Irriterat drog jag fötterna längs den kalla sanden och lät dess korn massera mina fötter. Mina armar svingade löst i sidorna av ilska och besvikna tankar for genom mitt huvud. Varför trodde han något sådant om Luke? Varför skulle Luke utnyttja mig sådär, bara för att få ett ligg? Jag skakade lätt mitt huvud och kände hur en fnysning spottades ur min mun. Han var inte sådan. Harry visste ingenting.
Jag drog upp huvudet och riktade blicken rakt fram istället för att stirra ner i sanden. Framför mig stod Luke med en burk i handen och skrattade glatt tillsammans med hans kompisar. Jag ville inte störa, men jag gjorde vad som helst för att komma undan från Harry just nu. Hans djupa ögon var bara irriterande och beteende var bara jobbigt för stunden.
Tillgjort klistrade jag upp ett leende på mina läppar och placerade lätt min hand på hans axel. Jag kände av hans kroppsvärme genom handen och log lätt när hans axel inte spände sig av min berörning.
Ett huvud for nyfiket åt sidan för att se vem det var samtidigt som ett osäkert, mjukt leende visades på hans läppar när han fick syn på mig.
“Hi Luke”, hälsade jag artigt och log stort.
“Hello Jamie”, svarade han lätt och förde burken mot munnen.
Jag följde varje steg han tog och granskade hans ögon när de tittade in i mina. Hans hand sänkte sig igen och kramade om burken innan hans mun gav ifrån sig ljud och fick spänningen i min kropp att minska.
“So, how are you?”
Jag ryckte på axlarna, tittade ner i sanden och lade några hårslingor bakom öronen.
“Okay I guess. It’s just that there’s many thoughts spinning around my head right now” Han nickade åt mitt svar, log lätt och slog bort håret ur hans syn. “And you?”, frågade jag lamt, mest för att få igång en konversation.
“Great actually”
Jag upprepade min huvudnickning och försökte pressa ut orden ur min mun, men jag var för feg. Jag visste inte om jag vågade. Tveksamt slickade jag mig om läpparna innan jag skakade mitt huvud och skrattade lätt.
“Just... Eh. Just a simple question”, började jag lätt och sökte mig in i hans ögon. Jag ville veta varför det blev som det blev. Varför han inte sa hejdå. “What happened that night? Why did you just leave?”
Jag kunde se hur hans innan mjuka leende blev spänt och hur hans djupa harkling blev tillgjord. Jag visste att han gömde något.
“I’m sorry, I had to run”
“But why didn’t you text or call me? I thought that we were friends...”
“We are, Jamie. It’s just that it’s been a busy week...”, slingrade han desperat sig.
Jag fnös tyst och skakade mitt huvud.
“You’re lying. I can hear it in the way you speak”
Han skrattade nervöst och flackade med blicken medan hans hand letade sig upp mot håret och kliade honom i det.
“Come on, Jamie. You know that I couldn’t stay”
Hans blick tittade allvarligt in i min och försökte få mig att förstå. Jag skakade oförstående mitt huvud och kände hur rynkan i pannan fördubblades. Vad pratade han om?
“No, I don’t know. I actually don’t know what you’re talking about”
Luke skrattade nervöst ännu en gång innan hans burk fördes mot munnen och lät den kalla drycken rinna genom hans hals.
“Tell me”, bad jag tyst och fångade hans blick.
“Wait, you don’t know?”, frågade han förvirrat och skakade sitt huvud. “Didn’t Harry tell you?”
Jag frös till is medan en ilning for igenom min kropp. Vad hade Harry gjort?
“What did Harry do?”, frågade jag frånvarande med en besviken fnysning och tittade tomt ut i elden några tiotals meter bort från mig. Eldens varma lågor fick min blick att fastna och mitt sinne att rymma bort från några ord jag visste att jag inte ville höra.
“He told me to stay away from you”, berättade han med en suck.
Jag reagerade på orden och riktade mitt huvud mot Luke igen. Han gjorde vad?! Min blick visade honom att jag ville att han skulle fortsätta samtidigt som mina ögon växte större för var sekund.
“He told me that he’d cut my balls off and make me suffer if I ever tried to touch you”
En irriterad suck for ur min mun och jag skakade argsint mitt huvud då orden nådde mina öron.
“I can’t believe he actually did that”, sa jag högt, men egentligen var det mer för mig själv än för honom. Jag sa det mest som en väckarklocka för mina öron i ett försök att få hjärnan att koppla samman orden.
Sekunden senare kände jag hur jag ville bort från allt, hur jag skulle göra vad som helst för att få tankarna att sluta snurra och hjärnan att slappna av. Jag ville släppa alla tankar för någon timme och faktiskt ha kul någon gång.
Retligt lutade jag bak mitt huvud och lät min blick skanna genom det stora publikhavet. Jag letade efter honom; hoppades att han skulle stå ensam och ångra sig. Men hans ben hade flyttat den långa, brunlockiga pojken och han stod istället med ett par andra killar och tjejer en bit ifrån mig. Hans oroliga blick nådde min och visade hans ånger, men min kropp hade ingen ork för känslor och jag stängde helt ute honom.
Jag skickade tillbaks mig själv till verkligheten och ställde mig rakt upp medan jag återigen kollade på Luke. Min hjärna tänkte inte - min kropp agerade utan min tillåtelse. Jag visste inte vad jag ville, men så fort min arm sträckt sig fram och greppat tag i Lukes ölburk kände jag en lättnad rusa genom min kropp. Jag ville bara glömma allting i några timmar. Jag suckade, höjde burken och tittade in i Lukes förvirrade ögon.
“Well, life fucking sucks. I want to get wasted. Are you with me?”
Jag såg hur skrattgropar dök upp i Lukes kinder och hur hans varma leende gav mig det rätta svaret. Jag nickade allvarligt, höjde burken och lät orden flöda genom min kropp och ut ur munnen.
“Let’s get this party started”
Min blick absorberade hela Jamies beteende medan hon snubblade runt i sanden med burkar i hennes händer. Det var det enda jag gjort de senaste timmarna. Jag skakade lätt mitt huvud samtidigt som jag öppnade upp mobilen och tittade på meddelandet framför mig. En suck ramlade besviket ur min mun. Jag visste att hon var arg, men var hon tvungen att dricka sig full för det? Med tanke på vad som hände med hennes mamma trodde jag att hon var rädd för det.
Ännu en gång fällde jag ner mobilen och tryckte med tummen ner den i högerfickan. Min högra arm slog sedan lätt till Will, som stod bredvid mig, på överarmen samtidigt som min mun gav ifrån sig lågt mummel. De långa benen som tillhörde min kropp tog mig bestämt över sanden och vidare mot den vinglande gestalten. Mitt huvud skakades åt synen.
När jag kommit tillräckligt nära lade jag försiktigt fingrarna runt hennes smala handleder och vände henne om mot mig. Hennes glada leende försvann så fort hon såg mig, något som fick hjärtat i mitt bröst att falla till bottnen. Det kändes som att något slitits ur mitt bröst då blicken i hennes ögon inte innehåll något annat än tomhet.
“Jamie, the cab is almost here. We gotta go to the pavement we got dropped off at”
Hennes oskyldiga och irriterade skratt lämnade hennes mun samtidigt som hon skakade sitt huvud.
“Excuse me, do I know you?”, frågade hon korkat och skakade sitt huvud.
Jag suckade djupt och kände hur tålamodet i min kropp blev mindre.
“Don’t be ridiculous”, varnade jag henne trött samtidigt som jag trummade med fingrarna vid hennes handled.
“But what if I want to be ridiculous?", fräste hon irriterat då hon hört mina ord. Meningen spottades ur hennes kropp som om det vore något giftigt och hennes ansiktsuttryck visade avsky när hon blickade över på mig. "I’m not going home, Harry”
“Jamie I’m going to take you home even if it means that I have to care you”
Jamie suckade djupt, himlade sina ögon och ryckte bort mitt grepp från hennes kropp. Handlingen fick mig att förlora all min kontakt och makt till flickan framför mig, något som fick mig att skrämmas då hennes tillstånd inte var något hon skulle vara nöjd över dagen efter.
“Like I care”, snäste hon irriterat innan hon skakigt vände sig om och vinglade bort mot Luke.
En suck for ur min mun, mitt huvud skakades och mina läppar pressades samman. Jag tryckte mina fötter mot sanden under mig och följde efter Jamie. När jag kom tillräckligt nära tog jag tag i hennes höfter, vände henne om och kastade upp henne över axeln. Hennes protester föll ur den ständigt gående munnen tillsammans med svordomar riktade till mig.
Jag ruskade mitt huvud, skrattade irriterat för mig åt hennes fånighet och tog ett tätare grepp om hennes lilla kropp.
“Told you that I wasn’t going to leave you here”
Vet fortfarande inte vad jag tycker om de här 'gamla' kapitlerna... Känns fortfarande slarviga. Haha.
Well, life goes on. 6+!
