Previously in Why fake it? : ”Goodnight, little, little princess. See you in the morning!” kvittrade han glatt med ett enormt leende på läpparna, sedan öppnade han dörren in och hoppade klantigt in.Med ett leende som hade lyckats leta sig ut ur sitt gömställe blickade jag fram på dörren och log mjukt. ”Goodnight Niall.” viskade jag knappt hörligt, sedan vände jag på klacken och började med små steg gå därifrån.

Jag vaknade av ett otroligt irriterande pipande som uppstod i mina öron. Huvudvärken slog direkt till och jag kände mig yr och spyfärdig samtidigt som min talförmåga kändes som bortblåst, även om jag inte ens hade försökt att tala. Jag stönade lågt och vände mig om, lät solen som lös in genom fönstret rama in mitt ansikte och mina ögon att irriterat börja kisa.

Pipandet uppstod återigen och jag tittade förvånat mot nattduksbordet till höger om mig. Min slitna, gamla mobil låg fulladdat på bordet och skärmen lös ett starkt, bländande sken som sved i mina ögon. Förvirrat tog jag åt mig mobilen, drog fingret längs skärmen och låste upp den så att jag direkt leddes till meddelandet.

Mina ögon försökte vänja sig vid den starkt lysande skärmen och få orden att stå stilla, men den illamående känslan som befann sig i min mage gjorde det omöjligt.

From: Elorah Nichols – 11:01

Message: Goodmooooooooorning, sunshine! Hangover? Thought so! Take some aspirins and try to sleep a bit, I’ll help you more later when I’m coming by.  Don’t be nervous, though. Your parents will love me!  

Elorah

Med en suck läste jag snabbt igenom meddelandet med trötta, förvirrade ögon som mestadels blandade ihop texten, sedan låste jag mobilen och slängde ifrån mig den så att den med en hög duns landade på nattduksbordet. En snabb, obehaglig känsla ilade genom min kropp och för en sekund kändes det som att jag skulle spy, men när det senare gick över slängde jag huvudet ner i kudden och drog täcket över kroppen.

Min kropp fylldes med behag av det varma täcket och den hemmadoft som satt i det. Jag suckade, blundade och försökte sedan sova. Allt jag ville var att somna och glömma bort den förbaskade baksmällan.

”Elorah, what have you got yourself into?” skrattade Alison och ruskade på huvudet.

Hon böjde sig ned för att plocka upp de röda, sönderslagna plastmuggarna som härjade över golvet.

”What? It’s doing great. As soon as I’ve met his parents things will go forward. He’ll fall in love with me and bam, I dump him. Easier than that can it not be.” sa jag och ryckte på axlarna, sedan lyfte jag blicken och gav Alison ett leende som hon snabbt avvisade.

”But is it worth it?” frågade hon osäkert med tänderna fasta i kinderna.

Jag såg oron segla förbi i hennes ögon, men valde att ignorera det. Istället himlade jag på ögonen och böjde mig ner.

”Of course it is.” svarade jag snabbt och greppade tag i en plastmugg. ”I’ll do what it takes to get away with that bitch.” fortsatte jag och rätade på ryggen.

Min blick träffade Alison igen innan jag sneglade ner på min hand. Greppet om muggen förstärkdes och jag kände hur det gnisslande ljudet av plast som skrynklas ihop väsnades i mina öron. Jag slickade mig sedan om läpparna, tänkte kort och lyfte sedan blicken igen.

”I can’t let her take my spot. I just can’t…”

Alison suckade djupt och undvek min ögonkontakt. Hon plockade istället upp ännu mer skräp innan hon vände sig bort från mig och började gå ur rummet.

”Do what you want, but wow. You’re going to hurt that boy’s feelings.”

~~

Någon timme senare vandrade jag genom den kalla, folktomma staden. Jag var på väg till Nialls hus för att träffa honom och hans föräldrar, något som på något sätt gjorde mig nervös. Jag visste inte vad jag skulle göra, inte heller vad Niall hade tänkt göra och det fick mig att smått få sammanbrott inombords. Vad som helst kunde hända, det var något som oroade mig.

Även om jag mest av allt ville undgå det fortsatte Alisons dumma ord upprepas i mitt huvud. ’

Do what you want, but wow. You’re going to hurt that boy’s feelings.’

Jag himlade irriterat på ögonen och sparkade till en av de mindre, grå stenarna som låg på gatan. Hans känslor skulle inte såras, såklart det inte skulle. Han skulle må lika bra som han hade gjort innan han flyttade hit när allt detta var över. Jag fortsatte att övertala mig själv om att allt var okej, att ingen skulle komma till skada och att jag inte bara gjorde det för min skull. Utan att jag gjorde det för andras också, att det inte bara var på mina villkor.

Jag suckade ljudligt och höjde handen. Det höga ljudet från knogar som slås mot dörrar hördes i mina öron och fick mig att tänka på annat. Plötsligt öppnades dörren inifrån och jag blev bemött med två stycken, glada, nöjda ögon. Kvinnan som stod i dörröppningen log med hela ansiktet och tittade lyckligt på mig.

”And you must be Elorah, am I right?” frågade kvinnan vänligt.

Hennes varma klinga fyllde hörsel med trygghet och fick mig att självmant le ett mjukt, ärligt leende. Jag nickade lugnt och likadant gjorde hon.

”Well, it's nice to meet you, Elorah. Welcome in, I'm glad that you’re finally here.” sa hon mjukt, sedan öppnade hon dörren ytterligare så att hålet blev så stort att jag lätt kunde ta mig förbi.

Jag ruskade mentalt på huvudet, slog bort de envisa tankarna om vad jag höll på med och klev sedan in.

Jag skadade ingen, jag var inte självisk, ingen skulle bli sårad.

Bajs kort kapitel med bajs trötta ögon. Jag är SÅ trött. Tänkte skita i att skriva idag, men allt för er mina älsklingar.

Nu ska jag i alla fall sova häcken av mig, gå upp tidigt och sedan iväg till skolan. Blö

15+ till nästa? c:

Peace.