?” ropade plötsligt Elorah och väckte mig ur mina tankar.

Hon stod och tittade på mig cirka tjugo meter bort med huvudet på sned och kartongen i famnen. Jag nickade hastigt mot henne och satt sedan styr på mina fötter mot henne.

Hur tusan skulle det här gå?

~

Redan hundra meter bort från huset kunde man höra svaga dunkningar och ytterst små vibrationer från musiken som ekade ur de stora högtalarna. Festen verkade redan vara i full gång även om själva festfixaren inte ens hade hunnit dit. Grannarna till Elorah såg nog inte festen särskilt positivt och jag hade inte blivit förvånad om någon redan hade gått dit och klagat på allt oväsen. Elorah verkade otroligt glad och var minst sagt hyper över festen vi började närma oss. Hon gav mig ett festsuget leende innan hon löst slog till mig på armen och tittade på mig. Jag log svagt tillbaks till henne och satt händerna i fickorna innan hon hann sucka och himla med ögonen över min dysterhet.

”What?” mumlade jag med en ryckning på axlarna och blicken nere i backen.

”Cheer up! It’s not like I’m going to kill you or something. It’s just a party, Niall. I’m trying to teach you how to have fun.” log hon och la huvudet på sned. “I promise, you’ll have fun and you don’t even have to try. It will come by itself if you just… relax.”

Jag nickade och försökte suga in det hon sa även fast jag inte ville festa för mycket. Jag kunde inte vara bakfull eller något annat när min mamma skulle träffa Elorah, det kunde inte hon heller. Min mamma skulle märka det direkt och avvisa Elorah, kanske till och med övertala sig själv om att folk ignorerade mig eller höll på med mobbning.

”…But remember, don’t drink too much and do not trust Emma. She’s a little bitch I want to slap right in the face, and the alcohol will make you dizzy and I’m sure that you’ll pa-“

“Elorah, I’ve been drinking before.” avbröt jag med ett skakande huvud och tittade på henne. “It’s not like this is the first time for me.”

Hon gav generat ifrån sig ett litet ‘oh’ och jag nickade, sedan blev det tyst. Orden hade ramlat av våra tungor och våra hjärnor var som tomma på idéer och anledningar till att starta en konversation, så istället gick vi där helt ensamma och i en pinsam tystnad. Ingen hade något att säga och därför förblev det tyst. Jag gick och tittade på omgivningen runt omkring mig då jag aldrig hade varit i det området förut och Elorah gick med blicken nere i asfalten. Plötsligt bröt hon tystnaden och tittade med ett retligt leende på mig.

”Are you sure?” frågade hon och försökte låta överraskad över vad jag hade berättat.

Jag gav ifrån mig ett litet skratt och nickade som svar.

”Over that thing that I've been drunk? Yes, of course I am. It’s not like I’m not against alcohol or something.” svarade jag med en ryckning på axlarna.

Elorah nickade avvaktande och drog ner på leendet en aning, men det satt fortfarande där gömt i ena mungipan.

”You just doesn’t seem like a…. partyboy.” sa hon och brast i skratt på det sista ordet.

Jag hängde ofrivilligt på och skrattade med henne samtidigt som jag skakade på huvudet.

”Wait…” utbrast hon plötsligt och drog ut en arm så att den for rakt in i mitt bröst. Hon hindrade mig från att gå och vände chockat ansiktet mot mig.

Jag kände hur min panna oroligt och oförstående rynkades medan jag tittade på henne i väntan på att hon skulle berätta vad som var fel. En liten klump nervositet samlades i min mage och jag stod otåligt och väntade på vad hon skulle säga.

”Was… Was that a laugh? Did you just laugh?” frågade hon glatt med huvudet på sned.

Det hon just sagt fick mig att bli stum på ord, allt var som bortblåst och jag stod där som en idiot med munnen vidöppen och försökte säga något. När hon såg min reaktion skrattade hon retligt åt mig innan hon började gå igen. Mina kinder började ostoppbart hetta och om det inte hade varit så att det var väldigt kallt ute så var jag tvärsäker på att man skulle se min rodnad. Även om jag inte ville erkänna det så verkade hon faktiskt helt okej. Kanske var hon inte värdelöst trots allt? Jag avbröts i mitt tänkande av hög musik som strömmade genom mina öron. Vi var tydligen framme vid Elorahs hus och båda två stod utanför ytterdörren beredda på att ge sig in i allt oväsen och festa. Musiken var så högt att jag inte kunde sortera mina tankar, och ändå stod vi bara utanför. Mitt i allt oväsen så gav Elorah ifrån sig en harkling som säkert hade varit hög om musiken hade varit av, men som nu kändes mesig och knappt hörlig. Jag vände min blick mot henne och märkte då att hon log. Hennes leende smittade svagt, försiktigt och vaksamt av sig på mig och hon la exalterat handen på handtaget med blicken på mig. Hon tryckte ihop sina läppar och hoppade smått på stället innan hon tryckte ner handtaget och den högt, dövande musiken blev högre och slog mot min hörsel.

”Don’t worry, Niall, you’ll have fun. Just… just don’t try to much, okay?” ropade hon för att överrösta musiken, och även om jag ville skrika ett svar till henne så visste jag att jag inte skulle lyckas.

Jag nickade istället som svar och leendet som vilade på hennes läppar blev större och lyckligare.

”Great. Well, let’s party then!” utbrast hon innan hon med ett tjut försvann in i folkmassan med mig i ett hårt grepp efter henne.

Tjoho, långt kapitel! :) 

Jag hoppas att ni tycker om det, även om jag inte blev särskilt nöjd med det själv. HEHE.

Well, enjoy, babes! 

10/15+ have varit uuuuuuunderbart! xoxo