2013-01-08 / 22:44:20 Kategori: Länkbyten

When they left - Kapitel 5

Mina klackar lät mot hall golvet och musiken dunkade. Över allt var det folk, med sprit i handen. Zac var strax bakom mig. Jag skymtade Jen långt inne på dansgolvet och lyckades fånga hennes blick, hon log och vinkade till mig, innan hon med vingliga ben kryssade fram till mig.
’’ You came ’’ Hon stank av alkohol.
’’ Of course, I can’t miss the first party. ’’ Hon skrattade och tryckte mig mot köket. Jag svepte snabbt ett glas med ren sprit, jag kände hur det brännde i min strupe, gud vad jag hade saknat det. Jag tog en cider i handen och drog med mig Jen till vardagsrummet där alla andra var. Jag hittade Zac i soffan med reseten av killarna. Vi gick mot dom, och jag slängde mig över alla andra.
’’ What’s up boys? ’’ Jag fick skrika för att överösta musiken.
’’ We look at all the hot girls ’’ Rikard skrattade och blinkade med ena ögat.
’’ But the hottest girl just arrived to my knee ’’ 
’’ You know that it’s my sis you talk about, right? ’’ Zac la en hand på hans axel och skakade på huvudet. Jag ställde mig upp och gick ut på golvet, där jag och Jen började röra våra kroppar i takt med musiken. Luften vibrerade, varma kroppar trycktes mot varandra, och alkoholen strömmade genom allas kroppar, folk skrek för att överösta musiken, några låg i buskarna och spydde, och jag levde livet, jag drak shot efter shot efter shot, cider, och rom&cola kom där i mellan, och jag kände hur jag började tappa kontrollen över min kropp. Folk drog och slet i mig, och ville att jag skulle dansa med dom, Killar drog sina händer över min kropp och tog på mina bröst. Jag slog bort deras händer och gick på vingliga ben med panik mot dörren, jag hörde hur alla skrek California efter mig, men jag orkade inte bry mig. Jag slet upp dörren, och gick ut i den ljumma sommarkvällen. Jag satte mig ner på sten trappan, och kände hur magen vred sig. Jag hukade mig över en buske. När jag kollade upp några sekunder senare, såg jag Zac’s oroliga ögon i mina och två strålkastare.


Jag vred långsamt på mig och kämpade för att öppna ögonen. Det var mörkt runt omkring mig, jag upptäckte att jag låg i min egna säng, men hur fan hamnade jag här? Jag minns inte att jag kommit hem. Baksmällan tvingade mig till att sluta ögonen igen. Hur mycket drack jag igår? Och vad fan hände? Allt jag mindes var musiken, dansen, och händer över hela min kropp. Jag öppnade ögonen sakta och kollade på klockan, 12am. Jag drog sakta sakta bena över sängkanten och ställde mig upp och gick med vingliga sten, som en zombie mot dörren och en varm dusch. Jag vred på kranan, och drog upp värmen. Det brände över hela kroppen. Jag drog ut på duschen men kom på att jag någon gång skulle tvingas att gå ur. Jag vred av kranen och gick ur den ångfulla duschen, jag gjorde en turban på huvudet och tog en handduk runt kroppen, jag höll mig i räcket och gick sakta nerför trappan. Mats kollade besviket upp från tv soffan, jag vågade inte möta hans blick så jag kollade ner på mina fötter och gick vidare in i köket. 
’’ Finally, MissParty is up ’’ 
’’ Please don’t scream, my head will explode ’’ Jag satte mig med en duns på stolen, och la huvudet mot bordet.
’’ Who could you do this to me? I’m so dissapointed on you Nikki. You are seventeen years old, you should not drink ’’
’’ Like you didn’t drank when you were seventeen. And you should be dissapointed on me, I’m too. But I want to drink, and then I drink, you are not my mom. You can’t tell me what to do ’’
’’ No, you right. I’m not you mother, but as long as you live under my roff I’ll tell you what to do, and you are grounded for a week ’’
’’ I hate you, I fucking hate you ’’ Jag sköt undan stolen med en häftig rörelse, så den for i golvet. Hela jag bubblade av ilska.
’’ I HATE YOU...DO YOU HEAR ME? I HATE YOU PENNY ’’
’‘ Back off Nikki. Come here ’’ Jag kände Zac’s armar runt mig och hur han drog iväg mig från köket. Han lyfte upp mig och gick upp för trappan med mig på axeln som att jag vore en handduk. Han sparkad upp mig dörr och släppte ner mig. När jag såg honom i ögonen, visste jag att han var förbannad, arg, allt bara i ett par ögon.
’’ You have no reason to yell at my mom. She take care off you, because no other in this family did dare to take you. They was scared off you, and they still are. But my mom, did take the chance. And she did gave you a room, cloths, money, food, everything. She sees you like her daughter. She sees you like her own kid. And how do you thinks she feels now, when you scream that you hate her? All that because se wants to take care off you, because she knows what the alcohol does to you. Because she knows that you can’t control yourself. We know Nikki, we know that you are broken inside, but you have let me in, in your life. But you have to open up for mom and dad too. They will never be your parents, and they know that. But don’t dare to say that you hate her one more time, because then, I will punch you out off this house. So think before you talk ’’ Han kollade mig djupt i ögonen innan han vände ryggen mot mig och gick ut ur mitt rum, och drog igen dörren så väggarna skakade. Tårarna välde fram i mina ögon, och började rinna längst mina kinder, hela halsen blev tjock.
’’ Zac? Please Zac, don’t do this to me? Zac? ’’ Jag ropade hans namn flera gånger, men inget hände. Jag satte mig ner på skakiga ben och lutade huvudet mot vägen, och grät. Tårarna rann en efter en. Vad hade jag gjort? Vad fan hade jag gjort? Hur kunde jag hata någon som ville hjälpa mig? Jag ställde mig upp på skakiga ben, tog två alvedon och dog i sängen resten av dagen. Vad hade jag gjort egentligen?


Söndag förmiddag, och jag var jäkligt hungrig. Efter som jag hoppade över middagen. Jag sminkade mig lätt, drog på mig jeans, tjocktröja, och smög ut ur huset och fram till busshållplatsen, och tog första bästa buss in till stan, där jag utan någon tvekan skulle spendera dagen, så långt bort från familjen som möjligt. När jag hoppade av i centrum var klockan 11:23am och det var redan hundra tals folk ute på gatorna och gick. Jag började långsamt gå ner för gatorna tills jag skymtade Subway, jag styrde benen ditåt, och gick in. Jag beställde dagens och en cola till, kanske inte så nyttigt, men jag hade aldrig lagt på mig särskilt mycket. Jag var den tjejen, som kunde vräka i mig skräpmat utan att gå upp ett gram. Och jag var väl lyckligt lottade, skulle jag gissa? Det kom in mer folk när jag satt där och åt på min frukost och chattade med folk från Kalifornien. Men fortfarande inte något från Ian, han hade säkert inte ens märkt att jag hade flyttat. Jävla as. Jag drog igen locket. Slängde skräpet och gick ut. Jag gick och gick och gick på gatorna, köpte något ibland, men inte ofta. Mina pengar höll på att ta slut, visst jag fick månadspeng, jupp, månadspeng när man är 17? Skämtar de? Men jaja, men det jag hade på mitt konto från Kalifornien började ta slut, jag var tvungen att hitta ett jobb. Jag gick runt och kikade i affärer och såg om dom hade något, men det var typ bara på cafér och McDonald’s och inte en chans att jag skulle jobba där. Men så såg jag den, skylten. Utanför Topman, att dom sökte halvtids personal. Och jag hade alltid varit intresserad av kläder och mode. Jag öppnade dörren och klev in. Det klassiska plinget som kommer när man öppnar dörrar var där. Jag gick fram till en blond tjej som stod i kassan.
’’ Hi, I’m Nikki Copper, and I saw the plate that you are searching for a half time worker and I’m up for it, if you want me ’’ Jag drog på ett leende, som hon besvarade.
’’ Of course we want you. You just have to come here, and I’ll ask you a couple off questions ’’ Hon visade med mig in till ett litet rum längre in i affären, och efter ett antal frågor gick jag därifrån med ett leende på läpparna och ett jobb. Varje måndag, onsdag och fredag eftermiddag och varje helg. Kunde det bli bättre? Nu skulle jag bara hem och reda ut allt med familjen, och sen skulle att vara på topp igen, eller nja, nästan.


En vecka hade gått sedan jag hade fått mitt jobb. Skolan hade passerat jävligt långsamt, och lärarna bara öste över oss med massa läxor och uppsatser. Vissa ord, inte många, men vissa fick jag fråga vad det var för något. För sådana ord använde vi aldrig hemma i mitt land. 
Klockans alarm gick igång, och jag var tvungen att öppna ögonen och dras från mina tankar. Klockan lös 06:30am, jag suckade och drog undan täcket, jag tog en snabb varm dusch och drog på mig söndriga jeans och en ljus-rosa tröja. Håret lät jag hänga vågigt över axlarna. Jag smög på tårna ner till köket och gjorde iordning en macka och ett glas juice, jag hade aldrig varit den som åt mycket på morgonen. Jag tog det sista bettet på mackan. 
’’ Shit ’’ bussen gick om 5 minuter, jag sprang upp till rummet, rycket åt mig väskan, skorna, och mobilen och sedan ner, och ut genom dörren. Jag han precis till bussen, och med en pust satte jag min på ett säte och andades ut. Efter ca 25 minuter på en skumpande buss, så gick jag med en mörbultad kropp av i centrala London. Jag kollade på klockan, jag hade en kvart på min att komma till jobbet, som jag utan tvekan skulle hinna till. När jag klev in i värmen höll Anna och Jessica på att plocka upp, och göra iordning. 
’’ Morning girls ’’ hon kollade upp och hälsade glatt tillbaka. Jag gick in och satte på min min lilla namns skylt, och gick sedan ut och hjälpte tjejerna. Fast de var några år äldre än mig så passade vi väldigt bra ihop, jag trivdes att jobba med dem. 
Jessica hade gått på lunch och det var bara jag och Anna i affären, hon stod i kassan, och jag kånkade på en stor kartong med chinos i alla dess färger.
’’ ha-ha-ha Louis, you are so damn funny ’’
’’ I know, I’m just super awesome ’’ jag små skrattade åt de två killarnas konversation när de kom in i affären. Jag la upp de sista byxorna på hyllan, och veck ihop kartongen. Jag kände hur båda två kollade på mig. Jag ställde mig upp och började gå mot vårt förråd.
’’ Can we get some help? ’’ Jag vände mig om, och stod öga mot öga med två, två helt underbara gröna ögon. Och brunt krulligt hår. Skärp dig Nikki.
’’ Sure, Anna? ’’ Hon kollade upp bakom disken.
’’ Can you help this two? ’’ Hon nickade och lämnade sin plats. Jag möte krullisens ögon igen, och upptäckte en slags besvikelse. Jag log och gick till kassan och hjälpte de som stod där. Efter kanske 20 minuter så var Anna och hjälpte andra i affären, och så klart kom killarna fram till disken och skulle betala.
’’ Hi ’’ Sa jag och log. Jag började skana in varorna.
’’ Hello ’’ Sa de i munnen på varandra.
’’ I’m Harry, by the way. And you are? ’’ Jag pekade på kortläsaren och han slog in sin kod.
’’ It stands on the plate ’’ Jag rev av kvittot och la det i påsen.
’’ Yeah, I can see that, but I want you to say it ’’ Han var otrolig, jag suckade lite lätt.
’’ Nikki ’’
’’ Nikki, that’s a beautiful name, just like you ’’ Jag var van vid att folk sa att jag var vacker, snygg, söt allt, men det var något med honom, som gjorde att jag började rodna. 
’’ Thanks ’’ Jag log och räckte honom påsen.
’’ You’re welcome ’’ Killen jämte skrattade till och dom började gå ut från affären. Han vände sig om en gång och kollade på mig.
’’ Oh, come on now Loverboy ’’ Jag skrattade till och sjönk ner bakom disken. Det var något med honom som gjorde att jag blev mållös, jag brukade aldrig bry mig så mycket om en kille sa en komplimang om mitt utseende eller om mig. Men han, Harry. Det var något med honom, men jag kunde inte sätta fingret på det. Men något var det. Och något var påväg att hände med mig, något som inte fick hända.
Länkbyte åtta! Wohohohoho.
Ursäkta för att inget kom upp igår, men av någon orsak så kom jag inte in på min mail och kunde inte heller kontakta/välja den jag skulle länka. But here I am!
Novellen ovanför er är When they left, en novell som görs Nathalie på lovelyone.devote.se/! Den finns än så länge ute på 25 delar, vilket är positivt ifall man fastnar för den!
Själv tycker jag att Nathalie skriver bra och att storyn säkert kan bli mycket bra, men tidshoppen förstör det tyvärr lite för mig. Jag tycker att det blir lite rörigt och att man inte får reda på lika mycket, men det kanske bara är min åsikt!!
I alla fall så är säkert novellen toppen, men av det lilla jag har läst så är det svårt att bedömma. Och då jag inte vet vad som kommer hända eller själva storyns startpunkt, så är det fortfarande svårt. Haha...
Men i alla fall så tycker jag att Nathalie är duktigt och att ni mycket gärna får besöka hennes blogg! Adressen hittar ni genom att antingen klicka på bilden eller bloggadressen ovanför mig. :)x
0


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0