Jag greppar Mike's hand och tar ett djupt andertag. Jag vet att blickar kommer riktas mot oss när vi stiger in i matsalen. Jag, Belle Linnéa Tomlinson, skolans mest opopulära tjej är ihop med skolans populäraste kille. I flera veckor faktiskt, fast det är nu alla kommer få reda på det.
"It's gonna go fine" säger Mike och pussar mig snabbt på kinden innan vi går ut till matsalen. Så fort vi kliver in i matsalen tystnar allt prat och allas blickar vänds mot mig och Mike. Vi går till matkön och tar varsin bricka med dagens skollunch, fiskbiffar med potatismos. Jag rykande på näsan, fisk var något som jag verkligen avskydde. Jag och Mike går till bordet där både hans och mina kompisar sitter och äter. Jag ställer ner brickan och drar ut stolen. Jackie sätter armen under hakan och kollar på min och Mike's hand som fortfarande är ihop flätade.
"So, you're a couple?" frågar hon. Jag himlar med ögonen. Det första jag gjort när jag och Mike blev "vi" var att ringa Jackie. Mike släpper min hand och tar upp plastbesticken som ligger på de röda fula plastbrickorna. Jag gör det samma och börjar äta av den nästintill oätliga maten. Min mobil vibrar till och jag kollar snabbt på skärmen. Ett nytt sms från "Mummy ❤".
"Hi, dad and I are gonna pick you up from school in one hour".
Jag stirrar på skärmen. En timme. Varför skulle de komma och hämta mig om en timme när skolan inte slutar på tre timmar? Jag låser upp mobilen och skriver ett snabbt svar
"What? Why? My school ends in three hours"
Jag hinner knappt börja äta innan min smssingal hörs igen.
"Haha Belle. You've forgot that we're going to Sweden today"
Min mamma är från Sverige. Fast pappa är från England. Så jag är halv svensk och halv engelskt. Men jag pratar bara engelska hemma och bara svenska när vi hälsar på mormor och mina mostrar Hon träffade faktiskt pappa där för 20 år sen. Allt med Mike och att vi skulle gå ut med att vi är ihop har gjort att jag glömt bort att det är första December, dagen min familj åker till Sverige varje år.
"Who is it?" Mikes röst får mig att komma tillbaka till verkligheten.
"My mum. I'm going to Sweden today." säger jag.

Jag står vid parkeringen och väntar på att pappas bil ska dyka upp. Jag har min skolväska över axeln full med böcker. Det är slutet på höstterminen och massa inlämningar och prov väntar mig nu dem kommande veckorna. Även om jag ska till Sverige måste jag plugga till fysikprovet och skriva klart uppsatsen i religion. Pappas bil kör in på parkeringen och stannar precis bredvid mig. Jag öppnar dörren till baksätet och slänger in väskan. Jag sätter mig i bilen och tar på mig bältet. Mamma och pappa sitter fram. Jag stänger dörren och med en gång börjar bilen röra sig. Det tar inte jätte långt hem till oss, bara tjugo minuter. Det nya huset som vi bara bott i i några månader är stort. Mycket större än det vi bott i tidigare. Jag tar av mig jackan och skorna och går in i det stora huset. Mitt rum ligger på tredje våning. Jag går upp till mitt rum och tar fram min resväska. Jag lägger upp väskan på min säng och går in i min garderob. Jag packar ner kläder och accesoarer i väskan och stänger den sedan. Mamma och pappa står i hallen och väntar på mig med sina väskor. Pappa öppnar dörren och jag och mamma går ut i den kyliga December luften. En större bil än pappas kör upp på uppfarten. Bilen är stor och svart med tonade rutor. Dörrarna öppnas och tre bekanta figurer hoppar ut ur bilen. Jag släpper väskan jag håller i handen och springer fram till Jasmine och kramar om henne. Hon och jag är som systrar. Även om det skiljer två år mellan oss. Jag släpper Jasmine och går istället till Matilda och Zayn.
"Ready to go?" frågar Zayn. Alla nickar och vi hoppar in i bilen. Matilda är också från Sverige och hon och hennes man, Zayn och deras dotter Jasmine följer alltid med oss när vi åker till Sverige. Jag och Jasmine sätter oss längst bak i bilen. Mamma och Matilda säter sig på mitten raden och pappa och Zayn längst fram i bilen. Zayn sätter på radion och börjar köra mot flygplatsen.
"And now for the old ones here comes What Makes You Beautiful by One Direction!" säger rösten på radion. Alla i bilen stelnar till. Vi hade lyckats undvika låtarna i flera månader. Alla jobbiga minnen överväljer mig och det känns som om jag får massa slag i magen. Jag kollar på Jasmine. Hon ser precis ut som jag känner mig. Zayn byter radiokanal och vi alla slappnar av lite även om minnerna fortfarande är kvar i våra tankar.

Jag och Jasmine sätter oss ner i flygplansstolarna och knäpper fast oss. Jasmine sitter vid gången och jag vid fönstret. Flygvärdinnorna går igenom säkerheten och snart är det dags att lämna England. Motorerna startar och planet ökar hastigheten. Jag tittar ut ur fönstret och ser hur jorden och dess grönska försvinner under oss och ersätts av vita moln.

---

Det här är alltså Emilias novell, Moments in time, som finns att läsa på adressen itsjustanovelblogg. Kapitlet ovan är första kapitlet på Emilas pågånde novell. Den är även en uppföljare till en av hennes andra noveller, Dare to dream. Novell har än så länge kommit till sitt tredje kapitel, vilket inte är alls svårt att läsa ikapp.