---

Jag drog åt mig handväskan och slängde slarvigt upp den över vänsteraxeln. Mina ben tog mig stressigt bort mot köket samtidigt som min blick var uppslukad av meddelandet som visades på skärmen framför mig.

From: Suebu - 11.03

Message:  Got something to tell you. Come as fast as you cannnnnn!!

Jag knappad snabbt in ett svar innan jag slängde ner mobilen i väskan och klev in i köket. Rummet gav mig fortfarande konstiga vibbar efter samtalet jag haft med Harry igår kväll, något som fick hela min kropp att obehagligt rysa och orsaka gåshud längs min ömtåliga hud. Jag visste inte vad som hade tagit åt honom eller varför han hade blivit så vansinnig helt plötsligt, men hans reaktion hade förvånat och minst sagt irriterat mig.

Jag slängde upp kylskåpsdörren och drog ut filen samtidigt som jag hörde fötter släpandes mot marken bakom mig. Av en ren vana och gissning på vem fötterna tillhörde släppte jag ur mig en stor, djup suck och stängde kylskåpet. Jag mötte hans nyvakna ansikte och vackra, gröna ögon som tittade skuldfullt på mig.

“Oh you again”, mumlade jag bittert medan mina ögon himlades och mina händer fattade tag och drog ut en tallrik.

En liten fnysning flög ur Harrys mun innan han böjde ner huvudet, ruffsade till håret och rätade upp huvudet samtidigt som hans högerhand drog det åt sidan.

“Hello to you too”

Jag tittade kort upp på honom innan jag skakade mitt huvud, fixade klart frukosten och satte mig vid matbordet. Min blick vakade på Harry medan han fixade ihop en egen frukost och satte sig ned på stolen mitt emot mig. Jag slog ner huvudet, fångade upp fil med skeden och förde den sedan mot munnen. Jag kände hur Harrys blick brände på min kropp samtidigt som han tog tag i smörgåsen och tog en tugga av den. Det krispiga ljudet åkte genom mina öron och fick mig att irriteras, både av hans ätande och hans blick.

Han fortsatte att titta på mig samtidigt som han tog nästa tugga. Jag trodde nästan att han testade mina nerver där han satt och stirrade ut sina ögon. Mitt tålamod sjönk, jag blev mer irriterad och min mun släppte ur sig en högljudd suck.

“You’re chewing loudly”, påstod jag irriterat och blängde hårt på honom.

“Oh yeah”, svarade Harry med hans blick spänd i mig och ett nickande huvud. Han öppnade retligt munnen och började tugga ännu högre och tydligare än förut, allt för att skapa oreda och förvirringar i mitt huvd.

Jag räckte surt ut tungan mot honom och gjorde höga ljud som han sedan retligt härmade. Hans försök till hämnd fick mig att irriterat explodera av ilska och mitt huvud att förvirrat koka av ansträngningar.

“Do you know what? I’m not going to sit here and pretend that I like you. I’m leaving”

Hastigt reste jag mig upp så fort jag spottat ur mig orden och greppade tag i min väska. Jag hörde Harry tyst skratta för sig själv och fick syn på ett retsamt leende som klädde hans läppar när jag tittade upp på hans ansikte.

“Shut it, Styles”, fnös jag ilsket innan jag blängde en sista gång på honom och lämnade rummet.

Jag slängde ner väskan på marken innan jag kastade mig mot Sue i sängen. Jag lutade all min tyngd mot handflatorna och tittade på henne när hennes fingrar rördes över tangentbordet och blicken vilade på skärmen.

“So, what was it you wanted to tell me?” Sue tittade upp, rynkade pannan och öppnade munnen till ett o.

“How did you get in?”, frågade hon misstänksamt. Jag skrattade åt henne, skakade mitt huvud och log sedan.

“Your mum let me in”

Sue nickade som svar innan hon lade ifrån sig datorn och tittade upp på mig. Hennes ben lades i kors och hon klistrade upp ett leende på läpparna samtidigt som hennes fingrar snabbt fingrade och trummade mot varandra.

“You know the date we’re going on?”, sa hon exalterat. Jag nickade trött och himlade med ögonen. Jag kunde fortfarande inte fatta att hon tvingade med mig. “It’s on Thursday”, fortsatte hon snabbt.

“Thursday?” Jag rynkade pannan.

“Yup. We’re finishing school on Friday morning, and the boys wanted an early summer present...”, förklarade Sue innan hon blinkade med höger öga som en vink på vad hon menade.

“Euw”, klagade jag äcklat över vad killarna menat och skakade besvärat på huvudet. Sue skrattade roat åt mig samtidigt hon plockade upp datorn igen och placerade den över hennes ben.

“You’re still in, right?”, frågade hon rakt och tittade ner på skärmen. Jag suckade, ryckte på axlarna och flyttade mig närmare så att jag kunde se vad hon höll på med på skärmen.

“I guess so. It’s just that I don’t know anything about him. Like, nothing at all”

“But that’s the point, Jamie!” utbrast Sue och slet blicken från skärmen. “If you don’t know him, you can’t do anything wrong”, försäkrade hon och log försiktigt mot mig.

“Yeah, but still...”, tvekade jag och tittade ner på täcket. Mina fingrar sökte sig mot tyget och började göra små cirklar på det medan jag pratade. “I don’t even know his name”

“Uhm...” Sue ryckte lite med munnen innan hon ryckte på axlarna och lät fingrarna röra sig över tangentbordet ännu en gång. “H something”

Jag skrattade åt henne, tog tag i en kudde framför mig och slog lekfullt till Sue i huvudet med den.

“Get the fuck off that computer. We’re going to need something to wear”

Sue flinade åt mig innan hon ställde ifrån sig datorn och ställde sig upp. Hon sträckte sig efter min hand, drog upp mig och slog sedan snabbt till mig på rumpan.

“Now that’s the girl I know!”, sa hon glatt. Sedan gick hon vidare mot skrivbordet där hennes handväska fanns och greppade tag i den. “Now, let’s get shopping!”

Jag skrattade åt hennes entusiasm samtidigt som jag gick fram och tog upp min väska. Trävande grävde jag runt i dess inre och log lätt för mig själv när jag fick grepp om mobilen och drog upp den. Jag fick skärmen att lysa och suckade trött för mig själv när jag såg vem meddelandet var ifrån.

From: Harry - 11.59

Message: Sorry that I’m messing with you. Are we ok?

To: Harry - 13.01

Message: Nope

Jag klickade på skicka innan jag lade ner mobilen igen.

“Are you coming? Bloody hell, Jamie. You’re being slow!”, ropade Sue från hallen. Jag skrattade åt henne.

“I’m coming, Sue! No need to worry"

---

Kapitel 5, everybody! Känns inte alls som att detta kapitel var mitt sätt att skriva på, men det får gå undan. Informationen i början var, och är, ganska viktig att få med, varför kommer ni märka inom bara några kapitel. Det är då det börjar...

Anyway, jag tänkte bara förvarna er om denna veckan vi nu kommit in på. Dessvärre så är jag utan dator, men hoppas på att kunna lägga upp kapitel via mobilen - även om det tar hundra år. Min iPhone har även gått och blivit skum i autocorrekt, något som orsakar att ord var tredje sekund ändras till något annat även om det är rätt, men det ska nog gå.

Bortsätt från det så hoppas jag bara att det gick bra för er i första dagen i skolan och att ni gillar vad ni läser! Puss på er finisar.

10+, please!