Why fake it? - Chapter 17

Previously in Why fake it? : ”So… I’m just wondering…” började han och bet sig i läppen utan att bryta vår ögonkontakt. ”…If you maybe want to catch up. Like... Tonight?” fortsätte han och hans ögon ändrades plötsligt en aning. Han kanske var rädd för svaret, kanske attityden eller kanske reaktion. Jag hade ingen aning, men hans ögon var inte likadana som förut. ”I mean, since it’s Friday and… everything." Jag nickade hastigt som svar och kände hur rynkan i pannan växte, sedan såg jag ett leende på Nialls läppar som för var sekund blev större och större. Han nickade hastigt, lät leendet sitta fastklistrat på hans läppar och fingrade med fingrarna där de låg i fickorna. ”Cool.” gav han sedan ifrån sig. Hans ton var varm, glad och full med lycka. ”Cool.” upprepade han igen och försökte dra ner på leendet, men lika snabbt som det försvann kom det tillbaks. ”So, I’ll…” han letade efter orden men hittade dem inte. Han förblev tyst, tittade på mig och försökte få mig att hjälpa honom.”Text me…?” försökte jag förvirrat och tittade kritiskt in i hans ögon. ”Yes, text! I’ll text you later!”  

---

 

To: Emma the damn bitch – 20:59

Message: Watch out bitch, seems like this was easier than expected. Niall and I are going to hang out together tonight, so guess who’s on her way back? This bitch is.

 

Med ett stort, hånfullt flin som låg på mina läppar släckte jag mobilens ljusa skärm och la ner den i de tajta, mörkblåa jeansens ficka. Min blick for sedan långsamt upp och mötte den stora heltäckningsspegelns som fanns i den ljusa, stora hallen jag befann mig i. Jag granskade mitt utseende, sökte efter de brister som tydligt var översminkade eller tillfixade, innan jag höjde händerna och rättade till de fixade lockarna i mitt hår och slätade ut de skrynklor som lyckats dyka upp på mina kläder.

Samtidigt som mina känslor var övertygade med lycka och mod fanns det en liten del inom mig som fick mig att skämmas över vad jag höll på med. Jag visste att det var fel, jag visste att jag skulle såra någon, ändå så stoppade det inte mig från att göra det. Jag ville få tillbaka min plats, och inte förrän nu insåg jag hur mycket jag var villig att göra för att få tillbaks den.

Irriterat ruskade jag på mitt huvud så att håret flög runt i ansiktet, sedan började jag styra mina steg bort från hallen, förbi köket och vidare upp mot Nialls rum.

 

Det rum som jag bara en vecka tidigare hade befunnit mig i var mörkt och gav mig en mysig, härligt känsla som fick mig att le. Det svaga ljus som lyste från vägglampan bredvid tv:n gav rummet en gosig känsla och fick det månsken som börjat röra sig över himlen att lysas upp med ett speciellt, vackert ljus.

Jag lät min blick glida över rummet med ett leende innan jag hittade Niall som stod bredvid den upplysta teven med en bunt filmer i händerna och log mot mig.

”I guessed a movie night would be okay.” sa han snabbt och slog lätt den stora högen filmer mot hans fria hand.

Hans leende lyste upp hela rummet och utstrålade glädje, en glädje som fick mig att självmant le och nicka.

”Easy and classic.” svarade jag honom glatt och gav honom en lätt, nöjd blinkning i det mörker som omfamnat oss.

Han skrattade försiktigt, tittade ner i filmerna och försökte dölja den röda nyansen som sakta spreds över hans kinder. Hans tunga fann sedan sina läppar och försökte slicka dem fuktiga, sedan slängde han med en duns ner filmerna på marken och tittade upp på mig.

”You pick.”

Jag nickade åt hans ord och började sakta men säkert sätta fart på benen och röra mig mot honom. De filmer som befann sig på den mjuka, fluffiga mattan var otroligt många och jag visste inte namnet på hälften av dem. Förvirrat kliade jag mig i huvudet, grimaserade med munnen och gav ifrån mig små, funderande ljud medan jag satte mig ned på knä och granskade filmernas titel och omslag.

Mina händer rörde sig över filmerna och drog dem isär från varandra, sedan tittade jag upp på Niall med ryckande axlar.

”Which is your favorite?” frågade jag nyfiket och tittade in i hans fina, klarblåa ögon.

Niall suckade lätt och satte sig ner på huk medan hans blick sökte bland fodralen i jakt på det den rätta filmen. Han fann senare det han letade efter och greppade tag en film i handen och kramade om den med fingerspetsarna.

Jag tittade på det fodral hans hand omfamnade och läste dess titel, sedan nickade jag och tittade upp på hans ansikte.

”Sounds good to me.” sa jag och stal den ur hans hand med ett leende.

Jag reste mig sedan upp, gick fram mot den starkt, lysande teven och tryckte in filmen Taken i dvd:n som stod placerat på bordet teven stod på. Spelaren började ladda och jag reste mig hastigt upp och gick bak till Niall som snabbt hade rafsat ihop kuddar, filtar och annat vi kunde sitta på.

Vid fötterna framför oss stod en enormt stor glasskål fylld med chips och andra godsaker som Niall redan hade börjat spana in och svårt att slita blicken ifrån. Jag fnissade försiktigt åt honom med ett skakande huvud, sedan satte jag mig ned i skräddarställning och gav Niall en menande blick innan jag tittade på chipsskålen.

Niall tittade generat tillbaks på mig innan han obekvämt skruvade på sig och började titta på skärmen.

”I thought it would be a good idea to eat us fat…” försvarade han sig med en låg ton och sträckte sig efter fjärkontrollen för att sedan trycka på play och låta filmen rulla.

Jag skrattade högt åt hans ord och kände hur min kropp började hoppa av mitt ekande skratt. I ett försök att få det att sluta greppade jag desperat åt mig en av kuddarna som låg runt omkring oss och tryckte den mot min mun och försökte hålla skrattet inne, men när Nialls fina leende återigen mötte mina ögon smälte det bort, och det skratt som innan kvävt min luftgång försvann spårlöst och fick mina läppar att istället ge ifrån sig leenden som pressades bort mot kudden.

 

Eftertexterna började någon timme senare rulla och jag fortsatte att storögt titta på teven i hopp om att något mer skulle komma, men skärmen förblev tom och allt som syntes var namn som en efter en dök upp. Jag kom på mig själv med ha en vidöppen mun format som ett o och stängde den genast, sedan slängde jag hastigt huvudet mot Nialls håll och tittade allvarligt på honom.

”That was awesome!” utbrast jag högt och tittade in i hans ögon, men allt han gjorde var att skratta åt mina ord och stänga av teven.

Jag följde varje rörelse han gjorde och väntade på att något skulle hända, men allt han gjorde var att plocka ihop filmerna och städa upp småsaker som hade ramlat ner på golvet. Jag visste inte vad jag skulle göra och min kropp var så trött att benen inte orkade bära upp mig, så allt jag kunde vara var att sitta kvar och titta på när han gjorde allt arbete.

Plötsligt stannade han upp och rätade på ryggen. Hans ögon mötte mina i det nersläckta, nästan kålsvarta, rummet och hans blick var så allvarligt att jag inte hade mod att vika mig bort från den. Ett prasslande ljud hördes från Niall när han knycklade ihop en av de tomma chipspåsarna och riktade en kort sekund sin uppmärksamhit dit, sedan tittade han återigen på mig och pressade samman sina läppar.

Hans hand släppte påsen och han gick fram mot mig, satte sig ned och tittade allvarligt på mig.

”Elorah?” frågade han osäkert med läpparna lika hårt ihop tryckta som innan.

Jag nickade som svar, tittade på honom och pillade otåligt på mina händer, försökte få tiden att gå och naglarna att bli renare.

”People are telling me stupid things about you and what you did, and... And… I just don’t want to believe in them incase it’s not true. So…” han rabblade desperat i jakt på de rätta orden och fumlade runt med tummarna mot varandra medan han pratade.

Jag avbröt han snabbt med en suck och en försiktig, diskret huvudskakning.

”You want to know what I’ve done.” avbröt jag och uttalade orden med stängda ögon, sedan öppnade jag dem och tittade in de ögon som osäkert gav ifrån sig en nickning.

”I just want to know if it’s true.”

”Okay.” suckade jag och försökte hämta andan och mod att berätta vad som hände, men luften hade gått ur mig helt och jag hade ingen lust alls att prata.

Orden befann sig inte heller i mitt huvud som tänkt, utan allt som fanns inuti mig var undanflykter och bortförklaringar på att inte förklara.

Jag skakade irriterat på huvudet och blåste ut den luft som fanns i mina kinder, sedan tittade jag på Niall och bet hårt ner tänderna i underläppen.

”I… I did some things that I shouldn’t have done, that’s all I have to say. It was stupid, yes, but if I had said that I’m regretting it I’d be lying. I did what I did ‘cause of a reason, and I’m not regretting it. Simple as that.” sa jag med en axelryckning och tittade ner i golvet.

Jag sträckte mig efter chipsskålen, fumlade med handen i den och greppade sedan tag i några och höll fast dem med hjälp av näven.

”I was basically as new as you when you came here. I hadn’t been in school in months because of what I did and was instead in a… a place where people like me would ‘fit in’.”

“Fit in?” frågade han oförstående och jag nickade övertygande medan han förvirrat ryckte med näsan.

”Yeah. The people there were crazy. They always thought that people had to be nuts ’cause of one thing they did. They didn’t give you a chance, because as soon as you came you had a reputation that you couldn’t change.”

Han nickade avvaktande, försökte kanske få in all information i huvudet och bestämma sig för vad han skulle tro. Tankarna om att han skulle dra sig ifrån mig på grund av alla idiotiska rykten som gick runt och grejer jag hade gjort började cirkulera runt i mitt huvud.

Paniken började stiga i min kropp och jag försökte så fort som möjligt komma på något att säga.

”But Niall, don’t believe in all rumors, okay? Please, don’t do that. I want you to know that I’m telling you the truth and I’ll always do. I want to know that you can trust me, I need to know that.” utbrast jag i ren panik och skakade förtvivlat på huvudet.

Jag trodde att han skulle glida ur min hand, att allt skulle förstöras och att planen inte skulle fungera. Jag kände mig panikslagen och allt runt omkring mig blev plötsligt mindre värt. Så länge planen fungerade skulle allt bli bra, jag skulle återfå min plats och allt skulle bli som förut.

De orden var det enda som lyckades få mig att lugna ner mig.

Niall satt plötsligt en mjuk, varm hand på min axel och fick mig att stanna i all panik, sedan tittade han in i mina ögon och gav mig en övertygande känsla om att han talade sanning.

”I believe you, okay? Don’t you dare to think something else. If you’re saying that you’re telling me the truth, then fine, I believe you. You’re the only one who knows what really happened, so why even try to understand what the other idiots say?” sa han med en lätt huvudskakning och med ögonen i mina.

Jag försökte nickade och berätta att jag förstod, men jag var så fast i vad han just sagt att jag kände mig som förstelnad. Det var som att en våg av lättnad hade sköljts över mig och fått mig att äntligen ta det lugnt, för den press som suttit på mina axlar var plötsligt borta och underlättade en hel del.

Tillslut lyckades jag nickade, möta hans blick och till och med slå på med ett svagt leende.

”Thank you Niall.” viskade jag berört och Niall gav mig ett mjukt leende som visade så mycket styrka och sanning att det inte var klokt.

Mina ögon kändes plötsligt dödstunga och det kändes som jag skulle falla pladask i sömn när som helst, och när gäspningen hotade att fora upp kunde jag inte stoppa den.

”Wow, someone seems sleepy!” skrattade Niall försiktigt och la huvudet på sned för att titta på mig.

”Do you mind staying here tonight? I can’t let you go home that tired. Anything could happen.”

Med ett mjukt leende sittandes på mina läppar nickade jag tacksamt, lät mitt hjärta dra in den värme han orsakade och försöka motstå de ögon som blev tyngre och tyngre för var sekund.

Tillslut blev det för mycket och sakta men säkert stängdes mina ögon och fick mig att falla in i en djup, fantasifull sömn.

---

Och där ramlade kapitel 17 fram! Blev väl sådär, men det är i alla fall långt. Så jag hoppas det duger! 

Det skulle kommit upp igårkväll, men Teen Wolf och läxor distraherade mig, sedan åkte jag hem till en vän till mig idag efter skolan, så jag kom inte hem förrän ganska sent. Sedan distraherade godis mig nu..... hehe. Jaja, nu är det i alla fall uppe!

Denna novell har haft en ganska seg start, men jag hoppas att ni tycker om det ändå. Jag lovar att det snart kommer hända saker, och jag VET att ni kommer tycka om det! :)

Puss på er, världens finaste läsare. 10+ till nästa hade varit gudomligt fint. :)

 

Asså gaaah, kan dem bara inte kyssa varandra snart? :( man blir ju avundsjuk på allt gulligullande! :(
Du är grym Annie! Känn ingen press på uppdateringen, ta tiden du behöver! :) xoxo

Så jäkla bra :D

Grymt bra!! :D xx

kommer dem andra killarna också in eller är det bara Niall som är med ?
Dne jättebra!

Tycker novellen är alldeles underbar! :)

superbra!

Jätte bra! Men när kommer dom andra killarna?:)

Super bra..(: Det är bra att de inte blir ihop eller nått sånt just nu, det är mycket roligare och läsa när du skriver det såhär(:

Sjukt bra!

Grymt bra :) meeer :) <3