“Jag kan fortfarande inte förstå hur du lyckades övertala mig att göra det här” suckade jag där jag satt på en pall medan Kimberly stod bakom mig med locktången i den ena handen och en borste i den andra.
”Kom igen, du har varit singel nu alldeles för länge. Och du vet hur bra min smak för killar är… Amazing!” svarade hon och sjöng det sista ordet i hennes mikrofon bestående av den ljusgröna hårborsten.
Ända sedan jag föddes hade jag och Kim varit oskiljaktiga. Visst, hon var min mammas syster så släktmässigt hade vi alltid hängt ihop ändå, men Kim var inte bara min moster; hon var den där coola släktingen i de där komedifilmerna som man i hemlighet önskade var sin egen mamma. Kim var min vän, en vän som förstod mig på ett sätt som ingen annan kunde. Men när jag var tretton år flyttade hon från det lilla grannhuset i Göteborg och flyttade till London tillsammans med hennes pojkvän John. I början var det väldigt jobbigt eftersom hon inte var lika tillgänglig när jag behövde henne, vilket jag självklart skyllde på hennes pojkvän. Men när jag växte upp började jag istället inse att vår relation snarare stärktes tack vare avståndet. Hon blev mitt hem att smita till när inget annat fungerade i mitt liv. Nu, fem år senare, hade inget förändrats. Trots att hon bodde mer än hundra mil ifrån mig och trots att hon skaffat familj – hon var ju trots allt tio år äldre än mig- så var hon fortfarande världens mest underbara vän. Och en av de största fördelarna med hennes avstånd var de resor jag fick göra. Tre veckor varje halvår fick jag besöka henne, de var de bästa sex veckorna på året. Idag var en av de sex veckorna.
”Nej men seriöst, jag tror du kommer älska honom. Han är såå söt och gullig och omtänksam och…”
”Om han nu är så underbar, varför dejtar inte du honom då?” avbröt jag och studerade Kims drömmande ansiktsuttryck. Hon skakade genast på huvudet till svar och slog till mig en aning med utsidan av handen.
”Nej pucko, han är min chefs son, vilket skulle vara otroligt pinsamt. Och förresten så har jag Mark och Niall är alldeles för ung för min smak. Men ni två, ni skulle vara det perfekta paret!”
“Jaha okej då” suckade jag och började nervöst skrapa av gammalt nagellack från tummen. Egentligen var jag inte den fega typen, men jag hade knappt någon aning om vad man gjorde på en blinddate, tänk om jag gjorde bort mig?
”Kom igen, en dejt… för mig? Jag lovar att du inte kommer ångra det” bad Kim och la ifrån sig locktången för att kunna gå runt och ta mina händer i sina.
”Jaja… Men tänk om han inte gillar mig?” Jag mötte oroligt hennes blick, hon såg nästan förödmjukad ut.
”Hur kan du ens säga något sådant?” frågade hon och ändrade ansiktsuttryck till ett mer förbannat. ”Det är omöjligt. Och om han, mot alla odds, inte kulle gilla dig… ja då är det hans förlust” Hon tog fram en rouge-borste och drog några lätta drag över mina kindben, sedan log hon stolt. ”Klart” Jag ställde mig upp och gick bort till helkroppsspegeln som hängde på garderobsdörren. Mina ögon slöt sig innan jag kunde se min reflektion och jag stod där en stund, för rädd för att titta. Jag kunde höra hur Kim kom upp och ställde sig bredvid mig, hennes fotsteg knarrade på trägolvet och ekade i den stora tomma lägenheten.
“Hade du tänkt stå där hela kvällen eller? Det är meningen att du ska vara på restaurangen om tio minuter” skrattade hon och kittlade mig lite i sidan av magen. Skärp dig nu Jessie! Tänkte jag för mig själv innan jag långsamt öppnade ögonen för att se resultatet.
Min haka föll genast till golvet, jag kunde inte tro mina ögon.
Det bruna håret låg i perfekta lockar som sträckte sig ner över brösten där en vit klänning började sitt fall ner till mitten av mina lår. All den där spinningen hade gjort fina resultat, vilket jag tackade mig själv för just nu. Min smala midja markerades med ett smalt, ljusrosa skärp med en rosett på framsidan.
”Wow… Jag ser”
”Perfekt ut” avslutade Kim och log så stort att man tydligt kunde se hennes perfekta, vita tänder. ”Ska vi gå?” Jag nickade leendes som svar och tog en svart kofta som hängde på stolen i köket när jag gick förbi.
”Jess, vänta en stund bara!” ropade Kim plötsligt och sprang ut från sovrummet där hon stått kvar.
”Vad är det?” frågade jag samtidigt som jag la ner min mobil och börs i handväskan.
”Jag vill att du ska ha det här ikväll” I handen höll hon upp ett guldhalsband i form av en stjärna, jag log och hon ställde sig snabbt bakom mig för att hjälpa mig på med det. Hon gick runt igen för att granska mig glatt. I en snabb rörelse drog hon skämtsamt ner klänningen en aning, precis så man kunde skymta den svarta spetsbehån jag hade under.
”Vad gör du!” utbrast jag förvånat men hon fnissade bara lite busigt till svar. Men när jag skulle dra upp den igen sträckte hon fram en han för att stoppa mig.
”Kom igen, lev lite gumman” hon blinkade med ena ögat och jag suckade med ett leende på läpparna men lät klänningen vara. Hon nickade nöjt innan hon låtsades ta ett kort på mig med fingrarna. ”Simple but effective”

---

Fjärde länkningen, KABAW!